Du och din danska?

[Enya]

Danmark - har studerat i dk iof på engelska men bodde där ett tag under mina studier. Tycker det kan vara rätt svårt att hänga med i danskan om man ska ha en ordentlig konversation, så då blir det gärna engelska ist. Som skåning räknar jag väl nästan kbh som en del av hemma och tycker det är lättare att förstå och göra mig förstådd där än i övriga dk.

Norge - bor ju här så det blir väl nån fin språkmix av svenska och norska. Nu är jag så van vid norska att jag kan ha svårt för att höra vilket språk någon pratar på tex tv, tycker norska och svenska kan låta som olika dialekter och inte olika språk

Finland- har aldrig varit i Finland men hade en finlandssvensk kompis när jag var yngre och vi pratade tillsammans utan problem. Upplevde nog nästan hennes finlandssvenska som en form för svensk dialekt. Men finska förstår jag tyvärr inte mkt av så där måste det bli engelska.

Island- har jag också bott. Tycker isländska låter som det ultimata vikingspråket pratade engelska när jag bodde där men läste mkt isländska i jobbet och försökte prata när jag kunde. Älskar väl i princip allt med Island och hade gärna bott där igen ^^

Färöarna och Grönland, tveksam till hur det hade gått med språk där, skulle anta det hade fått bli engelska för konversationer såsom på Island och i Danmark.

Men med det sagt, med lite kroppsspråk, blandad nordiska och god vilja gör man sig väl förstådd i dom nordiska landen med sina respektive språk om man pratar tillsammans, kanske...tror jag Hade väldigt svårt för att prata med mina svärföräldrar i början när jag flyttade hit så ja, man får kanske ge det lite tid också går det till sig. Tror vi i familjen nästan utvecklat ett eget språk nu ist

Köpenhamnsdialekten har blivit så urvattnad och försvenskad så det låter ju knappt som danska. Bara som en dansk som pratar svenska med brytning...

Googlade lite på danska dialekter och lyssnade lite på youtube, intressant att höra de olika! Pappa kom från Lolland, är ju många år sedan jag hörde honom prata men kände ju igen dialekten direkt! Han ville ju aldrig lära sig prata svenska heller, så behöll mycket danska även om det blev utblandat även hans språk.

 

[hagel]

Köpenhamnsdialekten har blivit så urvattnad och försvenskad så det låter ju knappt som danska. Bara som en dansk som pratar svenska med brytning...

Googlade lite på danska dialekter och lyssnade lite på youtube, intressant att höra de olika! Pappa kom från Lolland, är ju många år sedan jag hörde honom prata men kände ju igen dialekten direkt! Han ville ju aldrig lära sig prata svenska heller, så behöll mycket danska även om det blev utblandat även hans språk.

Det handlar dock inte om en "försvenskning" av dialekten, utan snarare om en modernisering och utjämning av det som förr kallades "lavkøbenhavnsk" och "højkøbenhavnsk". Förr i tiden var lavkøbenhavnsk för arbetarklassen och højkøbenhavnsk det som de lite finare pratade. I dag är det nästan bara drottningen som pratar højkøbenhavnsk . Köpenhamn består dessutom av massa olika dialekter. Skillnaden mellan hur en från Amager och en från Hellerup, är lika stor som skillnaden mellan Lidingö och Södermalm .

Däremot är det ganska stor skillnad mellan Köpenhamn och Lolland, mycket pga. den så kallade "stødgrænse" som ligger däremellan. Norr om denna har man "stöt" på vokalerne innan vissa konsonanter (hus=hu'us) och söder om gränsen har man ingen stöt (hus=huus). Gränsen finns där pga. någon kung och hans kungliga jaktmarker som han ville ha för sig själv och grävde en stort dike för att hålla folk borta. Typ .

/dialektnörd

 

[Brie]

Ovärdigt. Det sätter lite ord på det jag känner och varför jag aldrig skulle prata engelska i Danmark. Svenska, norska och danska är ju ändå väldigt likt varandra, så det borde gå att komma runt utan att ta till ett helt annat språk, tänker jag.

