Det här med bostäder

[Enya]

Jag får ont i magen på riktigt av den här tråden, så jag har bara läst första sidan.
Bostadsbristen oroar mig något oerhört, och nu även min lillasyster som var tvungen att flytta "hem" till mamma med sina två små barn och hyra 2 rum av henne. Min bror bor redan där och hyr två rum och så har mamma själv två rum. Huset är litet och rummen små så det är trångt. Detta ger henne ångest och jag förstår henne.

Det finns människor som ifrågasätter varför jag bor i en tvåa på 53 kvm som jag hyr i andra hand, med mina tre barn. Mm, man kan fundera på varför? Det finns nog inget som äter mig så mycket inifrån just nu, som oron för bostad och oron för jobb. Om jag, som i GRUNDEN, inte har så jättenära till hands att oroa mig så lätt, är så orolig, hur mår personer som har det lättare för oroa sig och som sitter i en svårare situation? Det måste vara fruktansvärt för dem!

 

[Inte_Ung]

Det enda som kommer att fungera är att vi tränger ihop oss mera i de bostäder som finns.
Vi får bo trängre helt enkelt och dela med andra.

 

[stjarnhimmel]

Denna tråden har fått mig att tänka på att begreppet bostadsbrist är relativt skulle vi ha någon bostadsbrist om vi gjorde som många andra länder?
Dvs inte ta för givet att vi ska bo ensamma utan mer dela med andra?

 

[Myrten]

Ja, en aspekt på bostadsbristen är ju att svenskarna är "bäst i världen" på singelhushåll, ett i grunden lyxigt och dyrt sätt att bo som man inte kan unna sig i samma utsträckning i andra länder (och då menar jag inte bara u-länder, utan t.ex. någon typ av kollektivt boende i europeiska storstäder).

Men varför gör vi det? En anledning kan vara att det inte finns så många tydliga alternativ.

Jag bor ensam sedan tio år. Jag skulle gärna ingå i någon form av kollektivt boende men med kontraktstrygghet. Förutom kollektivhus (som det inte finns jättemånga av) är det väl privata kollektiv som gäller där en person står för kontraktet. Jag ska flytta inom några år och har lekt med tanken att försöka få tag på en större lägenhet och starta ett eget kollektiv för typ medelålders, yrkesarbetande kvinnor. Men var hittar man andra som vill ha det så? Hyrorna på lämpliga lägenheter som kommer att vara tillgängliga när det här eventuellt blir aktuellt om kanske två år (vill helst bo kvar där jag är så länge mina djur är i livet) lär ligga på 10 - 14000 kr. Då vill det till att ha kollektivmedlemmar man kan lita på.

 

[Aroma]

Men varför gör vi det? En anledning kan vara att det inte finns så många tydliga alternativ.

Jag bor ensam sedan tio år. Jag skulle gärna ingå i någon form av kollektivt boende men med kontraktstrygghet. Förutom kollektivhus (som det inte finns jättemånga av) är det väl privata kollektiv som gäller där en person står för kontraktet. Jag ska flytta inom några år och har lekt med tanken att försöka få tag på en större lägenhet och starta ett eget kollektiv för typ medelålders, yrkesarbetande kvinnor. Men var hittar man andra som vill ha det så? Hyrorna på lämpliga lägenheter som kommer att vara tillgängliga när det här eventuellt blir aktuellt om kanske två år (vill helst bo kvar där jag är så länge mina djur är i livet) lär ligga på 10 - 14000 kr. Då vill det till att ha kollektivmedlemmar man kan lita på.

Ja man får väl lösa det på det sett som man löser det på andra håll, vilket säkert är väldigt olika för olika människor. Jah tänker inte att det finns någon slags "officiell lösning". (även om det kanske behöver förändras på något vis i lagstiftningen för att underlätta kontraktskrivning eller så).
Sammanboende innebär ju naturligtvis fler kompromisser som kanske är svårt om man bott själv länge och van vid något annat. Jag bor själv i singelhushåll och skulle nog ha väldigt svårt att bo kollektivt, likväl tror jag inte man får glömma bort att singelhushåll är något ganska lyxigt och nytt påfund, som inte är en självklarhet. Och ju fler som ska bo själv ju fler bostäder behövs (om än mindre i storlek).

