Det här med gamla föräldrar

[Cambrie]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Det som jag ser som en nackdel ju äldre förälder man är, är att man trots allt kommer att få dela kortare del av livet med sina barn. Jag har tre kompisar som är sladdbarn och har mist sina pappor tidigt. Papporna var allihopa i femtioårsåldern och dog när barnen var i tidig tjugoårsålder.

Jag är inte sladdbarn, min pappa var 30 när han fick mig och jag tycker inte det är någon sen ålder att få sitt sista barn i, han gick bort när jag var 22... Så i så fall är jag (som får mitt första nu när jag snart fyller 30) också en gammal förälder?

kl
Jag tycker i övrigt inte att det spelar så stor roll, barn skaffar man när tiden är mogen, jag känner 50 åringar (karlar) som är ungdomliga, våra kompisar som är ett par är 50 / 23, man märker inte att han är så gammal och det blir säkert barn där så småningom också. Även om han kanske dör när barnet är relativt ungt så är väl inte just det någon ursäkt för att skaffa barn eller inte som lite äldre, som sagt, många förlorar sina unga föräldrar också... Döden kommer ju, tyvärr, när vi minst anar det...

 

[Calazirya]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Det jag tror Lingonben menar är att man helt enkelt har åldern emot sig lite om man är väldigt mycket äldre.

Sedan kan det hända att man krockar med bilen på väg hem från jobbet som 38 åring också, men det var inte ett sådan scenario som åsyftades.

Din pappa dog ju inte av ålderdom?

 

[Lena Furberg]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Det är också så, att väntar man väldigt länge med att skaffa barn, till en bra bit efter 40 (som jag, t.ex. ) får man ofta "bara" ett barn, eftersom man inte hinner fler innan den biologiska klockan säger stopp.
Då har man ett barn, som vid, säg, 25 års ålder har en mamma som är 70. Det är en ålder då exempelvis Alzheimers ofta visar sitt fula tryne, liksom andra åldersrelaterade sjukdomar. Vid 25 ska "barnet" kunna leva sitt mest intensiva liv, med egna förhållanden, egna barn kanske, eget hem och jobb, inte behöva bekymra sig om sina föräldrars väl och ve ... och att då ensam måsta ta hand om mamma eller pappa (jag vet hur det är även om det inte handlade om Alzheimers i mina föräldrars fall), bli förälder åt sin förälder sas. Det är inte lätt.
Även om de flesta lever friska och starka liv långt upp i åren, kommer den där svåra tiden ofta till sist, då de gamla föräldrarna kräver enormt mycket av sina barn. Och det borde inte behöva inträffa då barnet egentligen skulle ha sin största egna frihet och sitt största egna liv.
Jag fick som sagt själv barn vid 43, men har absolut inte märkt att jag på nåt sätt inte orkar med att ha barn! Tvärtom! Jag är jätteaktiv med min dotter och tycker faktiskt jag är en riktigt bra mamma !
Däremot har jag vid 2 tillfällen förväxlats som "mormor" (vilket var pinsammast för den som tog fel) och min dotter, som snart fyller 10, är ibland ledsen och säger, att jag kommer att dö snart, för jag är ju så gammal...
Och så hoppas jag att jag ska hinna få barnbarn... Om dottern vill...!
I övrigt är det bara det jag nämnde ovan, som jag ser som negativt med att vara "äldre förälder".

 

[Praefatio]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Jag har väldigt unga föräldrar men har sett båda varianter.

Det jobbiga med att ha unga föräldrar är att vi hade väääldigt dåligt med pengar tills jag blev sådär 10 år eftersom föräldrarna studerade, och att min mamma hade dåligt med rutiner. Det var jobbigt... men mycket berodde nog på att mamma och pappa inte bodde ihop.
Däremot hade jag inte velat ha det som en klasskompis som, när hon var tio, hade föräldrar som var över 60 (!), pappan var pensionär. Han dog när hon bara var 12... Det kan ju hända även en ung förälder, men risken minskar ju inte precis när man blir äldre. Det var väldigt svårt för henne. Dessutom så upplevde jag att de höll henne väldigt hårt, det kan ju ha med personlighet att göra såklart men det var inte mycket hon fick göra vilket gjorde att hon inte riktigt fick kompisar.

