Du och din danska?

[nullo-modo]

Känns helt okej att ha det lite knaggligt med danskan när till och med danska barn har det tufft

På Färöarna läst dom danska i grundskolan men det låter inte som danska när dom talar

 

[warg]

Socialt kan jag prata svenska med danskar men i jobbet blir det oftast bättre med engelska.

 

[myzzan]

Danmark - svenska ,lyssnar man noga så förstår man

Norge - svenska

Finland -har aldrig varit får men enligt min bror som reser mycket med jobbet så vissa delar av Finland så går de bra att prata svenska

Färöarna - har aldrig varit där

Island - har aldrig varit där

Grönland - har aldrig varit där

 

[MiaMia]

Känns helt okej att ha det lite knaggligt med danskan när till och med danska barn har det tufft

Jag har läst att färöiska skolbarn är bättre på att stava danska än vad danska(!) skolbarn är i samma ålder.
De kan använda det språkhistoriska släktskapet för att veta vilka bokstäver det är danskarna har tagit bort i uttalet, medan de danska barnen inte ens inser att där borde finnas några fler bokstäver. (ungefär så minns jag förklaringen i vart fall)

 

[Voeux]

Jag förstår inte danska, men min danska vän förstår mig. Så jag pratar svenska och han svarar på engelska.

 

[Enya]

Vad lustigt hur olika man kan tycka!

Verkligen! Jag tycker den är vacker, riktig danska för mig. Det man talar i Köpenhamn låter så försvenskat, urvattnad danska, påminner så mycket om skånska.

 

[Wingates]

Har danskt påbrå och förstår danska, även om mitt räknande är under all kritik just nu. Brukar dock minnas hur det funkar snabbt.
Kunde som yngre tänka på danska med, men har aldrig kunnat prata danska (uttalsmässigt). Vet inte om jag ska skylla på farfar för det här som pratade en mix av danska, tyska, svenska och engelska Vet ju var mitt färgglada svärande kommer ifrån iaf

Förstår norska, men föredrar danska. Min finska är riktigt dålig, även om jag kunde prata lite finska för husbehov som barn. Min pappa förstår en hel del finska men kan inte prata det längre heller, och då farmor är död blir det nog inga fler lektioner på den fronten.

 

[bettysmatte]

Gällande norska och danska, så tycker jag att det beror vad det är för slags norska och danska vi pratar om. Vissa dialekter är helt okej för mig att förstå, men vissa är helt obegripliga. Jag har nog faktiskt aldrig pratat engelska med danskar och norrmän dock, det brukar lösa sig med svenskan ändå. I Finland, om det enbart pratas finska, skulle det få bli engelska. Likaså på Island. Färöarna och Grönland? Ingen aning.

 

[Kadi]

Och vad är skillnaden mellan danska och norska? 25-250 ord?

Väldigt stor skillnad skulle jag säga.

Norska är i princip lika i hörförståelse som svenska för mig (”riksnorska” iallafall).
Danska är väldigt ofta ganska obegripligt för min del att lyssna på, även om jag läser både danska och norska relativt obehindrat/begripligt.

Åt andra hållet har jag aldrig träffat en norrman som inte förstår svenska, men många danskar som inte förstår svenska.

 

[aiquen]

Jag är mest i kontakt med danskar - och jag förstår inte ett skit. På riktigt, jag snappar upp något här och där men genomgående är det nästan helt obegripligt för mig att förstå. I skrift är det en sak (även om Google Translate uppskattas ibland) och jag kan skriva till danskar på svenska och de svarar på danska, men längre samtal i vanlig samtalston går bara inte (kanske delvis beroende på dialekt).

Det största problemet eller krocken är nog att jag däremot uppfattar att många danskar förstår mig om jag pratar svenska. En dansk sa en gång till mig, när jag började prata engelska, att det var helt OK om jag pratade svenska, hen skulle förstå mig. Men problemet jag upplevde var ju att jag inte förstod hen! Och då spelar det ingen roll om engelskan inte är modersmålsflytande. Det blir i alla fall över huvud taget begripligt.

Däremot norska kan jag beroende på dialekt och samtalsämne uppfatta som enklare att hänga med i. Finska kan jag över huvud taget inte.

 

[hagel]

golit tänkte ta sig en tur till kongens by och kom att tänka på några pre-pandemiska upplevelser. Som när golit senast var i Danmark efter ett långt ideologiskt och valutakursmässigt uppehåll, hade det danska folk börjat prata engelska med golit när de förstått att golit troligen hade svenska som modersmål.

golit antar att danskar precis som svenskar kraftigt överskattar sin förmåga att prata engelska, men eftersom vi förmodligen gör ungefär samma fel, blir det ändå någorlunda begripligt, men utrycker man sig ändå inte bättre på sitt modersmål och är det ändå inte lättare att uppfatta nyanserna i språket på vår närmaste språkliga granne?