Men nog är det rätt stor skillnad på danska och kalixmål eller pitmål? Eller annan valfri annan ”nordsvensk” dialekt. Känns inte det minsta ovärdigt för mig som född i Norrbotten, att ha svårt att förstå danskan.

Allmänt, och som svar på TS: Jag pratar svenska i Norge, engelska i Danmark pch Finland. Har (tyvärr) aldrig haft anledning att prata med någon från Island, Grönland eller Färöarna men skulle förmodligen ta engelska där med.

edit: läsa danska går rätt bra däremot.

 

[Milosari]

Ovärdigt. Det sätter lite ord på det jag känner och varför jag aldrig skulle prata engelska i Danmark. Svenska, norska och danska är ju ändå väldigt likt varandra, så det borde gå att komma runt utan att ta till ett helt annat språk, tänker jag.

Men å andra sidan, tittar jag på en tv-serie elelr film där både danskar och svenskar är med så textar jag helst. Inte för att danskan är svår att fatta utan för att svenskan är det. Ljudkvaliten suger om produktionen mest är svensk, svenskar mumlar och värst är det när de är upprörda och skriker eller halvskriker, jag förstår inte mitt eget språk alls då.

Haha det gör jag också. Har på text alltså. På tv pratar de ju aldrig som jag är van vid och jag både hör lite dåligt och tycker det låter skränigt när TV'n är på för högt. Dålig kombo

 

[Milosari]

Men nog är det rätt stor skillnad på danska och kalixmål eller pitmål? Eller annan valfri annan ”nordsvensk” dialekt. Känns inte det minsta ovärdigt för mig som född i Norrbotten, att ha svårt att förstå danskan.

Allmänt, och som svar på TS: Jag pratar svenska i Norge, engelska i Danmark pch Finland. Har (tyvärr) aldrig haft anledning att prata med någon från Island, Grönland eller Färöarna men skulle förmodligen ta engelska där med.

edit: läsa danska går rätt bra däremot.

Det är väl inte mycket större skillnad än till bred skånska? Svårt är inte samma som omöjligt och svårt kan bli lättare om båda försöker.

 

[Brie]

Det är väl inte mycket större skillnad än till bred skånska? Svårt är inte samma som omöjligt och svårt kan bli lättare om båda försöker.

Bred skånska är svårt. Danska är svårare. Jag tror inte jag sa något om ”omöjligt”.

 

[hastflicka]

Ovärdigt. Det sätter lite ord på det jag känner och varför jag aldrig skulle prata engelska i Danmark. Svenska, norska och danska är ju ändå väldigt likt varandra, så det borde gå att komma runt utan att ta till ett helt annat språk, tänker jag.

Men å andra sidan, tittar jag på en tv-serie elelr film där både danskar och svenskar är med så textar jag helst. Inte för att danskan är svår att fatta utan för att svenskan är det. Ljudkvaliten suger om produktionen mest är svensk, svenskar mumlar och värst är det när de är upprörda och skriker eller halvskriker, jag förstår inte mitt eget språk alls då.

Vad ar ovardigt om man inte forstar?
Jag har rotter fran Vasterbotten och tillbringade mycket tid dar som barn, men har aldrig bott dar och inte hort dialekten mycket sedan jag var barn, men har inga storre svarigheter att forsta anda.
For mig att forsta skanska ar svart. Riktigt svart. Kanske jag bara ar "obegavad" i sprakljud (jag kan for mitt liv inte skilja pa manga olika ljud i Mandarin heller) men jag forstar verkligen inte Danska. Nar det pratas bred skanska har jag inte en chans att forsta, annu mindre om det ar Danska.

 

[Scandi]

Danska är överlag helt obegriplig för mig, trots att jag är född i Skåne och pratade skånska som liten. Är från Lund visserligen men med släktingar som pratar riktigt bred skånska.

Norska är dock inga problem om det inte är norskar från typ Bergen. Älskar norska, tycker det låter så härligt!