 

[Litenvit]

Sv: Det här med gamla föräldrar

KL

Som lärare möter jag ju på massor av föräldrar och jag vill bara säga att jag inte sitter och funderar på föräldrarnas ålder särskilt mycket. Vi har både unga och gamla föräldrar till skolbarnen och de enda (få) gångerna som jag tänkt något alls om ålder är vid något tillfälle då det verkligen, verkligen var en äldre person som var pappa till ett av barnen. Han var säkert runt 70 år och pappa till en tioårig pojke. Så blir det ju aldrig med mammorna.

Dessutom, ska jag väl inflika, struntar mitt lärarjag egentligen fullständigt i om han är 70 eller 60 eller 40 bara han är en bra pappa som engagerar sig i barnets skolgång.

 

[Comfort]

Sv: Det här med gamla föräldrar

+ ako

om jag nu minns rätt, var det en stroke pappan fick när han var runt 60. Vi var ju då runt 10 och då visste man ju inte direkt mycket om sina kompisars föräldrar så det kan ha vart nåt annat, men jag vet att kompisen beklagade sig mycket över att mamman fick ägna så mycket ork på att ta hand om pappan och henne så hon orkade inte följa med på nåt.

 

[Brandgul]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Hur mycket man orkar behöver inte vara ålder utan personlighet.

 

[Brandgul]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Förlåt men det vill jag inte säga. Det är ffa hennes pappa då. Men ingen ung mamma heller.

 

[tinissen]

Sv: Det här med gamla föräldrar

mina föräldrars grannar tillhör gruppen äldre föräldrar,

mamman var när hon fick barnet 33, inte speciellt gammalt, lite över medel men inget jätteutstickande men hennes man var 63, vilket jag kan tycka är lite väl, inte för deras skull men tänk barnet, han är alla gånger inte mindre älskad bara för hans pappa är gammal men när han är 15 är hans pappa nästan 80 år, det skulle jag inte tycka var speciellt roligt. barnet fick han ihop med sin nya fru, han har barnbarn som är äldre än sin minsta pojk.

 

[TinyWiny]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Hur mycket man orkar behöver inte vara ålder utan personlighet.

Jag trodde att det var så du menade men var tvungen att fråga

Visst har det mer med personlighet att göra än ålder, människor som inte bryr sig och inte orkar är ju vanligtvis likadana i alla åldrar.

Jag har en bekant som fick sitt första barn vid 20 och sitt sista och fjärde barn vid 40, hon ojade sig att hon inte orkade för hon var för gammal men sedan kom det fram att hon hade inte orkat med den äldsta heller utan satte henne på fosterhem för att hon var så jobbig barn två som föddes då mamman var 25 var den lilla hjälpredan som tog hand om barn tre och fyra så hon fick stanna hemma men mår så dåligt psykiskt pga mammans betende att hon nog tyvärr aldrig kommer kunna klara sig själv
Barn tre som föddes när mamman var 30 var ute och stal bilar som tioåring och barn fyra flyttade till sin pappa när hon kunde/fick bestämma själv.

Så detta säger ju att oavsett ålder så är den här personen ingen bra mamma tyvärr.

 

[lingonben]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Jo, det är precis så jag menar. En femtioåring har statistiskt sett kortare tid kvar att leva än en tjugoåring. Vemsomhelst kan bli överkörd imorgon, men sannolikheten är mycket större att tjugoåringen kommer att vara vid liv om femtio-sextio år.

 

[Litenvit]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Har läst igenom alla svar igen och kommit till slutsatsen att ålder mest är en siffra. (Förutom i det avseendet att efter en viss siffra så ökar risken att dö).

När det gäller att vara lämpad som förälder så är nog åldern ganska skitsamman.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Förlåt men det vill jag inte säga. Det är ffa hennes pappa då. Men ingen ung mamma heller.

ok. Jag är ledsen om jag blev för närgången. Jag tänkte mig inte för.