 

[sillysinta]

Jag tycker nog också att den här tråden är lite jobbig. Istället för att lösa problemet så ska vi klämma ihop oss. Folk som redan är ihopklämda då?

Varför ska vi sänka standarden till nivån som andra länder har, när allt de hade önskat är att kunna ha samma nivå som vi är vana vid, istället för att genemsamt bygga något bättre och lösa problemet?

Att klämma ihop sig är inte att lösa problem, det är att leva med problem.

 

[ainasoja]

Jag bor i Pajala och betalar 4600 för min lilla etta på 35 kvadrat. Nybyggd 2012 då gruvboomen var som störst. Nu när den floppade står det många dyra lägenheter helt tomma här..

Här blir det återigen fråga om klass.. De som har föräldrar som kan betala för att vuxna barn bor hemma gratis kommer ge sina barn en större möjlighet att kunna köpa lägenheter till ockerpriser medan de som inte kan göra det inte kommer ge sina barn samma chans och mest troligt inte heller kan gå in och stötta med lån.
Jag håller med @athena_arabians i det hon skriver och sen tycker jag @TeamLundVer är inne på ett spår som är värt att fortsätta gällande att flytta ut myndigheter och företag från Stockholm.

Vi har hus i Lovikka som är vinterbonat mm och vi gav mindre än 150 000:- för det.

Där uppe om någonstans finns det möjlighet att köpa något billigt men med standard nu.

 

[MJLee]

Intressant och aktuell fråga. Jag tror att problematiken idag har flera orsaker. Dels slopade staten alla subventioner på hyresrätter och idag är det istället bostadsrätter och villor som subventioneras i viss mån vilket har gjort det mycket mer attraktivt att bygga bostadsrätter. Efter andra världskriget var det också akut bostadsbrist och det byggdes många flerfamiljshus snabbt och relativt billigt. 2 1/2 våningsplan (3 trappor eller mer var det krav på hiss). Standardiserade och ffa så utnyttjades varenda kvadratmeter. Idag tycker jag att det ofta är onödigt mycket biyta, vem behöver ett badrum stort som ett mindre sovrum? Fler lägenheter på samma area är en delvis lösning.

Under 1960-talet var det återigen akut bostadsbrist och då tillkom det idag så kritiserade miljonprogrammet. Visst inte vackra men de fyllde ett behov. Det finns lösningar men det krävs politiska åtgärder för att genomföra dem. Slopa subventionerna på bostadsrätter och återinför den för hyresrätter, gör möjligheten mindre att överklaga beslut om bostadsbyggnation. Idag försenas vissa projekt med år eftersom enskilda och föreningar överklagar i det oändliga. Ett exempel från min BR förening om förtätning i Årsta (protest möte hölls som jag inte närvarade vid). Det finns planer för att bygga samman Liljeholmen och Årsta genom att skapa en helt ny stadsdel på Årstafältet. Jag såg planerna (för fyra år sedan tror jag) och det såg helläckert ut och skulle skapa en jäkla massa nya bostäder. Men nu har det bildats en rädda årstafältet grupp som överklagar och stoppar byggande för att rädda ett område där det inte växer mer än tistlar och gräs och de enda som verkar använda det är hundägare (jag tror att det finns en minigolf också) och ja, slaktområdet i Årsta måste flytta.

Sedan tror jag att svenskar i storstadsområden måste vänja sig vid att bo mycket trängre än vi gör idag. Ser man på London och NY tex så delar majoriteten av ensamstående (ffa yngre) lägenhet. Är det inte någon som sett Friends? När jag pluggade nationalekonomi för många år sedan vet jag att föreläsaren berättade att Sverige hade högst boarea per person i Europa, då iallafall mer än dubbelt så mycket som tex Italien. I längden måste svenskar förändra sitt bostadstänk är jag rädd.

