Det blir kejsarsnitt

[Tora]

När jag var hos barnmorskan i tisdags så blev hon lite osäker på hur barnet låg och skickade upp mig till ul. Självklart låg den lilla fel med rumpan ner. Jag var då i vecka 37 + 3.

Saken är den att pga min vanliga bm hade semester så fick jag en annan denna gången. Den förra har hela tiden sagt att den verkar ligga rätt. Jag personligen kan inte förstå hur de kan känna skillnad på huvudet och rumpa så jag har full förståelse att det blev fel.

Vi åkte ner till Varberg för att försöka vända barnet rätt (en mycket obehaglig upplevelse, dock var personalen underbar), men det misslyckades så nu är jag planerad att få ett kejsarsnitt den 29:e.

Problemet är att jag vill verkligen inte göra ett kejsarsnitt. Jag är helt livrädd för det. Jag kan inte säga exakt vad det är som gör mig så rädd utan det är hela konceptet på något sätt. Sen att jag så gärna ville ha en 2009:a (löjligt jag vet) gör inte det hela bättre. Tyvärr var alla tider de 2:a januari upptagna.

Det ironiska är att jag var inte det minsta rädd för en vanlig förlossning. Det hör liksom till och är "naturligt" på något sätt.

Inte gör det det bättre av att alla säger att jag borde vara glad att jag kommer så lindrigt undan och att jag snarare nästan borde vara tacksam för att jag blir snittad. Men jag vill ju verkligen iiiiiiinte bli snittat. Jag vill ju ha en vanlig förlossing.

Vet inte vad jag vill med denna tråden igentligen, antagligen vill jag bara skriva av mig lite.

Mvh

Tora

 

[mino]

Sv: Det blir kejsarsnitt

Du får försöka fokusera på det viktiga: att bebisen äntligen kommer ut och att ni genom kejsarsnittet kommer att må så bra som möjligt. Den stora grejen med barn är inte hur de kommer till världen. Och släpp det där med "naturligt". I länder där allt går "naturligt" till så dör en kvinna av 15, det är verkligen inget att sträva mot.

Jag har varit med om två kejsarsnitt och för mig har det varit helt odramatiskt och en fantastisk upplevelse att ens lilla bebis kommer ut. Jag tycker att det skulle vara mycket värre med en vaginal förlossning som går åt pipan så att man är så borta att man inte hänger med i vad som händer och kanske får ett mentalt trauma för flera år framöver. Man kan också vara helt pigg efter snitt, efter senaste snittet åkte jag hem mindre än 36 timmar efter jag blev snittad och dagen efter jag kom hem gick jag en promenad på flera km (det är bra att röra sig efteråt).

Jag förstår att det är jobbigt att "ställa om" och vänja sig vid att det blir snitt, men jag lovar att du inte kommer att tycka att det är en särskilt big deal i det långa loppet. Det är ju heller inget som hindrar att det blir vaginal förlossning om du väljer att skaffa fler barn.

 

[Inte_Ung]

Sv: Det blir kejsarsnitt

Sen att jag så gärna ville ha en 2009:a (löjligt jag vet) gör inte det hela bättre. Tyvärr var alla tider de 2:a januari upptagna.

Det går inte att vänta litet till då?

Jag fick min minsta den 27de december 5 dagar före 3 till månader FP, det var litet surt faktiskt.
Men då hade jag redan gått en vecka över tiden.
Att han är född sent på året märks dock inte för övrigt nu när han går i 1a klass.

 

[chrysler]

Sv: Det blir kejsarsnitt

Det går inte att vänta litet till då?

Tänkte samma sak, sällan bebisen kommer på beräknad dag & om det skulle starta så finns alltid tider för akut snitt, däremot kan det ju vara som på mitt sjukhus , att man bara tar planerade snitt 3 dagar i veckan eller så, därför bristen på tider.

