Sv: Det som inte fick hända hände
*KL*
Haft två 'kastare', med tre olika lösningar.
Häst ett var kraftigt klaustrofobisk. Någonting hade troligen hänt men inget vet vad. Hon hade åkt finemang i släp, och varit lätt att lasta på och av, tills efter att ha varit på betäckning då hon trasslade massor när hon skulle åka hem. Hon åkte skitkasst då med. Hon gick alltid rakt på första gången, men kastade sig handlöst ut såfort hon var inne, och gick sen inte i närheten av släpet den dagen. Stängde man blixtsnabbt så hon inte hann ut så stod hon kvar, men rädd och hon åkte dåligt, och åka hem var bara att glömma, hon gick inte i närheten.
I hennes fall så efter att ha provat diverse mer eller mindre bra metoder så hyrde jag (hade inget eget då) ett släp i en vecka. Fem dagar ägnade jag åt att gå fram mot släpet, och när hon började backa undan, så backade jag henne tills hon var less på att backa. Jag hade dock hela tiden satt en gräns för vad målet vad, t ex 'en meter från rampen', om hon lugnt knallade med dit, så backade JAG undan henne några steg, och sen fram igen. När det upprepats tre ggr i rad, så la jag ner för den sejouren och lät henne gå ut i hagen. Så fortsatte vi, och gränsen flyttades lite hela tiden. Om HON valde att backa backade jag henne tills hon formligen ville kräkas på att backa. Vi backade MÅNGA kilometer de där dagarna.
Femte dagen var målet att ha alla fyra fötterna på rampen. Hon klev upp med alla fyra på rampen, vi stod där en stund och funderade på livet, jag backade av henne, sen direkt på igen. Tredje gången tycktes hästen himla med ögonen åt mig och tyckte 'men kan vi kliva på någon gång då, jag fattar vad du vill' och travade upp på släpet. Jag berömde massor, och backade ut innan hon hann backa, och där la vi ner för dagen.
Sen lät jag henne smälta ett tag, och så körde vi en snabbrepris, och jag började då lägga till att gå upp på rampen tre steg, backa ETT steg, gå framåt igen. I början kastade hon sig när jag bad om back, men samma metod som innan och jag kunde stå och jojja fram och tillbaka, in och ut i släpet, lasta av halvvägs och gå in igen etc.
Jag drog ALDRIG i grimskaftet, försökte ALDRIG hindra henne om hon backade/kastade sig. Det skulle visa sig vara nyckeln till det hela.
Nu var hon tämligen simpel att backa, man knallade på, jag stannade med henne i släpet, och när hon stod lugnt bad jag om stängning av rampen. Det krävdes alltså en medhjälpare.
Nästa steg var att lasta själv, genom att skicka in. Samma metod som innan. Dock märkte jag ganska snart att när man skickade in, om hon FICK kasta sig ut två ggr, så tredje gången stod hon pinstill om man så hjulade på rampen. För henne var det väldigt viktigt att HON hade känslan av att hon KUNDE gå av om hon ville, då blev hon lugn. Hon åkte oändligt mycket bättre i det här läget med, när hon var lugnare vid lastning.
Så det kan vara en metod att träna.
Den andra jag hade provade jag ovanstående metod med med enda resultatet att han kastade sig ut, tyckte 'och nu vill du vi ska backa', backade en halv jäkla kommun och tyckte sen att han skulle ha beröm för han var duktig och gjorde det matte ville, innan matte ens bad om det.
Tillbaka till ritbordet. Honom fick jag göra exakt tvärtom med, se till att han inte hade MINSTA möjlighet att ta sig bakåt. Behöver inte gå in på hur, men det är inget som rek. Det som däremot gjorde skillnad med honom, efter att ha fått 'fullasta' i många år var två saker:
1. Step up. Han kastade sig EN gång med step, sen gjorde han aldrig om det. Jag var inne på att köpa en step up, men när jag provkörde och provlastade släpt upptäckte jag en annan sak, nämligen..
2. Låg rampvinkel! Om rampen hade en låg vinkel, dvs släpet var 'marklågt', så var det inte minsta lilla problem. Han kastade sig inte vid lastning, och han kastade sig inte ut vid avlastning.
