Sv: Dressyrnissarnas snacktråd nr 6
ibland måste man prova det som känns "omöjligt" innan det blir rätt också! Kul att du fick till känslan!
För ett tag sen skrev jag att jag börjat rida igen. Att jag känner mig som en flipperdocka, det gör jag inte lika mkt längre längre. Men jag trodde jag skulle rida min halva häst 2-3 ggr i veckan. Det har snabbt byts ut mot 1-3 hästar om dagen! Oftast 2, enstaka fall 3! Koordinationerna börjar komma tillbaka lite mer, man är ju inte supersnabb i början så att säga. Nu ska jag bara se till att jag inte återfaller på mitt vanliga problem.. Leta löss i manen.. Det är dock mkt lättare i hoppsadel (som jag rider ena hästen med) än med western (bomlös för min onda rygg=uteridningssadel) eller dressyrsadeln att göra så. En sadel som sätter mig mer i en god sits tenderar jag inte med o slarva. Det bästa är att hästen som jag rider med hoppsadeln är hutlöst känslig när det kommer till sits o munpåverkan. Blir snabbt väldigt stressad och även het om man inte gör nåt åt det, samtidigt som man inte kan ta i munnen. Så det är verkligen en läromästare om man som ryttare inser att felet ligger hos en själv.... Så fort jag rätar upp mig, ramar in henne med låren, o duttar snabbt i sidorna när det behövs, så behöver jag inte ta nåt alls i munnen på henne, då slappnar hon av psykiskt o blir mjuk o följsam. Eftersom jag bara ridit den hästen 2 ggr så har jag inte alls satt nåt tryck i den, utan den ska bara bli mjuk o "fin" när jag rider nu.
Hur som helst, så trivs jag jättebra nu när jag kommit igång med ridningen. Ännu en god orsak är att kilona i princip rasar av mig! Har aldrig varit smal, men nu är jag närmare mitt "trivselmått" än vad jag har varit på flera år, o det med good marginal! *jippi*