Sv: dum katt-fråga kanske
Min innekatt får gå ut i sele flera gånger i veckan (nu på våren/sommaren nästan varje dag) och får ibland t.o.m. gå ute lös (på landet). Dock är jag då hela tiden med och kollar var han är. I år ska jag dessutom försöka få upp någon sorts hage till honom så att han också får gå i sin egen takt och "lukta på blommorna" utan att jag hänger efter honom hela tiden.
Jag tror att han trivs ganska bra med livet. Jag tror också att även de katter som kanske aldrig eller sällan får komma ut kan trivas väldigt bra de också, om bara alla deras behov av bus och lek m.m. tillgodoses inomhus i stället.
Det är nog väldigt individuellt, tror jag. Våra sommargrannar hade en innekatt som de alltid släppte ut så fort de kom hit på somrarna. Den katten var så rädd att han sedan knappt syntes till under hela deras vistelse här. Någon gång fick de inte ens fram honom när de skulle tillbaka till stan, så de fick lämna katten och åka ner och hämta honom senare. Fast den katten mådde kanske inte så bra ö.h.t.
Men jag har faktiskt en sjuårig utekatt som jag har valt att låta förbli utekatt. Jag tror helt enkelt att hon skulle må för psykiskt dåligt av att stängas in nu efter så här många år. Det skulle nog vara en för stor omställning i hennes liv. Men hade hon redan vid unga år fått vänja sig vid ett bra liv som innekatt, så hade det nog inte varit några problem för hennes del heller.
Det trodde jag också... Ändå fick jag för ett par år sedan en katt överkörd nere vid stora vägen. Då hade han utan problem levt som utekatt i åtta år. Samma år (eller året innan) blev en av grannens ladugårdskatter överkörd och han var säkert runt 15-20 år. Min erfarenhet säger mig därför att man aldrig ska tro att en katt kommer att klara sig bra bara för att den är van vid att vara ute. Olyckor händer ändå. Och just därför kommer jag heller aldrig att skaffa mig en utekatt igen.
Jag tycker att katter ska få gå ut. Jag är en utekattmänniska. Men jag har kompisar som har innekatter som enbart får gå ut ibland och då i koppel. Vissa får aldrig gå ut.
Men dom katterna vet inte bättre heller.
Min innekatt får gå ut i sele flera gånger i veckan (nu på våren/sommaren nästan varje dag) och får ibland t.o.m. gå ute lös (på landet). Dock är jag då hela tiden med och kollar var han är. I år ska jag dessutom försöka få upp någon sorts hage till honom så att han också får gå i sin egen takt och "lukta på blommorna" utan att jag hänger efter honom hela tiden.
Jag tror att han trivs ganska bra med livet. Jag tror också att även de katter som kanske aldrig eller sällan får komma ut kan trivas väldigt bra de också, om bara alla deras behov av bus och lek m.m. tillgodoses inomhus i stället.
Jag tror det är lättare att få en innekatt att gilla utelivet än tvärt om, ta en utekatt och stoppa i en lägenhet...
Det är nog väldigt individuellt, tror jag. Våra sommargrannar hade en innekatt som de alltid släppte ut så fort de kom hit på somrarna. Den katten var så rädd att han sedan knappt syntes till under hela deras vistelse här. Någon gång fick de inte ens fram honom när de skulle tillbaka till stan, så de fick lämna katten och åka ner och hämta honom senare. Fast den katten mådde kanske inte så bra ö.h.t.
Men jag har faktiskt en sjuårig utekatt som jag har valt att låta förbli utekatt. Jag tror helt enkelt att hon skulle må för psykiskt dåligt av att stängas in nu efter så här många år. Det skulle nog vara en för stor omställning i hennes liv. Men hade hon redan vid unga år fått vänja sig vid ett bra liv som innekatt, så hade det nog inte varit några problem för hennes del heller.
Katter klarar sig bra ute om dom får växa upp så från början
Det trodde jag också... Ändå fick jag för ett par år sedan en katt överkörd nere vid stora vägen. Då hade han utan problem levt som utekatt i åtta år. Samma år (eller året innan) blev en av grannens ladugårdskatter överkörd och han var säkert runt 15-20 år. Min erfarenhet säger mig därför att man aldrig ska tro att en katt kommer att klara sig bra bara för att den är van vid att vara ute. Olyckor händer ändå. Och just därför kommer jag heller aldrig att skaffa mig en utekatt igen.