Det här med gamla föräldrar

[enanonym]

Man hör ju så mycket om hur det är att vara ung förälder, hur omgivningen reagerar osv. Men hur är det egentligen att vara gammal förälder?

Det enda jag hört är "då är man så trygg i sig själv att man inte bryr sig om vad andra säger". Men även om jag är gammal (och inte ens gravid) så har jag dåligt självförtroende, jag vill inte bli tagen för mormor istf mamma vid dagishämtning, jag vill inte att de unga mammorna ska titta snett på mig på BB, om jag ens blir mamma förstås...

Men hur ser ni på äldre föräldrar, tycker ni att de är egoister som skaffat barn för sent, tänker ni ens på andra föräldrars ålder?

Och ni som är äldre föräldrar, känner ni er "utpekade"?

 

[Comfort]

Sv: Det här med gamla föräldrar

jag tänker inte på andras ålder. Visst, vid ett par tillfällen har det ju hänt att man har funderat på om det är mamman eller mormor/farmor, men man kan ju faktiskt bli mor/farmor medans man fortfarande är så pass ung att man kan få egna barn, om man fick barn som ung.

Jag hyser inga fördomar mot äldre mammor (gammal är ingen ålder, det är en livsstil) utan det är väl självklart att man ska få skaffa barn när man vill.

Om man ser det ur barnets synvinkel kan det nog vara jobbigt att ha lite äldre föräldrar i vissa fall. Jag hade en kompis som fick henne när de var 41, och hon har alltid fått höra att folk trodde det var hennes mor/farföräldrar. Det tyckte hon inte var så kul-. De var inte så intresserade att leka med henne, följde aldrig med på innebandymatcher osv, för de orkade inte det.
Å andra sidan hade vi en mormor och en farfar till andra i laget som alltid följde med och tyckte det var skitroligt, så det är ju olika vad man lägger energin på, eller.. ja det lät konstigt men jag tror du fattar

 

[zask]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Jag tänker inte på ålder. Det viktiga är att barnet får trygghet och kärlek.

 

[zask]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Om man ser det ur barnets synvinkel kan det nog vara jobbigt att ha lite äldre föräldrar i vissa fall. Jag hade en kompis som fick henne när de var 41, och hon har alltid fått höra att folk trodde det var hennes mor/farföräldrar. Det tyckte hon inte var så kul-. De var inte så intresserade att leka med henne, följde aldrig med på innebandymatcher osv, för de orkade inte det.
Å andra sidan hade vi en mormor och en farfar till andra i laget som alltid följde med och tyckte det var skitroligt, så det är ju olika vad man lägger energin på, eller.. ja det lät konstigt men jag tror du fattar

Engagemang är inte åldersrealaterat utan det är mer personrelaterat.

Sen är det ju så att man är så gammal man gör sig. Det finns folk i 30 års ålder som är betydligt äldre i sinne och kroppsligt än folk i 50 års ålder.

 

[Comfort]

Sv: Det här med gamla föräldrar

precis, det var ju det jag skrev.


skillnaden var att deorkade verkligen inte fysiskt. Yngre bryr sig oftast bara inte om att orka.

 

[Minna86]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Gamla mammor tänker jag inte på eftersom de rent biologiskt inte kan bli mammor supersent. Gubbar kan ju däremot bli pappor väldigt högt upp i åldrarna. Och jag kan tycka det är fel att sätta ett barn till världen om du inte beräknas leva tills barnet är 20-25. Så för kvinnor blir det inte så svårt eftersom de är extremt få som får barn i 50-års åldern.

En av mina klasskamrater i mellanstadiet hade en pappa som var pensionär och hon blev lite retad för sin gamla pappa, men det var väldigt lite så ingen grov mobbning. Hon var sladdis och alla hennes syskon hade flyttat hemifrån när hon var pytteliten.

 

[zask]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Jo, jag förstog det. Och höll med på nåt konstigt sätt

 

[ameo]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Men hur är det egentligen att vara gammal förälder?

----

Och ni som är äldre föräldrar, känner ni er "utpekade"?

VAD är en gammal förälder? Från vilken ålder räknas man som gammal?

Jag var 34 när jag fick mitt första barn och 40 när den fjärde och sista kom.
Misstänker att jag faller i facket som gammal förälder, men jag känner mig inte som någon sådan. Och därmed är svaret på nästa fråga också, nej jag känner mig inte utpekad på något sätt.

 

[lingonben]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Jag (35 år) ligger väl i området halvgammal-gammal förälder beroende på vem man frågar. Definitivt gammal om man ser till delar av föräldragruppen, för de yngre där (under 25) var väldigt åldersfixerade och tjatade om att det var så skönt att inte vara en gammal förälder, yada yada. Blev lite tjatigt i längden men jag behövde ju inte umgås med dem efter att kursen var slut! Annars har jag inte märkt någon avighet, och jag tittar inte snett på nyblivna fyrtioåriga mammor heller. Det är inte alltid så enkelt att man skaffar barn sent av några konstiga "egoistiska" skäl. De har kanske träffat den rätte sent i livet, eller försökt bli gravida sen de var tjugo men fått kämpa jättelänge.