 

[Sel]

Pratar svenska i Norge och Danmark. Svenska eller engelska i Finland. Tycker att en del svenska dialekter är svårare faktiskt men tycker att det är lite ovärdigt att börja prata engelska. Om konversationen är långsam och att ord förklaras vid behov så kan man ändå förstå varandra.

Det är väl onödigt att sitta och tråckla på ren princip om samtalet kan flyta problemfritt på engelska?

 

[sjoberga]

Det är väl onödigt att sitta och tråckla på ren princip om samtalet kan flyta problemfritt på engelska?

Ja, i professionella sammanhang snudd på tjänstefel. Men privat kan ju båda parter tycka att det är lärorikt och intressant att konversera även på mindre effektiva vis just där och då.

 

[MiaMia]

Det är väl onödigt att sitta och tråckla på ren princip om samtalet kan flyta problemfritt på engelska?

Jag tycker det finns ett egenvärde i att vårda och sträva efter att bevara den internordiska språkförståelsen.

Men så klart finns det en gräns när det det finns anledning att slå över till engelska om kommunikationen blir för bristfällig. Dock inte av slentrian vid varje tillfälle då engelskan skulle vara relativt sett bättre, om nivån på skandinaviskan också är ok.

 

[Jeps]

Det är väl inte mycket större skillnad än till bred skånska? Svårt är inte samma som omöjligt och svårt kan bli lättare om båda försöker.

Jag gjorde praktik i Skåne när jag studerade. Ibland hade både jag svårt att förstå skåningarna och vise versa.

/Jeps från Norrbotten

 

[bettysmatte]

Ovärdigt. Det sätter lite ord på det jag känner och varför jag aldrig skulle prata engelska i Danmark. Svenska, norska och danska är ju ändå väldigt likt varandra, så det borde gå att komma runt utan att ta till ett helt annat språk, tänker jag.

Men å andra sidan, tittar jag på en tv-serie elelr film där både danskar och svenskar är med så textar jag helst. Inte för att danskan är svår att fatta utan för att svenskan är det. Ljudkvaliten suger om produktionen mest är svensk, svenskar mumlar och värst är det när de är upprörda och skriker eller halvskriker, jag förstår inte mitt eget språk alls då.

Jag upptäckte när jag tittade på Badhotellet utan text en gång (det var något fel) hur LITE av danskan jag förstod om jag inte hade stödhjälp av den svenska texten. Jag var helt enkelt inte snabb nog för att hinna med när de pratade lite snabbare och i längre meningar..... Några ord i taget - inga problem. Men att följa med i samtalet under ett TV-program, det fixade jag inte!

 

[Milosari]

Det är väl onödigt att sitta och tråckla på ren princip om samtalet kan flyta problemfritt på engelska?

Men då kommer ju förståelsen aldrig att utvecklas. Jag tycker att det finns ett värde i att vi kan förstå varandra när språket är så likt och hade faktiskt blivit direkt förolämpad om någon tilltalade mig på engelska utan att ens försöka förstå vad jag säger.

 

[Sel]

Ja, i professionella sammanhang snudd på tjänstefel. Men privat kan ju båda parter tycka att det är lärorikt och intressant att konversera även på mindre effektiva vis just där och då.

Jag tycker det finns ett egenvärde i att vårda och sträva efter att bevara den internordiska språkförståelsen.

Men så klart finns det en gräns när det det finns anledning att slå över till engelska om kommunikationen blir för bristfällig. Dock inte av slentrian vid varje tillfälle då engelskan skulle vara relativt sett bättre, om nivån på skandinaviskan också är ok.

Men då kommer ju förståelsen aldrig att utvecklas. Jag tycker att det finns ett värde i att vi kan förstå varandra när språket är så likt och hade faktiskt blivit direkt förolämpad om någon tilltalade mig på engelska utan att ens försöka förstå vad jag säger.

Handlar det om en människa jag kommer att ha fortsatt privat kontakt med och en relation jag försöker förvalta så, visst... men ska jag bara ta mig fram i vardagssammanhang, som turist eller inom arbetet tycker jag engelska är rätt val. Snabbt och smidigt.
Jag har bara rest genom Danmark ett fåtal gånger och det är ett språk som känns totalt obegripligt för mig över disk eller vid korta samtal.

