Du får hitta en annan Karl som inte vill ha barn sa han

Ja men då trodde han att jag inte var redo bara.
Fast jag kan nästan tro att han tror detsamma nu eftersom han säger inte just nu.

Det hade jag nog också misstänkt, om jag varit i dina skor. Att han går och väntar på att du ska "mogna" och inse att du egentligen vill ha barn.

Jag hade varit väldigt stressad om jag varit i din roll. Stor eloge till dig som är så lugn.
 
Det hade jag nog också misstänkt, om jag varit i dina skor. Att han går och väntar på att du ska "mogna" och inse att du egentligen vill ha barn.

Jag hade varit väldigt stressad om jag varit i din roll. Stor eloge till dig som är så lugn.
Ja jag misstänker det.
Eftersom han inte gör slut.
Ja jag är lugn har stressat färdigt för tillfället.
 
Aha.

Det låter som om ni faktiskt behöver komma fram till ett beslut. Det blir ju inte så kul om han "bestraffar" dig i barnfrågan genom att vara tjurig resten av livet.
Nej om han blir tjurig och bitter då får han hitta en annan.
Jag har redan haft en kille som var tjurig mot mig jämt vad jag än gjorde samvaro han tjurig och sa att jag var konstig och trög.
Men den här är snäll och go men tyvärr barnkär då.
 
Om man är en person som har barn som livsmål då kanske den personen inte kan förstå att andra inte har det.
Jag försöker alltid förstå att alla har olika känslor inför allt.
En gammal vän jag har hatar hundar och borstar av rumpan när hon åkt i min bil fast det inte finns några hår där framme i bilen,
För mig är det otänkbart att leva utan djur.
 
Nej om han blir tjurig och bitter då får han hitta en annan.
Jag har redan haft en kille som var tjurig mot mig jämt vad jag än gjorde samvaro han tjurig och sa att jag var konstig och trög.
Men den här är snäll och go men tyvärr barnkär då.

Alltså, jag tror det blir bra. Hur det blir kan jag inte gissa, men du känns så trygg i dig själv och vem du är att du kommer att få det bra. Låt ingen bestämma åt dig i fortsättningen heller, och stå upp för dig och dina känslor bara.
 
Jag var så dum att jag läste en tråd på flashback om att inte vilja ha barn.
Där var det oroväckande många som ansåg att man är psykiskt sjuk om man inte vill ha barn.
Även att alla egentligen vill ha barn, de som säger att de inte vill har bara inte förstått det själva och de behöver en riktig man som kan tala om det för dem.
Men jisses..... O_o:eek::eek:

Känns tryggt att veta att jag är psykiskt sjuk nu då, de visste jag inte och attans jag har ingen riktig karl som kan tala om det för mig heller eller annan karl för den delen, attans också. :grin:
 
Jag hade tolkat det så. Han säger ju "skaffa barn med mig, eller så får DU lösa situationen. Han frånsäger sig ansvaret.
Dessutom hade jag går igång på
den extra elaka piken i att han tydligen tror att jag inte klarar mig utan en karl.

OK, här kommer en ganska tuff gissning från min sida om hur situationen ser ut (och jag inser att jag kan vara VÄLDIGT fel ute):

1.Mannen har och driver en gård.
2. TS och mannen träffar varandra, känslor uppstår.
3. TS flyttar in hos mannen på hans gård, och har med sig hundar, psykisk sårbarhet och nedsatt arbetsförmåga (har själv skrivit att hon inte jobbar).
.....
Mannen är den som är mer självständig och oberoende, och uppfattar TS som ganska oberoende.
mannen (verkar; helt min tolkning) upplever att TS "lever på honom" även om han (möjligen) uppskattar det hemarbete som TS gör när TS inte arbetar men mannen arbetar.
...........
Nu har man kommit till punkten där man upptäcker hur olika man tänker gällande barn-frågan.
Mannen, i viss irritation, häver ur sig "då får du skaffa en annan karl"

troligen som konsekvensbeskrivning men också utifrån en uppfattning från hans sida att TS behöver en trygg punkt och att han inte kan tänka sig att "enbart" vara den punkten från TS utan hans syn på familj är barn, och barn är viktigare för honom än att leva med TS.
 