Det som jag ser som en nackdel ju äldre förälder man är, är att man trots allt kommer att få dela kortare del av livet med sina barn. Jag har tre kompisar som är sladdbarn och har mist sina pappor tidigt. Papporna var allihopa i femtioårsåldern och dog när barnen var i tidig tjugoårsålder.

 

[Britta68]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Idag lever ju folk länge och är friska och krya, så även om man får barn först mot 50 år så är sannolikheten ändå god att man skall hänga med bra ända tills barnet är vuxet.

Jag fick barn vid 29 och 38, båda barnen var planerade önskade men jag själv var nog egentligen mogen först vid 38, det var så mycket annat jag ville hinna med då jag fick mitt första barn.

Inte är det bara positivt med en ung mamma heller - min mamma var 24 när hon fick mig och då jag var i tonåren ville hon vara "hipp" och låna mina kläder och sånt. Hon tyckte det var jätteskoj när folk tyckte vi var lika som systrar - men hur skoj var det för mig . Jag tyckte det var jättejobbigt och pinsamt och önskade att hon skulle bete sig som min kompis mamma som var en trygg tant .
Kan fortfarande inte tåla då folk säger vi är lika

 

[Lena Furberg]

Sv: Det här med gamla föräldrar

precis, det var ju det jag skrev.


skillnaden var att deorkade verkligen inte fysiskt. Yngre bryr sig oftast bara inte om att orka.

Jisses, hur gamla var dom, då?? 90? Fick dom barn sent kan dom knappast varit mer än 50årsåldern ens då, och är man så orkeslös vid 50 är det rätt tragiskt...

 

[ako]

Sv: Det här med gamla föräldrar

precis, det var ju det jag skrev.


skillnaden var att deorkade verkligen inte fysiskt. Yngre bryr sig oftast bara inte om att orka.

Men då måste de ha varit i dåligt skick av någon annan anledning? Jag menar, innebandymatcher etc, handlar väl om 10-15- årsåldern, alltså när föräldrarna bat kanske mellan 51 o 56. Inte sjutton är man så skruttig av ÅLDERDOM att man inte orkar följa med då.

Sen tror jag dessutom att det är en viss skillnad nu mot för kanske 20- 30 år sedan. Jag är 35 snart (född - 75) o mina föräldrar fick mig när de var 38 resp 44. Jag hade nästan alltid äldst föräldrar - o dessutom var pappa flintis - det hände att folk trodde han var min morfar . I dag tyker jag inte man blir särskilt förvånad om ett par får barn vid den åldern?

Till TS: Jag kan tycka att det är smått egoistiskt med män som väljer att bli pappa vid uppåt 70. Då är risken väldigt stor att pappan inte orkar med sitt barn och att han dör "av naturliga orsaker" när barnet är väldigt ungt. Däremot skulle jag inte höja ett endaste ögobryn över att en kvinna får barn så länge hon är fertil, det brukar ju inte vara mkt längre än till 45 hur som helst.

Jag var väl "halvgammal" när vi fick Ludvig; jag var 33. Sambon var 40. Vi vill gärna ha ett barn till om ca 1-2 år - o blir det så räknas vi väl som ganska gamla; 36 resp 43.

 

[Mabuse]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Det är väl mer udda att vara ung förälder, med tanke på att snittåldern för förstföderskor ligger runt 30 och de flesta får mer än ett barn?

Att få barn när man är äldre än 45 är ovanligt, men det är ju av biologiska skäl. Att man skulle bli tagen för mormor har jag aldrig hört talas om, det skulle ju innebära att både man själv och ens barn fick barn väldigt tidigt.

Jag kommer vara 34 när mitt första barn föds, och känner mig jättegenomsnittlig. De flesta i bekantskapskretsen och i mammagrupper etc har varit lika gamla som jag. Hade jag varit 22 hade jag nog kännt mig rätt udda däremot, för ingen jag kände hade barn då.

 

[Brandgul]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Min lillasyster har gamla föräldrar och... tja jag tycker att de inte gjort så mycket med henne. Lite jobbigt är det med en gammal pappa (han är äldst) eftersom han kanske inte kommer att finnas kvar jättelänge...

Vi är 37 och får väl räknas som gamla, men vi gör betydligt mer (personlighet) än vad vissa unga föräldrar gör.

 

[Calazirya]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Och här är det tvärtom ..

