"Det moderliga lugnet"

[vansinnet]

Mina kompisar som inte har barn börjar vara lite hispiga nu när det börjar närma sig BF. (Eller ja, dom som har barn också, plus hela släkten )
Många av dom undrar om jag inte är livrädd inför förlossningen och så, och när jag svarar "Nej" så tycker dom att jag är helt sjukt lugn.

Men innan jag var gravid så hade jag en sådan skräck inför förlossning så jag tvivlade på att jag någonsin skulle våga bli gravid. I början av graviditeten så var jag också fruktansvärt rädd och ibland fick jag panik och sa till sambon "Jag klarar inte dethär, jag kommer aldrig att kunna föda ett barn!"

Men nu när jag är i vecka 39 så inser jag faktist att jag inte är ett dugg nervös eller rädd inför förlossningen. Inte det minsta. Jag ser verkligen framemot det och är lite nyfiken på hur jag kommer att klara av det. Och såklart så är jag ju spänd på att få möta våran bäbis.

En kompis i stallet sa: "Det måste vara det där moderliga lugnet som har gripit tag i dig"

Och kanske är det så. Hur var det för er?

 

[CosmicQueen]

Sv: "Det moderliga lugnet"

Precis sådär var det för mig med.

Har hela mitt liv sagt att OM jag ska ha barn så ska jag adoptera, för jag har varit sjukt rädd för att föda. Det har lixom inte ens varit på tal att JAG skulle genomgå en förlossning, aldrig i livet. Jag har heller aldrig varit speciellt förtjust i barn och tvivlat massor på om jag ens vill ha.

Men så blev jag gravid och sedan den dagen jag blev det så har jag inte en endaste gång oroat mig över förlossningen. Inte sett på den med rädsla, utan mer att jag varit nyfiken & undrat hur det ska bli.
Och det gick hur bra som helst, födde utan smärtlindring. Vilken känsla det var. Blir helt rörd nu då jag ser på tv eller läser om förlossningar och längtar redan tills det är dax igen i oktober. Det är sådann otrolig stark känsla som inte går att beskriva, man måste uppleva den.

Och min inställning till barn har verkligen förändrats sedan jag blev mamma, nu skulle jag kunna tänka mig att ha hur många som helst. Det är ju helt underbart.

Tiden går så fort med dom små, min är nu 4½ månad. Nu kan man skojja med honom & få honom att skratta och det märks att han förstår olika känslouttryck. Så himla roligt att se hur det händer grejjer i utveckligen varje vecka. Han är ingen liten bebis som vill ligga i famnen och gosa längre, det är han alldeles för sprallig för. Saknar det där lilla knytet man kunde sitta & gosa med i timtal. Men alla åldrar har ju sin charm, självklart.

 

[Mitten]

Sv: "Det moderliga lugnet"

Jag är ju bara i v 33 men jag känner likadant . Var livrädd innan jag blev gravid, nästan iskall vid tanken i början av graviditeten men nu ser jag verkligen fram mot det, tycker det ska bli en helhäftig upplevelse och vet inte alls hur jag ska kunna vänta 8 veckor till
Min sambo har också gått från oro till fascination till längtan Han tittar gärna på alla förlossningsfilmer och sånt han får vantarna på.

 

[vansinnet]

Sv: "Det moderliga lugnet"

Innan jag var gravid så kunde jag börja gråta av bara tanken på att vara gravid eller föda barn. Kändes som att jag aldrig skulle kunna leva med att ha en levande varelse inuti mig. Det gav mig verkligen panik.

Häftigt hur man kan ändras iochmed graviditeten. Känns som att jag blivit 10 år äldre sedan jag blev gravid.

 

[Mynta2]

Sv: "Det moderliga lugnet"

Jag tänkte inte så himla mycket på det innan. När det var dags så blev det ju som det blev...kejsarsnitt till slut. Och jag säger då det, skulle jag mot förmodan bli med barn i gen så ska jag ALDRIG för mitt liv genomgå en vaginalförlossning. Så mycket smärta pallar jag faktiskt inte med psykiskt...det jag kände var nog för att avskräcka mig. Men så resonerar jag. Andra gör det inte. Vi är så olika med vad vi klarar av.

 

[humlanotrocadero]

Sv: "Det moderliga lugnet"

Jag var livrädd för vaginal innan

Jag är ännu mer livrädd för vaginal NU (gravid 4:e mån)

Om fem månader kommer mitt barn med snitt

 

[Mitten]

Sv: "Det moderliga lugnet"

Konstigt det där, jag funderade i början på hur man kunde få till snitt men nu är jag livrädd för TANKEN på snitt och hoppas verkligen att det ska funka den vanliga vägen!
Konstigt hur människan fungerar ...

 

[bananabambi]

Sv: "Det moderliga lugnet"

Jag som alltid har en förmåga att hetsa upp mig över precis allt och inget, jag var också ko-lugn. Inför andra förlossningen också.

Trots att jag alltid nojjat så över det, innan jag blev gravid.

Det är som att jag "insåg mitt öde" när jag väl blev gravid, och därmed kände jag mig ganska lugn.

