varför ska en behöva acceptera något en lider av?
Vi behöver acceptera ganska mycket som vi kanske inte är fullt nöjda med.
Många människor i slutstadiet av cancer lider. Och de är så illa tvungna att acceptera det - eller om de inte accepterar det så blir lidandet dubbelt. Det går att få hjälp att acceptera, för de allra flesta faktiskt.
Man kan inte styra allt i tillvaron till sina egna önskemål.
De som försöker, stångar sig många gånger blodiga och får ett utökat lidande i sina försök att ändra omvärlden, i stället för att försöka påverka det man faktiskt kan påverka: sig själv och sina attityder.
Nej, jag förstår verkligen inte den oförmåga som en del människor har att acceptera den friska kropp man är född med.
Jag förstår verkligen inte.
Och trots att jag jobbar i sjukvården, tycker jag att det är fel av dem som försöker tvinga mig att förstå.
Jag tycker att man får tycka vad man vill. Sedan får man inte agera utifrån allt tyckande, det är jag också införstådd med.
Vissa åsikter är det politiskt inkorrekt att uttrycka; man får väldigt mycket skäll av sådana som du i den här typen av diskussioner.
Och jag tänker så här: för min del får man välja hur man vill leva. Det är OK att en man klär sig i "typiska kvinnokläder". Visst hajar jag antagligen till om jag ser det, men det är ett helt OK val. (det omvända behöver inte ens kommenteras eftersom det är väldigt få kläder jag skulle kalla "typiska herrkläder", kan faktiskt inte komma på något för stunden men du är säkert mer kreativ än jag).
Det är bra när människor hittar den partner de vill leva med och jag har inga åsikter om vilket kön parterna har. Samkönat, olikkönat. Däremot är jag "förstockad" nog att tycka att man inte ska ha mång-gifte.
Det är bra att man hittar den kärlekspartner man vill ha, det har ingen betydelse för mig vilket kön den person har, som resten av omvärlden vill ha sex med.
Men att försöka ändra biologin är i mitt tycke ganska konstigt. Ungefär som jag tycker med gen-modifiering i största allmänhet.
Det är ganska konstigt.
Jag tycker över huvud taget att vi människor är dåliga på att se det som är bra: vi i Sverige är duktiga på att klaga, men dåliga på att se att vi - generellt sett - har det väldigt bra.
Våra krav på vår tillvaro och våra medmänniskor är oändliga. Och det kan knappast vara bra.