Lite funderar jag kring TS´och hennes partners förhållande - de verkar ju trivas fint ihop i övrigt, så ... har han inte alls insett TS´personlighet? Att barn skulle innebära stora svårigheter för henne? Att hon verkligen., verkligen inte vill utsätta sig själv för den pressen och den inskränkningen i sitt liv? Om min partner började ställa krav - eller jag gentemot henom - som så totalt inskränkte på dennes personlighet och livsstil ... ja, då vore något fel nånstans.....

fast vi vet att TS trivs med det liv de har nu.
Jag misstänker att sambon inte är lika nöjd.
 
En allmän reflektion. Lite ot kanske men vill säga det i alla fall.

Jag blir personligen så glad över att vara på ett forum där kvinnor INTE håller på och försöka övertala andra kvinnor som inte vill ha barn, som i Ts fall.
Hur många gånger har man inte stött på folk som tycker att "alla" ska skaffa barn för att dom gjort det, "det är så underbart, du ändrar dig" bla, bla, bla
Så befriande också att flera som skriver dessutom är kvinnor som fått barn och kvinnor som till och med är gravida (@Hyacinth :love:).
Och så befriande med flera som skriver om sina negativa känslor också. :bow:

När jag hör historierna från familjeliv så blir jag personligen jätteglad över att jag aldrig hängt där.
Fy fan vad misslyckad man skulle känna sig där, antagligen? :crazy:
 
Fruktansvärt jobbigt liv man måste ha om mening med livet är barn, är livet meningslöst om man då inte kan få barn? När man har nått sitt livsmål, är livet slut då?

Mitt ex mamma fick veta efter sitt andra barn att hon inte kunde få fler pga komplikationer. Hennes liv tog i princip slut då. Hon hade drömt om en stor familj och massor med barn så hennes mening med livet var att få barn. Så visst finns det såna..

Det tog slut med exet efter tio år tillsammans mycket på grund av barnfrågan. Jag vill inte ha, han ville. Svärmor ville mer än gärna ha barnbarn och slutade aldrig tjata trots att jag sa ifrån. Det känns trist emellanåt, jag saknar honom, men vi vet ändå att det var rätt beslut för oss. Ibland är det bättre att gå åt olika håll.
 
OK, här kommer en ganska tuff gissning från min sida om hur situationen ser ut (och jag inser att jag kan vara VÄLDIGT fel ute):

1.Mannen har och driver en gård.
2. TS och mannen träffar varandra, känslor uppstår.
3. TS flyttar in hos mannen på hans gård, och har med sig hundar, psykisk sårbarhet och nedsatt arbetsförmåga (har själv skrivit att hon inte jobbar).
.....
Mannen är den som är mer självständig och oberoende, och uppfattar TS som ganska oberoende.
mannen (verkar; helt min tolkning) upplever att TS "lever på honom" även om han (möjligen) uppskattar det hemarbete som TS gör när TS inte arbetar men mannen arbetar.
...........
Nu har man kommit till punkten där man upptäcker hur olika man tänker gällande barn-frågan.
Mannen, i viss irritation, häver ur sig "då får du skaffa en annan karl"

troligen som konsekvensbeskrivning men också utifrån en uppfattning från hans sida att TS behöver en trygg punkt och att han inte kan tänka sig att "enbart" vara den punkten från TS utan hans syn på familj är barn, och barn är viktigare för honom än att leva med TS.
Når du spekulerar så hejdlöst som du gör, kan du inte åtminstone vända dig till @hollypolly? Nu pratar du ju över huvudet på henne.

Och glöm inte att det hon som känner honom, det var till henne han sa det. Du känner honom inte och var inte där. Hennes tolkning av situationen måste rimligen vara bättre än din.
 
