Det här med bostäder

[Elisha]

Nej, det är vanligt att ens vänner och bekanta lever ungefär som man själv och tillhör ungefär samma samhällsgrupp som man själv. Så det är inte att förvånas över att du uppfattar det sätt som du har fått hjälp på som det vanliga.

Det betyder inte att det är det vanliga.

Själv har jag också turen att komma från hyfsat goda omständigheter och jag har även kunnat hjälpa min son med att köpa bostad. Det betyder inte att jag tycker att alla föräldrar borde se till att köpa lägenheter åt sina barn. Eller att jag tror att det är möjligt för alla.

Det är oklart vart du vill komma med dina inlägg? Menar du att det vore en lösning på bostadskrisen om alla gjorde som du och dina föräldrar?

Jag svarade på tråden. Att för mig och de flesta jag känner har man bott hemma länge, jobbat heltid eller mer under några år och på så sätt sparat pengar till handpenning. Föräldrarna har självklart varit mycket positiva till det och tyckt det varit en bra lösning. Det var ju det tråden handlade om , hur man skulle/kunde göra. Att alla inte har del möjligheten förstår jag också men endel har säkert det.

 

[Snubbelfot]

Jag tror man grovt kan sammanfatta bostadsproblematiken med att utbudet är för litet och för dyrt i förhållande till efterfrågan. Och visst, ett sätt att lösa problemet på individnivå är förstås att på ena eller andra sättet öka sin ekonomiska kapacitet - att se till att kunna köpa de få och/eller dyra bostäder som trots allt finns. Och litet krasst tror jag man kan säga att ju mer pengar man har desto mindre bostadskris är det, oavsett ålder. Den tjugofemåring som av endera anledningen har en miljon eller två att röra sig med berörs inte av någon bostadskris, och ser den kanske inte ens. Samma sak med det par i övre medelåldern som, enligt stereotypen, säljer sin fullbetalda villa och står med kanske 4-5 mkr att köpa lägenhet för. Där finns ingen bostadskris. De kan flytta in i en nybyggd lägenhet nästa vecka.
Haken är väl att det lösningssättet inte är så brett applicerbart.

 

[Petruska]

Jag svarade på tråden. Att för mig och de flesta jag känner har man bott hemma länge, jobbat heltid eller mer under några år och på så sätt sparat pengar till handpenning. Föräldrarna har självklart varit mycket positiva till det och tyckt det varit en bra lösning. Det var ju det tråden handlade om , hur man skulle/kunde göra. Att alla inte har del möjligheten förstår jag också men endel har säkert det.

Ah. Då är det ändå lite intressant att @Fideli utgår från bostadssituationen som ett problem i samhället, och vad som kan göras åt det problemet. Tex med tanke på lågavlönade, ensamstående föräldrar, vilket är en grupp som @Fideli såvitt jag har förstått inte själv tillhör. Hon tittar alltså på ett problem och efterfrågar lösningar.

Du svarar med en beskrivning av hur dina föräldrar har hjälpt dig att lösa ditt bostadsproblem. Det är helt ok, men det är svaret på en helt annan fråga än den TS ställer.

Du verkar dessutom se den metoden som något som gemene man borde tillämpa.

Alltså, naturligtvis är det så att när något krisar i ett samhälle - tex bostadsfrågan - så gör väldigt många föräldrar vad de kan för att hjälpa sina barn att klara sig trots den krisen. Det har ju tex jag också gjort. Naturligtvis anpassar sig människor till sådana kriser - till exempel genom att barn bor kvar längre tid i föräldrahemmet. Men det är ju individuella anpassningar, inte lösningar på det problem som TS pekar på.

 

[tanten]

Jag tror det är en utopi. Folk kommer inte byta till en lägenhet som kostar 3000 mer/månad bara för att den är ny. Dessutom renoveras äldre lägenheter i allt större omfattning upp och blir lika dyra som nya.

Fast det där är en sanning med stor modifikation. ALLA äldre lägenheter renoveras inte till högre standard och hyra. Inte ens en majoritet.

Kollar man i hela landet, och alltså lyfter blicken från det man har under nästan om man bor i storstockholm, så är sanningen en helt annan.

