Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag gjorde himla massa dumt fram till v.8 (ex sömntablett med ett glas rödvin, pga lånflygning X2), vaccin som inte är testat, en riktig praktfylla och snusade. Min MVC sköterska lugnade mig rejält med att det inte är förrän v9-10 barnet får näring från moderkakan fullt ut. Det var inte en planerad graviditet och jag hade pseudomens en gång. Barnet verkar normalt och har verkat normalt hela tiden nu 1,5 år efter ankomst men är väldigt röjigJag upplever att folk i min bekantskap gjort lite olika. En del har druckit alkohol fram tills att de fått besked om att de är med barn eller kanske misstänkt att de är med barn. Sedan om de kanske hållit tillbaka lite, det vet jag inte. Någon annan har slutat dricka alkohol helt under tiden de försökt.
Hur gjorde ni? Hur bör man göra? I vilken vecka är det vanligt att man får reda på att man är med barn? Jag tänker att om man får reda på att man är med barn i vecka 5, är det inte skadligt då om du druckit alkohol varje helg under den tiden? Ni får ursäkta min okunskap i ämnet, jag frågar endast för att jag vill få lite koll och planera hur jag själv vill göra när det blir aktuellt för oss.
Min brors fru tipsade även om att briefa personalen i förväg så när hon sen sa "jag kan ta ett glas vitt" så visste de att de skulle servera alkoholfritt vin till henneEller öl, eller cider eller vad det nu var.
Haha, ja, jösses, tur att jag inte räknat efter antalet enheter under tiden jag var gravid fram tills jag fattade att jag var gravid. Eller fester och cigg för den delen - var ju under värsta "julfestperioden" också om jag minns rätt...Första barnet blev gjord på en duktig nyårsfylla. Hen verkar helt ok![]()
Jag upplever att folk i min bekantskap gjort lite olika. En del har druckit alkohol fram tills att de fått besked om att de är med barn eller kanske misstänkt att de är med barn. Sedan om de kanske hållit tillbaka lite, det vet jag inte. Någon annan har slutat dricka alkohol helt under tiden de försökt.
Hur gjorde ni? Hur bör man göra? I vilken vecka är det vanligt att man får reda på att man är med barn? Jag tänker att om man får reda på att man är med barn i vecka 5, är det inte skadligt då om du druckit alkohol varje helg under den tiden? Ni får ursäkta min okunskap i ämnet, jag frågar endast för att jag vill få lite koll och planera hur jag själv vill göra när det blir aktuellt för oss.
Så konstigt det där egentligen, att man ska behöva hymla med att man dricker alkoholfritt. Framför allt på grund av att folk inte kan hålla klaffen. Om jag vore med barn eller försökte bli med barn och någon noterade i tysthet att jag inte drack, och hade sina misstankar och höll dem för sig själv så hade jag verkligen inte brytt mig. Men man vill ju inte bli konfronterad mitt under en middag med någon som utbrister "Är du med barn eller?!" och så ska man sitta där och känna att man förväntas svara. Folk är verkligen inte särskilt taktiska alltid.
Så konstigt det där egentligen, att man ska behöva hymla med att man dricker alkoholfritt. Framför allt på grund av att folk inte kan hålla klaffen. Om jag vore med barn eller försökte bli med barn och någon noterade i tysthet att jag inte drack, och hade sina misstankar och höll dem för sig själv så hade jag verkligen inte brytt mig. Men man vill ju inte bli konfronterad mitt under en middag med någon som utbrister "Är du med barn eller?!" och så ska man sitta där och känna att man förväntas svara. Folk är verkligen inte särskilt taktiska alltid.
På temat så minns jag på mitt förra jobb (på en stor statlig myndighet) när vi skulle anordna avdelningsfest så yppade vår chefscontroller som satt i ledningsgruppen att det var så himla bra med festen för då skulle man kunna se vilka av tjejerna som var gravida i och med att de inte skulle dricka. Jättebra inför planeringen av nästa års resursbehov ju!![]()
Det är då man svara "Uppmärksamt av dig men nej jag är inte gravid för jag fick ta bort min livmoder när jag drabbades av cancer, anledningen till att jag inte dricker är att jag numera går 12-stegsprogrammet"![]()
Eftersom jag i princip aldrig dricker så har jag fått frågan flertalet gånger. För det mesta har jag bara svarat "Nej" (eftersom vissa säkert hade tolkat "Vad fan har du med det att göra?" som ett förtäckt ja), men jag har landat i att ännu hellre svara med motfrågan "Är det verkligen den enda anledningen du kan föreställa dig för att inte dricka?", ställd med höjda ögonbryn och lätt nedlåtande ton.Så konstigt det där egentligen, att man ska behöva hymla med att man dricker alkoholfritt. Framför allt på grund av att folk inte kan hålla klaffen. Om jag vore med barn eller försökte bli med barn och någon noterade i tysthet att jag inte drack, och hade sina misstankar och höll dem för sig själv så hade jag verkligen inte brytt mig. Men man vill ju inte bli konfronterad mitt under en middag med någon som utbrister "Är du med barn eller?!" och så ska man sitta där och känna att man förväntas svara. Folk är verkligen inte särskilt taktiska alltid.
Jag levde precis som vanligt, inklusive snus, fram till konstaterad graviditet. Det räcker med en graviditet + amningsperiod utan snus, vin, charkuterier och annat gott, jag behövde inte göra lidandet längre än nödvändigt(jag trivdes verkligen inte som gravid, mkt på grund av stora problem med foglossning och alla begränsningar som följde med det och graviditet i allmänhet)
Eftersom jag i princip aldrig dricker så har jag fått frågan flertalet gånger. För det mesta har jag bara svarat "Nej" (eftersom vissa säkert hade tolkat "Vad fan har du med det att göra?" som ett förtäckt ja), men jag har landat i att ännu hellre svara med motfrågan "Är det verkligen den enda anledningen du kan föreställa dig för att inte dricka?", ställd med höjda ögonbryn och lätt nedlåtande ton.
Samma här. Vi var väldigt öppna tidigt, ingen hade ändå gått på att jag valde läsk istället eller att jag ”tog bilen”. Tig liksom hellre in på hotell än att ta bilen till en fest, vilket alla vänner kände väl till. För mig var det ingen stor sak, hade det gått åt skogen hade jag nog varit ”öppet ledsen” också, jag är privat på många sätt men när mina känslor väldigt mkt utanpå.På den frågan är jag rädd för att jag hade fått: ”Du? Japp!” som svar![]()
Just på grund av det där har jag alltid haft ett vinglas på bordet. Placerat mig bredvid min man och bytt glas med honom lagom när han druckit hälften. På jobbet satte jag mig bredvid en man som dricker i lagom tempo och bytte glas med honom.Så konstigt det där egentligen, att man ska behöva hymla med att man dricker alkoholfritt. Framför allt på grund av att folk inte kan hålla klaffen. Om jag vore med barn eller försökte bli med barn och någon noterade i tysthet att jag inte drack, och hade sina misstankar och höll dem för sig själv så hade jag verkligen inte brytt mig. Men man vill ju inte bli konfronterad mitt under en middag med någon som utbrister "Är du med barn eller?!" och så ska man sitta där och känna att man förväntas svara. Folk är verkligen inte särskilt taktiska alltid.