Din kompromiss

[Sassy]

Utseendemässigt. En Mudi är väl runt 45 i mankhöjd, halvlång päls som är kort i ansiktet. Men stående öron, vilket var det som efterfrågades. Det är alltså inget rastips till den som vill ha en spaniel...

Aha. Jag ser helt annorlunda på det yttre. De viktiga punkterna som gör Markiesje tilltalande är perfekt storlek (vill helst ha runt 35 cm, 30-40 är okej intervall), precis den typ av päls jag vill ha (semilånghårig, silkig, inte för tjock), och jag tilltalas av "eleganta spaniellinjer" men inte alls lika mycket av "herdehundslinjer" i både vinklar och ansikte. (Tänk uttryck och rörelsemönster hos en Kleine Münsterländer eller en lätt jaktcocker.)

För mig skulle alltså den största likheten vara att det är en svart hund med "normalt hundutseende". (Oavsett öron.) Jag har aldrig klappat en Mudi med tänker mig att den har en rätt annorlunda textur på pälsen också?

 

[Sel]

Aha. Jag ser helt annorlunda på det yttre. De viktiga punkterna som gör Markiesje tilltalande är perfekt storlek (vill helst ha runt 35 cm, 30-40 är okej intervall), precis den typ av päls jag vill ha (semilånghårig, silkig, inte för tjock), och jag tilltalas av "eleganta spaniellinjer" men inte alls lika mycket av "herdehundslinjer" i både vinklar och ansikte. (Tänk uttryck och rörelsemönster hos en Kleine Münsterländer eller en lätt jaktcocker.)

För mig skulle alltså den största likheten vara att det är en svart hund med "normalt hundutseende". (Oavsett öron.) Jag har aldrig klappat en Mudi med tänker mig att den har en rätt annorlunda textur på pälsen också?

Jag var inte så noga. Tyckte bara att det skulle vara en mer attraktiv hund utseendemässigt om öronen stod upp.

Edit: nu när vi ändå bygger våra egna hundar liksom.

 

[Milosari]

Aha. Jag ser helt annorlunda på det yttre. De viktiga punkterna som gör Markiesje tilltalande är perfekt storlek (vill helst ha runt 35 cm, 30-40 är okej intervall), precis den typ av päls jag vill ha (semilånghårig, silkig, inte för tjock), och jag tilltalas av "eleganta spaniellinjer" men inte alls lika mycket av "herdehundslinjer" i både vinklar och ansikte. (Tänk uttryck och rörelsemönster hos en Kleine Münsterländer eller en lätt jaktcocker.)

För mig skulle alltså den största likheten vara att det är en svart hund med "normalt hundutseende". (Oavsett öron.) Jag har aldrig klappat en Mudi med tänker mig att den har en rätt annorlunda textur på pälsen också?

Jag har bara klappat en Mudi och han var len i pälsen som en spaniel. Ingen aning om det är rastypiskt eller inte. Hans rörelsemönster var mer känguru än border collie så jag vet inte hur det kvalar in . Men hur som helst var det inte ett seriöst förslag utan lite på skämt eftersom tempramentet antagligen skiljer sig radikalt.

 

[Seabaz]

Skulle ha en medelstor renras tik utan jaktinstinkt, helst med päls som inte hårar för mycket. Inte köpa hund innan vi har staket runt huset och inte köpa hund vår/sommar (så förbannat varmt här i norra Australien på sommaren så med all extra springa in och ut med valp så hade det vart skönt om vädret var bra åtminstone)

Vad det blev?
I början på sommaren 2022 hämtade vi hem en jack russell-blandning från grannen. En hane. Älskar att jaga wallabies och hårar absolut överallt varenda sekund!
Well, staket runt huset kom i alla fall upp snabbt efter valpens hemkomst

Foto från hans 1-årsdag!

 

[Wenniz]

Mentaliteten.
Nu är jag insatt i linjer inom rasen vilket gör saker lite enklare så jag hade ett gott hum vad jag köpte, sedan var det otippat i alla fall att det blev en Kooiker som beter sig som en glad labbe som tycker livet är en fest.

 

[Myrten]

Pälsen.

Jag har inte tillräckligt stort intresse eller talang (svårt med finmotorik t ex) för att bli riktigt bra på trimning. På cocker består den av flera moment och det är framför allt klippningen jag har svårt för. Vardagstrimning funkar bra men utställningstrimning är tufft.

Ändå blir det cocker för mentalitet, temperament, storlek och utseende är vad jag vill ha.

Jag är rätt anglofil så det är dessutom extra plus att det är en engelsk ras.

 

[Raderad medlem 132722]

Blev fundersam av rasvalstråd och undrar vad du hsr kompromissar med i val av ras på din hund? Vilka egenskaper var viktigast och vilka egenskaper tog du med på köpet sas.