 

[nullo-modo]

Jag tror en del av lösningen är att bygga bättre tåg trafik.

Lyssnade på en politiker september förra året som berättade att en kommun utanför Göteborg var en kommun som gick ner i invånarantal år efter år tills tåget började stanna i kommunen och blev den kommunen som befolkades fortast i % då det gick att komma till Göteborg på 25 minuter med tåget.

Så jag tror Göteborg har tänkt helt rätt med att bygga om central stationen så fler tåg kan komma och gå.

 

[tanten]

Det gynnar fortfarande inte ensamstående unga. Det finns inte tillräckligt många små billiga lägenheter för dom.
Klart dom betalar, finns ju inget val? Men man hamnar ju redan från scratch i en situation som är svår att ta sig ur. Är 40-50% av inkomsten verkligen det man ska lägga på hyran?

Små billiga lägenheter finns. På vissa orter finns det gott om dem.
På andra ställen är det stor brist. Det beror på hur befolkningen på orten ser ut.

Man kan göra som avkomman också. De är tre personer som delar på en stor fyra i ett gammalt hus.

Du uttalar dig generellt och utgår från din egen ort. Landet är långt och förutsättningarna olika på olika orter.

Och ja, halva hyran på boendet är väl inte orimligt?

 

[Myrten]

Fast det där är en sanning med stor modifikation. ALLA äldre lägenheter renoveras inte till högre standard och hyra. Inte ens en majoritet.

Kollar man i hela landet, och alltså lyfter blicken från det man har under nästan om man bor i storstockholm, så är sanningen en helt annan.

Bostadsbristen är väl mest påtaglig i storstäder och universitetsstäder, så jag kan tycka att det inte är så märkligt att den problematik som råder där får visst utrymme. Om jag skulle flytta tillbaka till min hemstad skulle mina bryderier runt framtida bostad vara ett minne blott. Jag skulle kunna köpa eller hyra.

Här i Uppsala bor jag i det bostadsbolag som är knutet till kommunen (hur det står till med ägarförhållandena är jag osäker på) och jag känner igen det @MissFideli skriver. När renoverade lägenheter blir tillgängliga ligger priserna visserligen under nyproduktionerna, men betydligt högre än på äldre, icke-renoverade lägenheter.

 

[stjarnhimmel]

Jag tänker att i framtiden kommer vi också få vänja oss vid att bo mindre.
När min pappa var liten på 40-talet bodde han och hans båda föräldrar i en etta på 38 kvadrat. Han sov i kökssoffan hela sin uppväxt
När jag pratar med vänner som bor utomlands är det vanligt att ett par eller familj hyr ut ett rum
Så jag tänker också att i framtiden är det inte självklart att man som ensamstående singel har möjligt att bo i en lägenhet själv. Det vore ju fantastiskt om det gick att ordna. Men jag tror vi kan få vänja oss vid lägre standard när det gäller tex bostäder

 

[tolksele]

Jag får alltid lite ont i magen av den här frågan. Det är ett gigantiskt problem i/flr samhället såsom jag ser det. Nu har jag bott flera år i en av de största studentstäderna och där kan hyrorna för en etta lätt vara 90% av studiebidraget OCH lånet.
I min hemstad, en småstad med hyfsad pendlingsmöjlighet till Göteborg, är priserna också höga och hyresrätter svåra att få tag på. Det är liksom inte bara ett storstadsproblem...

 

[Tulip]

Nej det tror jag inte. Men däremot så kommer bostaden att kräva en stor del av din inkomst. Vi har varit otroligt bortskämda i det här landet med bra och billiga bostäder. Det tar någon generation sen har människor vant sig vid höga hyror.
Jag har bott i Italien i många år. Där är det inget alls konstigt med att bostaden kostar kanske mer än 50% av din lön. Där finns i princip inga billiga små bostäder alls, utan det är generationsboende som gäller. (och det VERKLIGEN på gott och mest ont)
Bara på något sätt att gilla läget.
Så bostad kommer inte bara att vara för det rika, däremot kommer bostad och fritidsintressen och lite annat smått och gott att enkom vara för de rika, eller för de som lever i tvåsamhet.
gulan

Svårigheten här är väl att man ofta inte får en möjligheten att skaffa sig en bostad som kostar så stor del av ens inkomst. De flesta bolag och banker har betydligt högre krav på ens ekonomi för att godkänna en som hyresgäst eller låntagare.e

 

[Myrten]

Små billiga lägenheter finns. På vissa orter finns det gott om dem.
På andra ställen är det stor brist. Det beror på hur befolkningen på orten ser ut.

