KungTulle
Trådstartare
Min lilla medryttare ( eller hennes mamma) har inte hört av sig på flera veckor. Tjejen är i 10 årsåldern. Jag vet ju att hon har mycket med skolan och att hon hade halsfluss litet tidigare i våras.
Hon hann inte komma hit så mycket i höstas heller.
Nu funderar jag starkt på att gå ut och annonsera efter någon till som vill rida, men jag vill inte tjejen ska bli ledsen och tro att jag inte vill att hon ska rida på Timon.
( Har funderat över detta sedan sent i höstas...)
Även om jag hittar en till så kommer det ju ändå finnas gott om dagar som nuvarande medisen kan komma hit om hon vill och dessutom kommer ponnyn vara trevligare för henne om han rids mer regelbundet... dessutom finns det en större häst hon kan rida som dessutom är mycket mer lättriden än Timon.
Jag hade tänkt ringa och prata med tjejen och hennes mamma innan jag annonserar.
Dom betalar ju inget för att rida eftersom jag tycker att det är bra att Timon får lite mer uppmärksamhet, så jag snor dom ju inte på pengar eller så om jag skaffar en till medryttare till ponnyn...
Men det känns ändå litet känsligt. Jag kommer ju ihåg hur det var när man var liten och gillade en särskild häst som någon annan ägde...minsta grej blev ju till en stor katastrof då...
Hur tycker ni jag ska tackla detta?
/KT
Hon hann inte komma hit så mycket i höstas heller.
Nu funderar jag starkt på att gå ut och annonsera efter någon till som vill rida, men jag vill inte tjejen ska bli ledsen och tro att jag inte vill att hon ska rida på Timon.
( Har funderat över detta sedan sent i höstas...)
Även om jag hittar en till så kommer det ju ändå finnas gott om dagar som nuvarande medisen kan komma hit om hon vill och dessutom kommer ponnyn vara trevligare för henne om han rids mer regelbundet... dessutom finns det en större häst hon kan rida som dessutom är mycket mer lättriden än Timon.
Jag hade tänkt ringa och prata med tjejen och hennes mamma innan jag annonserar.
Dom betalar ju inget för att rida eftersom jag tycker att det är bra att Timon får lite mer uppmärksamhet, så jag snor dom ju inte på pengar eller så om jag skaffar en till medryttare till ponnyn...
Men det känns ändå litet känsligt. Jag kommer ju ihåg hur det var när man var liten och gillade en särskild häst som någon annan ägde...minsta grej blev ju till en stor katastrof då...
Hur tycker ni jag ska tackla detta?
/KT