Dressyrsnackis 14

[Corax]

Tack alla! Det är fortfarande så overkligt men det landar mer och mer. Allt praktiskt har löst sig väldigt bra hittills och bara hästarna åker i veckan blir det en helt ny tillvaro. Elli blev riden av min fantastiska vän idag och det såg så bra och stabilt ut. Elli verkar ha landat i väderomslaget nu och i efterhand kunde jag gjort rätt mycket annorlunda i onsdags. Men alltid lätt att vara efterklok. Det var oavsett väldigt skönt att både se Elli ridas och tror det var bra även för henne med en bra upplevelse i ridningen. Hon hade varit helt galen när de gick från ridhuset med henne i onsdags .

Hopp om framtiden känner jag iaf! Drömmer om att hitta en riktigt snäll och stadig PRE (så inte ryggen rör sig) som kanske kan lite roliga saker. En snäll kuse med lång fladdrande man att hålla i.

Vad skönt att det ändå löst sig så bra med djuren! Det underlättar läkning mycket.
Jag är ju övertygad om att du tar dig igenom och över det här. Du är klok och har förmåga att ta hjälp där och när det behövs.
Och en ev osäkerhet/rädsla tar man sig igenom med lite envishet och ödmjukhet. Du har båda.

Själv fick jag mig en rejäl kalldusch igår när jag var iväg på tävling... Känslan på banan var helt ok och hon var stadig i formen och vi gjorde många bra saker. Ffa har mellangångarterna fallit på plats. Inga stora missar förutom enkla bytena (där jag vet att vi inte är stabila än). Så min känsla var bra och jag var väldigt nöjd med henne.
Så jag höll väl på att trilla baklänges när vi fick 53% med kommentar "Vacker häst, som du för att få mer poäng måste sätta ihop mer i formen dvs samla mer. Visa också mer skillnader och mer energi. Lite avmätt intryck men avslappnad"
Alltså, Så kasst gick hon inte! Hästen innan gick inte i form många steg men fick ändå 58% så det känns jättekonstigt. Dessutom var jag supernoga med ordentliga upptag och nyanser. Tyvärr har jag ingen film så det kanske verkligen såg skit ut. Men känslan var att hon gick i samma form som hemma men spänd (inte avslappnad som domaren skrev)!!
Så det blev ju en rejäl törn på självförtroendet och jag känner mig rejält deppig.
Jag vet att det är en bedömningssport men ffa är jag ledsen över att inte förstå och att vi fick 7or på längningar och skolor första gången vi red programmet. Och nu typ 5 rakt igenom med samma känsla som sist.
Gah! Bryta ihop och komma igen heter det ju men alltså, inte ens när min förra häst dampade ur och gick bananas så fick vi 53%.

 

[Jeps]

@Fiorano
Förstår din känsla helt. Jag blev jätteosäker efter mina dubbla handledsfrakturer förra året och det är först nu efter ett år som jag börjar känna mig trygg igen. Även om man inte kan jämföra frakturer i nacken med handleder så blir nog känslan åt samma håll. Jag är ju ingen ungdom längre heller så det gör sitt till förstås. Men som en pepp så kan jag berätta att jag i helgen red hoppkurs för första gången på över ett och ett halv år. Så roligt och jaga var inte ens stressad.

 

[Solis]

Tack alla! Det är fortfarande så overkligt men det landar mer och mer. Allt praktiskt har löst sig väldigt bra hittills och bara hästarna åker i veckan blir det en helt ny tillvaro. Elli blev riden av min fantastiska vän idag och det såg så bra och stabilt ut. Elli verkar ha landat i väderomslaget nu och i efterhand kunde jag gjort rätt mycket annorlunda i onsdags. Men alltid lätt att vara efterklok. Det var oavsett väldigt skönt att både se Elli ridas och tror det var bra även för henne med en bra upplevelse i ridningen. Hon hade varit helt galen när de gick från ridhuset med henne i onsdags .

Hopp om framtiden känner jag iaf! Drömmer om att hitta en riktigt snäll och stadig PRE (så inte ryggen rör sig) som kanske kan lite roliga saker. En snäll kuse med lång fladdrande man att hålla i.