 

[Madde_padde]

Sv: Det blir kejsarsnitt

Jag är oxå född den 27de och de har aldrig märkts på mig heller mer än att de car lite frustrerande när de andra fick övningskörao ch inte ja, när dom fyllde 18 osv.... men nu är ja juh istället yngre å fräschare än dom

kan tillägga att jag alltid var längst i klassen och sådär me så...

 

[ameo]

Sv: Det blir kejsarsnitt

Kom ihåg en sak, ett kejsarsnitt är också en förlossning!
Det viktigaste är ju faktiskt att barnet kommer ut. Och det finns inget som hindrar att du föder vaginalt nästa gång, även om du snittas nu.

Jag vet hur trist det är att få en tid för planerat snitt före nyårshelgen, har själv en dotter som föddes den 29e december just med planerat snitt. Och jag lovar, personalen på förlossningen VET mycket väl hur gärna man vill vänta till efter nyår, men de kan inte planera in hur mycket som helst då. När min dotter föddes var också ett sånt här år när det var massor med klämdagar över julhelgerna och de ville helt enkelt inte lägga in några planerade operationer just de dagarna.

När man läser om förlossningar så ägnas sida upp och sida ner åt information om vaginala förlossningar, olika ställningar, bedövningsmetoder och liknande, sen kan man i bästa fall få läsa ett kort stycke om kejsarsnitt. Jag brukar råda blivande mammor att självmant söka mer information om snitt, för då blir det inte alls lika skrämmande om man hamnar i den situationen. VÄldigt många är så inställda på vaginal förlossning (vilket iofs är helt rätt) att de förtränger att något kan hända som gör att det blir ett snitt ändå. Och det är då vanligt att de känner sig snuvade på sin förlossning.
Du har i alla fall ett par dagar på dig att vänja dig vid tanken.
Har du möjlighet att ta dig till ett bibliotek (om det är öppet nånstans) så finns en bok som heter "Kejsarsnittsboken" som är väldigt bra.

Sen kan du tala om för dina bekanta att man inte alls "kommer lindrigare undan" för att man gör ett kejsarsnitt! Såna kommentarer retar mig och det är nog även så att det är den inställningen som gör att många tror att de kan "välja snitt" för att det ska vara en enklare väg att föda barn. Skillnaden är att man får ta all smärta efter snittet i stället för medan barnet föds (hur mycekt och hur länge man har ont varierar ganska mycket). Man kan (oftast) inte vara med uppe och pyssla om barnet de första timmarna, utan får be om hjälp med blöjbyten och sånt tills man själv är uppe på benen - vilket jag har varit relativt tidig med, men ändå är det ju några timmar dit.

Jag har fått tre barn med planerade snitt och jag är inte ett dugg sämre som mamma för det !
Lycka till!
(och fråga gärna om det är något du funderar över)

 

[Mammadutt]

Sv: Det blir kejsarsnitt

Jag var jättenervös när jag fick akutsnitt men narkosläkaren var jättelugnande och gav mig extra lugnande dos. Jag var först helt bestämd på att dom skulle söva mig men han övertalade mig att vara vaken och det ångrar jag inte. Jag hade en sköterska och min make vid mitt huvud som satt och lugnade mig och var jättegulliga sen var det 10 till personer i rummet så jag kände mig väldigt trygg. Och snittet utfördes av chefen på förlossningen. (1 jan 2006, var beräknad 14 december 2005 ) mitt enda tips är att vara förberedd och påläst så man vet ungefär hur det går till, det är bra för psyket att vara mentalt förberedd på hur det går till. Och var inte rädd för att påtala din rädsla och be om extra lugnande (jag har tex panikångest och var rädd för ett anfall).

 

[Björk]

Sv: Det blir kejsarsnitt

NÄr vår son kom till världen förra året så var det precis på samma sätt som för dig/er. Han låg i säte och några veckor före beräknad BF så fick vi prova vändning, vilket inte gick och sen blev det snitt veckan därpå.