OK, här kommer en ganska tuff gissning från min sida om hur situationen ser ut (och jag inser att jag kan vara VÄLDIGT fel ute):

1.Mannen har och driver en gård.
2. TS och mannen träffar varandra, känslor uppstår.
3. TS flyttar in hos mannen på hans gård, och har med sig hundar, psykisk sårbarhet och nedsatt arbetsförmåga (har själv skrivit att hon inte jobbar).
.....
Mannen är den som är mer självständig och oberoende, och uppfattar TS som ganska oberoende.
mannen (verkar; helt min tolkning) upplever att TS "lever på honom" även om han (möjligen) uppskattar det hemarbete som TS gör när TS inte arbetar men mannen arbetar.
...........
Nu har man kommit till punkten där man upptäcker hur olika man tänker gällande barn-frågan.
Mannen, i viss irritation, häver ur sig "då får du skaffa en annan karl"

troligen som konsekvensbeskrivning men också utifrån en uppfattning från hans sida att TS behöver en trygg punkt och att han inte kan tänka sig att "enbart" vara den punkten från TS utan hans syn på familj är barn, och barn är viktigare för honom än att leva med TS.
Förstår inte varför du ska tolka deras relation? Det har ju inget med frågan att göra.
 
OK, här kommer en ganska tuff gissning från min sida om hur situationen ser ut (och jag inser att jag kan vara VÄLDIGT fel ute):

1.Mannen har och driver en gård.
2. TS och mannen träffar varandra, känslor uppstår.
3. TS flyttar in hos mannen på hans gård, och har med sig hundar, psykisk sårbarhet och nedsatt arbetsförmåga (har själv skrivit att hon inte jobbar).
.....
Mannen är den som är mer självständig och oberoende, och uppfattar TS som ganska oberoende.
mannen (verkar; helt min tolkning) upplever att TS "lever på honom" även om han (möjligen) uppskattar det hemarbete som TS gör när TS inte arbetar men mannen arbetar.
...........
Nu har man kommit till punkten där man upptäcker hur olika man tänker gällande barn-frågan.
Mannen, i viss irritation, häver ur sig "då får du skaffa en annan karl"

troligen som konsekvensbeskrivning men också utifrån en uppfattning från hans sida att TS behöver en trygg punkt och att han inte kan tänka sig att "enbart" vara den punkten från TS utan hans syn på familj är barn, och barn är viktigare för honom än att leva med TS.
Jag lever inte på honom för jag får 7000 kr i månaden från försäkringskassan.
Jag storhandlar all mat till oss varje vecka för han kan bara småhandla ibland för han inte vet vad som behövs.
Jag betalar mina hundar och bensin också sen är pengarna slut.
Han bjuder på resor men jag gillar inte och resa så jag följer med för han vill åka.
 
En allmän reflektion. Lite ot kanske men vill säga det i alla fall.

Jag blir personligen så glad över att vara på ett forum där kvinnor INTE håller på och försöka övertala andra kvinnor som inte vill ha barn, som i Ts fall.
Hur många gånger har man inte stött på folk som tycker att "alla" ska skaffa barn för att dom gjort det, "det är så underbart, du ändrar dig" bla, bla, bla
Så befriande också att flera som skriver dessutom är kvinnor som fått barn och kvinnor som till och med är gravida (@Hyacinth :love:).
Och så befriande med flera som skriver om sina negativa känslor också. :bow:

När jag hör historierna från familjeliv så blir jag personligen jätteglad över att jag aldrig hängt där.
Fy fan vad misslyckad man skulle känna sig där, antagligen? :crazy:
Det tycke jag med.
Det känns pålitligt här.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 772
Senast: Anonymisten
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 140
Skola & Jobb Ni vet när man hela tiden får höra att ”du är så stark” och hela kroppen och själen skriker ”jag orkar inte mer”. Hela livet har jag...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
14 020
Senast: malumbub
·
Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
12
· Visningar
1 304

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp