Det här med bostäder

[micaelathegreat]

Så på den vägen gjorde vi som kommer från helt normala familjen med svenssonlöner.

Det är ju jättebra att det funkade för er. Men att kalla det för "helt normala familjen" med "svenssonlöner" är nog att inte se hur privilegierad man är. Jag känner otroligt många som har vuxit upp i helt normala familjer med svenssonlöner som inte skulle haft en suck att göra det ni gjort.

 

[athena_arabians]

Jo så är det. Min son började jobba som snickare direkt efter gymnasiet och har under sin lärlingsperiod tjänat snuskigt bra med pengar. Å andra sidan är det ackordbaserade löner. Här pratar vi inte om att kunna sitta över 5 minuter på lunchen, eller snacka bort 10 minuter med arbetskollegan, utan det är raskt jobb från minut ett som du sätter din fot på jobbet. Det går heller inte att slarva och på så sätt tjäna snabba pengar på ackord. Då blir det omjobb med noll ackord. Byggarbetsplatser är väl dessutom de med mest dödsolyckor och överlag svåra arbetsplatsolyckor. Riskfyllda jobb kanske ska generera lite mer i plånboken?
gulan

Ackord är ett system som inte har att göra i dagens samhälle. Stress och jäkt orsakar olyckor, dvs ett system som skapar ett sådant klimat ska bort. Många grovarbetare har också en dålig attityd till säkerhetsarbete och -föreskrifter. Det är inget hittepå, jag har hållit i säkerhetsgenomgångar varenda borrkampanj och det är alltid gnäll över dem.

Se på alla inom vården som blir sjukskrivna pga jobbet, antingen med fysiska eller psykiska problem. Ska inte de då också ha tillägg pga risken med jobbet? Man kan dö av en hjärtattack.

Nej, bättre att förebygga olyckor/ohälsa på jobbet genom att skapa ett rimligt arbetsklimat och grundliga säkerhetsföreskrifter (och se till att de följs!).

 

[athena_arabians]

@TeamLundVer: Det är ett otyg att flytta alla myndigheter till större städer (företrädesvis Stockholm). Dels försvinner jobb och dels tappar man anknytningen till de man ska kontrollera/hjälpa/ge service till.

Staten (dvs olika myndigheter) vinner på att ha en variation av anställda som kommer från olika delar av landet. Många väljer ju att inte följa med när man omlokaliserar till en större stad just för att man tycker om livet på landet eller iaf i en mindre stad.

 

[TeamLundVer]

@TeamLundVer: Det är ett otyg att flytta alla myndigheter till större städer (företrädesvis Stockholm). Dels försvinner jobb och dels tappar man anknytningen till de man ska kontrollera/hjälpa/ge service till.

Staten (dvs olika myndigheter) vinner på att ha en variation av anställda som kommer från olika delar av landet. Många väljer ju att inte följa med när man omlokaliserar till en större stad just för att man tycker om livet på landet eller iaf i en mindre stad.

Det här håller jag verkligen med om. Många myndigheter finns ju ändå representerade på flera orter i landet men även då ska alla centrala funktioner ligga i företrädesvis Stockholm av någon outgrundlig anledning.

 

[Snubbelfot]

Jag tror att en del av problemet är att bostadsbyggandet idag sker nästan uteslutande i näringslivets regi, nybyggda allmännyttiga bostäder är sällsynt. Kommuner drar sig för att bygga bostäder i egen regi, och puttar den bollen vidare till näringslivet. Och rent generellt finns idag ingen vidare långsiktighet när det gäller avkastning på investerat kapital oavsett bransch, man vill se att det händer något med pengarna och det snabbt. Så problemet blir tveeggat; dels är kostnaderna för byggandet höga och dels behöver insatsen betala sig så fort som möjligt.

Fastighetsägande och -förvaltning är inte längre den stabila, sunda och långsiktiga bransch som den var (eller föreföll vara) när åtminstone jag var liten. Mitt föräldrahem var ett hyreshus i Mölndal, byggt i början av 60-talet. Det hade samma ägare, som också förvaltade fastigheterna, i trettio år. Underhållet fungerade, skador reparerades, det bodde en vicevärd i huset. De sista 20 åren har huset ägts av, om jag hängt med rätt, 5-6 olika företag efter varandra, och förvaltningen har (inte) skötts av åtminstone 6-7 olika företag. Ingen inblandad aktör verkar ha en ekonomisk horisont som sträcker sig längre än innevarande bokföringsår.

