Det finns inte bara två kön

Allmän fråga:

Vad har ni fått med er hemifrån i fråga om värderingar i er uppfostran?

Har det format er eller har ni själva läst på och ändrat åsikt?

Mina föräldrar träffades på Socialhögskolan på 70-talet och var väldigt engagerade i vänsterrörelsen och Chilekommittén osv på den tiden. Det har definitivt format mig, även om de på senare år dragit sig mer åt mitten politiskt har de alltid haft ett stort engagemang i politiska frågor och det har alltid varit diskussioner runt middagsbordet kring värderingar och allas lika värde. Jag är uppvuxen med att båda mina föräldrar självklart kallat sig för feminister och därför har jag nog alltid tagit förgivet att alla är feminister om de inte säger något annat, det blev ett chockartat uppvaknande när jag upptäckte att så inte var fallet.
Däremot var mina föräldrar inte lika öppna mot hbtq-frågor när jag var tonåring, jag minns diskussioner om att de förstod hur jobbigt det var för min bästa väns föräldrar när hon kom ut som lesbisk bland annat. Där har jag nog format mina tankar och kunskaper mer på egen hand och i vänskapssammanhang. Mina föräldrar har dock bättrat sig betydligt på den fronten idag, jag vill gärna tro att det till viss del beror på diskussionerna jag och mina systrar har haft med dem. Idag upplever jag inte några sådana tankar från dem.
 
Här på forumet har väl ingen nekat er rätten att festa och försvara era fri och rättigheter?
Jag hävdar bara att kinky sex attiraljer och exhibitionism lyfter bort fokuset från det viktiga och det allvarliga till något stora delar av resten av samhället har svårt att greppa.

Visst får det vissa konservativa dinosaurier att tappa fotfästet helt och börja jämföra rättighetsrörelser med produktlanseringar. Det allvarliga är motståndet mot människors utövande av fri- och rättigheter.
 
Om du deltog i en diskussion med en som var könskorrigerad skulle du då ta upp att den personens genuppsättning i diskussionen som ett viktigt faktum?
Jag har hittills inte diskuterat någons genuppsättning som ett viktigt faktum i den bemärkelsen och om det skulle hända beror givetvis på vilka samtalsämnen som dyker upp men jag har svårt att föreställa mig det om inte det är en genetisk man som tänker försöka ställa upp i SM i friidrott, man diskuterar färgblindhet eller andra ämnen där genuppsättningen är relevant.
 
Om du deltog i en diskussion med en som var könskorrigerad skulle du då ta upp att den personens genuppsättning i diskussionen som ett viktigt faktum?
Det beror väl på vad som diskuterades. Handlar diskussionen om könsbyte så har det naturligtvis en viss betydelse och kan förklara den andres ståndpunkter.
 
Det beror väl på vad som diskuterades. Handlar diskussionen om könsbyte så har det naturligtvis en viss betydelse och kan förklara den andres ståndpunkter.
Könsbyte?
Jag pratade om könskorrigering. Det är skillnad.

och varför skulle det ha för betydelse och varför skulle du tycka det var nödvändigt att diskutera? Du tror inte att folk generellt sett vet hur könskromosomerna ser ut? Vad skulle det tillföra liksom?
 
Visst får det vissa konservativa dinosaurier att tappa fotfästet helt och börja jämföra rättighetsrörelser med produktlanseringar. Det allvarliga är motståndet mot människors utövande av fri- och rättigheter.
Konstigt, ibland hittar tom. en blind höna ett frö.
Naturligtvis är det allvarligt när någon försöker bekämpa andra människors rätt att utöva sina fri och rättigheter. Oavsett om det är hbtq rörelser, SD eller liberaler som hindras. Att idiotförklara ngn som gör bruk av dessa rättigheter är just ett sådant klandervärt sätt att försöka hindra. Trevligt att det kommer just från dig då:angel:
 
Könsbyte?
Jag pratade om könskorrigering. Det är skillnad.

och varför skulle det ha för betydelse och varför skulle du tycka det var nödvändigt att diskutera? Du tror inte att folk generellt sett vet hur könskromosomerna ser ut? Vad skulle det tillföra liksom?
Som jag sa, det beror på vad som diskuterades. Pratar man politik, samhällsbyggnad så spelar det naturligtvis ingen roll, men talar man om ex. vilka som ska ha rätt att tävla med vem i offentliga idrottsmästerskap så blir det hela ju en annan sak.
 
