NotlikeI
Trådstartare
Hej kära buke! Flera år sedan jag skrev sist men nu behöver jag ventilera.
Min underbara lilla dansksvenska gårdshundstik på 9 år blev hängig och fick började "lunka" bakom mig på promenaderna för 1 månad sedan. Jag misstänker nu i efterhand att det hela utlöstes av att hon blev kall efter att hon blev duschad. Efter 3 dagar utan förbättring så bokade jag tid hos veterinären som gjorde en rörelsekontroll och kollade efter smärta. Veterinären kunde inte direkt hitta något, bra rörlighet och ingen direkt reaktion på smärta, möjligen liiiiite ländryggen. Fick utskrivet Rimadyl som jag kunde börja ge om hon inte blev piggare. Men hon blev piggare, nästan som vanligt.
2 veckor senare ser jag när hon busar omkring, ska hoppa upp i sängen med en leksak i munnen och gör ett klumpigt upphopp, direkt när hon kommer upp släpper hon leksaken och lägger sig. Efter det var hon väldigt "deppig", skrittar långsamt fram, men som i passgång. Något som för mig är ett tydligt tecken på smärta. Hon uppvisar även lite ostadighet i bakdelen och pytte lite fördröjning när man (millisekunder) sätter baktassarns fel. Hämtar ut Rimadylen och börjar ge, samt bokar ny tid. Ny kontroll, möjligen kanske en liten reaktion i ländet, men jag tror min tik inte vill visa smärta. Dom tar sänka pga min tik är okastrerad, för att se att det inte tydligt är en livmoderinflammation. Sänka är bra, ska fortsätta med Rimadylen. Bokar tid för röntgen. Igår var vi på röntgen, hon har ätit Rimadylen 1 vecka, ingen förbättring direkt.
På röntgen kunde man inte se något specifikt, lite tät mellan kota 5 och 6 i ländryggen, tornutskotten fick från höga till låga på något ställe vilket kunde påverka ligamenten? Samt att hon har en extra kota. Men som sagt, inget specifikt. Veterinären tyckte att med så pass "lite" neurologisk nedsättning i bakdelen så var det inte aktuellt med MR ännu, utan det görs först när man börjar fundera på operation.
Jag kommer ej operera, psyket på min hund är inget vidare, hon har extrema rädslor, så att behöva genomgå operation och en svår rehab tror jag inte blir lyckat.
Så just nu går hon på Rimadyl, fått laserbehandling, jag masserar på inrådan av veterinären och hon vilar.
Men jag ser absolut NOLL förbättring på dessa nu 9 dagar på Rimadyl...
Hon äter bra, kissar normalt, tycker ibland det är lite besvärligt att bajsa. Men hon har alltid varit klurig med att välja ut "perfekta stället" och nu får hon ju inte möjlighet att göra det så vet inte om det påverkar.
Hon sover mest, är jätte deppig, noll livslust, fortsatt svag i bakdelen och "skrittar" lugnt.
Har ni någon erfarenhet? Ska man inte börja se framsteg snart? Hur länge är det rimligt att hon lider såhär?
Det kan ju vara så att det inte är diskbråck utan något neurologiskt... vill inte att hon ska gå och lida. Hur lång tid brukar det ta för diskbråck innan man kan förvänta sig förbättring?
Dela gärna era erfarenheter.
Min underbara lilla dansksvenska gårdshundstik på 9 år blev hängig och fick började "lunka" bakom mig på promenaderna för 1 månad sedan. Jag misstänker nu i efterhand att det hela utlöstes av att hon blev kall efter att hon blev duschad. Efter 3 dagar utan förbättring så bokade jag tid hos veterinären som gjorde en rörelsekontroll och kollade efter smärta. Veterinären kunde inte direkt hitta något, bra rörlighet och ingen direkt reaktion på smärta, möjligen liiiiite ländryggen. Fick utskrivet Rimadyl som jag kunde börja ge om hon inte blev piggare. Men hon blev piggare, nästan som vanligt.
2 veckor senare ser jag när hon busar omkring, ska hoppa upp i sängen med en leksak i munnen och gör ett klumpigt upphopp, direkt när hon kommer upp släpper hon leksaken och lägger sig. Efter det var hon väldigt "deppig", skrittar långsamt fram, men som i passgång. Något som för mig är ett tydligt tecken på smärta. Hon uppvisar även lite ostadighet i bakdelen och pytte lite fördröjning när man (millisekunder) sätter baktassarns fel. Hämtar ut Rimadylen och börjar ge, samt bokar ny tid. Ny kontroll, möjligen kanske en liten reaktion i ländet, men jag tror min tik inte vill visa smärta. Dom tar sänka pga min tik är okastrerad, för att se att det inte tydligt är en livmoderinflammation. Sänka är bra, ska fortsätta med Rimadylen. Bokar tid för röntgen. Igår var vi på röntgen, hon har ätit Rimadylen 1 vecka, ingen förbättring direkt.
På röntgen kunde man inte se något specifikt, lite tät mellan kota 5 och 6 i ländryggen, tornutskotten fick från höga till låga på något ställe vilket kunde påverka ligamenten? Samt att hon har en extra kota. Men som sagt, inget specifikt. Veterinären tyckte att med så pass "lite" neurologisk nedsättning i bakdelen så var det inte aktuellt med MR ännu, utan det görs först när man börjar fundera på operation.
Jag kommer ej operera, psyket på min hund är inget vidare, hon har extrema rädslor, så att behöva genomgå operation och en svår rehab tror jag inte blir lyckat.
Så just nu går hon på Rimadyl, fått laserbehandling, jag masserar på inrådan av veterinären och hon vilar.
Men jag ser absolut NOLL förbättring på dessa nu 9 dagar på Rimadyl...
Hon äter bra, kissar normalt, tycker ibland det är lite besvärligt att bajsa. Men hon har alltid varit klurig med att välja ut "perfekta stället" och nu får hon ju inte möjlighet att göra det så vet inte om det påverkar.
Hon sover mest, är jätte deppig, noll livslust, fortsatt svag i bakdelen och "skrittar" lugnt.
Har ni någon erfarenhet? Ska man inte börja se framsteg snart? Hur länge är det rimligt att hon lider såhär?
Det kan ju vara så att det inte är diskbråck utan något neurologiskt... vill inte att hon ska gå och lida. Hur lång tid brukar det ta för diskbråck innan man kan förvänta sig förbättring?
Dela gärna era erfarenheter.