Det där med handmatning...

[Anteya]

Sv: Det där med handmatning...

Jag tror att du har en bra poäng där. Jag kanske tjatar om hästen jag haft problem med men hon är ett så bra exempel när det gäller dominans och rangordning.

Hon är lättlärd och villig att lyssna på mig - När jag är ett bra ledarföredöme. Om jag någon dag är okoncentrerad, lättretad eller bara har en dålig dag och ger henne luckor när vi tränar fungerar oftast ingenting, eller åtminstone lite.

Hon hade för vana att springa över människor och gå sin egen väg när hon kom. Hon skulle absolut inte vara själv i stallet och hon tvärvände i skogen om hon ville hem. Det fanns ingenting att säga till om. Visserligen har det till 99% och göra med samarbete och ledarskap, men det hade också en del med vad hon var van vid att göra. Hon slängde sig även i maten när man lade ut hö eller dyl.

Efter en viss tids träning (defenitivt inte den tid jag trodde det skulle ta med take på hur hon var i beteendet och tempramentet) var hon en helt annan häst. Hon var lyhörd och vi samarbetade bra. Hon kastade sig heller inte över maten utan väntade på att jag gav henne tillåtelse att äta.

Det kanske inte var riktigt så du menade, i så fall får du rätta mig.

 

[Tires]

Sv: Det där med handmatning...

Intressant! Funderade lite över vad det är min häst gör. Och, jag vet ju i förväg när han ska göra vissa saker. När jag är på vänstersidan och ska borsta nedre delen av halsen-början på bogen (obs! bara på vänstersidan) ser man hur det börjar spänna i muskeln och han flyttar ut benet mot mig (läs dominans). Detta är ett stående moment, varje dag. Ibland hinner jag stoppa honom innan han hunnit flytta, ibland inte och jag får flytta tillbaks benet.

Skulle vilja säga att han är snabbtänkt och smart, men i detta fall känns det som han är lite trögtänkt. Han får alltid en banna när han gör detta och han blir i slutändan alltid flyttad av mig. Svårt att få ihop vänster och höger hjärnhalva!?

 

[Kiickan]

Sv: Det där med handmatning...

I början när jag hade min isis så gav jag alltid honom något gott ur handen när jag skulle hämta honom i hagen. Det resulterade i att han nafsade och verkligen försökte sluuuuka handen när man kom (typ skulle borsta eller bara klappa).
Då slutade jag ge honom och efter ett tag så blir han liksom "normal" men så fort man ger honom så blir han "galen" igen.

En tjej i stallet som jag har åkt på tävlingar med nu några gånger ger alltid sin häst ur handen, men hennes häst blir inte nafsigare av det. Såklart måste hon ge min häst också (både för att hon tycker synd om honom och för att han "måste" få något gott). Men hon har slutat med det sen han nafsade/bet henne i handen.
Grejjen är han hon blev jättesur på honom och verkligen skrek till även om det var hennes fel ..

 

[Jacksson_95]

Sv: Det där med handmatning...

jag kan ge mina hästar godis ur handen å dom skulle aldrig nafsa efter mej endå... dom vet vad jag står å dom skulle aldrig nafsa pga att dom skulle vara sugen på godis det är bara skit snack att man inte ska ge dom ur handen, men är man inte en bra ledare så är det klart då gör ju hästen som den vill... men det är ju en annasak på ex. ridskolor. men en egna hästar ska inte ens tänka tanken på att göra nått sånt!