Jag var ung mamma ( 26 ) i min mammagrupp, lika på babysim och öppna förskolan så räknas nog jag in till de yngre

Allmänt:
Min sambo är en rejäl sladdis, hans mamma var 45 år när hon fick honom. Det märks ibland på honom att han funderar över det faktum att hon inte kommer finnas med så länge som man kanske hade önskat.

 

[Hyacinth]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Samma här, är 27 och yngst i gruppen med råge. De andra är från 32 och upp till 40+.

 

[TinyWiny]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Jag fick barn som riktigt ung, jag var 17 vid första och 19 vid andra, mina barns mormor/farmor var båda 45 när äldsta barnet föddes.
Jag blev många gånger tagen för storasyster eller barnflicka men de blev aldrig tagna för att vara mormor/farmor

Det var mer är du NN´s farmor/mormor

Vad folk tror och tycker anser inte jag spelar någon roll, huvudsaken är att man själv önskar och vill få barn. Att barnet är välkommet och att man trivs i sin situation.

Egoist är man först när man inte sätter sitt barn främst, men det har vanligtvis inte med ålder att göra.

Den enda "nackdel" jag kan se är att man har ett helt annat liv, alltså mer inrutat om man levt som barnlös länge än vad man har om man skaffar barn så tidigt som jag, men jag vet inte om det ens är en nackdel eftersom jag aldrig har varit där

Hur mycket man orkar tror jag är väldigt olika, vissa 18 åringar sover helst dygnet runt medans jag aldrig hade några bekymmer med nattvak. Vissa 35 åringar är helt slut efter en vaknatt medans andra är som jag var när jag var 18.

 

[TinyWiny]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Vi är 37 och får väl räknas som gamla, men vi gör betydligt mer (personlighet) än vad vissa unga föräldrar gör.

Hur menar du nu?

 

[prinsessfeminist]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Ursprungligen postat av Brandgul

Min lillasyster har gamla föräldrar och... tja jag tycker att de inte gjort så mycket med henne. Lite jobbigt är det med en gammal pappa (han är äldst) eftersom han kanske inte kommer att finnas kvar jättelänge...

Vi är 37 och får väl räknas som gamla, men vi gör betydligt mer (personlighet) än vad vissa unga föräldrar gör.

Men hur gamla var de när det "inte gjorde så mycket" med henne? Jag är bara lite nyfiken.

*kl*
Jag har varit både ung och gammal mamma. Jag var först att få barn bland mina vänner en månad efter att jag fyllt 25. Mitt yngsta barn fick jag ganska nyligen.

Jag har alltid varit och är en person som har lite av katastrofberedskap, så nojigheten är ungefär densamma. Man skall vakta och akta små barn så att de inte slår sig eller får RS-virus eller blir avkylda, eller, eller... jag kan livligt föreställa mig alla möjliga faror för mina barn. Sådan har jag varit från dag ett som förälder.

Äldsta barnet kommenterade min "ungdom" en dag när de hade pratat om föräldrarnas åldrar i skolan. Alla andra hade "jättegamla" föräldrar som var runt 50 år och mitt barn konstaterade nöjt att alla hade undrat så hur det var att ha en så fantastiskt ung mamma. (de skulle bara veta hur jag känner mig som nästan har en fot i graven redan!)

Ålder är väldigt svårt att värdera, tycker jag. Min mamma som är 25 år äldre än mig är väldigt omogen och barnslig. Hon var inte en så bra mamma heller, tycker jag. Pappa var bara 22 när jag föddes och även om han vuxit in i sin roll som pappa så är han ju ung. Jag har inte sett hans ungdom som någon större fördel, snarare tvärtom. Han har alltid bara prioriterat jobbet (och gör så ännu) och det lär dröja innan han väljer att gå i pension. Om ens någonsin?

En av mina kompisar förlorade sin högt älskade pappa för ett år sedan. Han gick bort 85 år gammal och hon var då 37. Det var oerhört smärtsamt att se hennes sorg. Pappan var (kanske tack vare sin ålder?) en pappa som alltid uppskattat sina barn väldigt väldigt mycket.

 

[lobell]

Sv: Det här med gamla föräldrar

Jag var 22 och 24 med mina första barn. Min mamma var 44 när hon blev mormor och farmor. Pappa hade varit 42, men dog tyvärr samma år.

Nu är jag 41 och har en 2 och en 3-åring. Känner inte mej gammal. Är mer aktiv nu då vi bor på landet med hästar.

Tror inte att nån tror att jag är mormor till de små
Däremot hade många svårt att gissa att mina äldsta barn var mina då jag såg väldigt ung/barnslig ut när de var runt 12-13-årsåldern.
Om jag pratade om mina barn så nya på jobbet hörde trodde de jag pratade om bebisar, när de snart var i tonåren.

Jag tror att jag är en roligare mamma idag än när jag var runt 20. Nu är jag mer avslappnad och tänker mindre på mitt utseende och mer på att barnen ska ha kul.