Dvärgschnauzer?

[nilie]

Dvärgschnauzrar är väldigt smarta hundar, tycker definitivt att Dvärgschnauzer passar TS beskrivning bättre än en Bichon som är rätt mesig i jämförelse.

Ok, du kanske känner TS familjemedlem.
Så här skriver TS: "Jag tror inte min familjemedlem kommer vara SÅ aktiv på klubben, bortsett från valpkurs (eller vem vet, hunden ska bli nya heltidshobbyn ) men däremot långpromenader på milen per dag, och en del löpträning och tricks!".. "Är de friska? Mentalt? (Han vill ha en mentalt stabil hund, eftersom det kommer vara hans första hund, han vill inte förstöra hunden om han gör fel ) Jag tror han undrar om aggressivitet tex?"

Eftersom familjemedlemmen undrar om aggressivitet så tolkar jag det som att han inte vill ha en för tuff hund. Bichoner är snälla, följsamma går oftare bättre ihop med andra hundar än vad dvärgschnauzrar gör. Jag tror båda kan passa, men det verkar som han vill ha en mild hund och då är en bichon mer passande. Hellre mesig än kaxig, tolkar jag det som.

Utseendet skiljer sig mycket. Dvärgschnauzern ser tuffare ut medan bichonen är bedårande söt. En pensionär bryr sig nog inte om det. En del män har svårt för småhundar som ser för gulliga ut, men om de tänker så, är nog en dvärgschnauzer för mesig också.

 

[Raderad medlem 94602]

Ok, du kanske känner TS familjemedlem.
Så här skriver TS: "Jag tror inte min familjemedlem kommer vara SÅ aktiv på klubben, bortsett från valpkurs (eller vem vet, hunden ska bli nya heltidshobbyn ) men däremot långpromenader på milen per dag, och en del löpträning och tricks!".. "Är de friska? Mentalt? (Han vill ha en mentalt stabil hund, eftersom det kommer vara hans första hund, han vill inte förstöra hunden om han gör fel ) Jag tror han undrar om aggressivitet tex?"

Eftersom familjemedlemmen undrar om aggressivitet så tolkar jag det som att han inte vill ha en för tuff hund. Bichoner är snälla, följsamma går oftare bättre ihop med andra hundar än vad dvärgschnauzrar gör. Jag tror båda kan passa, men det verkar som han vill ha en mild hund och då är en bichon mer passande. Hellre mesig än kaxig, tolkar jag det som.

Utseendet skiljer sig mycket. Dvärgschnauzern ser tuffare ut medan bichonen är bedårande söt. En pensionär bryr sig nog inte om det. En del män har svårt för småhundar som ser för gulliga ut, men om de tänker så, är nog en dvärgschnauzer för mesig också.

Jösses vad du hittar på grejer!
Var i hela friden har du fått ifrån att DS skulle ha svårt (svårare) att gå ihop med andra hundar?
Ds är otroligt lätta att ha ihop med alla typer av hundar. De DS-träffar jag varit på har varit något av det mest okomplicerade träffar någonsinn.
Och kaxiga? Vad menar du med kaxiga?
En människa som är kaxig är en person med taskig attityd som lätt hamnar i tjaffs, och det stämmer INTE på DS.

 

[Raderad medlem 94602]

Titta också på bichon frise´ - en mycket trevlig och intelligent ras. Följsam, vill vara sin ägare till lags och den är inte lika kaxig som dvärgschnauzern. Bichon frise´har oftast lätt att komma överens med andra hundar. När min syster bichoner ser en annan bichon frise´ ute på promenaden blir de jätte-jätteglada. De stannar och vill kramas (De står på bakbenen och kramas med frambenen omslingrade runt varandra.)

De är otroligt smarta och kan räkna ut saker själva. Nästan skämmande intelligenta för att vara hundar. Jag tror inte att dvärgschnauzern är lika smart.

Dvärgschnauzrar tror att de är mycket större än de är och kan kaxa sig mot betydligt större hundar, iaf hanarna. Schnauzrar generellt, oavsett storlek, kan vara ganska envisa. Kanske att tikar är mildare till sättet.