Vad pratar du i Danmark, Norge, Finland, Färöarna, Island och Grönland?

Jag har bott i Danmark sedan 2006, så jag pratar danska . Jobbade i Norge ett år (på Vestlandet) och det tog några veckor för språkörat att ställa in sig på dialekten, även om jag verkligen var säker på att norska inte skulle vålla några som helst problem . I Norge pratade jag skandinaviska, med svensk melodi och det var aldrig någon som inte förstod mig. Skrev på danska i början, men det var lätt att lära att skriva på bokmål eftersom det tekniskt sett är samma språk, med lite annorlunda stavning. Nynorsk gav jag mig inte på att skriva, även om jag som myndighetsperson i en nynorsk kommun egentligen "borde" ha kommunicerat skriftligt med borgarna på nynorsk. Som tur är finns det ett undantag i den lagen för utlänningar, som får välja mellan målformerna . Lärde mig heller inte att prata norska, tror det låg förr tätt på danskan för min hjärna.

I Grönland hade jag pratat danska. I Island och på Färöarna hade jag först försökt på danska och så gått över till engelska om personen hade svarat på engelska. I Finland hade jag pratat svenska eller engelska beroende på var jag befann mig .

 

[Araminta]

I Norge blir det svorsk. Jag har har norska rötter och får snabbt in språket i huvudet men har svårare att få munnen att forma orden. Så det blir en mix.

Jag har jätteproblem med danska själv så det blir mest engelska för att jag ska ja en chans att förstå vad som sägs.

Föröiskan är i sig obegriplig (jätteintressant att lyssna på då språkmelodin är identisk med norskan men orden är helt annorlunda). Dock var samtliga som vi träffade flytande på norska eller danska så det löste sig. Man fick ta till engelskan i nödfall.

I Finland pratar jag svenska med svenskspråkiga och engelska med finskspråkiga.

På Island blir det engelska och jag skulle gissa så även på Grönland (aldrig varit där).

 

[Amha]

Och vad är skillnaden mellan danska och norska? 25-250 ord?

Uttalet framförallt, anser jag.

 

[mamman]

Deltar genom jobbet i ett nordiskt samarbete och kommer därför ofta i kontakt (besök här/där + webmöten) med alla nordiska (utom grönländska) nationaliteter/språk. Har utöver det varit en del i Danmark för jobbet samt på olika kortare besök i Danmark, Norge och Finland.

Danska som det pratas kring Köpenhamn och norska som det pratas kring Oslo, dvs de varianter som vi oftast hör är inga problem (inga problem med att räkna på danska). Svårare med vissa Jylländska dialekter (Århus med omnejd i regel inget större problem). Har insett att de som jag har svårt att förstå har lika svårt att förstå mig :-). Gissar att de beror på att man helt enkelt inte har så mycket kontakt/vana att höra varandras språk/dialekt. I arbetet går det bättre än "privat", men beror nog också ganska mycket på att man t ex vid en middag dels är lite trött efter att ha ansträngt lyssnandet hela dagen, dels att man inte alltid kan gissa utifrån sammanhanget om man missade vad sammanhanget var ... (så länge man jobbar är ju ämnet för samtalet givet). Svårast är att skriva (fattar inte varför jag får i uppgift att producera t ex PP:s, jag som omöjligt kan höra om det ska vara a, ä eller e ens när någon bokstaverar ... ).

När det gäller norskan så är vissa dialekter, t ex i närheten av Bergen svåra/omöjliga att förstå. Det påstås t o m att de som bor i olika dalgångar inte förstår varandra ... Egentligen tycker jag nynorsk är mer likt svenska, men man är ju mest van att höra bokmål. Många ord är lika på norska och danska (eftersom det i grunden är samma språk) vilket underlättar när man väl lärt sig dem. I vardagligt språk tror jag att det egentligen bara är 50-60 ord som man behöver lära sig (fackspråk har några till).

Färingarna brukar vara alldeles utmärkta på "skandinaviska", ofta dem som det är lättast att prata med.

Islänningarna har det ofta lite tufft, även om de kan "skandinaviska". Både de och vi andra får ofta anstränga oss lite mer. Dock har många, precis som färingarna, sin utbildning i Danmark eller Norge och har på så sätt ett till språk.

Kämpigast har finnarna det, även om de i varierande grad påtvingats lite svenska i skolan och de som är välutbildade ofta kan svenska ganska bra så har de svårt att hänga med danskarna och islänningarna. Personligen tycker jag dessutom att svenskan har minskat i Finland. Förr var svenska mycket mer gångbart i Helsingfors och Åbo. Inte ens offentliga utställningar behöver vara tvåspråkiga i Helsingfors. Och engelskkunskaperna är inte alltid så jättebra.