Man kan göra som avkomman också. De är tre personer som delar på en stor fyra i ett gammalt hus.

Du uttalar dig generellt och utgår från din egen ort. Landet är långt och förutsättningarna olika på olika orter.

Och ja, halva hyran på boendet är väl inte orimligt?

Vart vill du komma? Menar du att den problematik som lyfts inte finns? Jag tycker att det är ganska tydligt att TS diskuterar utifrån den situation hon ser, d v s runt Stockholm. Och bostadssituationen i Stockholm med omnejd är ett problem. Jag misstänker att liknande förhållande råder i Göteborg och kanske Malmö - Lund. Luleå har nämnts. Det tycks alltså vara ganska många ställen i landet där problematiken är liknande.

Om de små billiga lägenheterna finns på orter som saknar jobb för ungdomar är de lägenheterna knappast lämpliga som förstagångsbostäder. Att dela på en fyra kan man göra - när man fått det kontraktet. Här i Uppsala tar det ca tio år. Förmodligen mer.

Om jag skulle betala halva min inkomst på boendet skulle jag fixa det, men då har jag inga barn att försörja. Och jag skulle inte ha en krona över även om jag skalade bort allt extra.

 

[fryckan]

Närmare 250 av 290 kommuner i Sverige har rapporterat bostadsbrist, så problemet sträcker sig inte bara till större städer.

 

[MissFideli]

Ah. Då är det ändå lite intressant att @Fideli utgår från bostadssituationen som ett problem i samhället, och vad som kan göras åt det problemet. Tex med tanke på lågavlönade, ensamstående föräldrar, vilket är en grupp som @Fideli såvitt jag har förstått inte själv tillhör. Hon tittar alltså på ett problem och efterfrågar lösningar.

Du svarar med en beskrivning av hur dina föräldrar har hjälpt dig att lösa ditt bostadsproblem. Det är helt ok, men det är svaret på en helt annan fråga än den TS ställer.

Du verkar dessutom se den metoden som något som gemene man borde tillämpa.

Alltså, naturligtvis är det så att när något krisar i ett samhälle - tex bostadsfrågan - så gör väldigt många föräldrar vad de kan för att hjälpa sina barn att klara sig trots den krisen. Det har ju tex jag också gjort. Naturligtvis anpassar sig människor till sådana kriser - till exempel genom att barn bor kvar längre tid i föräldrahemmet. Men det är ju individuella anpassningar, inte lösningar på det problem som TS pekar på.

@MissFideli om jag får be Men ja, typ så.

 

[MissFideli]

Fast det där är en sanning med stor modifikation. ALLA äldre lägenheter renoveras inte till högre standard och hyra. Inte ens en majoritet.

Kollar man i hela landet, och alltså lyfter blicken från det man har under nästan om man bor i storstockholm, så är sanningen en helt annan.

Jag har aldrig skrivit att alla lägenheter renoveras? Och för mig är självklart problemet Stockholm, även om bostadsbristen faktiskt är stor även i många andra städer. Trots det du skriver.

 

[tolksele]

Hade det bara varit Stockholm det handlade om hade det ju varit mer hanterbart
Men nu är det liksom alla storstäder/större städer, alla dess kranskommuner tills det liksom är orimligt att pendla längre, universitetsstäderna och deras kranskommuner, och så vidare och så vidare..

 

[tanten]

Vart vill du komma? Menar du att den problematik som lyfts inte finns? Jag tycker att det är ganska tydligt att TS diskuterar utifrån den situation hon ser, d v s runt Stockholm. Och bostadssituationen i Stockholm med omnejd är ett problem. Jag misstänker att liknande förhållande råder i Göteborg och kanske Malmö - Lund. Luleå har nämnts. Det tycks alltså vara ganska många ställen i landet där problematiken är liknande.

