@Elementary hör löwchen dit också alltså? Då lärde jag mig nåt nytt. Trodde bara att det var de vita fluffen.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vilka raser som ingår i begreppet verkar vara olika beroende på vem man frågar. Borde själv kanske ha skrivit in malteser också då den ingår enligt många. Det är en soppa det där, tydligen!@Elementary hör löwchen dit också alltså? Då lärde jag mig nåt nytt. Trodde bara att det var de vita fluffen.
Fast - det kan väl inte bero på vad var och en tycker?Vilka raser som ingår i begreppet verkar vara olika beroende på vem man frågar. Borde själv kanske ha skrivit in malteser också då den ingår enligt många. Det är en soppa det där, tydligen!
Löwchen ser i princip ut som långbenta havanaiser (och bolonkas ser ut som havanaiser utan det svarta runt ögonen) så det är nog därför jag tycker att det låter naturligt att de hör dit? Eller nåt! Nåja, nog med ot.
Njäe, men var hittar man nåt officiellt då? Lite jagande på wikipedia ger olika svar på svenska, franska och engelska. Bichon i fokus har en annan lista som inte stämmer med nån wiki. Sajter som säger sig handla om "bichonraserna" har alla olika listor.Fast - det kan väl inte bero på vad var och en tycker?
Jag ser också det ... men då borde man ju börja i änden vad en bichon faktiskt är, alltså vad raserna har gemensamt. Men det är både OT och inte så jätteintressant så jag släpper det.Njäe, men var hittar man nåt officiellt då? Lite jagande på wikipedia ger olika svar på svenska, franska och engelska. Bichon i fokus har en annan lista som inte stämmer med nån wiki. Sajter som säger sig handla om "bichonraserna" har alla olika listor.
Kanske att de är helt annorlunda generellt idag.
Jag har fått uppfattningen från bl a en tidigare uppfödare av schnauzrar i olika storlekar + från hundägare som tidigare haft DP och inte rekommenderarat den.
Jag var tidigare intresserad av rasen och hörde mig för lite här och där ( för ca 10 år sen). Den tidigare uppfödaren avrådde " Nej, de är så envisa och tjurskalliga, det finns följsammare och trevligare raser". Hen hade haft olika storlekar av schnauzrar, så hen talade generellt om dem. Jag tror det skiljer mycket mellan de olika, men hen kan ha haft en dålig dag och var jättetrött på dem. Vad vet jag. Jag tappade intresset för rasen iaf.
Jag är fascinerad av hur kaxiga de kan vara. (Jag menar inte att alla är det). Jag brukade tidigare möta en gammal tandlös DS (15 år el nåt) och tiken trodde att hon såg jättefarlig ut när hon försökte skrämmas med sitt tandlösa grin.
Tandlös, rultig, 15 år och så kaxig! Charmigt och gulligt var det. Tiken var inte aggressiv på något annat sätt eller försökte bitas. Min betydligt större tik brydde sig inte.
De flesta småhundar skäller och det både DS och bichoner. Skillnaden jag ser är att bichonerna backar och vill inte utmana en större hund. Bichonerna är så intelligenta att de förstår vad som är farligt för dem, det är min uppfattning.
Till TS - ta kontakt med uppfödare av de raser du tror att din familjemedlem är intresserad. Kontakta valphänvisare i rasklubbarna. De brukar vara duktiga på att berätta om hur rasen är.
Träffa vuxna hundar. Valpar är alltid supergulliga oavsett ras. Bäst är att se hur en vuxen hund är. Prata med hundägare/valpköpare av raserna. Följ hundbloggar en tid.
Jag tror det är lättare att få tag på en renrasig dvärgschnauzer än en dito bichon frise´. Var ute i god tid och tinga en valp redan när du ser att någon intressant parning är planerad. Det sämsta man kan göra är att impulsköpa någon oreggad valp på Blocket.
Lycka till!
Jo, TS vill ha fler rasförslag, TS skriver:
... "men om den då skulle visa sig inte passa, så hade det ju varit trevligt med andra rastips som skulle kunna passa, så tack för tips"
Om man läser på olika hundsidor så finns det många som beskriver DS som envis, viljestark och med egen vilja. En hund som inte alltid gör som ägaren önskar. Det är ganska charmigt det också och behöver inte vara fel.
För att jämföra det här två raserna: Bichonen beskrivs som följsam och med önskan om att vara sin ägare till lags.
