G
Gargoyl
Sv: Depression & hästar...?
Jag har knappt några vänner kvar, men dom som är kvar vet inget! Jag skäms & jag vågar inte lite på domMin sambo hjälper mig mycket, han brukar ge mig uppgifter om dagarna så att jag får någon slags mening med allt dag för dag, han ringer & väcker mig & peppar mig till att inte bara sova bort hela dagen & så...han är villig att följa med till stallet på helgen & hjälpa mig..han gör allt det här för mig men det verkar som det blir lite för mycket om jag pratar om mina känslor också
QUOTE]
SOM jag känner för dig när jag läser den här tråden!
Tänk på detta - DU ÄR INTE ENSAM, se bara så många som skrivit i den här tråden, som känner med dig och som själva har/har haft liknande hårda perioder i livet. Sug åt dig av allt stöd och peppa dig själv. Din sambo verkar vara en riktig klippa! Ibland brukar jag liksom bara få "stänga av hjärnan" och bara göra saker utan att grubbla - och så kommer man ett litet steg frammåt, tex gå upp - ducha - äta - ta ut soporna osv enkla små grejer som kan kännas som maraton...
..och så en sak till - känn dig inte som en börda för andra! Jag tror säkert att du skulle hjälpa och stötta om någon av dina vänner och nära skulle behöva? Samtidigt är det nog A och O med proffesionell hjälp precis som du gör.
1000 kramar och ge inte upp!!!
