De flesta hundar fungerar inte som de ska. Dagligen träffar jag på hundar som beter sig knepigt på ett eller annat vis. Många är skygga och rädda, andra har nerverna på utsidan och kan inte stressa ned. En hel del har problem med miljö. Sedan finns det de som bara är goa och glada också, men de blir mer och mer sällsynta.
Det enda jag kräver är en hund som kan vara hund och inte behöver terapi, anpassning eller specialmat. Jag vill ha en frisk hund utan hudproblem, magproblem, rasbundna defekter eller öronproblem. Den ska kunna tåla det mesta som den kan stoppa i sig utan att magen går i kras. Foderallergi får inte finnas. Inga allergier alls faktiskt. Är det så ohemula krav? Vad kan du tänka dig att kompromissa med?
Hunden ska dessutom ha bra mentalitet, vara framåt, nyfiken och miljöstark. Den ska inte tycka det är otäckt med hala golv, gallertrappor, mörka rum eller rasslande kundvagnar. Den får naturligtvis reagera, men sedan ska det kontrolleras och avreageras. Skottfasthet är nödvändigt, både för hundens och ägarens skull. Den ska inte skygga för människor, vara blyg eller tillbakadragen. Den behöver inte vara social utan jag föredrar ointresserad, men det får inte finnas osäkerhet. Inga konstiga ideér om matvägran utan det ska finnas naturlig matlust. Detta är något jag tycker att alla hundar av alla raser ska uppfylla. Sedan finns det gott om utrymme för rasspecifika egenskaper för jag har nog aldrig läst en rasstandard där det står att rasen ska vara rädd, miljösvag och osäker på människor. Vad av detta tycker du är onödigt? Vad är okej för dig?
Skotträdsla?
Svag i miljö?
Ska man behöva visa en hund att en pysande buss är ofarlig? Jag tycker gott de kan kolla och sedan vara starka nog att avfärda det själva.
Är det okej att valpen flyger in under bordet och gömmer sig för att man tappar en kastrull?Ska man egentligen behöva träna för att hunden ska klara av det vardagliga livet? Borde inte hunden vara så pass bra att den pallar samhället utan timmar av social träning. Det är en sak att ta med hunden överallt för att visa hur världen ser ut. En annan att dra runt på den därför att den inte kommer palla miljön i vuxen ålder annars.
Något att tänka på är att alla dessa osäkra eller sjuka hundar mår dåligt och det är ta mig sjutton oschysst att avla fram fler.
När det sedan kommer till sådana saker som förighet, läraktighet, hårdhet, jaktlust, arbetsvilja och liknande kan jag kompromissa hej vilt inom rasstandardens regler. Det är liksom inget viktigt för just den här sällskapshunden och inget som påverkar hundens välmående.