Vad gäller att bygga ut tågtrafiken så är det svindyrt och kompliceras av att banverket är ansvariga för spåren SJ/SL för driften och sedan de bolag som faktiskt ansvarar för att tågen går och ingen vill ta ansvar för de investeringar som måste göras. Min syster jobbar med just dom här frågorna i Stockholm och hon har berättat att varenda kommunpolitiker vill ha spår (det gör områden mer attraktivt och höjer priserna på bostäder) men just nu har alla projekt lagts på is eftersom bygget på Karolinska i Huddinge har dragit över med miljarder och det enda sättet att finansiera framtida utbyggnad var att höja SL korten till 900 vilket röstades ner - iofs helt rätt tycker jag.

Det går att lösa bostadsbristen men då måste det finnas en enad politisk vilja, inte bara i ord men i handling, morötter för att bygga hyresrätter, att enskildas rättigheter (att överklaga) inskränks. Vill man gå riktigt långt kan stat/kommun gå in med expropriation av lämpliga/attraktiva tomter. Man kan införa ett bostadsbidrag till lågavlönade. Satsa de antal miljarder som behövs för att bygga ut spårtrafiken. Dra om zonerna, eg, bygga hus på vad som designerats som naturområden, osv, osv. Frågan är har politiker och gemene man viljan att genomföra det.

 

[stjarnhimmel]

@sillysinta
Hur ska man lösa det då...
det kostar så mkt att bygga bostäder

 

[TheRedLightning]

Jag förstår inte heller riktigt hur det här ska lösas rent praktiskt.

I teorin tänker jag är vi måste göra det attraktivt att bo i mer avlägsna orter. Mina svärföräldrar tex bor i en avfolkningsort (Småland så inte hur långt som helst från civilisationen) där snittpriset på hus ligger runt 700 000kr.

Då är det dessutom en relativt stor ort med tågtrafik mm. Uppåt landet är det ju ännu lägre priser.

Sen hur vi ska få företag att flytta till sådana orter vet jag inte riktigt. Dock behöver inte alla företag ligga i Stockholm eftersom så mycket sker via nätet ändå

Bor man i GGVV-regionen i Småland, finns det många industrier runtikring. Boständerna inte alltför dyra heller.

Kanske är tanken med nybyggt att de som redan har bra med pengar ska flytta dit och lämna sina billigare bostäder åt de som inte har så mycket pengar?

 

[As_Vegas]

Om man faktiskt skulle sätta ordentligt med fart och bygga bostäder så att det räcker åt alla idag, och sedan hålla jämna steg med befolkningsökningen så skulle det ju egentligen bara bli de födda på 80-90-00-talet som får betala dyrt för sitt boende. Om tjugo år är en lägenhet som byggs idag just tjugo år gammal och inte längre ett dyrt nybygge...

 

[Tomas_S]

Detta är ju en fråga som har väldigt många delar som man bör "lösa" om man skall komma till skott med den men här är några jag har noterat.

1 . Arbete lönar sig inte, detta är kanske en kontroversiell ståndpunkt men eftersom lönespridningen i Sverige är så liten relativt sätt jämfört med andra länder så går det i Sverige nästan inte att arbeta sig "rik" och detta har resulterat i att vill man bo riktigt bra så måste man nästa ärva pengar, det är idag nästan det enda sättet att blir rik på i Sverige. Detta blir lite extra motsägelsefullt när utbildning är gratis o tillgängligt för alla.

2. Subventionerade hyresbostäder, oxå ett ämne som är jobbigt men det är en relik från svunna tider.
Genom att bara subventionera kostnaden för hyresgästen men inte kostnaden för de som bygger så blev det väldigt oattraktivt att bygga hyresbostäder och det är mer attraktivt att omvandla hyreshus till bostadsrätter. Så antingen så går man "all in" och gör det helhjärtat eller så kan man likväl skita i det helt kan jag tycka.