Skulle en dansk turist välja engelska för att kommunicera med mig skulle jag bli tacksam, inte förolämpad.

 

[Mia_R]

Jag tänker sticka ut hakan ordentligt och säga att ju större ordförråd du har av ditt eget språk, desto lättare är det att förstå våra grannar då väldigt många ord har samma betydelse i språken, men används mer eller mindre till vardags.

Jag har fått "översätta" ord till synonymer då mina svenska kollegor inte fattat vad som sägs och mina norska kollegor tror jag är jätteduktig på norska. Det ÄR dock samma ord som finns i det svenska språket och med exakt samma betydelse som i det norska! Jag har insett att flera av mina kollegor har ett ganska fattigt ordförråd ... Vilket även gäller danskan, uttalet av ett ord kan vara förvirrande men samma sak här, det är många gånger ett nordiskt ord, inte ett "danskt".

 

[Nahar]

Jag gjorde praktik i Skåne när jag studerade. Ibland hade både jag svårt att förstå skåningarna och vise versa.

/Jeps från Norrbotten

Ibland har jag också svårt att förstå skåningarna.

/Nahar från Skåne

 

[Milosari]

Ibland har jag också svårt att förstå skåningarna.

/Nahar från Skåne

Och jag som är uppvuxen i Lund hade svårt att förstå vad de sa i Tomelilla när jag flyttade dit för att gå på Bollerup. Men jag lyckades lära mig. Det är bara att försöka.

 

[Enya]

Det handlar dock inte om en "försvenskning" av dialekten, utan snarare om en modernisering och utjämning av det som förr kallades "lavkøbenhavnsk" och "højkøbenhavnsk". Förr i tiden var lavkøbenhavnsk för arbetarklassen och højkøbenhavnsk det som de lite finare pratade. I dag är det nästan bara drottningen som pratar højkøbenhavnsk . Köpenhamn består dessutom av massa olika dialekter. Skillnaden mellan hur en från Amager och en från Hellerup, är lika stor som skillnaden mellan Lidingö och Södermalm .

Däremot är det ganska stor skillnad mellan Köpenhamn och Lolland, mycket pga. den så kallade "stødgrænse" som ligger däremellan. Norr om denna har man "stöt" på vokalerne innan vissa konsonanter (hus=hu'us) och söder om gränsen har man ingen stöt (hus=huus). Gränsen finns där pga. någon kung och hans kungliga jaktmarker som han ville ha för sig själv och grävde en stort dike för att hålla folk borta. Typ .

/dialektnörd

Trevligt med dialekter och dialekthistoria ju!
Kan tycka att det är lite tråkigt att dialekten i Köpenhamn har blivit så urvattnad, moderniserad och utjämnad och liksom mer kantig, det är därför jag skrev försvenskad, även om du nu förklarade att den inte är det. Det är så jag uppfattar den, mer som att den fått svenskans kantiga ord och språk istället för danskans mjuka och runda på något vis.

Svenska är kantigt och danska är runt! Svenska är hårt och danska är mjukt.

I din text kan jag inte förstå och utläsa skillnaderna mellan Köpenhamns dialekt och Lollands men jag kan absolut höra den!

 

[Milosari]

Handlar det om en människa jag kommer att ha fortsatt privat kontakt med och en relation jag försöker förvalta så, visst... men ska jag bara ta mig fram i vardagssammanhang, som turist eller inom arbetet tycker jag engelska är rätt val. Snabbt och smidigt.
Jag har bara rest genom Danmark ett fåtal gånger och det är ett språk som känns totalt obegripligt för mig över disk eller vid korta samtal.

Skulle en dansk turist välja engelska för att kommunicera med mig skulle jag bli tacksam, inte förolämpad.

Det handlar ju inte om en personlig relation utan om en relation till ett språk som är så likt vårt modersmål att det nästan är att räkna som en dialekt.

Hur bemöter du människor som har svenska som andraspråk? Växlar du direkt över till engelska där med?