Bichon frise´ är trots sin litenhet, väldigt spänstiga, robusta och stadiga i kroppen. Om de blir vana att hänga med på joggingturer så ska det inte vara något problem. De som har en vill ofta ha en till. Min syster har två bichon-hanar som älskar varandra. De sover tätt intill varandra och omslingrade i en liten, liten hundsäng, där de nästan inte får plats. De ser jättesöta ut.

Ur rasbeskrivningen:
"Rasen är en utpräglad sällskapshund, glad och lättlärd och angelägen om att vara sin ägare till lags. Ena stunden är den full av ”bus” och i nästa mycket kelig och tillgiven. Den är en riktig showhund och den hittar gärna på tokerier för att få uppmärksamhet. Rasen kräver måttligt med motion men den tackar inte heller nej till långa promenader eller andra aktiviteter så som rallylydnad, agility, flyball, lydnad och att göra konster är några saker som roar dem. Bichon Frisén fungerar i allmänhet bra med andra hundar. Den känner snabbt igen rasfränder."

"Motion
En Bichon Frisé behöver runt en timmes promenad om dagen. Den älskar skogspromenader och är hunden vältränad kan den mycket väl följa med på fjällturen."
http://bichonfrise.se/rasen

Bichon känns inte som en passande ras till någon som vill vandra och motionerar i den utstäckningen personen gör. I det du länkar till står det att den kräver måttligt med motion...en timmes promenad om dagen. Det är inte mycket att hänga i granen.

 

[lady_vip]

Titta också på bichon frise´ - en mycket trevlig och intelligent ras. Följsam, vill vara sin ägare till lags och den är inte lika kaxig som dvärgschnauzern. Bichon frise´har oftast lätt att komma överens med andra hundar. När min syster bichoner ser en annan bichon frise´ ute på promenaden blir de jätte-jätteglada. De stannar och vill kramas (De står på bakbenen och kramas med frambenen omslingrade runt varandra.)

De är otroligt smarta och kan räkna ut saker själva. Nästan skämmande intelligenta för att vara hundar. Jag tror inte att dvärgschnauzern är lika smart.

Dvärgschnauzrar tror att de är mycket större än de är och kan kaxa sig mot betydligt större hundar, iaf hanarna. Schnauzrar generellt, oavsett storlek, kan vara ganska envisa. Kanske att tikar är mildare till sättet.

Bichon frise´ är trots sin litenhet, väldigt spänstiga, robusta och stadiga i kroppen. Om de blir vana att hänga med på joggingturer så ska det inte vara något problem. De som har en vill ofta ha en till. Min syster har två bichon-hanar som älskar varandra. De sover tätt intill varandra och omslingrade i en liten, liten hundsäng, där de nästan inte får plats. De ser jättesöta ut.

Ur rasbeskrivningen:
"Rasen är en utpräglad sällskapshund, glad och lättlärd och angelägen om att vara sin ägare till lags. Ena stunden är den full av ”bus” och i nästa mycket kelig och tillgiven. Den är en riktig showhund och den hittar gärna på tokerier för att få uppmärksamhet. Rasen kräver måttligt med motion men den tackar inte heller nej till långa promenader eller andra aktiviteter så som rallylydnad, agility, flyball, lydnad och att göra konster är några saker som roar dem. Bichon Frisén fungerar i allmänhet bra med andra hundar. Den känner snabbt igen rasfränder."

"Motion
En Bichon Frisé behöver runt en timmes promenad om dagen. Den älskar skogspromenader och är hunden vältränad kan den mycket väl följa med på fjällturen."
http://bichonfrise.se/rasen

De har stora problem med översexualitet inom rasen. Jag har aldrig träffat någon som gått att träna i nån större utsträckning.
För mig är de inte ens i samma kategori som DS, möjligtvis i samma storlek. Är man intresserad av DS hade jag istället valt mellan Dansk-Svensk Gårdshund, Pinscher, Kromforländer eller några sorters terrier.