För min del var första hunden en JRT. Tror faktiskt hon var absolut perfekt för livet jag lever, eller så romantiserar jag i efterhand . Ville ha en ännu mindre hund efter henne. Valde prazsky krysarik och storleken, utseendet, och aktivitetsnivån är perfekt. Men har kompromissat med ömtåligheten och skälligheten.

Nyfiken på vad ni andra tycker är ok kompromisser!

Intressant byte av ras! Hur kommer det sig att du ville ha en så pass liten hund när russelln dessutom var perfekt?

 

[Roheryn]

Hade jag inte haft man och barn att ta hänsyn till hade jag skaffat en dobermann eller en riesenschnauzer. Min man var inte så sugen på hund överhuvudtaget så jag kompromissade genom att välja en ras som jag var säker på skulle bli en bra familjehund. Det jag inte kompromissade med var att det skulle vara en robust hund som följer med ut även när det är dåligt väder.

Största kompromissen gäller nog arbetslust. Engelska springer spaniels är perfekta familjehundar, snälla och glada och alltid redo att hänga med, men hundar från utställningslinjer är inte alltid så arbetssamma.

Den äldre hunden och jag passar egentligen inte alls ihop. Han vill att livet ska vara lätt och roligt och förstår inte alls poängen med att anstränga sig. Den yngre hunden klickar jag med på ett helt annat sätt. Unghundens intåg i familjen har gjort att jag kan uppskatta den äldre hunden mer eftersom jag har fått någon som tycker det är kul att träna.

Vi hade en riesenschnauzer när jag var i övre tonåren och min bror några år yngre. Han funkade alldeles utmärkt som familjehund för oss Självklart ingen hund som ett mindre barn går ut med själv, främst pga storleken, men i övrigt en lika trevlig familjehund som vilken annan hund som helst. För mig som "barn" i familjen (jag var 16 när vi skaffade honom) så var faktiskt vår riesen väldigt mycket roligare och mer tillgänglig än den storpudel som fanns i familjen när jag föddes (levde tills jag var 9). Storpudeln var väldigt mycket föräldrarnas hund, han brydde sig marginellt om oss barn, medan vår riesen verkligen älskade HELA familjen!

 

[Fiorano]

Intressant byte av ras! Hur kommer det sig att du ville ha en så pass liten hund när russelln dessutom var perfekt?

Har sagt i så många år nu att jag vill ha en hund att stoppa innanför jackan . Det låter jättelöjligt men är himla praktiskt i stallet. Och jag älskar små hundar, det är det gulligaste som finns. Sen tänker jag att jag aldrig kommer få en lika fantastisk jrt som jag hade. Hon var makalöst följsam, inte skällig, lätt att avbryta eventuell jakt på, gick alltid att ha lös och var frisk och kry i 14 år. Hade jag skaffat en till russell hade den blivit så orättvist jämförd med henne.

Nu är jag helt såld på PK och vill typ ha en hel flock.

 

[snorp]

Jag kompromissar med pälsen på mina små. Vill egentligen inte ha nån pälsvård alls och gillar korthåriga hundar men nu har jag två som kräver viss pälsvård.

 

[startpompe]

Storleken, tycker han är lite för stor.

 

[Bulldoozer]

Har fyra hundar hemma, kompromiss är väl att husse fått välja sina egna hundar som är för fluffiga, fjolliga och känsliga för min smak .
Lustigt hur de hundar han valt är helt annorlunda till sättet än de jag vill ha även nu när vi har varsin av samma ras. Hans bc är betydligt mjukare, mer lyhörd och rädd om sig medans min är en bulldozer med noll självbevarelsedrift och kör fullt ös medvetslös .

Nu är ju undantaget lilla M som jag valde men som i din tur valt att bli husse-hund, hon är rätt kaxig och odräglig och o-fluffig .

 

[AnneB]

Jag har nog inte kompromissat med min mellanpudel vad gäller rasen : går bra att ha lös, fäller inte, rör sig sådär härligt spänstigt, tycker om att träna. Däremot har jag kompromissat lite med individen, kunde inte vara valpledig och tog därför en omplacering med vissa problem men samtidigt också många fördelar och från en bra kennel. Hade egentligen hellre varit långledig och köpt valp.

 

[Emiro]

Viktigast för oss var att hunden kan vara lös på gården och på promenad. Gärna lugn inne och aktiv ute. Utöver det ville vi ha en stor hund avskräcker eventuella inbrottstjuvar. Vi ville ha mininmalt med päls och pälsvård.
Vi kompromissade med päls och skaffade en briard.
Men det blev egentligen ingen kompromiss för vi lämnar honom till frisör 3 ggr om året och eftersom briarder inte fäller har vi en korthårig hund som inte fäller. Som @geting efterlyste
Världens bästa hund! Eller som min sambo (som har haft labbar och flat innan) säger: "varför har inte alla en briard, alla borde ha en briard".