Nu kände jag dock inte som du. Visst var det lite tråkigt, men inte värre än så. Jag hade ju inte VALT snitt själv, men det viktiga var att barnet kom ut på ett bra sätt. Men, jag blir lite förvånad att du inte får prova föda vaginalt ändå om du vill? LÄkaren som försökte vända vårt barn sade att för 10-15 år sen så föddes nästan alla barn vaginalt som satt i säte, men numera har man ändrat "principen". Men jag förstod av det han sa att hade jag "propsat" så hade jag säkerligen (efter nödvändig röntgen av bäckenvidd) fått prova föda vaginalt om jag absolut ville.

Vi tog snittet. Vi tänkte att det väl finns någon slags bakgrund/orsak till att det ändå rekommenderas när barnet ligger i säte numera.

Det jag vill ge dig att ta med dig är bara lite "peppning" och berätta att vårt snitt gick hur bra som helst! Det var faktiskt en jättehäftig känsla att få barn - för hur det än är- det är faktiskt så att ni kommer att få barn även om du inte föder vaginalt. Det var fantastiskt att höra hans första skrik, få pussa hans panna. Sen fick pappa ha honom i en slags "kroppstrumpa" medan de sydde ihop mig och sen fick jag honom på bröstet när vi åkte upp på rummet. Att få barn är fantastiskt! Mitt tips är väl att försöka tänka så: ni får ert barn. Det är det som är grejen. Själva förlossningen eller snittet är ju en minimal del av själva föräldraskapet.

Lycka till!!

 

[Björk]

Sv: Det blir kejsarsnitt

Jag brukar råda blivande mammor att självmant söka mer information om snitt, för då blir det inte alls lika skrämmande om man hamnar i den situationen. VÄldigt många är så inställda på vaginal förlossning (vilket iofs är helt rätt) att de förtränger att något kan hända som gör att det blir ett snitt ändå.

Ja, det där förvånar mig faktiskt. Jag har också träffat kvinnor som blivit komplett överraskade över att det blev snitt. Och jag förstår inte riktigt... i dagens upplysta samhälle måste man väl ändå någon gång tänka tanken att "om det inte går som det ska så kan det ju bli snitt"....?

(Sen Tora, så menar jag självklart inte att detta gäller dig eller att man inte "får" bli besviken. Det knepiga är snarast de mammor som jag träffat som akutsnittats o sen berättat "jag hade aldrig ens tänkt tanken att det skulle kunna bli snitt. Jag visste ingenting om hur det görs".)

 

[chrysler]

Sv: Det blir kejsarsnitt

Fast där håler jag inte med, när jag ser förlossningar, hur ont folk har, så var jag faktiskt glad att jag snittades & slapp alla smärta.Både under & efter förlossning, för även vid vaginal förlossning får de flesta eftervärkar tex, själv kändes det som jag hade rejäl träningsvärk i magen & bara när jag skulle upp & gå, kändes absolut inget när jag var still tex.
Har aldrig sett folk skrika eller stöna av smärta under eller efter snitt.

 

[chrysler]

Sv: Det blir kejsarsnitt

Vad skumt, till mej sa de att man bara får lugnande under abort tex, för då spelar det ingen roll att barnet påverkas, men jag snittades på samma sjukhus som du & där gav de inte lugnande.

 

[Björk]

Sv: Det blir kejsarsnitt

Fast där håler jag inte med, när jag ser förlossningar, hur ont folk har, så var jag faktiskt glad att jag snittades & slapp alla smärta.Både under & efter förlossning, för även vid vaginal förlossning får de flesta eftervärkar tex, själv kändes det som jag hade rejäl träningsvärk i magen & bara när jag skulle upp & gå, kändes absolut inget när jag var still tex.
Har aldrig sett folk skrika eller stöna av smärta under eller efter snitt.