Det här fxar du galant, håller tummarna
Själv bröt jag ryggen ifjol på en massa ställen, från Th3 till L4, så i stort sett hela ryggen involverad, turligt nog var alla stabila frakturer, men hade nervsmärtor också de första veckorna. Idag brottas jag fortfarande med smärta vid all form av lite mer belastning. Ridningen klarar jag bara genom att ta smärtstillande plus att jag är j-t envis och tycker att dressyr är det absolut roligaste som finns. Jag har dessutom blivit en fegis (var ingen kaxg ryttare före olyckan heller), och klarar ännu inte riktigt av situationer där jag tror att jag ska tappa kontrollen. Vilket inte är optimalt då jag rider vår yngre häst som är vacker men "dum i huvudet" emellanåt. Hon rör sig dessutom stoort så det är en utmaning för en ond rygg... Byten och ev felfattningar med åtföljande spontan rättning känns som bocksprång, traven är rejäl. Jag har haft tur då en nära anhörig skött träningen av denna hästen och gjort det väldigt bra. "Olyckshästen" däremot fick vila tills jag var redo att sitta upp igen. Detta gjorde jag ca 4 mån efter olyckan, vilket med facit i hand var lite tidigt, skulle ha väntat någon månad till. I början ledde maken hästen, men märkte en viss frustration hos henne över dubbla signaler så jag började rida själv väldigt snart, till en början bara i skritt. Sedan har jag byggt på mer och mer, är dock fortfarande "harig" i galopp. Försöker avlasta ryggen genom att växla mellan lättridning och nedsittning.

Låt det ta tid och känn efter, ta hjälp om det känns läskigt i början att rida igen. Jag red tom någon lektion på ridskola för att bryta en del av skrajheten.
Lycka till och var noga med rehab

 

[Fiorano]

Nu är mitt lilla stall tomt och jag har varit så arg hela dagen. Arg över hela situationen och hur fort livet förändras. Med Barb känns det ändå väldigt bra även om det är sorgligt att detta är slutet på min era med henne. Med Elli känns det värre då jag har så dålig känsla bara av tanken att sitta på henne igen. Vägrar sätta mig i situationen att jag är rädd för att rida min häst. Är för gammal för det och det är inte rättvist mot hästen heller. Har lagt ut känningar bland bekanta om någon ev är intresserad av henne. Skit hela alltet är det.

 

[Amanda_F]

Nu är mitt lilla stall tomt och jag har varit så arg hela dagen. Arg över hela situationen och hur fort livet förändras. Med Barb känns det ändå väldigt bra även om det är sorgligt att detta är slutet på min era med henne. Med Elli känns det värre då jag har så dålig känsla bara av tanken att sitta på henne igen. Vägrar sätta mig i situationen att jag är rädd för att rida min häst. Är för gammal för det och det är inte rättvist mot hästen heller. Har lagt ut känningar bland bekanta om någon ev är intresserad av henne. Skit hela alltet är det.Visa bifogad fil 58975

Jag förstår precis, det är lätt att fortsätta måla i mörka färger när det är så. Trygghet är A och O när vi håller på med hästar, för att det ska vara kul. Det är för mkt pengar som vi lägger på våra hästar, så det ska vara bra i magkänslan, åtminstone 70 % av tiden.

 

[Solis]

Nu är mitt lilla stall tomt och jag har varit så arg hela dagen. Arg över hela situationen och hur fort livet förändras. Med Barb känns det ändå väldigt bra även om det är sorgligt att detta är slutet på min era med henne. Med Elli känns det värre då jag har så dålig känsla bara av tanken att sitta på henne igen. Vägrar sätta mig i situationen att jag är rädd för att rida min häst. Är för gammal för det och det är inte rättvist mot hästen heller. Har lagt ut känningar bland bekanta om någon ev är intresserad av henne. Skit hela alltet är det.

Har du henne utlånad nu? Kan du inte fortsätta så och försöka "landa" mentalt under läkningstiden? När det är dags att börja rida igen kanske låna en lugn häst om du har någon i närheten att få rida, bara för att komma igång igen? Sedan känna efter hur det skulle vara att rida din egen häst igen, men om det fortfarande inte känns som en bra idé kan du ju fatta ett beslut då om att sälja eller inte.

