Det blir bättre

[tanten]

Sv: Det blir bättre

Jo, så är det ju men jag förväntar mig inget från honom i dagsläget. Jag kommer att försöka klara det jag kan på egen hand. Dvs jag kommer inte att "jaga" honom för att han ska göra saker som jag kan lösa på annat sätt.

Sant. Det jag reagerade på var bara att du "berömde" honom för att han tagit ett helt normalt ansvar

Sedan är jag oerhört glad över att du inte längre kallar honom för din make utan "karln"

 

[veteranix]

Sv: Det blir bättre

Bankkonto fixat! Det tog 2 personer 30 minuter att fixa. Tyskar...

 

[Petruska]

Sv: Det blir bättre

Fast det var väl ditt första i den banken?

Då tar det lite tid här också. Jag följde med min son när han blev myndig för att ordna med det, och det tog sin lilla tid. Regler som skulle förklaras och rätt noggrann id-koll osv.

När man däremot är kund i en bank - och har internetbank - så kan man lätt öppna konton i parti och minut om man vill.

 

[tanten]

Sv: Det blir bättre

Bankkonto fixat! Det tog 2 personer 30 minuter att fixa. Tyskar...

 

[Lovisaleonora]

Sv: Det blir bättre

Du ser, du klarar det här bra. Ytterligare ett viktigt steg i ditt nya liv.

Heja dig!

 

[Angua]

Sv: Det blir bättre

Bankkonto fixat! Det tog 2 personer 30 minuter att fixa. Tyskar...

Verkligen!
Det märks att du börjat hitta benen igen, kanon! Du kommer fixa detta galant. Och kanske hitta en bättre självkänsla på vägen?

 

[veteranix]

Sv: Det blir bättre

Jag har fått ett fantastiskt stöd från flera. Enormt viktigt för mig som känt mig ensammast i världen...Jag är ju introvert och i den här delen av landet är folk ökända för att vara kalla och svåra att komma in på livet. Så tyska vänner har varit svårt att få. Internet, Skype och vanlig hederlig telefon (det finns folk som inte har dator...!) har hjälpt mig massor. Ett pm på Facebook betyder så mycket för mig. Att någon har tänkt på mig och hör av sig. Det är extremt värdefullt för mig just nu.

Tack för allt stöd!

 

[martha]

Sv: Det blir bättre

Kram .............

 

[veteranix]

Sv: Det blir bättre

Men när ska min hjärna börja fungera normalt? Jag har fortfarande bomull i huvudet. Dottren ville visa mig en lek med snören där man flyttar snöret mellan sina och kompisens händer och det gick bara inte. Jag kunde inte göra rätt rörelser. Det var så hemskt! Hon visade och berättade och jag kunde bara ine. Blev otroligt ledsen.

 

[tanten]

Sv: Det blir bättre

Men när ska min hjärna börja fungera normalt? Jag har fortfarande bomull i huvudet. Dottren ville visa mig en lek med snören där man flyttar snöret mellan sina och kompisens händer och det gick bara inte. Jag kunde inte göra rätt rörelser. Det var så hemskt! Hon visade och berättade och jag kunde bara ine. Blev otroligt ledsen.

Du är i kris fortfarande.

Det kommer. Man återhämtar sig. *vet*

 

[svea]

Sv: Det blir bättre

Man kan bli jättemosig i hjärnan av stress, så bli inte allt för skräckslagen. Och det kan ta ett bra tag innan man blir återställd. När jag hade min livskris och var utbränd och skulle spearera funkade inte hjärnan alls. Närminnet var skitdåligt och jag hade svårt att koncentrera mig. Sen gick hjärnan på högvarv när jag skulle sova i också, med tankar som malde runt, runt, ältande av allt möjligt så att jag låg vaken halva natten.

Det sistnämnda händer fortfarande ibland (t ex när jag ska göra något jätteviktigt dagen efter och MÅSTE sova), men tack och lov har jag hittat ett naturmedel som lugnar ner och hjälper mig att somna. Valeriana, humle och passionsblomma.

 

[veteranix]

Sv: Det blir bättre

Idag var det en riktigt tuff dag, Var tvungen att jobba på en resturang på mässan och kocken på det stället är så elak. Han skriker hela tiden och allt jag gör är fel. Och jag lovar att jag jobbar hårt. Chefen på det stället frågade mig om hur det hade varit eftersom hon vet att kocken är kolerisk. Och jag sa att det hade varit tufft och började förstås gråta. Sen tog det 2!!!! TIMMAR att hämta bilen och komma hem. KÖER! Parkeringen låg så långt bort så jag måste åka buss dit och sen var det helt galna köer så jag stod still på motorvägen och kunde bara krypköra hela vägen hem. Man jobbar i 4 timmar men det tar 3 timmar totalt att ta sig mellan jobbet och hemmet. För en mycket låg lön.

 

[veteranix]

Sv: Det blir bättre

Jag mår tyvärr rätt dåligt nu. Jag kunde inte låta bli att skicka "min version" av sommaren till honom. Och han svarar med att "jag har drivit bort" honom med mitt agerande. Tyvärr. Jag som ville försöka rädda förhållandet gör tydligen allt fel. Tror att det är slut nu.