 

[Roheryn]

Viktigast för oss var att hunden kan vara lös på gården och på promenad. Gärna lugn inne och aktiv ute. Utöver det ville vi ha en stor hund avskräcker eventuella inbrottstjuvar. Vi ville ha mininmalt med päls och pälsvård.
Vi kompromissade med päls och skaffade en briard.
Men det blev egentligen ingen kompromiss för vi lämnar honom till frisör 3 ggr om året och eftersom briarder inte fäller har vi en korthårig hund som inte fäller. Som @geting efterlyste
Världens bästa hund! Eller som min sambo (som har haft labbar och flat innan) säger: "varför har inte alla en briard, alla borde ha en briard".

Vad fin! Har nog aldrig sett en så nerklippt briard förut, måste säga att det är till fördel för utseendet! (gillar när man ser ansiktet och kroppsformen på hunden, att inte allt "bara är päls")

 

[Emiro]

Vad fin! Har nog aldrig sett en så nerklippt briard förut, måste säga att det är till fördel för utseendet! (gillar när man ser ansiktet och kroppsformen på hunden, att inte allt "bara är päls")

Tack! Jag håller med. Det är vackra hundar under all päls.

 

[Sonic76]

Temperamentet, humorn , storleken och psyket.
Schiller är den perfekta hunden för mig.
Tyvärr var hon blivande jaktchampion på räv när hon skadade sig så räv är väldigt roligt att jaga.
Annars reaktiv på andra hundar och människor men hon fungerar med katten och med familjen.
Så stövare kommer jag nog alltid ha.
Skulle önska jag hade tid och möjlighet att ha en som jagar bara.

 

[tuaphua]

Tycker inte jag kompromissat alls. Frisk, glad, enkel, intelligent, allert och kul hundsort som gärna är med på allt. Och även kan chilla i soffan och uppskattar gos. Lagom stora för att lätt ha med sig överallt.

 

[Liran]

Kompromissat med storleken, och med pälsvården, mina hundar är för stora och starka, och kräver trim/klipp åtminstone tre gånger om året. Oftare om man vill att de ska se tip-top ut hela tiden.

Å andra sidan är det omväxlande med hundar som kan se ut på flera sätt, från lurviga till korthårigt blanka och eleganta. Pälsen i sig är praktisk, tillräckligt varm på vintern och torkar snabbt efter flitigt badande på sommaren.

Annars är rasen perfekt, glad, rolig, mycket tillgiven, arbetsvillig, entusiastisk till allt man hittar på och bra på att både roa sig själv och ta det lugnt.

 

[LaMagia]

Jag skaffade inte min ras (chow chow) efter att först ha letat passande hundras, jämfört egenskaper, utseende etc. Istället föll jag handlöst för de söta chowvalparna jag såg på en valputställning i mina tidiga tonår. Jag gödde sedan mitt intresse genom att ta reda på så mycket jag kunde om rasen, egentligen inte för att se om det var rätt ras för mig, utan för att jag ville lära mig allt om den ras som så fullständigt hade fångat mitt hjärta. Jag gick med i rasklubben, jag lärde känna ägare av rasen, jag jobbade som kennelflicka hos en uppfödare av rasen under ett sommarlov, jag läste allt jag kunde komma över (på den tiden fanns inget internet, så det var böcker som gällde), jag besökte hundutställningar för att titta på bedömningen av rasen. Ju mer jag lärde mig, desto mer visste jag att jag ville ha en chow chow. När jag var nästan 17 år så fick jag så äntligen min hett efterlängtade chowvalp av mina föräldrar (från den uppfödare som jag hade varit kennelflicka hos) och jag har aldrig någonsin ångrat mitt rasval. Jag har inte kompromissat på något. Visst finns det hälsoproblem inom rasen, men jag har ändå varit ganska förskonad från sådant. Idag äger jag fyra chow chow, födda i fyra olika länder och de är alla HD/ED-fria, entropionfria, inga problem med knän/korsband, alla är pigga och aktiva. De går dessutom alla bra i utställningsringarna (två är champions, en har cert och en har reserv-cert), så det finns absolut inget motsatsförhållande mellan sundhet/friskhet och utställningsvinster.
Som uppfödare så är det dock inte världens enklaste ras att föda upp, då jag måste leta avelshanar utomlands (i Sverige har typ alla numer slutat röntga armbågar och jag vägrar att avla på oröntgade hundar), tikarna är inte alltid helt enkla att para, en del hanar saknar drifter och många tikar går tomma, men om man väl hittat en hane, fått till en parning och tiken blir dräktig, så brukar valpningarna vara lätta, tikarna är mycket bra mammor, valparna är underbart snälla och de flesta som vill köpa rasen är vettiga och någorlunda pålästa människor. Jag antar att min kompromiss alltså ligger på uppfödarplanet, att jag accepterar de svårigheter som finns med att föda upp rasen, eftersom rasen är så perfekt för mig på alla andra sätt! Och uppfödning är inget självändamål, det är en förlängning av min passion för rasen.