Som jag sa, det beror på vad som diskuterades. Pratar man politik, samhällsbyggnad så spelar det naturligtvis ingen roll, men talar man om ex. vilka som ska ha rätt att tävla med vem i offentliga idrottsmästerskap så blir det hela ju en annan sak.
Fast då är det en generell diskussion och svarar inte riktigt på min fråga. Men nåja vi släpper det
 
En människa som har regelbundet ont är känsligare och därmed svagare. En svagare individ är mer utsatt.

Förstår fortfarande inte varför kvinnor fortfarande har svårt att stötta varandra. Det är kanske mer äldre jag umgås med. Hoppas det är bättre bland ungdomarna. Zara Larsson verkar ju vara en bra idol men Robin åkte på skit i någon artikel, vet inte vad det var.

Svårt att stötta svagare individer.
Lustigt, för snarare brukar man väl säga att en människa som kan hantera smärta är starkare och lär sig vara mer robust.

Speciellt om det gäller män, en macho man kan hantera smärta med en axelryckning. Boxare brukar inte anses vara de vekaste och känsligaste männen och därmed svagare. Jag ser snarare din kommentar i en del om att försöka se alla svagheter med kvinnan och styrkor hos mannen. Det som är styrka i en man ska betraktas som svaghet i en kvinna i en del i att göra att kvinnan ska känna att hon bör vara vek och svag och ge könsmaktsordningen styrka.

Och också säkert en del i att göra att en kvinna som inte känner sig/vill vara vek och svag och känslosam ska känna att hon kanske inte är en riktig kvinna utan en falsk kvinna.

(Mannen är arg, kvinnan grälsjuk, mannen är stark och tyst, kvinnan blyg och tyst, mannen meddelar information, kvinnan skvallrar, mannen är krigare och att hantera smärta gör honom stark, kvinnan veknar och smärta och blir känslosam och utsatt.)

Jag betraktar mig inte som svag och vek och känslosam och utsatt och jag betraktar inte andra kvinnor som svaga, veka, känslosamma och utsatta.
 
Senast ändrad:
Men varför ska vi inte få ändra saker vi inte trivs med som faktiskt går att ändra? Det går att göra en könskorrigering. Att jämföra det med obotlig cancer i slutskedet, det blir lite fel tycker jag. Att vara transgender är inte en sjukdom. Man behöver inte acceptera ett liv i fel kropp, för det finns hjälp att få.

Bara för att vi i Sverige har det bra får vi inte vara missnöjda eller må dåligt över något? Det finns så många som vantrivs i sina kroppar, som mår så fruktansvärt dåligt. Så många som tar livet av sig. Att göra en könskorrigering handlar ju inte om att man inte är "fullt nöjd", det handlar om människor som verkligen vantrivs. Som har sån ångest över sin kropp. Där huvudet verkligen skriker kille, men kroppen skriker tjej tex. För alls hjälper det inte att bara klippa sig och klä sig maskulint, de måste göra sig av med den där felaktiga kroppen de är instängd i.

Och nej, du förstår inte "oförmågan folk har att acceptera den friska kropp folk har" och det står för dig, absolut. Det är nog svårt för många cis personer att göra det. Men. Det blir ju inte friskt att ha en sån kropp, om man mår så otroligt dåligt över det. Du skriver att folk gärna få klä sig som de känner, det är jättebra, men det är också så många som möter så mycket hat då, så många som blir trakasserade, misshandlade, mördade. Inte nog att personen känner sig fast i sin kropp, i fel kön, utan när personen dessutom får spottat i ansiktet att den är en tjej som klär ut sig till kille. En könskorrigering tar inte bort problemet som finns med acceptans, men nog kan det hjälpa. Särskilt om personen själv känner sig säkrare i sig själv efter en korrigering.

Jag tycker att det är helt fantastiskt att man kan göra könskorrigeringar. Helt fantastiskt. Jag vet om flera människor som har gjort detta, som beskriver det som det bästa dem någonsin gjort, människor det verkligen strålar om nu. Jag vet människor som har fått ganska svåra komplikationer men ändå tycker att det är det bästa dem någonsin gjort. Äntligen har de kroppen de alltid borde ha haft, äntligen känner dem sig bara helt rätt.

Visst är det fantastiskt att det går att ändra på det mesta.
 
Ja, det är ett biologisk faktum. Men är det verkligen så viktigt att ha rätt? Om en person genomgår en könskorrigering, äter hormoner och nu mår så bra i sig själv. Måste man ta upp ett "biologiskt faktum" då? Det känns lite som ett sista försök att verkligen trycka ner nån. "Haha ja, du har en kuk och skägg nu och ser verkligen ut som en man, men kom ihåg att din genuppsättning fortfarande är kvinnlig höhö". Man kan inte ändra allt, men man kan ändra mycket. Måste man låta bli att ändra något bara för det? Är inte allt det man faktiskt kan ändra fantastiskt nog?

