Ebba Buschs fastighetsaffär (utbruten från Vad gör vi del CXXV)

Det vet jag inte. Oavsett så är det hans hus och hem och det humana är att låta han få backa om han vill.
Om någon annan vill vara ett svin på hans bekostnad får stå för dem, hon behöver ju inte heller bli ett.

Men det är min åsikt.

Gud jag håller helt med. En äldre bekant till mig var så nära på att sälja sin egendom för 1/10 av värdet till en sniken granne som fräckt nog såg sin chans att lägga ett skambud på ett attraktivt gammalt hus och försöka dra en fuling hos en gammal person som inte hade koll på marknaden. Nu stoppade vi det och fick den äldre bekanta att kontakta en mäklare istället. Om hen inte gjort det hade hen inte haft någonstans att bo för hen hade knappast haft råd att köpa ett nytt boende.

Med det sagt tycker jag det är fult av Busch att dra det såhär långt. Och jag förstår inte heller hur hon tänker ur ett politiskt perspektiv. Dock kanske högerpolitiker i högre utsträckning än andra gynnas av dålig press? Se bara på SD, ingen skandal hittills har ju bromsat deras framfart.
 
Men här finns väl inga barn eller barnbarn? utan det är andra släktingar och en granne som alla har suktat efter fastigheten?, en granne, som för övrigt är en inte purung kvinna som redan ärvt en annan fastighet i närheten av en annan ensam äldre man.
Nu var det ett generellt skrivet inlägg. Men även om just denna mannen inte har egna barn så kan han faktiskt ha släktingar som har stark känslomässig anknyting till fastigheten.
Det måste inte vara ett girigt "suktande" utan det kan också handla om att det finns personer i hans närhet som vill förvalta egendomen vidare men valt att vänta till tiden är mogen.
Vad vet vi?
 
Har du något vettigt att komma med i diskussionen eller är du begränsad till att endast komma med påhopp?

Varför anser du det vara påhopp när jag tycker att det är fel att sitta och killgissa sig om en icke offentlig persons psykiska hälsa och eventuella demenssjukdom? Jag tycker att det är fel och det måste jag väl få säga på ett diskussions forum. Håller du inte med?

I övrigt tycker jag att frågan är ointressant att diskutera i nuläget. Det finns inget förundersökning att läsa, enbart artiklar i media där man framför parternas ståndpunkter. Fallet avhandlas i tingsrätten imorgon, vi får vänta och se anser jag...
 
Gud jag håller helt med. En äldre bekant till mig var så nära på att sälja sin egendom för 1/10 av värdet till en sniken granne som fräckt nog såg sin chans att lägga ett skambud på ett attraktivt gammalt hus och försöka dra en fuling hos en gammal person som inte hade koll på marknaden.
Min far började skänka bort saker till höger och vänster. När jag +syskon fick veta det blev vi bestörta. Han hade gett bort mycket av det som kom från vårt bardomshem och släktklenoder och en del saker var värdefulla. När vi påtalade detta sa han "jag trodde inte ni ville ha det". Han hade ingen koll.
När han förstod att vi blev besvikna blev han ångerfull. Då var allt redan borta.
 
Min far började skänka bort saker till höger och vänster. När jag +syskon fick veta det blev vi bestörta. Han hade gett bort mycket av det som kom från vårt bardomshem och släktklenoder och en del saker var värdefulla. När vi påtalade detta sa han "jag trodde inte ni ville ha det". Han hade ingen koll.
När han förstod att vi blev besvikna blev han ångerfull. Då var allt redan borta.
Förstår inte riktigt, det är väl hans saker. Mina föräldrar hade blivit bestörta om min bror och jag kom hem och skulle bestämma vad de ska göra med sina saker för att vi tycker att det är våra när de är döda. När min sambos mamma dog blev syskonen som gamar och skulle ha och ha och ha, tanten hade knappt hunnit kallna liksom.
 
Min far började skänka bort saker till höger och vänster. När jag +syskon fick veta det blev vi bestörta. Han hade gett bort mycket av det som kom från vårt bardomshem och släktklenoder och en del saker var värdefulla. När vi påtalade detta sa han "jag trodde inte ni ville ha det". Han hade ingen koll.
När han förstod att vi blev besvikna blev han ångerfull. Då var allt redan borta.