Dessutom intalade jag mig att det faktiskt inte blir bättre av att vara nervös, tvärtom mår jag sämre av oron innan. Det är ju ingenting jag slipper, så varför våndas.

 

[vansinnet]

Sv: "Det moderliga lugnet"

Så försöker jag också tänka. Liksom att det ändå är för sent att ångra sig

 

[bananabambi]

Sv: "Det moderliga lugnet"




(tio tecken)

 

[jerseyko]

Sv: "Det moderliga lugnet"

Jag kände precis som dig, enda skillnaden att jag blev bara mer och mer rädd för snitt! Bara tanken på att någon skär i min mage så får jag faktiskt fortfarande en hård klump i magen och blir kallsvettig.

Lika så när det väl satt igång, då blev jag bara ännu mer rädd för snitt, täk om jag måste snittas men det gick bra, faktiskt mycket bättre än jag trodde för jag trodde det skulle göra ont att föda barn! Men det gjorde det inte, det var miljoner gånger värre när jag tatuerade mig, det tog både längre tid och gjorde ont.

 

[vansinnet]

Sv: "Det moderliga lugnet"

Ja du hade ju en riktig racerförlossning!

Innan jag var gravid så sa jag också ofta att om jag någonsin skulle ha barn så skulle det minsann bli planerat snitt.
Nu är min värsta mardröm att jag skulle behöva snittas. Känns som att jag hellre skulle föda 15 barn vaginalt än att snittas. (Nu har jag ju gjort varken eller så jag har ju inga belägg för detta men det är iallafall så det känns).
Konstigt att man kan ändra sig så.

 

[Björk]

Sv: "Det moderliga lugnet"

Hur var det för er?

Jag är nästan alltid lugn, var inte rädd innan jag blev gravid och var heller inte rädd när jag var gravid. Det blev ju planerat snitt pga sätesläge, men jag var aldrig orolig för det heller. Narkosläkaren var imponerad; min puls när jag låg på op-bordet och de skar i mig var 74.

 

[jerseyko]

Sv: "Det moderliga lugnet"

Jag ligger hellre flera timmar och får underlivet ihopsytt och sen i resten av mitt liv inte kan ha mer penitrerad sex än att någon lägger ett typ 10 cm snitt nedanför min troskant
Om det nu inte är så att jag måste akutsnittas för bebisen eller jag håller på att stryka med.


Det är så häftigt att föda barn Jag är så avis på dig, du vill inte byta? Jag föder din unge om du är barnvakt i några timmar

 

[Mindra]

Sv: "Det moderliga lugnet"

Jag har mina upp och ner dagar. Ena dagen kan det kännas som att det här klarar jag lugnt, andra dagar skulle jag behöva en egen liten förlossningspsykolog som hängde med mig hela dagen.

Dock får jag allt fler av de där "okej de måste ju gå så jag är lugn" dagarna nu.

 

[vindvissla]

Sv: "Det moderliga lugnet"

Jag var jättelugn hela graviditeten, har iofs aldrig haft nån förlossningsskräck. Men sen på kvällen när det satte igång tänkte jag hur tusan ska jag klara av det här, det kommer göra jätteont och GUD det var ju ändå ganska skönt att vara gravid kunde den inte stanna inne ett tag till så jag hann förbereda mej lite mer....
Sen tog värkarna fart på riktigt och då tänkte jag inte mer Sen var det inte så farligt egentligen, och jämfört med de senaste 5 veckorna av smärtsam amning så hade jag hellre fött barn igen...

 

[Mynta2]

Sv: "Det moderliga lugnet"

Vad är det egentligen som är så mycket värre med snitt ? Man är ju total bedövad från typ armhålorna ner till fötterna. Ingen smärta alls.

 

[doglover]

Sv: "Det moderliga lugnet"

jag var svinrädd i början, men det gick över. intalade mig sj att så många andra kvinnor klarar ju det, så vf inte jag?

 

[jerseyko]

Sv: "Det moderliga lugnet"

Vad är det egentligen som är så mycket värre med snitt ? Man är ju total bedövad från typ armhålorna ner till fötterna. Ingen smärta alls.

Att jag inte har någon kontroll alls på någonting. Att vara totalbedövad från armhålorna och ner
Sen är jag så rädd för allt som kan hända efter man blivit snittad.

Ska jag sätta en siffra 1-10 på smärtan vid Rasmus förlossning är det en 1a. För visst kändes det men jag kan inte riktigt kalla det smärta. Det är en 5a att tatuera sig och det är en 7a att bli stampad på foten av en häst.
Mensvärk hamnar på 0,5.

Jag är absolut inte emot snitt, mer än de som tjatar åt sig snitt för de tror att muffen blir slapp av att föda vaginalt :smirk:

 

[bananabambi]

Sv: "Det moderliga lugnet"

muffen blir slapp av att föda vaginalt :smirk:

Det blir den ju :smirk:

Men det finns bot, som i många fall gör att musen blir tajtare än innan.

Jag har samma nojja inför snitt som du, just makrlösheten, att folkt gräver i en, att vara så bedövad, nej fy sjutton det skulle jag aldrig någonsin gå med på om jag hade ett val.