M
madoh
Sv: Du är välkommen,men UTAN barn...
wow....jag hade reagerat som du, Hampus är ju en del av dig....kan det inte vara så att din vän kanske är lite avundsjuk på dig och Hampus?.....hade lite så med min sk väninna o min son för 18 år sedan.....(gode gud va länge sedan detta var då hihihi)
Hur hade ni reagerat om en ganska nära vän till er sagt så,ponera att du skulle fika hos denna personen,personen känner dig och ditt barn väldigt väl,dock är ni alltid hemma hos er ftersom hennes hem alltid är så stökigt heter det. (personen är deprimerad (tror det) samt har ADD om det har m,ed saken att göra,iaf skyller hon alltid på sin ADD när hon inte kan/vill göra saker)
Personen är hemma hos er kanske 1-2 gånger i veckan och äter middag hos er och har varit de sista 2-3 åren.
Ponera att du är bjuden till denna person efter du lämnat barnet/barnen på dagis,dock försover du dig och tänker att "Äsch jag är endå ledig idag så vi struntar i dagis"
När du väl skall ringa och väcka din kompis som du lovade innan du går dit upp är det absolut inte välkommen om du har barnet/barnen med dig...
Hur reagerar du då?
Precis detta hände mig för några veckor sedan,tyvärr ville personen ifråga inte prata med mig om detta utan var arg för att barnet skulle följa med. Hon vill helst inte träffas när Hampus är hemma utan har sista tiden bara kommit och ätit och sedan gått,Hampus i fråga älskar denna människa,hon var tom med när han föddes och nu plötsligt verkar hon avsky honom
Han har heller aldrig varit hemma hos henne förut förutom när han var 3 månader så det är inte det att han varit och busat hos henne heller så hon tröttnat.
Hampus är som alla andra 2,5 åringar skulle jag tro,klåfingrig men mutbar
Hur hade ni reagerat? Är det okej att ha en kompis som bara vill umgås när man inte har barnet hemma?
Vill man ha en kompis som inte accpterar ens barn?
Har dessutom hört från flertal personer att det varit samma sak för dem, deras barn har varit roliga tills de börjat gå och plilla på saker,sedan har personen ifråga inte velat hälsa på eller umgås pga barnen...
Jag känner att det är helty ok att inte tycka om barn,inte vilja ha dem i knäet eller gå med dem in på rummet att leka? Men man måste väl acceptera att de finns? Samtidigt kan jag känna att respekterar man inte att Hampus existerar så respekterar man inte mig heller. Eller hur hade ni reagerat?
wow....jag hade reagerat som du, Hampus är ju en del av dig....kan det inte vara så att din vän kanske är lite avundsjuk på dig och Hampus?.....hade lite så med min sk väninna o min son för 18 år sedan.....(gode gud va länge sedan detta var då hihihi)