Det där med handmatning...

[Anteya]

Hittar ingen annan tråd om det och jag vet att ämnet varit upp tidigare för länge sedan.

Jag hade en diskussion tillsammans med en annan hästtjej häromdagen. Vi diskuterade handmatning och jag berättade om min häst som när jag fick hem henne kunde bita till mig om jag inte gav henne någonting trots att jag hade det i fickan och ställde sig på bakbenen när jag sa ifrån. (Det beteendet är borttänat nu)

Hon påstod att handmatning var bra för hästen och människans relation. Att banden blir starkare om du är hästens matmor och att det inte spelar någon roll om om ger hö eller mat på backen. Då blir det inte samma sak.

Jag är ju väldigt skeptisk. Man kan vara hästens matmor utan att ge dem maten vid handen och den åsikten kommer jag fortsätta ha. Vill i framtiden inte ha en aggressiv häst som bara ska ha och ska ha.

Så bukare, vad anser ni?

 

[tenesie]

Sv: Det där med handmatning...

Min häst går absolut inte att ge något ur handen. Jag gör det aldrig, men det händer ibland och genast blir han som förändrad. Det slår liksom slint i huvedet på honom (matvrak som han är) Nästa gång jag kommer "ska han ha". Han nafsar inte, men blir väldigt nosig, även om det inte är något betende som jag ska behöva acceptera. Jag har haft min häst sen han var föl. Varför han är sån vet jag inte, även det har blivit lite bättre på senare tid...

Jag ser det som så att jag inte ska behöva "köpa" min hästs kärlek och uppmärksamhet. Jag ger honom kärlek och får tillbaka.

 

[Prisma]

Sv: Det där med handmatning...

Jag tycker inte att man ska mata vid hand, ibland går det bra, men man ska inte göra det till en vana

 

[Hanna-panna]

Sv: Det där med handmatning...

Jag matar aldrig hästar ur händerna. Det leder inte till något bra överhuvudtaget. Min foderhäst (4 årig valack) har aldrig blivit handmatad i hela sitt liv. Har har heller aldrig naffsat eller bitit någon. Jag kan inte se varför man skulle få en bättre relation med sin häst om man matade den ur händerna ? Jag vill att min häst ska tycka om mig, och inte bara maten jag ger honom, därför belönar jag inte heller med godis m.m utan med beröm och eftergift. Han ska VILJA göra rätt och tycka det är kul. Du gör helt rätt som ifrågasätter.

Bland det mest "dominanta" man kan göra är att ställa sig i en hage med en hög med hö, som man sedan försvarar som sitt har jag hört. Ingen häst ska ens få komma i närheten. ( om någon vet ngt mer om denna metod får ni gärna berätta )

 

[juvel]

Sv: Det där med handmatning...

ja man ska ju helst inte ge ur hand...

nu dom tre sista dagarna har min pålle fått en godisbit när han komit fram till mig i hagen,(tränar att han ska komma när jag visslar på honom), vilket resulterar i att han helatiden vill ha godis ur handen...

d tog honom som sagt tredagar att lära sig att där fanns godis i handen...å nu e han odräglig... så inget mer godis ur handen för honom EVER...



det dära med att kunna stå å försvara "sitt" hö i hagen e ju så som ledarhästen gör.. så fort d e nån häst som kommer fram å vill äta så jagar man iväg hästen.. när domdå står å kollar pådig en bit bort då kan man gå iväg typ som "nu e jag mätt så då kan ni få äta"... den metoden e ganska bra tycker jag... där används inget, va ska man säga, våld(?) mot hästen/arna.

kram juvel

 

[tenesie]

Sv: Det där med handmatning...

Var detta ett svar till mig? Mycke av det som du skrev tycker jag i alla fall att jag antydde...

"Hö högs-metoden" (om man nu kan kalla det för det) som du nämner, prakticerar jag dagligen de dagar jag går ut med hö i hagen (de är på bete fortfarande). Vad är det för hyfs av hästarna att springa fram och ta "mitt" hö som jag bär ut till dem? Hö:t är fortfarande mitt tills jag har släppt det i backen och gått därifrån. Det är ju ingen som går fram och tar ledarhästens hö precis... och gör de det är det får de med all säkerhet flytta på sig (snabbt).

Intressant är att det bara är min häst som lyssnar, de andra är helt ohyfsade. Jag har till och med fått sparkar riktade mot mig. Respekt? Inte precis... Vi har hö:t i IKEA-påsar så jag slängde den på stot, som nu sparkade efter mig och sen blev det lite bättre. Vissa i stallet slänger en liten hög över staketet innan denne går in... Så kan man ju också göra...

