Sv: Dobermann eller ytterligare en hundrasväljartråd?
Jag har dobermann och trivs med rasen. Min Enya avlivades för bara två veckor sedan och efterlämnade stor sorg hos mig och barnen. Ingen hund är som min Enya! En otroligt glad och positiv hund, lite flamsig men samtidigt vuxen. Hon utstrålade klokhet och tuffhet som ingen annan jag känt. Trygghet. Hon var självständig, något skällig..., envis som synden och en aning ouppfostrad så ja, hon tiggde, stal mat som hon kom åt och man fick säga till mer än en gång- om man inte hade något gott i handen, för då satt hon som ett ljus eller löd minsta vink från mig. Allt handlade så klart om hennes vilja.
Jag gillar det där- jag vill inte så jag gör inte, som de har. Dock gillade hon inte smådjur, har tagit två katter och två höns för mig och skakade dem hårt tills de dog, och hon lyssnade inte ett skvatt på mig. Dock kunde jag avbryta jakten innan hon fått tag på något. Hon var alltid lös, fram tills hon var 11 år. Hon kunde inte vara lös det sista året, drog efter vilt, lyssnade inte osv. Har aldrig tidigare rymt, men gjorde det då för harar var roliga att jaga. Roligare än matte och godis. Hon var lite korkad ibland tex hoppade hon aldrig över en grind, jag lutade grinden mot dörrkarmen och hon stod snällt bakom. De andra hoppar över..... Dock de sista månaderna i sitt 12 åriga liv upptäckte hon att om man puttar grinden åt sidan med nosen så kommer man in.....
De ska övertalas och mutas lite och det självständiga är ett stort plus för mig. De ska våga stå bredvid mig om något farligt händer, våga möta rädslor. Jag avskyr hundar som knuffar fram mig mot något de är rädda för, som inte är trygga i sig själv och som är beroende av mig. Det är inte direkt det intrycket jag har av dobermann, utan där är det självständiga, de är trygga i sig själv och vågar ta för sig på ett helt annat sätt. Javisst är de något flamsiga, glada och halvvilda om de tillåts- och det tycker jag de ska få vara inom rimliga gränser. Vill du ha en prydnadshund finns det ju andra raser som kanske passar som det, men vill du ha en hund som kräver något av dig, som tar plats, som vill vara med i ditt liv och ser det som en självklarhet att de ska få vara det också- ja då är dobermann en passande ras.
Jag har inte träffat någon större mängd av dobbisar, men de jag träffat och känt har varit så här.