 

[Elementary]

Men alltså, tar man denna del från TS:

Annars mottages gärna tips på andra trevliga raser för en aktiv pensionär

så tycker jag inte att det är minsta konstigt att rekommendera bichonraserna. Nä de kanske inte kräver motion men det betyder inte att de inte gillar det. Professorn hade då inget emot heldagar i skogen och långa promenader med husse.
Men man behöver ju inte klanka ner på den uttänkta rasen i sitt tipsinlägg och göra det till nån form av tävling om vad som passar bäst.

Rasförslag för TS att begrunda - toppen!
Nån sorts pissing match om vilken ras som minsann är bäst - dålig stil

 

[Monstermom]

De är otroligt smarta och kan räkna ut saker själva. Nästan skämmande intelligenta för att vara hundar. Jag tror inte att dvärgschnauzern är lika smart.

Men lägg av! Hundar är långt ifrån korkade och skillnaderna i kognitiva förmågor varierar starkt inom raser, är det något som verkligen borde dö ut så är det viljan att kategorisera raser efter "intelligens".

 

[Malibu_Stacy]

Ok, du kanske känner TS familjemedlem.
Så här skriver TS: "Jag tror inte min familjemedlem kommer vara SÅ aktiv på klubben, bortsett från valpkurs (eller vem vet, hunden ska bli nya heltidshobbyn ) men däremot långpromenader på milen per dag, och en del löpträning och tricks!".. "Är de friska? Mentalt? (Han vill ha en mentalt stabil hund, eftersom det kommer vara hans första hund, han vill inte förstöra hunden om han gör fel ) Jag tror han undrar om aggressivitet tex?"

Eftersom familjemedlemmen undrar om aggressivitet så tolkar jag det som att han inte vill ha en för tuff hund. Bichoner är snälla, följsamma går oftare bättre ihop med andra hundar än vad dvärgschnauzrar gör. Jag tror båda kan passa, men det verkar som han vill ha en mild hund och då är en bichon mer passande. Hellre mesig än kaxig, tolkar jag det som.

Utseendet skiljer sig mycket. Dvärgschnauzern ser tuffare ut medan bichonen är bedårande söt. En pensionär bryr sig nog inte om det. En del män har svårt för småhundar som ser för gulliga ut, men om de tänker så, är nog en dvärgschnauzer för mesig också.

Jag känner absolut inte TS vän men eftersom han redan är inne på en DS, och en DS passar som handen i handsken på beskrivningen så förstår jag inte varför han ska köpa en Bichon som är en helt annan typ av hund både mentalt och utseendemässigt.
Dvärgschnauzrar är definitivt inte aggressiva, det är väldigt ovanligt med aggressivitet inom rasen. Kolla bara på MH-spindlarna.
Att de kan skälla på andra hundar om de inte är uppfostrade/tränade är en helt annan sak.
Det brukar aldrig vara något som helt problem att ha en stor grupp DS tillsammans, även om de är okända för varandra. Särskilt p/s är väldigt stabila i sitt temperament och anpassar sig väl till andra hundar. En del kan ha integritet och muttra om de blir upplyfta så är de ytterst sällan aggressiva. Även om en del exemplar kan vara lite envisa är de aldrig så envisa att de blir tjockskalliga och svåra att ha att göra med.
Trots att det kommit mycket skitavel/oseriösa uppfödare i takt med rasens popularitet verkar deras mentalitet ändå vara så stabil att rasen inte fördärvas så lätt likt många andra raser.
Dessutom finns det mentala skillnader inom de olika färgerna och sedan finns det även olika linjer så det finns verkligen en DS för alla.

 

[Malibu_Stacy]

Jösses vad du hittar på grejer!
Var i hela friden har du fått ifrån att DS skulle ha svårt (svårare) att gå ihop med andra hundar?
Ds är otroligt lätta att ha ihop med alla typer av hundar. De DS-träffar jag varit på har varit något av det mest okomplicerade träffar någonsinn.
Och kaxiga? Vad menar du med kaxiga?
En människa som är kaxig är en person med taskig attityd som lätt hamnar i tjaffs, och det stämmer INTE på DS.