Jag förstår precis hur bestörta ni blev och hur tråkigt det är när sådant händer.

Men ansvaret för att se till att innehavaren av dessa släktklenoder, saker ur barndomshem, eller själva barndomshemmet, förstår att yngre generationer är intresserade av dem ligger ju rimligtvis på just dessa yngre generationer.

Att ansvaret ska ligga på att en utomstående ovetande köpare/gåvomottagare ska försäkra sig om att det inte finns släktingar till säljaren som också är intresserade medan dessa släktingar tyst "väntar tills tiden är mogen" är ju jättemärkligt.
 
För att då återgå till det generella i att göra affärer med äldre så går det utmärkt att vara noga och låta det ta tid utan att bete sig kränkande och utgå från att de skulle vara obegåvade.
Men ja, man bör vara försiktig för det är lättare att det blir fel, rent generellt.

Rent statistiskt tror jag att det "blir fel" väldigt mycket oftare när yngre människor gör sin första fastighetsaffär än när äldre människor gör sin kanske sista. Men det är inte lika intressant för skvallerpress och twitterdrev.

Hur gammal ska motparten vara för att man ska behöva vidta dessa extra försiktighetsåtgärder som att låta det ta extra tid och att fråga om eventuellt intresserad släkt tycker du?
 
Förstår inte riktigt, det är väl hans saker. Mina föräldrar hade blivit bestörta om min bror och jag kom hem och skulle bestämma vad de ska göra med sina saker för att vi tycker att det är våra när de är döda. När min sambos mamma dog blev syskonen som gamar och skulle ha och ha och ha, tanten hade knappt hunnit kallna liksom.
Du missade tydligen hela poängen.
Han hade hellre sett att sakerna stannade i familjen men TRODDE inte att vi var intresserade. Och han ångrade sig.

Slutsatsen är att man kan göra förhastade val som man ångrar.
 
Rent statistiskt tror jag att det "blir fel" väldigt mycket oftare när yngre människor gör sin första fastighetsaffär än när äldre människor gör sin kanske sista. Men det är inte lika intressant för skvallerpress och twitterdrev.

Hur gammal ska motparten vara för att man ska behöva vidta dessa extra försiktighetsåtgärder som att låta det ta extra tid och att fråga om eventuellt intresserad släkt tycker du?
Nu blir det ju fånigt.
Är du ute efter att jag ska en åldersgräns :confused:

Du får ha din åsikt. Jag har min och den baserar jag på hur jag varje dag i mitt jobb möter äldre människor i hundratals små och stora beslut.
Yngre borde givetvis också ha koll. Och om man skulle göra en mångmiljonaffär med en 18 åring så hoppas jag att man även då är hygglig nog att se till att motparten verkligen uppfattat allt rätt.
 
Du missade tydligen hela poängen.
Han hade hellre sett att sakerna stannade i familjen men TRODDE inte att vi var intresserade. Och han ångrade sig.

Slutsatsen är att man kan göra förhastade val som man ångrar.

Absolut kan man göra det. Men det är ju inte det som är poängen. Gav han bort sakerna i tron att ni inte ville ha dem eller gav han bort dem för att han var dement och inte förstod bättre?
 
Du missade tydligen hela poängen.
Han hade hellre sett att sakerna stannade i familjen men TRODDE inte att vi var intresserade. Och han ångrade sig.

Slutsatsen är att man kan göra förhastade val som man ångrar.
Om han trodde att ni inte var intresserade, så ligger det väl på er att ni inte visat intresse för det som försvann? Han hade väl inte gett bort något han visste ni var intresserade av?
 
Jag förstår precis hur bestörta ni blev och hur tråkigt det är när sådant händer.

Men ansvaret för att se till att innehavaren av dessa släktklenoder, saker ur barndomshem, eller själva barndomshemmet, förstår att yngre generationer är intresserade av dem ligger ju rimligtvis på just dessa yngre generationer.

Att ansvaret ska ligga på att en utomstående ovetande köpare/gåvomottagare ska försäkra sig om att det inte finns släktingar till säljaren som också är intresserade medan dessa släktingar tyst "väntar tills tiden är mogen" är ju jättemärkligt.
Vi känner inte personerna i fallet och vet inte varför just de inte har pratat tidigare om sin önskan om att köpa fastigheten.
Men när de fick reda på att mannen ville sälja så har de tydligen framför detta och han ångrade sig redan dagen efter.

