Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S
-Men så finns det många stabila gifta eller sambos som ändå inte blir de föräldrar som de trott de skulle bli... och oavsett kanske får ett barn som som hör till de jobbigare att fostra, behöver inte vara något direkt fel på det barnet för den skull. Dom som fick ett jobbigt barn som blev till av en tillfällighet vågar lättare säga att dom ångrat barnets tillblivelse än dom som fått ett lika jobbigt välplanerat dito. Samma de som får barn med en far som inte bli en bra pappa. De som bott tillsammas med killen i fem år utan att förstå att han skulle bli sådan skäms och...skyddar honom kanske. De som inte haft någon lång relation till barnets far borde också vara försiktig med orden för barnets skull. Globalt sett är nog den största orsaken till dåligt föräldraskap och att barn skils från föräldrarna fattigdom och krig. I vårt land är det snarare det jag kallar andlig fattigdom. Jag är inte mamma, men jag håller fast vid att i det långa loppet så för barn med sig mer glädje än sorg och bekymmer. I det långa livets perspektiv så är några krångliga ungdomsår då dom gjorde uppror mot den tråkiga skolan och då föräldrarna blev förtvivlade och undrar vad hon ställde till med då hon lät ungen födas... inte så många och långa! (en förtvivlan som bottnar i kärlek och ansvar). Våran arbetsmarknad är för övrigt inte barnvänlig. Man vill ha flexibel och lättflyttad arbetskraft. Folk anställda på korta kontrakt. Säger sig själv att det innebär problem för föräldrarna vare sig de är ihop eller inte.
Svar till Ramona: Den där tjejen gjorde abort mest av ekonomiska skäl, hon hade en stabil relation till sin man men han var lika fattig. Jag sa väl ungefär samma sak till henne som till "Out of service", sa det med känsla. Vi förblev som sagt kompisar utan gnissel. Nu har vi båda flyttat åt olika håll och förlorat kontakten.
-Men så finns det många stabila gifta eller sambos som ändå inte blir de föräldrar som de trott de skulle bli... och oavsett kanske får ett barn som som hör till de jobbigare att fostra, behöver inte vara något direkt fel på det barnet för den skull. Dom som fick ett jobbigt barn som blev till av en tillfällighet vågar lättare säga att dom ångrat barnets tillblivelse än dom som fått ett lika jobbigt välplanerat dito. Samma de som får barn med en far som inte bli en bra pappa. De som bott tillsammas med killen i fem år utan att förstå att han skulle bli sådan skäms och...skyddar honom kanske. De som inte haft någon lång relation till barnets far borde också vara försiktig med orden för barnets skull. Globalt sett är nog den största orsaken till dåligt föräldraskap och att barn skils från föräldrarna fattigdom och krig. I vårt land är det snarare det jag kallar andlig fattigdom. Jag är inte mamma, men jag håller fast vid att i det långa loppet så för barn med sig mer glädje än sorg och bekymmer. I det långa livets perspektiv så är några krångliga ungdomsår då dom gjorde uppror mot den tråkiga skolan och då föräldrarna blev förtvivlade och undrar vad hon ställde till med då hon lät ungen födas... inte så många och långa! (en förtvivlan som bottnar i kärlek och ansvar). Våran arbetsmarknad är för övrigt inte barnvänlig. Man vill ha flexibel och lättflyttad arbetskraft. Folk anställda på korta kontrakt. Säger sig själv att det innebär problem för föräldrarna vare sig de är ihop eller inte.
Svar till Ramona: Den där tjejen gjorde abort mest av ekonomiska skäl, hon hade en stabil relation till sin man men han var lika fattig. Jag sa väl ungefär samma sak till henne som till "Out of service", sa det med känsla. Vi förblev som sagt kompisar utan gnissel. Nu har vi båda flyttat åt olika håll och förlorat kontakten.