3. Singelhushåll, jag det har väl nämnts tidigare, men vi är väldigt många som bor ensamma ( däribland jag). Är man 2 har man ofta möjlighet att köpa en bostad eller för den delen hyra något som ligger nära marknadshyra. Är man singel så är kanske man inte kan förvänta sig 60 kvm i innerstan i Stockholm.. just sayin'.

4. Generationen 90-talister..... jag är i en lite unik situation där jag både äger en bostadsrätt i Stockholm men även har en hyreslägenhet i Linköping. Jag jobbar i Linköping sedan 5 år tillbax och är uppväxt i Stockholm och har även tidigare jobbat i Stockholm.
Linköping är en typisk mellanstor universitetsstad, 130 tusen invånare, hyggligt attraktiv arbetsmarknad och en stor bostadsbrist, främst på mindre lägenheter... eller?
Folk säger ofta i Linköping att vill man bo i en liten lgh i centrala delen av stan så måste man stå i kö i minst 5-6 år.
Eller så lyfter man på RÖVEN och ringer lite privata hyresvärdar ( finns en lista med telefonnummer o mail på kommunens hemsida) och så helt plötsligt så finns det en lgh i den mer attraktiv delen av stan o hyra , 20 kvm 1a med balkong för 2400 kr /månad , tror det tog en 1 vecka eller liknande och hitta en lgh i Linköping... inte fan väntade jag i 5 år inte.... inga kontakter eller så, bara lite jobb.
Om man förväntar sig att få livet serverat på silverfat så blir det ett jobbigt uppvaknade.

 

[Inte_Ung]

Varför ska vi sänka standarden till nivån som andra länder har, när allt de hade önskat är att kunna ha samma nivå som vi är vana vid, istället för att genemsamt bygga något bättre och lösa problemet?

Därför att vi inte har råd med den yta vi har i dag per person.
För den som har råd så är det ju inget problem.
Eller för den som är litet uppfinningsrik.

 

[Jeffery]

Noterar att ingen än har nämnt den pågående migrationen som en del i dagens bostadsbrist. Men nybyggnationen som redan innan den nuvarande migrationsvågen inte riktigt hängde med, var absolut inte byxad för det som hände framför allt under 2015.

Det kan vi avläsa i det här inlägget - något som bara för tre år sedan skulle ansetts som ett rent löjeväckande statement:

Närmare 250 av 290 kommuner i Sverige har rapporterat bostadsbrist, så problemet sträcker sig inte bara till större städer.

Så tyvärr, jag tror inte ett dugg på någon bostadsbubbla som kommer brista, framför allt inte i något storstadsområde i Sverige. Vi kommer få leva med dagens bostadspriser, och -ökningar (kanske inte lika hysteriska ökningar som under 2015, men öka kommer de göra...).
Sedan många år har det byggts för få bostäder i Sverige i förhållande till vad som har behövts, med en acceleraton de sista tio åren.

Ovanpå det lägger vi nu de nytillkomna, som också ska ha någonstans att bo.
Så - slutsats: Vi kommer ha bostadsbrist under överskådlig tid.

 

[sillysinta]

Noterar att ingen än har nämnt den pågående migrationen som en del i dagens bostadsbrist. Men nybyggnationen som redan innan den nuvarande migrationsvågen inte riktigt hängde med, var absolut inte byxad för det som hände framför allt under 2015.

@sillysinta
Hur ska man lösa det då...
det kostar så mkt att bygga bostäder

Nu var det ju inte senaste tidens migration som är orsaken till bostadsbristen. Men det är förstås helt vansinnigt att inte tycka att det är ett problem att vi tar emot en halv miljon människor utan att ha en sund bostadsmarknad.

Sedan, hur många subventionerade hyresrätter kunde vi ha byggt för alla de miljarder (tinyurl.com/j894js6 )som nu läggs extra på migrationen( https://www.avanza.se/placera/redak...aderna-for-migration-skrivs-upp-kraftigt.html. ) Ja om någon vill räkna varsågod.

