Sv: Dvärgschnazuer + gårdshund?
Vet inte om det finns någon ras som liknar både dvärgschnauzer och gårdshund.
Min pappa ville egentligen ha en stor hund - liksom din pojkvän - helst en schäfer förstås. Han anser att en dvärghund inte är mycket att ha i fall man skulle bli överfallen/antastad.
Men det blev som mamma ville, nämligen dvärgschnauzern Izor (min användarbild), vi har haft honom sedan 2 juni och vi är nöjda med honom alla tre.
Och framförallt så har pappa insett att man inte behöver ha någon jättehund alla gånger.
Att det är bra att kunna bära hunden i fall att det behövs, eller att få med sig Izor när han morrar åt andra hanhundar (man orkar hålla emot i fall att han kastar sig emot andra hunden - har inte hänt än som tur är, men han visar tydligt vad han gillar andra hanar
).
Izor är inte medveten om hur liten han egentligen är om man säger så - så i hans fall stämmer det man säger om dvärgschnauzern: stor hund i liten förpackning.
Han vaktar som han ska, senast klockan 4 imorse skällde han då grannen kom hem, annars är Izor väldigt tyst för att vara dvärgschnauzer (har en yngre dvärg i området som inte håller tyst många minuter, överljudsskallet dessutom - riktigt liten bjäbbis är det).
Och jag tror nog att Izor skulle kunna bli riktigt otrevlig om någon skulle ge sig på mig. Bara en känsla jag har, men jag vet ju hur otäck Izor kan låta när han morrar på riktigt (åt andra hanhundar om de morrar tillbaka).
Men mest charmar han i stort sett alla vi möter.
Och råkar människan dessutom andas något om att de tycker att han är gullig bara måste Izor from och hälsa, men annars bryr han sig egentligen inte så mycket (inte nu längre, som riktigt liten skulle han fram och hälsa på allt och alla).
Jag behöver väl inte säga vilken ras jag skulle välja om jag måste välja igen.
Pälsvården sköter mamma om, Izor är väl kanske lite för långhårig. Men vi tänker aldrig raka honom som en annan dvärgschnauzerägare gör i området.
Dessutom så är både Izor och jag alldeles för förtjusta i att jag drar fingrarna genom hans päls för att trimma honom kort. Izor somnar nästan när jag håller på och ibland är det bara att putta omkull honom så att han sover på rygg i min famn.
Det sägs att det är vi människor som tvingar hundarna till att gosa, men i det stämmer inte i Izors fall - han tvingar mig att gosa med honom minst en gång om dagen! Och han kommer nästan alltid in till mig vid halvsex-tiden på morgonen för att kolla om jag är vaken så att han får komma upp i min säng så att vi kan ligga och mysa tillsammans.