Precis, även om man nu skulle råka få ett mentalt "dåligt" exemplar av DS, vilket ör ovanligt, brukar de inte ha problem med andra hundar. Den beskrivningen känns otroligt främmande för mig och kan bara komma från någon som inte träffat många exemplar alls av rasen.

 

[Raderad medlem 94602]

Precis, även om man nu skulle råka få ett mentalt "dåligt" exemplar av DS, vilket ör ovanligt, brukar de inte ha problem med andra hundar. Den beskrivningen känns otroligt främmande för mig och kan bara komma från någon som inte träffat många exemplar alls av rasen.

Skägget här är den språksäkra som tom hjälper mindre säkra hundar. Ta Mamma Mu tex...som inte funkar med nya hundar men som Skägget med sina 9 kg lätt kunde kommunicera med. Han kunde ha blivit dödad om han inte varit så fin i sin kommunikation.

Schäfrar brukar anses som intilligenta hundar. Skägget är bra mycket smartare än dem. Han har självbevarelsedrift och är klok på ett sätt de inte är. De lever mer i sekunden, han tänker absolut i ett större perspektiv.

 

[Malibu_Stacy]

Skägget här är den språksäkra som tom hjälper mindre säkra hundar. Ta Mamma Mu tex...som inte funkar med nya hundar men som Skägget med sina 9 kg lätt kunde kommunicera med. Han kunde ha blivit dödad om han inte varit så fin i sin kommunikation.

Schäfrar brukar anses som intilligenta hundar. Skägget är bra mycket smartare än dem. Han har självbevarelsedrift och är klok på ett sätt de inte är. De lever mer i sekunden, han tänker absolut i ett större perspektiv.

Frasse

 

[YorkWann]

"Eftersom familjemedlemmen undrar om aggressivitet så tolkar jag det som att han inte vill ha en för tuff hund. Bichoner är snälla, följsamma går oftare bättre ihop med andra hundar än vad dvärgschnauzrar gör. Jag tror båda kan passa, men det verkar som han vill ha en mild hund och då är en bichon mer passande. Hellre mesig än kaxig, tolkar jag det som."

Nja, han vill inte ha en hund som är mentalt ostabil (vilket jag tror jag skrivit?) och han vill inte ha en hund som biter honom, min tolkning kring aggressivitet. Skrev också att han gärna tränar lite, tricks och valpkurs, vardagslydnad, men det vi VET mer säkert innan valpköpet är att den måste funka till mycket fysisk aktivitet, men som sagt, hunden kommer bli hans nya heltidssysselsättning

Han vill ha en DS, men eftersom jag inte kan något om rasen bortsett från den enda hund jag passat så hörde jag här eftersom jag vet att flera här har DS, men om den då skulle visa sig inte passa, så hade det ju varit trevligt med andra rastips som skulle kunna passa, så tack för tips, men jag tror nog mer på en DS i det här fallet.

 

[Kjerulfia]

Jag har en god vän som har en DS, en fantastisk, vad det verkar, aktiv, lättlärd liten jycke. Om jag själv skulle skaffa hund så är det definitivt en ras jag skulle titta närmare på.

 

[nilie]

Precis, även om man nu skulle råka få ett mentalt "dåligt" exemplar av DS, vilket ör ovanligt, brukar de inte ha problem med andra hundar. Den beskrivningen känns otroligt främmande för mig och kan bara komma från någon som inte träffat många exemplar alls av rasen.

Kanske att de är helt annorlunda generellt idag.

Jag har fått uppfattningen från bl a en tidigare uppfödare av schnauzrar i olika storlekar + från hundägare som tidigare haft DP och inte rekommenderarat den.

Jag var tidigare intresserad av rasen och hörde mig för lite här och där ( för ca 10 år sen). Den tidigare uppfödaren avrådde " Nej, de är så envisa och tjurskalliga, det finns följsammare och trevligare raser". Hen hade haft olika storlekar av schnauzrar, så hen talade generellt om dem. Jag tror det skiljer mycket mellan de olika, men hen kan ha haft en dålig dag och var jättetrött på dem. Vad vet jag. Jag tappade intresset för rasen iaf.