 

[mandalaki]

Sv: Det blir bättre

Tyvärr är det nog inte förrän du ärligt erkänner för dig själv att det är slut som processen vidare kan börja. Det har märkts på dina inlägg att du fortfarande hoppas - men så länge du gör det tror jag inte att du kan gå vidare.

Men jag undrar om du inte klamrar dig fast vid förhållandet snarare än vid honom? I din förra tråd skrev du att du hade hoppats att er Tysklandsflytt skulle innebära en nystart för er. Jag tolkade det som att det var förhållandet nystarten skulle handla om. Isåfall har det ju varit knackigt mellan er i många år. Men det kanske var något annat du hade i tanken.

 

[veteranix]

Sv: Det blir bättre

Du har rätt. Vi hade ett långdistansförhållande i 4,5 år och det tyckte jag var slitigt. Han tyckte att det var toppen...Han hade ingen som helst förståelse för att jag tyckte att det var jobbigt att pendla. Men vi gick igenom så mycket slitsamma saker på den tiden så jag insåg nog inte att vi gled ifrån varandra då. Han levde sitt liv i ett annat land meddans jag var kvar i Sverige.

 

[mandalaki]

Sv: Det blir bättre

Ni måste ha väldigt många motiga år bakom er då ... Hög tid att gå vidare. Det kan bara bli bättre!

Jag lovar dig, om ett par år ser du tillbaka på det här och är överlycklig över bra hur du fått det.

 

[Myrten]

Sv: Det blir bättre

Hur menar du att du tror det är slut? Ert förhållande? Ja, det är med all sannolikhet slut.

Hans version är ju bara hans version, inte sanningen. Men egentligen är det ointressant i nuläget varför det blev som det blev. Nu är det så. Jag tvivlar på att det gagnar någon att fundera över vems "fel" det är när ett förhållande går i kras. Det är helt enkelt sådant som händer. Det behöver inte vara någons fel. Det är inte heller bara en persons ansvar att rädda ett förhållande i kris. Det är något en part inte kan göra, man måste vara två om det.

Om ditt arbete: det är inte alltid roligt att jobba och visst, det tar en massa tid. Jag själv pendlar fyra timmar per dag för tillfället + har mycket att göra, så idag var jag borta 14 timmar.

Men det finns också stora fördelar med att jobba - man kan försörja sig, stå på egna ben och därmed vara fri. I nuläget är ditt jobb kanske inte vad du drömmer om, men det är ändå en mycket viktig väg till oberoende. En väg till att själv kunna välja sitt liv.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Det blir bättre

Den relationen ni haft är med 100 % säkerhet slut. Det kommer aldrig, aldrig mer igen. Och det tycker jag du ska vara väldigt tacksam för. I den relationen bedrog han dig, länge och systematiskt för att till slut dumpa dig på ett väldigt oschysst sätt och tillika försöka belägga dig med munkavle för att rädda sitt eget skinn.

Han uppför sig som en skitstövel och ett kräk, och jag har lite svårt att förstå vad i den relationen du saknar. Om du verkligen känner efter. Jag misstänker att det handlar om den vanliga, falska tryggheten i att någon annan tar hand om sådant du inte själv kan/vill ta hand om. För inte kan det väl rimligen vara ett kärlekslöst förhållande du saknar? Det kan du få 8 dagar i veckan, det behöver du aldrig sakna. Det kan du ha 13 st parallellt om du vill. Svårigheten är att hitta ett kärleksfullt, respekterande förhållande med högt i tak och god tolerans. Det är inget du haft med den karln, i alla fall inte på sistone.

Låt det som har gått vara borta. Du klarar dig bättre utan. Nu måste du göra det tuffa jobbet att hitta och stå på dina egna ben. Vilket du klarar fint. Du har bara inte hittat alla verktygen ännu.

P.S ”När du gått så långt att du inte orkar ett enda steg till, har du bara gått hälften så långt som du klarar av"

 

[veteranix]

Sv: Det blir bättre

Ni måste ha väldigt många motiga år bakom er då ... Hög tid att gå vidare. Det kan bara bli bättre!

Jag lovar dig, om ett par år ser du tillbaka på det här och är överlycklig över bra hur du fått det.

20 år blev det. Vi har gått igenom så mycket som jag trodde hade svetsat oss samman.

 

[tanten]

Sv: Det blir bättre

Jag mår tyvärr rätt dåligt nu. Jag kunde inte låta bli att skicka "min version" av sommaren till honom. Och han svarar med att "jag har drivit bort" honom med mitt agerande. Tyvärr. Jag som ville försöka rädda förhållandet gör tydligen allt fel. Tror att det är slut nu.

Du gör dig själv en otjänst genom att hoppas på att han ska komma tillbaka.

Vill du verkligen ha honom igen? Efter allt han gjort? Eller är det, som mandalaki skriver, förhållandet du vill ha tillbaka?

Det klokaste i det här läget är att jobba med de förutsättningar du har. Inte leva i en drömvärld. Inte titta tillbaka.

Du vill inte ha den han är idag. Du vill ha den du trodde han var, för åratal sedan.
Försök inse vem han är idag. Det är den personen det handlar om. Vill du verkligen ha den personen?

Man kan inte backa bandet. Gå vidare.