Jag kräver min respekt i hagen och det blir faktiskt bättre, men det är ju inte så att man kan tillrätta visa andras hästar...

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Det där med handmatning...

Jag har alltid handmatat mina hästar med godbitar men aldrig haft en tiggig häst för det. Konsten är bara att ge dom det lite nu och då apropå ingenting alls. Idag var jag tex. ut i hagen och gav Madam ett äpple och en kram där hon stod men inte följde hon efter mig och tiggde för det. Dom vet att har jag inget så får dom inget och sen är det bra med det men har jag nån godbit så äts det till det är slut och äpplet delade vi på idag och sista biten snodde hon när jag skulle stoppa in den i munnen.

 

[tenesie]

Sv: Det där med handmatning...

Jasså, är det en konst att handmata hästar? Visste jag inte...

 

[Immer]

Sv: Det där med handmatning...

Av mina tre hästar är det bara en som går att handmata. Hur mycket och hur ofta man än gör det tigger hon aldrig. Valacken och ungstoet, däremot, går inte att handmata. De blir odrägliga direkt, krafsar med hovar, buffar, tigger mer.

Immer

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Det där med handmatning...

Jasså, är det en konst att handmata hästar? Visste jag inte...

Jo det är det faktiskt, har du tillräcklig pondus så betyder ordet "Slut" verkligen att det inte finns nåt mer och det fattar dom. Tilläggas ska att jag aldrig höjt rösten eller behövt knuffa bort nån häst.

Jag har på kul (och med ägarens tillstånd) handmatat "odrägliga" och "nafsiga" hästar för att se om dom verkligen var nafsiga och oborstade i sitt uppförande men, nejdå, inte tiggde dom eller blev odrägliga för det mot mig men andra kunde dom nästan trampa ner i sin jakt på sista smulorna.

 

[åke]

Sv: Det där med handmatning...

Hingstarna försöker vi undvika att handmata. Men stona händer det då och då att dom får ett äpple eller så. Men det är mycket sällan.

 

[åke]

Sv: Det där med handmatning...

Jag matar aldrig hästar ur händerna. Det leder inte till något bra överhuvudtaget. Min foderhäst (4 årig valack) har aldrig blivit handmatad i hela sitt liv. Har har heller aldrig naffsat eller bitit någon. Jag kan inte se varför man skulle få en bättre relation med sin häst om man matade den ur händerna ? Jag vill att min häst ska tycka om mig, och inte bara maten jag ger honom, därför belönar jag inte heller med godis m.m utan med beröm och eftergift. Han ska VILJA göra rätt och tycka det är kul. Du gör helt rätt som ifrågasätter.

Bland det mest "dominanta" man kan göra är att ställa sig i en hage med en hög med hö, som man sedan försvarar som sitt har jag hört. Ingen häst ska ens få komma i närheten. ( om någon vet ngt mer om denna metod får ni gärna berätta )

Du får samma effekt om du ställer dig framför en krubba.

 

[Messy]

Sv: Det där med handmatning...

min pålle går inte direkt över lik för mat och godis, så hon får ur handen..
hon vet när det är "läge" att tigga... säger jag "ska du ha lite gottis" å går och hämtar å sen har knutna händer DÅ tigger hon, men hon skulle inte få för sig att tigga bara så där... hon tar VÄLDIGT fint ur handen, till och med folk som har påpekat det man kan hålla en liten bit mellan tummen och pekfingret utan att vara orolig...

sen ser hon självklart ut som världens sötaste och snällaste och blinkar med ögonen när stallägaren går förbi ( =mattant), men då smörar hon mer, inte GE MIG GODIS...

 

[syrran]

Sv: Det där med handmatning...

Jag handmatar ytterst sällan eller nästan aldrig mina hästar.

När det någon gång inträffar så blir de mycket förvånade och vet nästan inte hur de skall betee sig för att ta biten.

Vill jag ge dem något gott så lägger jag det på marken framför dem om de är ute... eller i krubban om de står inne.
Det uppskattas lika mycket....

Det händer att jag fodrar med krafftfoder i hagen. Då är regeln att de inte får börja äta förrän hinken står på backen framför dem.
"Inga mular som knör ner sig i hinkar som jag fortfarnade bär på".

 

[Shaggy]

Sv: Det där med handmatning...