Jag är fascinerad av hur kaxiga de kan vara. (Jag menar inte att alla är det). Jag brukade tidigare möta en gammal tandlös DS (15 år el nåt) och tiken trodde att hon såg jättefarlig ut när hon försökte skrämmas med sitt tandlösa grin.
Tandlös, rultig, 15 år och så kaxig! Charmigt och gulligt var det. Tiken var inte aggressiv på något annat sätt eller försökte bitas. Min betydligt större tik brydde sig inte.

De flesta småhundar skäller och det både DS och bichoner. Skillnaden jag ser är att bichonerna backar och vill inte utmana en större hund. Bichonerna är så intelligenta att de förstår vad som är farligt för dem, det är min uppfattning.

Till TS - ta kontakt med uppfödare av de raser du tror att din familjemedlem är intresserad. Kontakta valphänvisare i rasklubbarna. De brukar vara duktiga på att berätta om hur rasen är.
Träffa vuxna hundar. Valpar är alltid supergulliga oavsett ras. Bäst är att se hur en vuxen hund är. Prata med hundägare/valpköpare av raserna. Följ hundbloggar en tid.

Jag tror det är lättare att få tag på en renrasig dvärgschnauzer än en dito bichon frise´. Var ute i god tid och tinga en valp redan när du ser att någon intressant parning är planerad. Det sämsta man kan göra är att impulsköpa någon oreggad valp på Blocket.
Lycka till!

 

[Raderad medlem 94602]

Kanske att de är helt annorlunda generellt idag.

Jag har fått uppfattningen från bl a en tidigare uppfödare av schnauzrar i olika storlekar + från hundägare som tidigare haft DP och inte rekommenderarat den.

Jag var tidigare intresserad av rasen och hörde mig för lite här och där ( för ca 10 år sen). Den tidigare uppfödaren avrådde " Nej, de är så envisa och tjurskalliga, det finns följsammare och trevligare raser". Hen hade haft olika storlekar av schnauzrar, så hen talade generellt om dem. Jag tror det skiljer mycket mellan de olika, men hen kan ha haft en dålig dag och var jättetrött på dem. Vad vet jag. Jag tappade intresset för rasen iaf.

Jag är fascinerad av hur kaxiga de kan vara. (Jag menar inte att alla är det). Jag brukade tidigare möta en gammal tandlös DS (15 år el nåt) och tiken trodde att hon såg jättefarlig ut när hon försökte skrämmas med sitt tandlösa grin.
Tandlös, rultig, 15 år och så kaxig! Charmigt och gulligt var det. Tiken var inte aggressiv på något annat sätt eller försökte bitas. Min betydligt större tik brydde sig inte.

De flesta småhundar skäller och det både DS och bichoner. Skillnaden jag ser är att bichonerna backar och vill inte utmana en större hund. Bichonerna är så intelligenta att de förstår vad som är farligt för dem, det är min uppfattning.

Till TS - ta kontakt med uppfödare av de raser du tror att din familjemedlem är intresserad. Kontakta valphänvisare i rasklubbarna. De brukar vara duktiga på att berätta om hur rasen är.
Träffa vuxna hundar. Valpar är alltid supergulliga oavsett ras. Bäst är att se hur en vuxen hund är. Prata med hundägare/valpköpare av raserna. Följ hundbloggar en tid.

Jag tror det är lättare att få tag på en renrasig dvärgschnauzer än en dito bichon frise´. Var ute i god tid och tinga en valp redan när du ser att någon intressant parning är planerad. Det sämsta man kan göra är att impulsköpa någon oreggad valp på Blocket.
Lycka till!