Men du, nu är ju du kanske också nååååågot färgad. Du fick ju snitt pga att du har förlossningsrädsla eller hur? Då är det klart att du tror att en vaginal förlossning per definition alltid är värre än ett snitt. Det var ju därför du ville ha snitt!

Såna som mig; som varken tänker bu eller bä kring saken. Som tänker sig ha en vaginal, men också tycker snitt gick bra - jag tror att vi inte är riktigt lika färgade av våra egna känslor kring detta med snitt. Tror du inte?

Därmed inte sagt att förlossningsrädsla är något som inte är "legitimt" eller vrkligt. Däremot tror jag faktiskt att din upplevelse av vad som är värst inte är sådär jätteobjektiv direkt. Du har inte upplevt en vaginal förlossning utan bara ett snitt. Du är dessutom rädd för och vill inte uppleva en vaginal förlossning. Det är en viss skillnad då.

 

[Björk]

Sv: Det blir kejsarsnitt

Har aldrig sett folk skrika eller stöna av smärta under eller efter snitt.

Hur många gånger har du varit med inne på en vaginal förlossning?

Och det är väl ganska solklart att man inte har smärta under tiden som man snittas - då är man ju helt bedövad! Det vore väl själva f-n om man skulle behöva känna det!!

Mitt snitt gick jättebra, läkte fort och jag hade mindre ont än jag trodde innan. Men; nog 17 stönade jag till några gånger de första dygnen pga smärtorna. Inte när man bara låg still, men när man t ex skulle ta sig upp ur sängen. Det är ju inte direkt så att man hoppar ur sängen första kvällen och dansar ut i duschen!?
(jag fick stöd av två sköterskor för att ta mig två steg till handfatet). Dock avtog smärtorna snabbt de närmsta dygnen.

Så; nu vet du en person som visst har stönat till av smärta av sitt snitt.

 

[TinyWiny]

Sv: Det blir kejsarsnitt

Jag drömde också om en perfekt förlossning, det tror jag de flesta gör.
Med min dotter gick vattnet och under natten vände hon på sig, hon hade legat med huvudet neråt men vände sig då med rumpan först.
Eftersom det var alldeles för tidigt fick jag ligga inne och ligga still och de sa att om/när värkarna satte igång så skulle de stoppa dem och försöka vända henne då.
Dagen efter satte värkarna igång, de stoppades och hon vändes, det gick relativt enkelt, kanske för att hon var så liten.

Men det blev akut snitt ett antal timmar senare, jag hade 42 graders feber och de var rädda att hon var infekterad. Jag hade då haft värkar i 1,5 dygn utan att jag öppnat mej särskilt mycket.

Precis när läkaren skulle börja snitta så vände hon på sig igen busunge redan i magen

Vad jag vill säga med detta är att det är ok att sörja över den förlossning som inte blev, men att man kan glädjas åt alla de fantastiska metoder som finns idag för att rädda våra underbara barn.

Utan all teknik som finns idag hade jag inte haft mina underbara barn. Mamma blir man ändå och varje förlossning är unik. Att du skulle slippa lindrigare undan är ju rent elakt att säga. För mej är kejsarsnitt något man tar till när det inte fungerar av någon andledning. Det handlar verkligen inte om att slippa lindrigare undan, det handlar om att få barn, den största omställning som finns, oavsett hur barnet kommer till världen.

Skickar dej massor av lyckönskningar och peppkramar.

 

[Mammadutt]

Sv: Det blir kejsarsnitt

Konstigt, han sa att man alltid får lugnande och att jag kunde få dubbel dos iom min panikångest. Men å andra sidan kanske jag räknas till specialfall iom min psykiska ohälsa. Vi kom även överrens att om jag under snittet sa till skulle han knocka mig, alltså söva mig med mask.

Innan akutsnittet kom på tal hann dom stoppa i mig både det ena och det tredje som morfin tex. Så jag var inte direkt bekymrad över att barnet skulle ta skada av ngt lugnande.