 

[Jeps]

Nu är mitt lilla stall tomt och jag har varit så arg hela dagen. Arg över hela situationen och hur fort livet förändras. Med Barb känns det ändå väldigt bra även om det är sorgligt att detta är slutet på min era med henne. Med Elli känns det värre då jag har så dålig känsla bara av tanken att sitta på henne igen. Vägrar sätta mig i situationen att jag är rädd för att rida min häst. Är för gammal för det och det är inte rättvist mot hästen heller. Har lagt ut känningar bland bekanta om någon ev är intresserad av henne. Skit hela alltet är det.Visa bifogad fil 58975

Förstår dig som sagt var. Jag var så nära att sälja min häst då jag kände mig rädd varje gång jag satt upp. Då är han världens snällaste och olyckorna var just det olyckor, inte att han var dum på något sätt.
Du ska göra som du känner, finns inget rätt eller fel i de här fallen.

 

[Fiorano]

Har du henne utlånad nu? Kan du inte fortsätta så och försöka "landa" mentalt under läkningstiden? När det är dags att börja rida igen kanske låna en lugn häst om du har någon i närheten att få rida, bara för att komma igång igen? Sedan känna efter hur det skulle vara att rida din egen häst igen, men om det fortfarande inte känns som en bra idé kan du ju fatta ett beslut då om att sälja eller inte.

Har henne inhyrd på ett ställe med helinackordering. Det är just den där resan att behöva ha hjälp att sätta igång och att det kommer att dröja innan jag vågar rida henne som får mig att undra om det är värt det. Den här olyckan är om inte annat en stark påminnelse om hur fort livet kan förändras och allt får ett nytt perspektiv. Säljer jag henne får jag tillsammans med pengarna för Barb möjlighet att köpa en äldre häst med befästa byten. Unghäst känns allt utom lockande. Samtidigt känns det oerhört tråkigt för Elli är en underbar liten häst.

 

[Alexandra_W]

Har henne inhyrd på ett ställe med helinackordering. Det är just den där resan att behöva ha hjälp att sätta igång och att det kommer att dröja innan jag vågar rida henne som får mig att undra om det är värt det. Den här olyckan är om inte annat en stark påminnelse om hur fort livet kan förändras och allt får ett nytt perspektiv. Säljer jag henne får jag tillsammans med pengarna för Barb möjlighet att köpa en äldre häst med befästa byten. Unghäst känns allt utom lockande. Samtidigt känns det oerhört tråkigt för Elli är en underbar liten häst.

Du måste avgöra själv men jag tycker du ska sälja. Och det utan att mena att olyckan var Ellies fel eller att hon inte är en superbra häst. Men hon är en unghäst, hon är känslig/reaktiv och hon har sina tvångtendenser. Och du har brutit nacken, och funderar klint och rimligt över rädsla osv.

Jag tycker en äldre stabilare häst är en mycket bättre match att komma tillbaka på. Så tänker du den känslan själv tycker jag du ska satsa på det.

 

[tuaphua]

Har henne inhyrd på ett ställe med helinackordering. Det är just den där resan att behöva ha hjälp att sätta igång och att det kommer att dröja innan jag vågar rida henne som får mig att undra om det är värt det. Den här olyckan är om inte annat en stark påminnelse om hur fort livet kan förändras och allt får ett nytt perspektiv. Säljer jag henne får jag tillsammans med pengarna för Barb möjlighet att köpa en äldre häst med befästa byten. Unghäst känns allt utom lockande. Samtidigt känns det oerhört tråkigt för Elli är en underbar liten häst.

Jag fattar det där med att vara arg/ledsen/frustrerad över att ens drömmar liksom rycks ifrån en pga skada. Jag fattar att du gillar din häst.

Men har inte du haft problem med rädsla förut?
Vet de om du kommer bli skörare så att säga efter det här?

Iom att jag både har brutit nacken med permanenta men och extremt stor skörhet pga det och både jobbar med problemindivider och har egen häst som när han var unghäst tvångade rätt svårt så känner jag att jag tycker du funderar helt rätt i om det är värt det för dig. Det kan ju bara du avgöra.

Det finns en hel del övningar och arbete man kan göra avsuttet för att arbeta med tvånget. Utöver eventuella behandlingar. Det finns också en hel del övningar man kan göra för att lära in hjälper som gör att man bryter eventuellt tvångande och andra reaktioner.
Men här krävs det ju för att man ska göra det så safe som möjligt att man inte är rädd när man sen ska börja ta det uppsuttet. För är man rädd blir man ofta för långsam. Plus att det givetvis underlättar enormt om man har rutin av den typen av arbete. Och den rutinen är ju gynnsamt att träna på ngt långsammare individer med mindre stora reaktioner.