Det är väldigt, väldigt stora skillnader mellan de tre Schnauzervarianterna så det övergår mitt förstånd hur en uppfödare kan klumpa ihop dem och prata generellt om dom som en ras. Okunnigt så det dånar om det!!!
Risenschnauzer är faktiskt en bruksras. Hur sjutton kan man få dem till att vara egensinniga och ha brist på följsamhet

Nu vill ju TS bekant inte ha rastips utan veta mer om just DS, så varför titta på andra raser?
Tråden handlar om Dvärgschnauzer och om rasen passar den här personen. Både uppfödare och ägare av rasen har svarat att ja...den passar ypperligt. Varför börja orera om en annan ras som inte ens matchar efterfrågan på motion?

 

[nilie]

Hur sjutton kan man få dem till att vara egensinniga och ha brist på följsamhet

Nu vill ju TS bekant inte ha rastips utan veta mer om just DS, så varför titta på andra raser?
Tråden handlar om Dvärgschnauzer och om rasen passar den här personen. Både uppfödare och ägare av rasen har svarat att ja...den passar ypperligt. Varför börja orera om en annan ras som inte ens matchar efterfrågan på motion?

Jo, TS vill ha fler rasförslag, TS skriver:
... "men om den då skulle visa sig inte passa, så hade det ju varit trevligt med andra rastips som skulle kunna passa, så tack för tips"

Om man läser på olika hundsidor så finns det många som beskriver DS som envis, viljestark och med egen vilja. En hund som inte alltid gör som ägaren önskar. Det är ganska charmigt det också och behöver inte vara fel.

För att jämföra det här två raserna: Bichonen beskrivs som följsam och med önskan om att vara sin ägare till lags.
Dvärgschnauzern är självständigare.

Hur vanligt är det att man kan ha en dvärgschnauzer lös? De jag har mött har inte vågat släppa sina.

Min syster kan ha den renrasiga bichon frise´n lös. Det fungerade från första stund och den tvärvänder om hon ropar på den. Den andra däremot, som inte är renras utan har lite bichon havanais i sig är självständigare och går inte att släppa. Jag tror att bichon havanais är självständigare och att det arvet det påverkar.

 

[Raderad medlem 94602]

Jo, TS vill ha fler rasförslag, TS skriver:
... "men om den då skulle visa sig inte passa, så hade det ju varit trevligt med andra rastips som skulle kunna passa, så tack för tips"

Om man läser på olika hundsidor så finns det många som beskriver rasen som envis, viljestark och med egen vilja. En hund som inte alltid gör som ägaren önskar. Det är ganska charmigt det också och behöver inte vara fel.

För att jämföra det här två raserna: Bichonen beskrivs som följsam och med önskan om att vara sin ägare till lags.
Dvärgschnauzern är självständigare.

Hur vanligt är det att man kan ha en dvärgschnauzer lös? De jag har mött har inte vågat släppa sina.

Min syster kan ha den renrasiga bichon frise´n lös. Det fungerade från första stund och den tvärvänder om hon ropar på den. Den andra däremot, som inte är renras utan har lite bichon havanais i sig är självständigare och går inte att släppa. Jag tror att bichon havanais är självständigare och att det arvet det påverkar.

Nu passade ju Dvärgschnauzer.
Min är alltid lös. Utom i samhället givetvis. Där har man ju ingen hund lös. Det är en gårds och råtthund. Den ska hålla sig "hemma" eller dvs vid sin ägare. Jag vet ingen som inte kan ha sin DS lös. Vet inte vad du drar för referenser.

Den rasbeskrivningen du citerar är Dvärgschnauzer...vad har den med Schnauzer och Risenschnauzer att göra? Jag frågar eftersom du buntat ihop även dem i beskrivningen vilket visar på hur lite du vet om dessa tre raser.

Ds är en populär ras inom agility, rallylydnad, nosewok och spår. Tror du de hade varit det om de var så hopplöst envis?

Och åter igen, personen söker en hund som orkar mycket motion och vandringar. Om Bichonen står ju tom att den endast kräver måttligt med motion. Det är knappast en hund man tar med sig på timslånga promenader i skogen och vandringar.