Det har varit en tradition att i officiella nordiska samarbeten så är språket "skandinaviska", men de senaste åren har det börjat luckras upp mer och mer, framförallt för att hjälpa finnar och islänningar. Men jag är tveksam till om det går så mycket lättare ... språkkunskaperna i engelska är förvånansvärt bristfälliga hos somliga. Engelska med främmande "accent" är heller inte alltid så lätt att förstå.

Med lite god vilja och glatt humör går det dock bra för det mesta oavsett språk!

 

[Milosari]

Pratar svenska i Norge och Danmark. Svenska eller engelska i Finland. Tycker att en del svenska dialekter är svårare faktiskt men tycker att det är lite ovärdigt att börja prata engelska. Om konversationen är långsam och att ord förklaras vid behov så kan man ändå förstå varandra.

 

[MiaMia]

Islänningarna har det ofta lite tufft, även om de kan "skandinaviska". Både de och vi andra får ofta anstränga oss lite mer. Dock har många, precis som färingarna, sin utbildning i Danmark eller Norge och har på så sätt ett till språk.

Jag funderar lite på om det blir vanligare att välja bland fler länder för högre utbildning, typ UK och USA så att det på sikt kan bli mindre vanligt att islänningar har tränat sitt "skandinaviska andraspråk" till en bra nivå?

 

[Enya]

Pratar svenska i Norge och Danmark. Svenska eller engelska i Finland. Tycker att en del svenska dialekter är svårare faktiskt men tycker att det är lite ovärdigt att börja prata engelska. Om konversationen är långsam och att ord förklaras vid behov så kan man ändå förstå varandra.

Ovärdigt. Det sätter lite ord på det jag känner och varför jag aldrig skulle prata engelska i Danmark. Svenska, norska och danska är ju ändå väldigt likt varandra, så det borde gå att komma runt utan att ta till ett helt annat språk, tänker jag.

Men å andra sidan, tittar jag på en tv-serie elelr film där både danskar och svenskar är med så textar jag helst. Inte för att danskan är svår att fatta utan för att svenskan är det. Ljudkvaliten suger om produktionen mest är svensk, svenskar mumlar och värst är det när de är upprörda och skriker eller halvskriker, jag förstår inte mitt eget språk alls då.

 

[Tilly_85]

Danmark - har studerat i dk iof på engelska men bodde där ett tag under mina studier. Tycker det kan vara rätt svårt att hänga med i danskan om man ska ha en ordentlig konversation, så då blir det gärna engelska ist. Som skåning räknar jag väl nästan kbh som en del av hemma och tycker det är lättare att förstå och göra mig förstådd där än i övriga dk.

Norge - bor ju här så det blir väl nån fin språkmix av svenska och norska. Nu är jag så van vid norska att jag kan ha svårt för att höra vilket språk någon pratar på tex tv, tycker norska och svenska kan låta som olika dialekter och inte olika språk

Finland- har aldrig varit i Finland men hade en finlandssvensk kompis när jag var yngre och vi pratade tillsammans utan problem. Upplevde nog nästan hennes finlandssvenska som en form för svensk dialekt. Men finska förstår jag tyvärr inte mkt av så där måste det bli engelska.

Island- har jag också bott. Tycker isländska låter som det ultimata vikingspråket pratade engelska när jag bodde där men läste mkt isländska i jobbet och försökte prata när jag kunde. Älskar väl i princip allt med Island och hade gärna bott där igen ^^

Färöarna och Grönland, tveksam till hur det hade gått med språk där, skulle anta det hade fått bli engelska för konversationer såsom på Island och i Danmark.

Men med det sagt, med lite kroppsspråk, blandad nordiska och god vilja gör man sig väl förstådd i dom nordiska landen med sina respektive språk om man pratar tillsammans, kanske...tror jag Hade väldigt svårt för att prata med mina svärföräldrar i början när jag flyttade hit så ja, man får kanske ge det lite tid också går det till sig. Tror vi i familjen nästan utvecklat ett eget språk nu ist

 

[Motacilla]

Finland- har aldrig varit i Finland men hade en finlandssvensk kompis när jag var yngre och vi pratade tillsammans utan problem. Upplevde nog nästan hennes finlandssvenska som en form för svensk dialekt. Men finska förstår jag tyvärr inte mkt av så där måste det bli engelska.

Finlandssvenska, dvs svenskan som talas av finländare med svenska som modersmål är de facto en egen undergrupp i svenska dialekter: östsvenska mål kallas de.

 

[Tilly_85]

Kom också på att en del ord är samma men betyder olika vilket kan blir rätt roligt och leda till en del missförstånd.

Norska tex,
Snål - betyder att man är märklig
Rar- betyder att man är konstig
Rolig- betyder att man är lugn

Tycker det är svårt att komma på bra exempel men det ovan är ganska typiska tror jag. Sen finns det ju dialektala uttryck och ord som även de kan ställa till det