 

[MissFideli]

Jo så är det. Min son började jobba som snickare direkt efter gymnasiet och har under sin lärlingsperiod tjänat snuskigt bra med pengar. Å andra sidan är det ackordbaserade löner. Här pratar vi inte om att kunna sitta över 5 minuter på lunchen, eller snacka bort 10 minuter med arbetskollegan, utan det är raskt jobb från minut ett som du sätter din fot på jobbet. Det går heller inte att slarva och på så sätt tjäna snabba pengar på ackord. Då blir det omjobb med noll ackord. Byggarbetsplatser är väl dessutom de med mest dödsolyckor och överlag svåra arbetsplatsolyckor. Riskfyllda jobb kanske ska generera lite mer i plånboken?
gulan

Jag kan inte heller "flexa", men nån hejdundrande lön har jag inte.

 

[Elisha]

Det är ju jättebra att det funkade för er. Men att kalla det för "helt normala familjen" med "svenssonlöner" är nog att inte se hur privilegierad man är. Jag känner otroligt många som har vuxit upp i helt normala familjer med svenssonlöner som inte skulle haft en suck att göra det ni gjort.

Jag skrev aldrig hur mycket våra föräldrar betalat? :-) den allra största delen har vi sparar ihop själva genom jobb.

 

[snow]

Jag tillhör dem som kommer flytta ut på landet med målet att pendla lite längre sträckor några dagar i veckan och jobba hemifrån några dagar. Jag vill absolut inte bo i Sthlm och jag tror att distansjobb kan vara en bra lösning i många sektorer, faktiskt (i andra går det naturligtvis inte alls).

Jag tillhör en mycket priviligierad grupp med föräldrar som är höginkomsttagare och som hjälpte mig köpa min första lägenhet. Jag och min sambo har också bra löner och skulle utan problem ha råd att bo i Sthlm, men jag är verkligen inte intresserad av storstadsliv. Bättre möjligheter till långdistanspendling (dvs fler och snabbare tåg) står högt upp på min personliga önskelista.

 

[MissFideli]

Jag skrev aldrig hur mycket våra föräldrar betalat? :-) den allra största delen har vi sparar ihop själva genom jobb.

Men dina föräldrar har låtit dig bo gratis hos dom. Det skulle mina föräldrar aldrig gjort t.ex.

 

[Elisha]

Men dina föräldrar har låtit dig bo gratis hos dom. Det skulle mina föräldrar aldrig gjort t.ex.

Har inte bott gratis, har betalat all mat själv plus min del av typ el o så, men ingen hyra nej.

 

[Petruska]

Bostadsfrågan är alltför underpolitiserad, tänker jag. Marknaden kommer inte att ta hänsyn till tex fattiga ensamstående föräldrar utan mycket tydliga politiska incitament, dvs styrmedel.

 

[MissFideli]

Har inte bott gratis, har betalat all mat själv plus min del av typ el o så, men ingen hyra nej.

Just det har ju låtit dig kunna spara undan en del? Till skillnad från dom som fått betala hyra?

 

[Elisha]

Just det har ju låtit dig kunna spara undan en del? Till skillnad från dom som fått betala hyra?

Jo precis, det jag skrev i mitt första inlägg.

 

[MissFideli]

Jo precis, det jag skrev i mitt första inlägg.

Ja, och det var väl just det som de flesta av oss "Svenssons" inte har möjlighet att göra.

 

[Myrten]

Har inte bott gratis, har betalat all mat själv plus min del av typ el o så, men ingen hyra nej.

@Elisha - jag håller med @micaelathegreat att du kanske får släppa Svensson-tanken i er bostadskarriär. Att bo hemma till 22-23 års ålder är inte ens möjligt för många. För egen del flyttade jag dagen efter studenten, först iväg på sommarjobb och sen till London. Därefter bodde jag hemma och betalade i tre månader innan jag åter var på sommarjobbet för att sedan bege mig till Uppsala och börja vid universitetet. Då, i mitten av 80-talet, fanns inga jobb för ungdomar med teoretisk gymnasielinje i min hemstad. Närmaste högskola låg sju mil bort och utbudet av kurser var begränsat och ganska tekniskt inriktat. Jag hade inte bestämt utbildning. Den jag till slut valde (och som gett mig mitt yrkesliv till denna dag) hade som närmast funnits i Lund och jag kommer från norra Småland.