 

[mandalaki]

Jo, TS vill ha fler rasförslag, TS skriver:
... "men om den då skulle visa sig inte passa, så hade det ju varit trevligt med andra rastips som skulle kunna passa, så tack för tips"

Men vilken bekväm citatteknik!

men om den då skulle visa sig inte passa, så hade det ju varit trevligt med andra rastips som skulle kunna passa, så tack för tips, men jag tror nog mer på en DS i det här fallet.

Du råkade visst tappa slutet av meningen.

 

[Theodor]

Och åter igen, personen söker en hund som orkar mycket motion och vandringar. Bichonen står ju tom att den endast kräver måttligt med motion. Det är knappast en hund man tar med sig på timslånga promenader i skogen och vandringar.

Vad baserar du detta på? Det står ju att de kräver måttligt med motion men inget om att de inte orkar mer än så. Bichon (havanais åtminstone) är ändå en av de allra friskaste raserna, och vilken frisk hund som helst bör väl klara av det liv TS beskriver i sitt ursprungsinlägg? @Elementary har ju haft rasen och vittnar om att de orkar mer än måttlig motion.

Nu har TS skrivit att det är mer intressant med DS och den passar säkert utmärkt, jag undrade mest hur du kom fram till att bichoner är olämpliga att ta på timslånga promenader (förutom kanske pälsen då, men den går ju att klippa ner)

 

[Raderad medlem 94602]

Vad baserar du detta på? Det står ju att de kräver måttligt med motion men inget om att de inte orkar mer än så. Bichon (havanais åtminstone) är ändå en av de allra friskaste raserna, och vilken frisk hund som helst bör väl klara av det liv TS beskriver i sitt ursprungsinlägg? @Elementary har ju haft rasen och vittnar om att de orkar mer än måttlig motion.

Nu har TS skrivit att det är mer intressant med DS och den passar säkert utmärkt, jag undrade mest hur du kom fram till att bichoner är olämpliga att ta på timslånga promenader (förutom kanske pälsen då, men den går ju att klippa ner)

Jag håller med om att en frisk hund orkar utan problem. Och olämpliga är de nog inte heller. Tänkte nog mer på raserna emot varandra så stämmer DS bättre in som en friluftshund då de från början är gårdshundar som har päls och exteriör som underlättar mer i skog och mark.

 

[Elementary]

Min pappa bodde granne med en äldre kvinna som hade två DSar. De bodde båda på bottenvåningen och som uteplats delade de på en gräsmatta som gick längs med hela baksidan av huset. Utanför denna gräsmatta var det gångväg och lekplats och mycket liv och rörelse. Många barnfamiljer i området, många hundar.
Kvinnan hade markerat ut sin del av gräsmattan med några fina men absolut inte på nåt sätt täta buskar. Hundarna visste dock precis var gränsen gick och gick inte igenom dessa buskar vad som än hände ute på lekplatsen eller hur mycket jag och min lillebror eller hans polare stojade på pappas del av gräsmattan. De kom ibland fram till buskarna och kollade vad vi höll på med men det nöjde de sig med.
Så man kan definitivt ha en DS lös, eller flera för den delen!

Lite OT nu men tycker det är synd att bilden av bichonraserna är att de inte klarar timslånga vandringar bara för att det inte är ett krav för att de ska må bra. Alla bichonraser är såpass robusta att de bör klara samma sak som en DS i motionsväg. Deras olika typer av pälsar gör det dock krångligare beroende på väder och miljö.
Bichon är f.ö. inte en ras, @nilie, utan om du ska skriva om rasen du tänker på bör du faktiskt skriva "frisé". Annars skriver du om frisé, havanais, bolognese, coton, löwchen och bolonka som om det vore en enda ras. De delar en hel del egenskaper men är också olika på flera sätt.

Edit: Förresten, även om nu DS verkar passa utmärkt kan det ändå vara värt med enkla tips om andra raser. Det kan alltid dyka upp nåt man antingen hade fel bild av eller som man inte ens hört talas om, och som visar sig passa ännu bättre. Men då ska tipsen som sagt vara i stil med "Får jag föreslå en titt på frisé?" inte "Frisé låter passande, de är si och så mycket smartare och bättre!". Det senare är bara otrevligt på alla sätt.