 

[Mammadutt]

Sv: Det blir kejsarsnitt

tillägger: enda ggn jag hade ont efter snittet var dagen efter då dom GLÖMDE ge mig mina smärtstillande. Sen hade jag inte ont, visst värker det lite och drar lite i såret (jag hade agraffer inte sydd pga det var akutsnitt).

Positiva saker: man slipper föda ut moderkakan, JAG slapp eftervärkar livmodern drog ihop sig utan smärta (eller kanske smärtstillande hjälpte där?)

Positivt vid planerat snitt vs akutsnitt: Man får i regel upp barnet på bröstet precis som vid vaginal förlossning. Jag fick se min dotter i några få sekunder sen hade jag 3 timmar då både jag och dottern bevakades på var sitt håll.

 

[Tora]

Sv: Det blir kejsarsnitt

*svarar flera*

Tack för allt stöd!!

Jag antar att på samma sätt som folk är rädda för att föda vaginalt så är jag rädd för kejsarsnitt, eller rättare sagt för alla operationer. Här har man trott att allt är bra och så plötsligt så får man reda på att om 6 dagar skall man göra något man fasar över.

Tyvärr så finns det inga tider efter nyår som ligger på "den säkra gränsen" innan planerat datum.

På Varberg så gör man inga vaginala sätesbjudningar. Ligger bäbisen fel så blir det snitt. Tror det bara är Östra i Göteborg som i vissa fall erbjuder det. Jag vill absolut föda på Varberg så för min del är det inget att välja mellan. Sen finns det ju som sagt säkert en bra anledning till att man väljer snitt vid sätesbjudningar. Så pass vett i huvudet har jag i alla fall kvar (tror jag i alla fall).

Ibland så känns det ganska okej men så plötsligt så får jag ett sådant ångestanfall att jag skall operera mig så jag vet inte riktigt vad jag skall göra (bortsett från att skriva här på Buke). Hela mitt inre skriker i protest mot att operera mig.

Mvh

Tora

 

[ameo]

Sv: Det blir kejsarsnitt

Jag förstår dig!
Inför mitt första snitt - som var pga förlossningsrädsla, som jag inte fick hjälp att bearbeta i tid trots att jag bad om det i god tid ). Jag kan inte påstå att jag såg fram emot att bli opererad heller, dessutom har jag en stark rädsla mot att bli sövd...
Men min känsla var ändå att det inte var så läskigt att bli opererad som jag förväntat mig. Jag har dessutom sett till att de har riktat lampan ovanför mig så att jag kunnat se i "spegelbilden" i den rostfria ställningen lampan sitter fast i när de har plockat ut barnet och det har varit en jättehärlig känsla!

Ett tips bara!
Hos oss får pappan och barnet komma till uppvakningsavdelningen (där man stannar tills bedövningen har släppt, även om man har varit vaken) först när bedövningen börjat släppa och man själv är pigg nog att ta emot dem. Jag har fått tjata för att få ner dem till mig, första gången hann jag ju börja bli orolig över att något skulle ha hänt innan de kom ner till mig. SÅ be att få dit dem så snart du känner dig redo, om det är samma rutiner hos Er!

 

[Mammadutt]

Sv: Det blir kejsarsnitt

Jag var som sagt ganska snitträdd innan och inte vaginalrädd men efter det som hände är jag tvärt om
Har du fått erbjudande att prata på sjukhuset närmare om själva snittet? Jag tror man kan få göra det vid planerade snitt?

 

[Inte_Ung]

Sv: Det blir kejsarsnitt

.... i dagens upplysta samhälle måste man väl ändå någon gång tänka tanken att "om det inte går som det ska så kan det ju bli snitt"....?

Jag hade alltid det som en trygghet i bakgrunden under mina vaginala förlossningar.
Enligt principen "Ut kommer barnet - med kniven om så behövs."
Det gjorde mig lugn och trygg i mitt födande.