Tror du på riktigt att @Lobelia skulle bete sig så?

Det här handlar om en högst teoretisk diskussion.
Lobelia har rätt till sin åsikt utan att bli påhoppad på det sätt du gör här.

I en teoretisk diskussion är det "bara" att konstatera att vi föds med en kromosomuppsättning, genotyp. Oftast får man en fenotyp (kroppsattribut) som stämmer med genotypen.

Därefter har vi människor lärt oss att förändra fenotypen på konstgjord väg så att man får en fenotyp som inte längre matchar genotypen.

Du - och jag tror att det är korrekt term - kallar det för en korrektion.
I verkligheten är det en modifiering och förändring, inte korrektion.

En del individer har väldigt svårt att känna sig hemma i den fenotyp som stämmer med deras genotyp.

Det visar ju att upplevd könstillhörighet handlar om helt andra saker än biologin, i vissa individuella fall.

Men påhopp på någon som i en teoretisk diskussion påpekar att vi inte kan förändra genotypen, är riktigt oförskämt.
 
Könsbyte?
Jag pratade om könskorrigering. Det är skillnad.

och varför skulle det ha för betydelse och varför skulle du tycka det var nödvändigt att diskutera? Du tror inte att folk generellt sett vet hur könskromosomerna ser ut? Vad skulle det tillföra liksom?

Du pratar om korrigering.
När det gäller könsbyte så handlar det ju många gånger om att förändra fenotypen från att stämma med genotypen till något annat.

Näpp, så här skulle jag inte uttrycka mig gentemot en person som vill byta kön. Den personen skulle bli hänvisad på rätt väg till psykiatrin, som i den här landsänden hanterar den frågeställningen.
Och hänvisningen skulle ske i form av "den här frågeställningen handläggs av psykiatrin, så jag skickar en remiss dit."
 
Skulle snarare nästan kunna säga att det verkar vara ganska få som anser sig ha varit en bra och fin och perfekt "flicka".

De flesta verkar ha varit mer barn liksom. Och sedan anser sig vara pojkflickor eller konstiga eftersom de inte var perfekta flickor. Det är väl det som är problemet med en roll som väldigt få passar in i. Tror vi hade en enda perfekt flickig flicka i min klass och jag tror inte hon tyckte hon var flicka själv.

När det gäller pojkar beror det väl på. Många pojkar klarar nog att leva upp till Putte i Blåbärsskogen, go och söt och hjälper mamma och tomten, gråter ibland när han är rädd eller tappar bären. Upptäcker världen. Men det är ju inte riktigt den rollen de erbjuds idag.
 
Konstigt, ibland hittar tom. en blind höna ett frö.
Naturligtvis är det allvarligt när någon försöker bekämpa andra människors rätt att utöva sina fri och rättigheter. Oavsett om det är hbtq rörelser, SD eller liberaler som hindras. Att idiotförklara ngn som gör bruk av dessa rättigheter är just ett sådant klandervärt sätt att försöka hindra. Trevligt att det kommer just från dig då:angel:

Vill du egentligen komma nån vart i den här diskussionen, eller är du bara grälsjuk? Du går ju in i diskussionen med grundantagandet att du har rätt och alla andra är okunniga, vilket ibland blir löjeväckande om det hampar sig så att det finns folk som kan mer än du i tråden.

Är det så att du i din vardag IRL är van att alltid veta bäst och vara lite smartare och bättre på att argumentera än din omgivning, och så antar du av bara farten att det alltid är så, även om du hamnar i ett nytt sammanhang där andra kan mer och är vassare på att analysera? Eller är det mer att du vet att du inte har på fötterna, men tycker det är roligt att avreagera dig genom att gräla på nätet?

Blev lite OT, men jag började undra.
 
Vad då påstår? De som föds med tex en extra könskromosom, XXY eller XYY, då? Är det lättare att förstå då att könet är en identitet? Att könstillhörigheten inte är avgörande av vilket könsorgan du föds med?
Jag tror till och med att det är mer komplicerat och variabelt än så. Efter att ha läst en del kring ämnet i idrottsvärlden. Jag är ingen expert i ämnet så jag tänker inte ge mig in i någon redovisning, MEN så mycket vet jag som att det finns fler variabler i en människa, där könstillhörigheten kan få komponenter från båda sidor. Utan att något är "fel" eller så, det bara är så. Vi människor är inte SÅ enkla konstruktioner........
 
Lustigt, för snarare brukar man väl säga att en människa som kan hantera smärta är starkare och lär sig vara mer robust.