Just det har ju låtit dig kunna spara undan en del? Till skillnad från dom som fått betala hyra?

Håller med.

Mitt ex är uppvuxen under knappa förhållanden (tre personer i en etta som levde på en rätt låg lön) i Stockholms innerstad. Hen började läsa vid Stockholms universitet och bodde kvar hemma. Då tog hen bara bidraget och sparade ändå pengar varje månad. Efter några terminer ville hen byta utbildning (och stå på egna ben) och bytte lärosäte till Uppsala. Plötsligt fick hen ta hela studiemedlet och pengarna gick åt. På den tiden kostade ett studentrum i Uppsala 5-700 kr och fullt studiemedel var ca 4-4500 varav bidrag ca 1500 (tror jag). Så stor skillnad gjorde det!

 

[cirkus]

Bostadsmarknaden i Stockholm (den jag känner till) är helt vansinnig. Jag begriper inte vem som har råd att köpa ett hus för drygt 10 miljoner (det är vad en vanlig villa kostar i närförorten. En tvåa i innerstan går loss på 3-4 miljoner - det är så sjukt mycket pengar tycker jag. Hur belånade är folk egentligen?


Jag säger som Petruskan bostadsfrågan måste politiseras i mycket högre grad.

 

[Elisha]

Ja, och det var väl just det som de flesta av oss "Svenssons" inte har möjlighet att göra.

Det har jag ingen aning om. Ingen av mina vänner eller bekanta har heller behövt betala hyra, de flesta inte ens för mat etc. Absolut inga höginkomsttagare. Min mamma uppskattade mer att jag städade varje vecka, lagade mat ibland o servade hennes bil o allt sånt. Hon tog hellre betalt på de viset än i rena pengar, förutom matkostnaderna då. Och serva bil på verkstad är ju inte gratis heller, så på så sätt blev de ju win-win för båda!

 

[Myrten]

Beträffande sakfrågan - jag är inne på att tänket runt bostäder måste breddas. Jag skulle önska större möjligheter att leva i någon form av samvaro med andra människor, även som vuxen. Det är faktiskt ganska många som inte lever i tvåsamhet som vuxna. Och även om man nu gör det så behöver det kanske inte betyda att man absolut vill leva bara de två?

Mitt ideala boende vore någon form av kollektivhus med människor i olika åldrar och olika familjekonstellationer där alla hade en egen vrå med sov- och badrum och så övriga ytor gemensamma. Smart upplagt borde man kunna tjäna kvadratmeter och dessutom motverka ensamhet. Det finns en del sådana boenden, men de är få. Jag hittade ett i Bromma jag funderat på... Men nu har de ändrat reglerna så jag har för hög inkomst! Trodde aldrig något sådant skulle hända. Jag ska kanske gå ner på deltid?

 

[Snubbelfot]

Hon tog hellre betalt på de viset än i rena pengar

Jag ser det nog mer som att de vuxna som delar ett hushåll även delar på kostnaderna för det, inte som att ta betalt. Men det är ju en annan diskussion.

 

[Petruska]

Det har jag ingen aning om. Ingen av mina vänner eller bekanta har heller behövt betala hyra, de flesta inte ens för mat etc. Absolut inga höginkomsttagare. Min mamma uppskattade mer att jag städade varje vecka, lagade mat ibland o servade hennes bil o allt sånt. Hon tog hellre betalt på de viset än i rena pengar, förutom matkostnaderna då. Och serva bil på verkstad är ju inte gratis heller, så på så sätt blev de ju win-win för båda!

Nej, det är vanligt att ens vänner och bekanta lever ungefär som man själv och tillhör ungefär samma samhällsgrupp som man själv. Så det är inte att förvånas över att du uppfattar det sätt som du har fått hjälp på som det vanliga.

Det betyder inte att det är det vanliga.

Själv har jag också turen att komma från hyfsat goda omständigheter och jag har även kunnat hjälpa min son med att köpa bostad. Det betyder inte att jag tycker att alla föräldrar borde se till att köpa lägenheter åt sina barn. Eller att jag tror att det är möjligt för alla.

Det är oklart vart du vill komma med dina inlägg? Menar du att det vore en lösning på bostadskrisen om alla gjorde som du och dina föräldrar?