Jag vet för lite om din häst för att säga bu eller bä om den. Det är inte min plats liksom heller..
Men även om en häst är underbar för en ryttare kan den ju vara mindre bra för en annan.
Jag har haft för många elever som krampaktigt håller fast vid en häst de är rädda för. I vissa fall har de kommit över det med träning av dem och häst och kan sen ha kul. Men i vissa fall har man insett att hästen var för mkt, för grön etc och det skulle ta orimligt lång tid att få det som de vill och har istället sålt. De har då köpt hästar de trott de skulle tycka var tråkiga. Men har sedan insett att de nu ju vågar göra vad som helst och de kan fokusera på utveckling på ett annat vis än man kan med en häst som är ung eller har problembeteenden. Jag vet ingen som ångrat att de sålt. Men jag vet många som ångrat att de inte sålt tidigare och sen de man ser att hästeriet liksom inte är så kul iom rädslor och drömmar som liksom blir så mkt svårare/dyrare/tidskrävande att nå.

Sen behöver ju inte det betyda att man aldrig igen skaffar en annan typ av häst sedan.
Men ibland behöver man ju rehaba kroppen lite på en säkrare och mindre rörlig individ och rehaba sitt ryttarsjälvförtroende.

Så himla ledsen för din skull! Hoppas du läker väl och att hästsituationen löser sig!

 

[Fiorano]

Jag fattar det där med att vara arg/ledsen/frustrerad över att ens drömmar liksom rycks ifrån en pga skada. Jag fattar att du gillar din häst.

Men har inte du haft problem med rädsla förut?
Vet de om du kommer bli skörare så att säga efter det här?

Iom att jag både har brutit nacken med permanenta men och extremt stor skörhet pga det och både jobbar med problemindivider och har egen häst som när han var unghäst tvångade rätt svårt så känner jag att jag tycker du funderar helt rätt i om det är värt det för dig. Det kan ju bara du avgöra.

Det finns en hel del övningar och arbete man kan göra avsuttet för att arbeta med tvånget. Utöver eventuella behandlingar. Det finns också en hel del övningar man kan göra för att lära in hjälper som gör att man bryter eventuellt tvångande och andra reaktioner.
Men här krävs det ju för att man ska göra det så safe som möjligt att man inte är rädd när man sen ska börja ta det uppsuttet. För är man rädd blir man ofta för långsam. Plus att det givetvis underlättar enormt om man har rutin av den typen av arbete. Och den rutinen är ju gynnsamt att träna på ngt långsammare individer med mindre stora reaktioner.

Jag vet för lite om din häst för att säga bu eller bä om den. Det är inte min plats liksom heller..
Men även om en häst är underbar för en ryttare kan den ju vara mindre bra för en annan.
Jag har haft för många elever som krampaktigt håller fast vid en häst de är rädda för. I vissa fall har de kommit över det med träning av dem och häst och kan sen ha kul. Men i vissa fall har man insett att hästen var för mkt, för grön etc och det skulle ta orimligt lång tid att få det som de vill och har istället sålt. De har då köpt hästar de trott de skulle tycka var tråkiga. Men har sedan insett att de nu ju vågar göra vad som helst och de kan fokusera på utveckling på ett annat vis än man kan med en häst som är ung eller har problembeteenden. Jag vet ingen som ångrat att de sålt. Men jag vet många som ångrat att de inte sålt tidigare och sen de man ser att hästeriet liksom inte är så kul iom rädslor och drömmar som liksom blir så mkt svårare/dyrare/tidskrävande att nå.

Sen behöver ju inte det betyda att man aldrig igen skaffar en annan typ av häst sedan.
Men ibland behöver man ju rehaba kroppen lite på en säkrare och mindre rörlig individ och rehaba sitt ryttarsjälvförtroende.

Så himla ledsen för din skull! Hoppas du läker väl och att hästsituationen löser sig!

Ja jag har varit rädd förut och lovat mig själv att inte sätta mig I den situationen igen. Grejen med Elli är att jag aldrig hamnat i rädslan med henne innan. Det var lite efter att jag åkte av i somras, fick hjälp att en vän satt upp och kunde rida henne framåt i galoppen. Då kunde jag enkelt sitta upp och göra samma sak. Nu känner jag bara att jag inte vill. Det är inte värt det även om hon säkert aldrig gör samma sak igen.