Speciellt om det gäller män, en macho man kan hantera smärta med en axelryckning. Boxare brukar inte anses vara de vekaste och känsligaste männen och därmed svagare. Jag ser snarare din kommentar i en del om att försöka se alla svagheter med kvinnan och styrkor hos mannen. Det som är styrka i en man ska betraktas som svaghet i en kvinna i en del i att göra att kvinnan ska känna att hon bör vara vek och svag och ge könsmaktsordningen styrka.

Och också säkert en del i att göra att en kvinna som inte känner sig/vill vara vek och svag och känslosam ska känna att hon kanske inte är en riktig kvinna utan en falsk kvinna.

(Mannen är arg, kvinnan grälsjuk, mannen är stark och tyst, kvinnan blyg och tyst, mannen meddelar information, kvinnan skvallrar, mannen är krigare och att hantera smärta gör honom stark, kvinnan veknar och smärta och blir känslosam och utsatt.)

Jag betraktar mig inte som svag och vek och känslosam och utsatt och jag betraktar inte andra kvinnor som svaga, veka, känslosamma och utsatta.
:bow::bow::bow:
 
Vill du egentligen komma nån vart i den här diskussionen, eller är du bara grälsjuk? Du går ju in i diskussionen med grundantagandet att du har rätt och alla andra är okunniga, vilket ibland blir löjeväckande om det hampar sig så att det finns folk som kan mer än du i tråden.

Är det så att du i din vardag IRL är van att alltid veta bäst och vara lite smartare och bättre på att argumentera än din omgivning, och så antar du av bara farten att det alltid är så, även om du hamnar i ett nytt sammanhang där andra kan mer och är vassare på att analysera? Eller är det mer att du vet att du inte har på fötterna, men tycker det är roligt att avreagera dig genom att gräla på nätet?

Blev lite OT, men jag började undra.
Men kännedom om hur big S tenderar att försöka sabla ner dem som inte delar hans åsikter så var min kommentar passande.
Det finns alltid de som kan mer, argumenterar bättre och har mer på fötterna i diskussioner. Ibland är det jag, ibland är det ngn annan...så är det i det verkliga livet.

Eller?
 
Men kännedom om hur big S tenderar att försöka sabla ner dem som inte delar hans åsikter så var min kommentar passande.
Det finns alltid de som kan mer, argumenterar bättre och har mer på fötterna i diskussioner. Ibland är det jag, ibland är det ngn annan...så är det i det verkliga livet.

Eller?
Det var mer en allmän reaktion på hur du diskuterar på forumet, inte specifikt det inlägget.
 
Och @Saeta Ja, absolut. Inom idrotten (den typen av idrott) kan man inte frångå den "klassiska" man/kvinna-kategoriseringen. Tyvärr. Upp till 14 års ålder kan flickor och pojkar tävla i samma klasser och ha samma förutsättningar, därefter drar pojkarna/männen ifrån tack vare sina könshormoner, som ändrar deras kroppar på ett sätt som gör dem, i genomsnitt, oslagbara för kvinnor. Tyvärr, men så är det.....
och @Anders
Mja, det tror jag visst att kvinnor och män kan delta i samma klasser i fler idrotter än vad som görs nu. I skytte osv, har för mig det finns fler sporter där det föreligger ganska lika villkor mellan könen. Kanske till och med i triathlon, eller i alla fall om det är ännu större distanser. Rejäl långdistanslöpning utjämnar tydligen mellan könen.

Skeet (skytte) har haft samma klass för kvinnor och män, det upphörde när en kvinna vann. De får inte heller nu skjuta på ett sätt som gör att det går att jämföra resultat mellan kvinnor och män.

Men i den klassiska friidrotten är det väl omöjligt däremot, och sannolikt i många lagsporter och det är ok tycker jag. Bortsett från att jag nog tycker att de borde kunna vänta till barnen är 11 el dyl innan de delar upp i flickor och pojkar i lagsporter?
 

Liknande trådar

Samhälle Jag är relativt "nyfödd" feminist, har väl egentligen alltid haft tankarna/känslorna men först de sista åren fattat att det är feminism...
Svar
11
· Visningar
1 279
Senast: vallhund
·
Samhälle Ja, det har vi väl alla gjort. Och det är något som många (även jag) gör, omedvetet. Vi är exempelvis lärda att det finns "flicknamn och...
42 43 44
Svar
872
· Visningar
45 312
Äldre Eftersom jag gillar att låta mina tre barn ärva varandras kläder så har min 6 åriga dotter även de äldre sönernas kalsonger i sin lilla...
4 5 6
Svar
103
· Visningar
10 689
Senast: Vogue
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp