Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag vet !
Jag har heller inte döpt barnen.
Och jag tycker extremt illa om själva företeelsen om man då inte tror på själva dopet.
Lite oflexibelt kanske, men principiellt lixom.
KL
Till de som tycker det är respektlöst att döpa om man inte är troende så sa ju faktiskt Jesus "låt barnen komma till mig", så han hade antagligen inte brytt sig om föräldrarna var kristna eller inte.:smirk:
inga namnceremonier/namnkalas för att jag helt enkelt inte ser meningen med dem.
Fast om man inte ser sig själv som troende kristen bryr man sig ju inte om vad Jesus sade eller inte sade.
Absolut, det jag vill ha fram är att Gud skulle acceptera barn vare sig de är döpta eller ej & vare sig de har föräldrar som är troende eller ej.
Fast ärligt talat; hur mycket Jesu födelse och Jesu död finns i våra jul och påskfirartraditioner? Inga i mina iallafall....
Men då förstår jag om du inte vill döpa eller gifta dig i kyrkan. Det blir ju lite hyckleri av det hela.
Och, jag fick också kommentarer som barn om att jag inte hette nått, då jag inte var döpt....
Hån är väl kanske att ta i, det kan jag hålla med om. Men för min del kändes det som ett stort hyckleri att låta döpa vårt barn, eftersom jag inte känner något speciellt för det som prästen skulle säga vid tillfället. Men det kan ju hända att just min koppling till kyrkan och tron är lite för svag även för detta. Jag tror inte att jag ens hade kunnat ställa upp på att låta döpa vårt barn ens för att vara någon annan till lags. Det hade t ex varit en märklig känsla att stå tyst under trosbekännelsen vid min eget barns dop.Jag kan inte tycka att det är ett hån mot de som är troende kristna att döpa sitt barn om man själv inte är det. Bara man har någon koppling till kyrkan och tron, så kan väl det räcka som argument till att vilja döpa sitt barn? Vem bestämmer att man måste gilla och samtycka till allt kyrkan står för bara för att ens barn ska vara "berättigad" till att döpas?.
Ja, och man kan ju också se det som en sorts födelsedagskalas. Det var definitivt något att fira att vi hade fått barn.Någon skrev att denne mådde illa av denna uppståndelse vid dop/namnkalas.
Varför skulle det vara så fel att ha en dag då man verkligen får visa alla sin lilla guldklimp? Oavsett om det är namnkalas eller dop så tycker jag absolut inte att det är fel att ens barn den dagen får stå i absolut centrum. Då är det ju lika fel med bröllop, där både mannen och kvinnan står helt i centrum en dag. Men det är kanske mer accepterat.
....
Under förutsättning att du är en "god hedning" hamnar du i limbo. Inte fullt så plågsamt som helvetet med andra ord....(då kanske till och med jag kommer till himlen som den "hedning" jag är.... )
Fast dopet har ju inget med namnet att göra, även om många tror det.
Har full förståelse och respekt för de troende som vill ha kyrkan som en naturlig del i sina liv. Vill mina barn ha det, får det själva fatta det beslutet.
Fast dopet har ju inget med namnet att göra, även om många tror det.
Jag tror inte att jag ens hade kunnat ställa upp på att låta döpa vårt barn ens för att vara någon annan till lags. Det hade t ex varit en märklig känsla att stå tyst under trosbekännelsen vid min eget barns dop.
Troligen inte. Men låter verkligen en förälder sitt barn "komma till" Jesus när man bara döper och sen inte har någon som helst koppling till kyrkan under resten av barnets uppväxt?
Så ser det ut för många jag känner... det är dop och sen lever de precis som jag gör. Dvs inga kyrkobesök, inga kyrkans barntimmar, inga aftonböner, inga religiösa inslag överhuvudtaget i deras liv. Under min uppväxt upplevde jag till och med att vissa döpta kamrater visste mindre om kristendomen än vad jag visste om den.
Ja, i så fall behöver man ju inte döpa "för barnets skull" heller!
Då är ju inte barnet "syndigt" även fast det är odöpt.
(då kanske till och med jag kommer till himlen som den "hedning" jag är.... )