Det handlar om att en part, oftast mannen, inte ska ha företräde till utrymme för fritid, medan den andra parten, oftast kvinnan, ska behöva avstå från sitt intresse.
Var och en i förhållandet bör ta en rimligt likafördelad del av gemensamma nyttigheter som hushållsarbete av olika slag, löpande underhåll av fastighet som gräsklippning, normal vård av fordon som tankning och däckbyte, hämta/lämna barn, ansvar för släktrelationer med mera. Därmed inte sagt att av fyra däck på en bil, så ska man byta två var, utan det handlar om fördelning av tid på "måste saker", så att bägge lägger ca 50%.
Min uppfattning är dock att det är bra om bägge parter i förhållandet har kompetens nog för att planera och sköta veckohandling, matlagning, gräsklippning m.m., så att bägge parter kan hantera det hela när det behövs, även om ena parten kanske är den som oftast brukar göra en viss sorts saker.
Situationen att det helt skulle saknas tid för fritidsaktiviteter för någondera parten, när barnen nått skolåldern, är ovanlig, så länge vi inte pratar om ensamstående föräldrar.