Det som inte fick hända hände

[axel]

Sv: Det som inte fick hända hände

Det där med sopen har det tjatas om i många NH-trådar- att det är så illa
Vad är en dask med en sådan jämfört med en hästspark

 

[Novum]

Sv: Det som inte fick hända hände

Vi hade faktiskt sopkvasten till min förra ponny. Alltså vi slog henne inte med den utan hade den en gång som hjälpmedel så att hon inte skulle backa (hade den bara mot henne) och sen behövde vi bara ställa sopkvasten bredvid tranporten för att hon skulle reagera.

Men jag anser inte att de andra i tråden märkte ord utan inlägget var kanske klumpigt skrivet för jag fick också känslan av att de hade dragit till hästen med sopkvasten (rätt eller fel det vet jag inte men det var så jag uppfattade det), så det spelar stor roll hur man skriver då vi bara har text som kommunikationsmedel.

 

[Belethien]

Sv: Det som inte fick hända hände

Det där med sopen har det tjatas om i många NH-trådar- att det är så illa
Vad är en dask med en sådan jämfört med en hästspark

Det är väl ändå inte styrkan i slaget som påverkar utan den psyikiska stress hästen får ut av det: vissa kan bli totalrädda för transporten om de börjar förknippa smällen med transporten. Det är där problemet ligger.

 

[axel]

Sv: Det som inte fick hända hände

Jag menar inte att det ska användas på unga eller otränade hästar.
Bara de som har fått lära sig att de kan slippa om de inte har lust

 

[Belethien]

Sv: Det som inte fick hända hände

Jag menar inte att det ska användas på unga eller otränade hästar.
Bara de som har fått lära sig att de kan slippa om de inte har lust

Smaken är som baken och alla har olika sätt att "uppfostra" sina hästar. Allt beror också på situationen och hästen. Men sen kommer det lite etiska argumentet: du som "högre" varelse, som har medvetande på ett annat sätt än djuren och en högre intelligens, varför har du rätt att lägga hand på djuret istället för att komma på andra lösningar som funkar lika bra men tar längre tid och mer tålamod?
Vi kan ju alltid hitta vår väg genom labyrinten eller slå ned väggarna tills vi når målet, men vilket av dessa val är det mest intelligenta och ger mer i längden?

Nu är detta inte min riktiga åsikt, men jag har spånat på det här ett tag nu och ju mer jag vrider och vänder på det vill jag ju hellre ha en häst som gör vad jag vill utav välvilja mot mig (och sig själv- om jag anses vara en trygg individ så väljer hästen att följa mig och därför söker skydd hos mig för att överleva bättre) än en häst som följer mig för att den "måste" eller har en sorts rädsla mot att trotsa mig. Hästen blir ju inte rädd för mig men rädd för att göra mig arg, vilket jag helst inte vill se.

 

[mul]

Sv: Det som inte fick hända hände

*kl*
Grejjen är att man måste avgöra om hästen är rädd eller inte. Är den rädd så måste man vinna förtroende och tillit för att kunna möta det farliga. Är hästen inte rädd utan har det som en olat, eller dumhet då måste man ju självklart ta i lite hårdare. Hästar är smarta och lär sig att slippa om dom vill slippa. Då är det dags att överlista dom eller göra olaten obehaglig så dom väljer den rätta vägen istället.

 

[Amk]

Sv: Det som inte fick hända hände

*KL*

I hennes fall så efter att ha provat diverse mer eller mindre bra metoder så hyrde jag (hade inget eget då) ett släp i en vecka. Fem dagar ägnade jag åt att gå fram mot släpet, och när hon började backa undan, så backade jag henne tills hon var less på att backa. Jag hade dock hela tiden satt en gräns för vad målet vad, t ex 'en meter från rampen', om hon lugnt knallade med dit, så backade JAG undan henne några steg, och sen fram igen. När det upprepats tre ggr i rad, så la jag ner för den sejouren och lät henne gå ut i hagen. Så fortsatte vi, och gränsen flyttades lite hela tiden. Om HON valde att backa backade jag henne tills hon formligen ville kräkas på att backa. Vi backade MÅNGA kilometer de där dagarna.

Femte dagen var målet att ha alla fyra fötterna på rampen. Hon klev upp med alla fyra på rampen, vi stod där en stund och funderade på livet, jag backade av henne, sen direkt på igen. Tredje gången tycktes hästen himla med ögonen åt mig och tyckte 'men kan vi kliva på någon gång då, jag fattar vad du vill' och travade upp på släpet. Jag berömde massor, och backade ut innan hon hann backa, och där la vi ner för dagen.

Sen lät jag henne smälta ett tag, och så körde vi en snabbrepris, och jag började då lägga till att gå upp på rampen tre steg, backa ETT steg, gå framåt igen. I början kastade hon sig när jag bad om back, men samma metod som innan och jag kunde stå och jojja fram och tillbaka, in och ut i släpet, lasta av halvvägs och gå in igen etc.

Jag drog ALDRIG i grimskaftet, försökte ALDRIG hindra henne om hon backade/kastade sig. Det skulle visa sig vara nyckeln till det hela.

Nu var hon tämligen simpel att backa, man knallade på, jag stannade med henne i släpet, och när hon stod lugnt bad jag om stängning av rampen. Det krävdes alltså en medhjälpare.

Nästa steg var att lasta själv, genom att skicka in. Samma metod som innan. Dock märkte jag ganska snart att när man skickade in, om hon FICK kasta sig ut två ggr, så tredje gången stod hon pinstill om man så hjulade på rampen. För henne var det väldigt viktigt att HON hade känslan av att hon KUNDE gå av om hon ville, då blev hon lugn. Hon åkte oändligt mycket bättre i det här läget med, när hon var lugnare vid lastning.

Det här tipset fick jag när jag hade samam problem som Ts. Och ta-da! Min häst kunde lastas helt själv på 10 minuter. Tyvärr har jag märkt att han behöver kontinuitet i lastträningen, dvs. inte åka långt en gång om året. Dessutom vill han stå brett, och gillar INTE mörka trånga transporter. Men Alexandras tips är det enda som funkat på min, och jag har provat mycket. Dock har jg aldrig slagit honom, eller hotat med att vara "fysisk". Så fort vi har rep eller fler människor bakom än jag, vägrar han. Han stirrar bakåt och backar så fort han kan. Nu går jag hela tiden snett bakom honom, klappar honom på rumpan så han känner var jag är, och ber honom gå framåt med rösten.

 

[Novum]

Sv: Det som inte fick hända hände

*kl*
Grejjen är att man måste avgöra om hästen är rädd eller inte. Är den rädd så måste man vinna förtroende och tillit för att kunna möta det farliga. Är hästen inte rädd utan har det som en olat, eller dumhet då måste man ju självklart ta i lite hårdare. Hästar är smarta och lär sig att slippa om dom vill slippa. Då är det dags att överlista dom eller göra olaten obehaglig så dom väljer den rätta vägen istället.

nu vet jag att det här inte var skrivet till mig men jag svarar ändå..

ja det är det här som är det svåra då jag inte har haft han så länge. jag vet inte om han bara var "ful" och jävlig eller om han faktiskt var rädd. Är han bara dum så vet jag precis vad jag ska göra men om han nu var rädd och jag tror att han var dum så kan det gå fullkomligt åt skogen..

ja nu ska jag iallafall invänta att skridskobanan på stallplanen försvinner för innan det så kan jag inte göra något alls..