Om de små billiga lägenheterna finns på orter som saknar jobb för ungdomar är de lägenheterna knappast lämpliga som förstagångsbostäder. Att dela på en fyra kan man göra - när man fått det kontraktet. Här i Uppsala tar det ca tio år. Förmodligen mer.

Om jag skulle betala halva min inkomst på boendet skulle jag fixa det, men då har jag inga barn att försörja. Och jag skulle inte ha en krona över även om jag skalade bort allt extra.

Fast det jag menar är att TS utgår från Stockholm och den problematik som finns där. I Stockholm är det verkligen galet. Och det finns fler städer som börjar närma sig det.

Men resonemanget från TS är allmänt. Det blir skevt.
Man kan inte diskutera i generella termer och utgå från Stockholmsperspektiv. Eller från Uppsala.

 

[kryddelydd]

Det gynnar fortfarande inte ensamstående unga. Det finns inte tillräckligt många små billiga lägenheter för dom.
Klart dom betalar, finns ju inget val? Men man hamnar ju redan från scratch i en situation som är svår att ta sig ur. Är 40-50% av inkomsten verkligen det man ska lägga på hyran?

Nej, det gynnar inte ensamstående unga.
Men vem sade att det är en grupp som behöver gynnas speciellt?

För att skapa fler bostäder behöver bostäder byggas.
Det är jättedyrt att bygga. Tomtmarken ska köpas, man ska avlöna byggarna. Det kostar säkert pengar med tillstånd och liknande. Man ska koppla in VA, man ska utrusta bostäderna.
Fastighetsägaren önskar - förstås - gå med vinst.
Därför blir nyproducerade bostäder jättedyra.

Om det byggs nya dyra bostäder, kommer de personerna som har mer gott om pengar att flytta dit, under förutsättning att standarden är attraktiv.
Då blir det troligen en ledig bostad någon annan stans, som fortfarande är lite billigare. Därmed blir det en lite billigare bostad ledig någon annan stans, och så vidare.

Jag tycker att det är helt OK att det är dyrt att bo i exempelvis Stockholmsområdet.
Det är få människor som "måste" bo i Stockholm.
Om inte helheten (jobb, bostad, pendlingstid med mera) passar: flytta till någon annan ort där det passar bättre.

Japp, jag har ett yrke där jag kan välja bostadsort helt fritt över hela landet, såväl små orter som storstad.
Ja, det är välavlönat också.
Men jag bor billigt.

 

[micaelathegreat]

Närmare 250 av 290 kommuner i Sverige har rapporterat bostadsbrist, så problemet sträcker sig inte bara till större städer.

Jag trodde lite naivt sådär (Stockholmare ) att det var lätt att få bostad utanför Stockholm. Sen började jag söka lägenheter i Falun och Gävle och hej och hå vad alla tydligen vill ha en lägenhet. Jag sökte och sökte och sen blev jag sambo istället. Annars hade jag nog sökt fortfarande.

 

[Miao]

Jag trodde lite naivt sådär (Stockholmare ) att det var lätt att få bostad utanför Stockholm. Sen började jag söka lägenheter i Falun och Gävle och hej och hå vad alla tydligen vill ha en lägenhet. Jag sökte och sökte och sen blev jag sambo istället. Annars hade jag nog sökt fortfarande.

Om man ser till min stad (Alingsås, ca 5 mil norr om GBG, strax under 40.000 invånare) så är det i snitt ca 6 års kötid för en hyreslägenhet hos det kommunala bostadsbolaget. Sen kan det ju givetvis gå snabbare hos de privata fastighetsägarna.

Inte alls så galet som i Sthlm, men inte så att man kan få en lägenhet pang bom

 

[MissFideli]

Fast det jag menar är att TS utgår från Stockholm och den problematik som finns där. I Stockholm är det verkligen galet. Och det finns fler städer som börjar närma sig det.

Men resonemanget från TS är allmänt. Det blir skevt.
Man kan inte diskutera i generella termer och utgå från Stockholmsperspektiv. Eller från Uppsala.

Det går jättebra för mig att diskutera ur Stockholmsperspektiv, de andra verkar ju klara det och möta med perspektiv från deras städer galant?