Jag vet inte hur vi skall lösa problemet. Det måste till många saker eftersom det har många orsaker (http://cornucopia.cornubot.se/2016/04/icke-inflationen-bostaders.html).
En del regler måste ändras, hyresrätter måste subventioneras igen och när kommuner säljer mark till privata aktörer för bostadsbygge måste det in regler om att dessa aktörer inte får sitta på den marken utan att bygga, år efter år.
Att enbart kasta pengar på problemet kommer inte att fungera, varifrån vi än tar dem.

 

[Aroma]

Jag tycker nog också att den här tråden är lite jobbig. Istället för att lösa problemet så ska vi klämma ihop oss. Folk som redan är ihopklämda då?

Varför ska vi sänka standarden till nivån som andra länder har, när allt de hade önskat är att kunna ha samma nivå som vi är vana vid, istället för att genemsamt bygga något bättre och lösa problemet?

Att klämma ihop sig är inte att lösa problem, det är att leva med problem.

Jag är inte övertygad om att människor i andra länder har som mål att leda ligan av singelhushåll som vi gör här i Sverige. Att vi i så hög grad kan bo i ensamhushåll hör ju ihop med standard och välstånd, visst, men även i hög grad värderingar, där Sverige utmärker sig med ett extremt individualiserat ideal (i förhållande till andra länder). Nu är det ju lite ifrån ämnet, men just det här att ensamhushållen är så vanligt i dagens samhälle bidrar ju till bostadsbristen och det kan vara värt att tänka på att det kanske inte är det självklara.

 

[Jeffery]

Nu var det ju inte senaste tidens migration som är orsaken till bostadsbristen.

I många av de 250 kommuner av totalt 290 som idag rapporterar bostadsbrist är den pågående migrationen den enda orsaken. Det behöver dock inte vara något dåligt på de platserna, eftersom den avfolkningsbygden nu plötsligt lever upp.

Men i totalt sett i Sverige, så är gamla synder i bostadsbyggandet huvudorsaken - som nu accentueras av migrationen. Och ytterligare ovanpå det, så har den bakombuffert som avfolkningsbygden stått med i princip raderats ut. (dvs de som inte kunnat finna nån bostad de velat betala för, har alltid kunnat skaffa bostad 10-15 mil bort.)

 

[Skjøldur]

Jag har inte læst allt. Men jag har hørt att størsta orsaken till att det ær så dyrt att bygga bostæder i vårt land ær att det finns så mycket regler. Reglerna ær dessutom extra strænga før flerfamiljshus. Om du vill bygga sjælv så kan du inte få stadshypotekslån før att køpa en brøt med byggmaterial... Ingen bank skulle låna ut mycket pengar till det heller, i alla fall inte om du inte ær utbildad snickare. Ær du allmænt hændig så går det ændå. Køp en tomt och bygg først en liten stuga som du kan bo i under byggtiden. Fråga efter byggmaterial som blivit øver på byggarbetsplatserna och åta dig eventuellt att riva någon byggnad - om du har tid, och ta till vara allt anvændbart. Gør en tur till Estland och køp skruv o spik och sånt, dær ær det billigt. Jag skulle kunna tænka mig att bygga på det sættet tillsammans med rætt man!

 

[athena_arabians]

Jag skulle vilja säga att antalet ensamhushåll också är en jämställdhetsfråga. Vi kvinnor ska inte behöva skaffa eller stanna hos en man för att det är svårt att få tag på en bostad. Att vi har ett tämligen jämställt samhälle speglas i de många ensamhushållen.

Nu är jag inte sugen på det personligen men jag tror i framtiden att det måste till bättre lagskydd för att bo i kollektiv som @Myrten beskriver. Vill man bo så är det ju en jättebra lösning men givetvis måste det finnas någon form av besittningsskydd och regler för hur kontraktet ska se ut.

 

[Jeffery]

Varför måste man vara ihop för att dela lägenhet? Kan man bara inte bo ihop med en likaledes ensamstående kompis?