Så det känns rätt att hon får hitta en ny människa och så letar jag upp en snäll spanjor som kan byta galopp.

 

[Pontevecchio]

Ja jag har varit rädd förut och lovat mig själv att inte sätta mig I den situationen igen. Grejen med Elli är att jag aldrig hamnat i rädslan med henne innan. Det var lite efter att jag åkte av i somras, fick hjälp att en vän satt upp och kunde rida henne framåt i galoppen. Då kunde jag enkelt sitta upp och göra samma sak. Nu känner jag bara att jag inte vill. Det är inte värt det även om hon säkert aldrig gör samma sak igen.

Så det känns rätt att hon får hitta en ny människa och så letar jag upp en snäll spanjor som kan byta galopp.

Men då byter du upplägg på hästeriet helt? En häst istället för två och därmed uppstallad?

Jag är tvärtom, hade tyckt det var obehagligare att börja om med en okänd häst.

 

[Fiorano]

Men då byter du upplägg på hästeriet helt? En häst istället för två och därmed uppstallad?

Jag är tvärtom, hade tyckt det var obehagligare att börja om med en okänd häst.

Nej jag kommer ha kvar mitt lilla stall. Sällskap löser sig. Just nu vet jag inte vad som känns värst. Har haft några träningar idag och känt noll och inget sug att ens sitta på hästarna. Vågar knappt vara nära dom nu heller för att de ska knuffa till mig och jag får nån knyck i nacken. Är fortfarande kvar i ilskan över att detta ens hände.

Elli kommer bara säljas om rätt människa dyker upp. Annars kommer jag kämpa på med henne. Jag älskar ju hästen och hon var min dröm. Allt känns kattskit nu.

 

[Elo]

Har varit på återbsök idag.

Vänster bak kotled är fortfarande kass. Men bättre. Så pass mycket bättre att man nu kunde hitta hältor på alla de övriga kotorna också.

Sen pågår nåt i vänster fram ovanför kotan. Hade bedövat bort kotan och allt under men fortfarande halt i vänster varv på volt i trav. Ej vid böjprov eller rakt fram. Eventuellt är det en mjukdelsskada/låsning högt upp. Återbsök om 3v.

Det ska vara kul att ha häst...

 

[Pontevecchio]

Nej jag kommer ha kvar mitt lilla stall. Sällskap löser sig. Just nu vet jag inte vad som känns värst. Har haft några träningar idag och känt noll och inget sug att ens sitta på hästarna. Vågar knappt vara nära dom nu heller för att de ska knuffa till mig och jag får nån knyck i nacken. Är fortfarande kvar i ilskan över att detta ens hände.

Elli kommer bara säljas om rätt människa dyker upp. Annars kommer jag kämpa på med henne. Jag älskar ju hästen och hon var min dröm. Allt känns kattskit nu.

Låter vettigt att undvika närkontakt nu. Det är som med hästar, sköter man rehab går det fortare att komma tillbaka. 3 mån kommer gå fort och sen är vi tilbaka på ljusare sidan av året.

En glidande sadel på en redan spänd häst låter som nåt många hästar hade spunkat på. Låt det landa först innan du tar beslut är mitt råd.

 

[Tualma]

Nej jag kommer ha kvar mitt lilla stall. Sällskap löser sig. Just nu vet jag inte vad som känns värst. Har haft några träningar idag och känt noll och inget sug att ens sitta på hästarna. Vågar knappt vara nära dom nu heller för att de ska knuffa till mig och jag får nån knyck i nacken. Är fortfarande kvar i ilskan över att detta ens hände.

Elli kommer bara säljas om rätt människa dyker upp. Annars kommer jag kämpa på med henne. Jag älskar ju hästen och hon var min dröm. Allt känns kattskit nu.

Jag har full förståelse för att det känns skit nu. Men det kommer att bli bra. Antingen blir Elli kvar eller så du hittar ett bra hem till henne och det blir en ny spansk stjärna som blir din.
Det är så färskt ännu. Hav förtröstan. Klart att du är rädd och har en massa motstridiga tankar och känslor...
Vad fint att det ordnade sig så bra för Barbie.
Krya på dig.