Min häst är fruktansvärt bortskämd med godis. Trots att hon får så mycket är hon inte jobbigt tiggig. Hon kan komma fram och titta på mig för att visa att hon vill ha eller buffa försiktigt med mulen. Har jag inget eller inte vill ge henne något just då räcker det att jag säger "nej inte nu" så slutar hon. Jag kan utan problem stå med foderhinken framför henne utan att hon äter om jag säger att hon inte får osv.
Jag vet inte säkert men hur hästen reagerar kanske även beror på vilken typ av godis man ger. Min häst få aldrig socker. Det vanligast "godiset" är krafft protein, för övrigt får hon ett äpple, en banan eller en morot/ dag. Just nu blir det iofs mer iom att det är äppelsäsong.
Jag tycker det är upp till varje hästägare att bestämma hur man ska göra med godis. Alla hästar och ägare är olika så det som passar en passar garanterat inte alla. Vill man skämma bort hästen så är det ens eget problem så länge hästen inte blir farlig. Däremot finns det ett totalt tabu. Man ger aldrig något till någon annans häst om man inte uttryckligen blivit lovad att göra det. Jag skämmer bort min häst något fruktansvärt men blir trots det vansinnig om någon stoppar godis i henne utan tillstånd.

 

[maja_70]

Sv: Det där med handmatning...

Jag ger aldrig med handen. Lägger d på backen OM hon händelsevis får ngt. Annars ger jag inte nåt annat än kraftfoder i krubban o får vänta på varsågod. Om man ger med händer tror jag dom blir nafsiga...

 

[Angely]

Sv: Det där med handmatning...

Att ge hästen en godisbit ur handen ibland ser jag inte som något problem, självfallet då förutsatt att den är av sådan natur att den klarar av det utan att bli ett tiggande monster.

Att det däremot skulle stärka banden mellan häst och ryttare mer genom att handmata den har jag svårt att se. De bandet kan man väl lika gärna skapa genom klappar och kel då?

 

[Curtice]

Sv: Det där med handmatning...

Det är så olika med olika hästar.
Min häst, nu ute på foder, men kommer hem snart, har blivit matad för hand av alla ägare tror jag, även oss, och hon nafsar ALDRIG, eller biter.
Även om man har något gott i handen men inte ger det, buffar hon bara lite på handen med mulen, får hon det inte då, så ger hon sig. Men det är nog hennes personlighet.
Hon är alltid extremt försiktig när hon tar något ur handen, och är den första hästen jag vågat ge morot med munnen, för hon känner efter noga med läppar innan hon biter.
Hon är iof den enda hästen som är en gottegris, men som ändå förhåller sig så lugnt till gottet, som jag träffat.

Har även stött på en som var riktigt nafsig för att han fick godis för hand en massa vid olika tillfällen där han skulle tränas.
När jag red hnm slutade jag med det dock, de andra gjorde så fortf, men jag ville inte ge godis vid tränsning, sadling, och uppsittning, och efter ett tag så lade han ner nafsandet med mig.

 

[Trani]

Sv: Det där med handmatning...

Konsten är bara att ge dom det lite nu och då apropå ingenting alls.

Precis. Eller att ge dem i samband med att de gjort en prestation/ett beteende som man vill förstärka.

Risken att man får en nafsig häst minskar om hästen måste utföra ngt för att få godiset. T ex komma fram till grinden eller stå stilla vid uppsittning.

Hon påstod att handmatning var bra för hästen och människans relation. Att banden blir starkare om du är hästens matmor och att det inte spelar någon roll om om ger hö eller mat på backen. Då blir det inte samma sak.

Det där låter som bs faktiskt. Tror inte att det ligger någon sanning alls i det där. Man kan nog få en bra relation till sin häst även om man aldrig någonsin matar den ur handen.

 

[LillAmi]

Sv: Det där med handmatning...

Min häst är en riktigt girig liten j*kel rent ut sagt. Ger jag henne en morot ur handen, går ut ur boxen och sen kommer in igen (tex för att borsta) så står hon inte still. Hon vägrar att vända bort huvudet från mig och MÅSTE undersöka ifall jag har något mer som hon kan tänkas vilja ha. Jag får alltid ta tag i henne, säga "nu står du still" och först då kan jag börja pyssla med det jag hade tänkt från början. Hon är aldrig dum dock och har aldrig bitit eller nafsat efter mig i sin jakt på godis.
Det här är inget beteende jag godkänner, men tidigare skänkte jag det inte ens en tanke. Det är först det senaste året (har haft hästen i 5 år) som jag har börjat fundera över det här. Men att börja bestraffa hästen nu för ett beteende som jag tidigare "godkänt" känns inte rätt. Då låter jag henne hellre hållas eftersom hon aldrig blir hotfull eller otrevlig, bara irriterande