Dvärgschnauzern är självständigare.
Hur vanligt är det att man kan ha en dvärgschnauzer lös? De jag har mött har inte vågat släppa sina.
Min syster kan ha den renrasiga bichon frise´n lös. Det fungerade från första stund och den tvärvänder om hon ropar på den. Den andra däremot, som inte är renras utan har lite bichon havanais i sig är självständigare och går inte att släppa. Jag tror att bichon havanais är självständigare och att det arvet det påverkar.
Är de svenska DS olik de amerikanska? På amerikanska hundsidor hittar jag många beskrivningar om en stor hund i litet format, terrieregenskaper. Tex här (fritt översatt):Jag vet knappt något som inte har sin DS lös. Tvärtom är dom familjehundar och väldigt flockbundna. De vill vara med sina ägare hela tiden.
Min ena jagar men jag kan ändå ha henne lös.
Är de svenska DS olik de amerikanska? På amerikanska hundsidor hittar jag många beskrivningar om en stor hund i litet format, terrieregenskaper. Tex här (fritt översatt):
"Dvärgschnauzer är terriers och de uppvisar klassiska terrier- egenskaper: överdrivet skällande, grävande, jagande om det är något som fångar deras uppmärksamhet, poserande mot stora hundar, misstänksamhet mot främlingar och tro att de är mycket större än vad de egentligen är. Man måste vara tydlig i gränssättningen när man fostrar en DS."
Är de svenska DS olik de amerikanska? På amerikanska hundsidor hittar jag många beskrivningar om en stor hund i litet format, terrieregenskaper. Tex här (fritt översatt):
"Dvärgschnauzer är terriers och de uppvisar klassiska terrier- egenskaper: överdrivet skällande, grävande, jagande om det är något som fångar deras uppmärksamhet, poserande mot stora hundar, misstänksamhet mot främlingar och tro att de är mycket större än vad de egentligen är. Man måste vara tydlig i gränssättningen när man fostrar en DS."
"scrappy toward other dogs, and stubborn" ungefär kaxiga mot andra hundar och envisa
I den utsträckningen? Personen som ska ha hunden verkar inte vara överdrivet aktiv, mer en normalaktiv frisk pensionär. Ts skriver: "Jag tror inte min familjemedlem kommer vara SÅ aktiv på klubben ... men däremot långpromenader på milen per dag, och en del löpträning och tricks!"..Bichon känns inte som en passande ras till någon som vill vandra och motionerar i den utstäckningen personen gör. I det du länkar till står det att den kräver måttligt med motion...en timmes promenad om dagen. Det är inte mycket att hänga i granen.
På vilket sätt skiljer de sig utseendemässigt? Jag har inte studerat detaljer, men jag tycker de ser lika ut på bild.I USA är dvärgschnauzer en terrier, trots att de inte alls har något släktskap med sådana.
De ser ut därefter och har en helt annan rasstandard som är mycket mer extrem. Inget jag står bakom.
Läs på dvärgsschnauzerringens hemsida istället om du vill få rätt uppfattning om rasen.
På vilket sätt skiljer de sig utseendemässigt? Jag har inte studerat detaljer, men jag tycker de ser lika ut på bild.
Kuperade öron på den amerikanska. Det är olika klippning på dem, så det är svårt att se om det skiljer något. Mitt otränade öga ser inget uppenbart iaf.
Exaktemente!Schnauzern är väldigt olik Dvärgschnauzern, de går inte att jämföra.
Blir otydligt när man skriver. Jag träffade den australiska terriern många gånger, men för ganska länge sen och ytterligare en av samma ras - båda var tystlåtna. Rasen beskrivs som tystlåten i rasbeskrivningen, så de var nog rastypiska.Bara för att man träffat en individ som var tyst den gången betyder det ju inte att hunden är tyst jämt Den kanske bara hade en bra dag? Jag har träffat jack russels som varit tysta, har träffat jack russels som skällt sig hesa. TS släkting vill ju ha en hund att röja runt i skogen med, tänk hur mycket barr och skit som skulle fastna i en bichon päls . Och så är det säkert bra med något med längre benhöjd utan att för den sakens skull springa iväg på höjden. Marknära hundar är ju svårare att ta med i tex högt gräs, blåbärstuvor osv. Blir jobbigt för hunden, blir jobbigt för ägaren.