 

[Solis]

Har henne inhyrd på ett ställe med helinackordering. Det är just den där resan att behöva ha hjälp att sätta igång och att det kommer att dröja innan jag vågar rida henne som får mig att undra om det är värt det. Den här olyckan är om inte annat en stark påminnelse om hur fort livet kan förändras och allt får ett nytt perspektiv. Säljer jag henne får jag tillsammans med pengarna för Barb möjlighet att köpa en äldre häst med befästa byten. Unghäst känns allt utom lockande. Samtidigt känns det oerhört tråkigt för Elli är en underbar liten häst.

Ok, jag förstår dig. Frakturer läker på några veckor men den mentala delen tar längre tid.
Man måste känna efter själv vad som blir bäst.
Jag har haft tur som har hjälp på nära håll med ridningen så jag kan kämpa på mot rädsla och smärtor i min egen takt.

 

[Fiorano]

Ok, jag förstår dig. Frakturer läker på några veckor men den mentala delen tar längre tid.
Man måste känna efter själv vad som blir bäst.
Jag har haft tur som har hjälp på nära håll med ridningen så jag kan kämpa på mot rädsla och smärtor i min egen takt.

Jag har utmärkt hjälp också, det är inget problem. Det är just att det även med hjälp kommer ta lång till innan jag skulle vara trygg med henne, om jag ens kommer dit. Har haft häst förut som jag blivit rädd för, det förtar allt det jag tycker är roligt med häst. Jag vill ut och träna och tävla och känna att jag kan göra det med min häst utan att slå ihjäl mig. Det betyder inte att Elli är livsfarlig på någotvis men jag ser inte hur jag ska känna mig trygg i spända situationer framöver.

 

[prinsessfeminist]

Jag har utmärkt hjälp också, det är inget problem. Det är just att det även med hjälp kommer ta lång till innan jag skulle vara trygg med henne, om jag ens kommer dit. Har haft häst förut som jag blivit rädd för, det förtar allt det jag tycker är roligt med häst. Jag vill ut och träna och tävla och känna att jag kan göra det med min häst utan att slå ihjäl mig. Det betyder inte att Elli är livsfarlig på någotvis men jag ser inte hur jag ska känna mig trygg i spända situationer framöver.

Jag tycker du tänker helt rätt! Du har en unghäst som har haft lite svårigheter med tvång (om jag förstod rätt?).

Nu har du råkat riktigt illa ut och ändå har du haft en fantastisk tur.

Ta nu tiden för läkning till att fundera på vad du verkligen vill. Du kommer ha en hel vinter på dig.

Om du skall sälja Elli, så tar du god tid på dig. Rätt köpare kommer en dag.

Jag skall erkänna att din olycka även påverkat mig. Det ÄR stora risker med ridning och det är ett ögonblicks verk, om något går snett. Har man otur kan det gå illa.

Barnen är inte så passionerat intresserade som jag. De är försiktigare och vill inte rida om det känns osäkert på hästryggen. Nu, efter det att jag läst om din olycka, så inser jag att jag behöver ha respekt för deras oro.
Osäkerhet i sig är ju en säkerhetsrisk då hästen direkt känner av det.

Så jag håller med dig, det skall vara roligt och avkopplande att rida. Alla andra känslor är uteslutna.

Stor kram och ta tid på dig att fatta beslut, är mitt råd.

 

[fio]

Jag har utmärkt hjälp också, det är inget problem. Det är just att det även med hjälp kommer ta lång till innan jag skulle vara trygg med henne, om jag ens kommer dit. Har haft häst förut som jag blivit rädd för, det förtar allt det jag tycker är roligt med häst. Jag vill ut och träna och tävla och känna att jag kan göra det med min häst utan att slå ihjäl mig. Det betyder inte att Elli är livsfarlig på någotvis men jag ser inte hur jag ska känna mig trygg i spända situationer framöver.

Jag tycker absolut du ska skaffa dig en äldre och förhoppningsvis tryggare häst som kan lite om du har möjlighet. Det kommer bli så satans mkt roligare för dig då!
Det måste ju verkligen vara det tråkigaste i världen att känna den minsta rädsla för att rida sin egen häst! Finns ju roligare saker i livet än att betala en massa pengar för att vara lite smårädd hela tiden med alla begränsningar det innebär för en själv!

Nu på lite äldre dagar hade jag inte tvekat en sekund att byta ut mina hästar om jag känt det minsta rädsla för att rida någon av dom.