Har hamnat i en ny och emotionellt lite svår situation. Undrar ifall det är nån här som varit med om nåt liknande och hur det hanterades?
Situation: Ett hus ska byta ägare. Dom inblandade personerna är nära släkt med varandra.
Inblandade: Person X, person 1, person 2.
Person X äger huset och vill att både person 1 och 2 ska få varsin bit av huskakan. Person 1 ska få en ekonomisk gåva. Person 2 ska få en ekonomisk gåva och ta över huset. Vi säger huset har ett värde på en miljon och bortser ifrån övriga kostnader. Följden blir:
Person 1 får en gåva av X på 50K och går ur bilden.
Person 2 får en gåva av X på 50K. Lägger till pengar och tar lån på resterande belopp upp till husets värde. Köper loss huset av X. Går ur bilden med skulder + en fastighet.
Person X går ur bilden 950K rikare och en fastighet fattigare.
Detta hade kunnat gå till på många sätt. Person X hade inte behövt ge gåvor. Person X hade kunnat sälja huset på öppna marknaden. Person 1 hade inte behövt vara inblandad övht.
Nu ser detta ut som det gör. Jag är person 1 och jag vet inte hur jag ska se på detta utfallet. Det finns två delar i detta för mig.
Först huset. Huset betyder jättemkt för mig och oavsett hur affären sett ut hade jag förlorat detta. Jag har inte dom ekonomiska resurserna att gå in som köpare men att förlora tillgången till detta känns som en jätteförlust.
Det andra är att jag… jag vet inte om jag tycker detta är rättvist? Jag och person 2 får lika stora gåvor och jag behöver inte skuldsätta mig men person 2 får fastigheten. Den blir en ekonomisk tillgång. På sikt skulle hen kunna sälja huset till marknadsvärde och få ut en bra vinst.
Resten utav pengarna kan på sikt krasst sett också finnas kvar som arv till oss båda.
Jag vill inte detta ska lägga sig mellan oss. Vill också vara tydlig jag är glad att jag får en del utav detta alls. Ändå känner jag mig lite… snuvad. Det är med detta det svåraste kommer in i bilden. För… hur hanterar en denna känslan och ihop med den utav förlust utan det riskerar påverka vår relation?
Har jag övht rätt till mina känslor? Borde jag se på detta utifrån nån annan vinkel? Ekonomiskt förlorar jag inget tvärtom och vad som händer eller inte händer i framtiden spelar ingen roll. Sen emotionellt är det bästa att låta tiden ha sin gång. Den läker? Skulle det finnas nåt att lyfta och samtala om? Trodde aldrig jag skulle hamna i en situation utav detta slaget men nu är jag det och vill inte göra fel. Vill inte vara den som trasar sönder nåt.
Situation: Ett hus ska byta ägare. Dom inblandade personerna är nära släkt med varandra.
Inblandade: Person X, person 1, person 2.
Person X äger huset och vill att både person 1 och 2 ska få varsin bit av huskakan. Person 1 ska få en ekonomisk gåva. Person 2 ska få en ekonomisk gåva och ta över huset. Vi säger huset har ett värde på en miljon och bortser ifrån övriga kostnader. Följden blir:
Person 1 får en gåva av X på 50K och går ur bilden.
Person 2 får en gåva av X på 50K. Lägger till pengar och tar lån på resterande belopp upp till husets värde. Köper loss huset av X. Går ur bilden med skulder + en fastighet.
Person X går ur bilden 950K rikare och en fastighet fattigare.
Detta hade kunnat gå till på många sätt. Person X hade inte behövt ge gåvor. Person X hade kunnat sälja huset på öppna marknaden. Person 1 hade inte behövt vara inblandad övht.
Nu ser detta ut som det gör. Jag är person 1 och jag vet inte hur jag ska se på detta utfallet. Det finns två delar i detta för mig.
Först huset. Huset betyder jättemkt för mig och oavsett hur affären sett ut hade jag förlorat detta. Jag har inte dom ekonomiska resurserna att gå in som köpare men att förlora tillgången till detta känns som en jätteförlust.
Det andra är att jag… jag vet inte om jag tycker detta är rättvist? Jag och person 2 får lika stora gåvor och jag behöver inte skuldsätta mig men person 2 får fastigheten. Den blir en ekonomisk tillgång. På sikt skulle hen kunna sälja huset till marknadsvärde och få ut en bra vinst.
Resten utav pengarna kan på sikt krasst sett också finnas kvar som arv till oss båda.
Jag vill inte detta ska lägga sig mellan oss. Vill också vara tydlig jag är glad att jag får en del utav detta alls. Ändå känner jag mig lite… snuvad. Det är med detta det svåraste kommer in i bilden. För… hur hanterar en denna känslan och ihop med den utav förlust utan det riskerar påverka vår relation?
Har jag övht rätt till mina känslor? Borde jag se på detta utifrån nån annan vinkel? Ekonomiskt förlorar jag inget tvärtom och vad som händer eller inte händer i framtiden spelar ingen roll. Sen emotionellt är det bästa att låta tiden ha sin gång. Den läker? Skulle det finnas nåt att lyfta och samtala om? Trodde aldrig jag skulle hamna i en situation utav detta slaget men nu är jag det och vill inte göra fel. Vill inte vara den som trasar sönder nåt.