Personerna kanske är asgamar.
De kanske har alla de rätta anledningarna.
Vi kan bara spekulera men jag tycker inte det är konstigt att han kanske ångrade sig efter en dag.
 
Absolut kan man göra det. Men det är ju inte det som är poängen. Gav han bort sakerna i tron att ni inte ville ha dem eller gav han bort dem för att han var dement och inte förstod bättre?
Man måste inte vara dement för att inte ha saker och ting klart för sig.
Därmed tänker jag lämna min far utanför diskussionen.

Mannen i fallet behöver heller inte vara dement för att ha gjort något förhastat som han inte var helt klar över.
 
Jag känner till området väl.
Om huset hade kommit ut på marknaden så hade det blivit en helt galen budgivning. I princip alla i hela Uppsala vill bo där.
Detta vet Ebba så hon är fräck och försöker lura av Esbjörn huset på sidan om
Och jo, huset kan vara värt att förstöra sitt politiska rykte på. Det är helt unikt.
Det hon borde ha gjort var att gå via mäklare, då så hade alla papper blivit rätt. Men det ville hon inte för då hade priset blivit ett annat.
Dessutom missade Ebba att Esbjörn redan 2010 fick en diagnos på att hans kognitiva förmåga var nedsatt.
Det har inte kommit upp som en nyhet nu.
 
Fast helt ärligt, om hon hade varit rädd om sitt rykte hade hon backat ur redan från början när Esbjörn skickar meddelande att han har ångrat sig.

Men hon är ju inte ensam om att göra grejer som är visserligen helt lagliga men ändå ställer till det politiskt.

Är en bedömd under lupp som varande förtroendevald tycker jag också att det är rimligt att en visar bättre omdöme än att hamna i en sådan här härva.
 
Jag känner till området väl.
Om huset hade kommit ut på marknaden så hade det blivit en helt galen budgivning. I princip alla i hela Uppsala vill bo där.
Detta vet Ebba så hon är fräck och försöker lura av Esbjörn huset på sidan om
Och jo, huset kan vara värt att förstöra sitt politiska rykte på. Det är helt unikt.
Det hon borde ha gjort var att gå via mäklare, då så hade alla papper blivit rätt. Men det ville hon inte för då hade priset blivit ett annat.
Dessutom missade Ebba att Esbjörn redan 2010 fick en diagnos på att hans kognitiva förmåga var nedsatt.
Det har inte kommit upp som en nyhet nu.

1) Hur skulle Ebba ha vetat om Esbjörn medicinska diagnoser? Du skriver att hon missat det. Men det finns ju ingen chans att hon skulle få reda på det om inte Esbjörn eller nån som känner honom berättat det för henne.

2) Om det inte kommit upp som nyhet: Hur vet du det? Källa?
 
1) Hur skulle Ebba ha vetat om Esbjörn medicinska diagnoser? Du skriver att hon missat det. Men det finns ju ingen chans att hon skulle få reda på det om inte Esbjörn eller nån som känner honom berättat det för henne.

2) Om det inte kommit upp som nyhet: Hur vet du det? Källa?
Jag läste det i höstas, men hittar inte just det nu.
Men jag hittade det som jag länkade till.

Om Ebba hade vetat om Esbjörns nedsatta kognitiva förmåga när avtalet skrevs, så hade hon gjort sig skyldig till det ganska så grova brottet ocker. Det har fängelse i straffskalan. Eftersom att hon bor i området så har hon säkert fått höra att Esbjörn är en snurrig gubbe som går att prata ikull. Rykten är starka i det området.

Om hon inte visste det så är det ändå orsak till att ogilltigförklara avtalet. Ett avtal som dessutom inte är formellt korrekt.

Att priset är satt så ofattbart lågt är också ett tecken på att Esbjörn inte är riktigt med och att Ebba försöker luras. Med ett mer korrekt marknadspris så hade det inte sett lika konstigt ut. 5 miljoner hade varit minsta rimliga pris för rucklet. Upprustat kan det gå för över 10 mille. Det är extremt dyrt just där. Bl.a. för att det i det närmaste är omöjligt att få bygglov.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp