den omdiskuterade nappen...

[Tokmaja]

Det här med napp.
Nu kan jag förstå folk som säger "ge bröstet när barnet har sugbehov".
Med sonen hade ju det resulterat i att jag inte kunnat lämna soffan, han ville suga HELA tiden, och det är ingen överdrift...
Men Ida är helt annorlunda.
Hon vill äta ibland varje timma, ibland varannan, ibland sover hon längre och det kan gå 3-4 timmar mellan amningarna.
Däremellan kan hon ju också vara vaken, och till skillnad från sonen så är hon NÖJD. Hon kan sitta i babysittern och kolla läget lite eller bara "vara med" och ändå inte behöva tutta på något.
Så jag misstänker starkt att folk som säger just att nappen inte är nått att ha, att man ska använda bröstet istället, har haft barn just som min lilla Ida och inte som min son :smirk: .

Nu är hon visserligen bara en månad, och har sovit väldigt mycket och har precis börjat vara vaken längre stunder, så kanske kommer vi att behöva nappen framöver..

Är lite kluven, med sonen var det ju inget snack, napp eller dö typ.
Med Ida skulle det ju kunna vara bra för gubben om hon hade napp för då kunde han kanske lugna henne lite om hon var hungrig och jag kanske är i stallet och inte hunnit hem typ...
Sen läste jag i nya mama att napp ska förhindra plötslig spädbarnsdöd, och då blir man ju lite orolig... ska man skaffa napp ändå..
Känner ju att det vore skönt ibland att ha den, när man känner sig helt utpumpad på kvällen, när man bara skulle vilja hinna med att ta sig en smörgås typ utan att hon ska behöva tutta på mig :smirk: .

Hur resonerar ni med nappinköp?
Varför gav ni era barn napp från början?

 

[anhe]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Jag har gett napp för att just kunna slippa hala fram tuttarna i tid och otid, lättare att somna osv. Dessutom lämnar jag ifrån mig barnen rätt ofta, då kan nappen vara bra när inte mammas tuttar finns tillgängliga. Fungerade bra med den äldsta, hon har bara haft napp vid insomning i stort sett (även om hon gärna skulle ha den mer om hon fick bestämma, men nu har hon slutat helt, så det är skönt).

Den lilla ville jag göra likadant med, men han totalt blåvägrar stoppa en napp i munnen. Inte har han något extra trygghetsbehov av något annat heller, går tex inte att bära honom tills han somnar, då blir han skitarg. Men det har gått jättebra även utan napp, han har dessutom vägrat ta bröstet om han inte är hungrig, så extra mycket snuttande har det inte heller blivit. På sätt och vis är det skönt att slippa nappen, alltid passa om man har den med osv. Dessutom slipper man ju avvänjningen på den här, det ska bli skönt.

Tror inte min son tar napp för att han inte har något stort sugbehov. Tycker det är dumt ändå att vänja på barnen med napp om det inte behövs, även om plötslig spädbarnsdöd inte är så roligt att tänka på. Jag tror inte nattnappens vara eller inte vara har den mest avgörande betydelsen för PSD, det finns nog andra faktorer med större betydelse. I mitt fall har jag inget att välja på, får väl hoppas att allt annat man gör (sova på rygg, ingen rökning osv) räcker till för att han ska överleva första året och inte vara bland de få barn som dör i PSD.

 

[Jamtland]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Stina använde napp från ca tre veckors ålder tills hon var tre månader. Sen spottade hon ut den och vägrade ha den mer. Skönt tycker jag, då behöver man inte oroa sig för var den är och så den är ren osv.

Vad gäller de "nya" rekomendationerna att napp förhindrar PSD så har jag valt att skaffa ett andningslarm "istället" (hade det iofs innan hon började med napp). Jag sov jättedåligt i början oh nojjade mig hela tiden och var tvungen att kolla så hon andades, så det var otroligt skönt med larm.

Jenny - som nu nojjar över om larmet är påslaget eller inte...

 

[Basilika]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Båda mina barn har haft napp ända från starten. Det har inte påverkat amning på något sätt. De som kommer med kommentarer ber jag hålla dem för sig själva. Folk har alldeles för mycket åsikter och tror att allt är lika för alla. Nu har ju du fått två olika barn i det avseendet så då vet ju du hur olika det kan vara

 

[mino]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Är det inte så att nappkritiken ofta rör hur länge barnet har napp och inte att det har den? Efter det värsta sugbehovet har lagt sig övergår nappen till att bli mer som ett beroende, typ bita på naglarna eller röka. Det finns ju barn som liksom aldrig slutade med nappen efter spädistiden utan använder den när de är 4-5 år. Då kan man kanske tycka att föräldrarna borde gripit in. Men att använda nappen som du gjorde med din son är väl meningen, det är väl därför nappar finns.

 

[Gandalf]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Vi började med napp när sonen var någon månad gammal. Jag hade inget emot att amma honom närhelst han ville om jag kunde, men jag tyckte det var jobbigt i de situationer där det inte gick, som när han låg i vagnen (och det inte fanns tid att sätta sig och amma) eller under bilresor.

Barnmorskan som hade utskrivningssamtal med oss på BB tyckte att napp var en bättre lösning än tummen om barnet har stort sugbehov, men att sugbehovet bara varar upp till ca ett års ålder. Med det i minnet var vi länge fast beslutna att på ettårsdagen, då ryker nappen för gott. Varken sambon eller jag vill att sonen ska gå omkring med napp när han är i treårsåldern eller mer, som man ser många göra. Jag vet att det är ren fåfänga (plus även lite halvbelagda skäl som tänderna samt att det skulle leda till tröstätande senare i livet...) men jag tycker det ser så illa ut och man hör ju inte vad barnet säger.

Nu är sonen drygt 11 månader och vi börjar vackla - det är ju så praktiskt att nappen får honom att komma till ro när han ska sova. Nu funderar vi på plan B, Att han BARA ska få ha nappen när han ska sova, inte om han tex sitter vaken i vagnen. Vi får väl se om vi klarar att hålla det, vi är ju lite bortskämda med att alltid kunna "plugga igen" i lägen där det är svårt att ge annan tröst, som bröstet.

Andras erfarenheter av att sluta med napp "tidigt" eller att kraftigt begränsa användandet?

 

[Sar]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Vi har inte gett våra småtjejer napp. Inte för att jag principiellt har något emot napp men de verkade inte riktigt ha det behovet. Vi har flera bekanta som blir väckta flera ggr per natt när deras barn tappat tutten och då vi har två små kändes det bra att slippa det problemet. Jag är också lite rädd att nappen blir en "tystare", d.v.s. istället för att ta tag i problemet som gör att barnet gnäller/skriker/gråter så stoppar man ditt nappen.
Men hade det visat sig att de verkligen hade ett stort sugbehov så hade de självklart fått napp.

 

[Zaria]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Jag gav napp på BB för de sa där att han skulle ha det från början (jag var tvär och skulle inte amma minsann,för det var äckligt och inget för mig sa mina hormoner )

Men sedan när jag kom hem och fick vara ifred med Liten ett par dagar provade jag att amma,och det fungerade kanonbra,när vi fått in snitsen på ammningen så verkade Hampe inte så mån om sin napp,och jag var väl inte så mån om att han skulle ha den för syns skull heller (trots omgivninges protester) så vi lade ner projekt napp,och sedan han fick amma som han ville så har han inte verkat behövt ha den,vilket känns rätt skönt,slarver som man är.

Många verkar stoppa in en napp för sakens skull liksom..Bebis=napp.
I vårt fall behövdes den inte så vi plockade bort den,sedan hade man säkert kunnat kämpa på om man promt ville att han skulle haft den.Är vaken för eller emot,napp är säkert jättebra på väldigt snuttiga barn...

 

[Silverkedjan]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Min första var en IGEL och min andra sov och sov och ammade "lagom"

Men ingen av dom har fått napp. Den andra skulle säkert dessutom vägrat, han ville inte dricka ur flaska heller.

Men jag kan inte se någon poäng med napp för BARN, bara för föräldrar. Och jag är heller o-lat den lilla period det rör sig om.

 

[ameo]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Och där är du så envist tjurskallig, Tim , att du inte kan se att det faktiskt FINNS barn som behöver nappen. Än en gång glömmer du bort alla vi som misslyckats med amningen och fått i våra barn näring på annat sätt. Vi FINNS och vi är fler än många tror, för de flesta vågar inte skylta med "sitt misslyckande"...

Jag har frågat dig förut, utan att få svar (kan jag möjligen få det den här gången??)
HUR skulle jag ha tillgodosett Selmas sugbehov, när vi inte fick amningen att fungera? Hon åt från flaska tills hon var mätt. Det tar inte så lång tid att sugbehovet blir tillfredsställt av det. jag insåg efter en tid (1 vecka eller nåt, minns inte riktigt) att hon behövde ha något att suga på, när hon gärna snuttade på tömda nappflaskor.
VI hade verkligen tänkt avstå från nappanvändande men jag såg inget alternativ...

 

[Sar]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Ameo, känn aldrig att du misslyckats. Jag har läst i tidigare trådar att du kämpat med pumpning. Starkt jobbat, du ska ha all heder! Det spelar ju faktiskt ingen som helst roll HUR barnet får i sig maten och även barn som inte fått en droppe bröstmjök växer upp till friska, välmående människor.

 

[oz_joj]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Jag provade napp när vår son var ca 3 veckor, kanske lite äldre. Han ammades jättebra men ville aldrig sluta och blev lite väl spyig, orolig i magen och igel på mig. Han blev irriterad när han åt slut på båda brösten och skulle suga mer. Han har dock inte accepterat nappen fullt ut och den duger bara ibland och ofta bara en stund. Dock har jag numera märkt att när han ibland vägrar ta bröstet och inget duger, då vill han ha napp. Kanske gillar han den bättre och bättre? Jag käne mig lättad av nappen för ett tag åt han 24/7 nästan...

 

[CillaW]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Mina barn har inte haft napp.

De hade ett ganska lagom sugbehov, amningen fungerade problemfritt, de ammades till dryga två års ålder var. Och inte sög de på tummen heller.

Det bara funkade, helt enkelt. Måste haft tur!

 

[ameo]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Ameo, känn aldrig att du misslyckats. Jag har läst i tidigare trådar att du kämpat med pumpning. Starkt jobbat, du ska ha all heder! Det spelar ju faktiskt ingen som helst roll HUR barnet får i sig maten och även barn som inte fått en droppe bröstmjök växer upp till friska, välmående människor.

Ärligt talat, JAG kände mig bara misslyckad en natt på BB med börsta barnet, efter att ha kämpat med att försöka få igång amning i flera dagar, när jag sen insåg att ungen inte hade fått i sig en droppe mjölk under tiden När jag sen fattat mitt beslut så var jag HELT tillfreds med det.

Men jag vet att amningsfrågan är så laddad så MÅNGA som misslyckas med det mår väldigt dåligt över det! De tror att de är ensamma i hela världen om att inte kunna amma, för det pratas aldrig om oss som inte lyckas. Det enda man hör är alla fungerande ammande mammor som gärna skrävlar över hur mysigt det är att amma och hur länge de dessutom lyckades hålla igång amningen. :smirk: Kul för Dem, men hur mycket ångest ger inte det alla INTE kan och som dessutom inte är så trygga i sin mammaroll som jag faktiskt känner mig?
Det talas också om hur viktig amningen är för att barnen ska vara friska och starka, men det säjs aldrig något om att de som inte ammas faktiskt OCKSÅ kan överleva, vara friska och starka.

Det finns vissa föräldrar som tydligen ser prestige i vissa saker, exempelvis det här med amning, nappanvändning, potträning osv. Allt måste tydligen ske på deras sätt, alla andra sätt är fel.
Mitt inlägg ovan till Tim är mest en protest mot sådant som tyvärr ofta skapar mer ångest hos redan osäkra mödrar!
Jag har INGET emot Tim egentligen , men när en såpass kunnig och säkerligen av många respekterad människa och forumdeltagare uttrycker sig sådär kategoriskt så finns risken att det uppfattas fel, och då som sagt främst av de mödrar som redan är osäkra.

 

[Silverkedjan]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Ja men då är ju poängen med nappen för FÖRÄLDRAR.

Inte för barn.

Statistiskt sett ammas barn som får napp mindre och kortare tid.

Jag har full förståelse för att alla inte kan amma.

Men tycker inte att man behöver proppa igen munnen med en napp för det heller faktiskt.

Man kombinerar ju närhets- och sugbehovet om man är "personlig napp" åt sina barn. Pappor som inte har tuttar kan använda lillfingrar tex.

Jag tyckte det här var en tråd om NAPPAR, inte om amning ? Tokmaja hade ju inga problem med amningen utan funderade på den bara för att få vara mer ifred.

 

[Cizzi]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Nappens vara eller inte vara är svårt

När jag vänta sonen så hadde jag köpt nappar som jag hadde med till BB, han fick sin första när han var 1 dygn gammal, sen hadde han den till han var 3år, då posta vi den till tomten han var jätte ledsen första kvällen sen var det helt ok

När andra barnet föddes (första dottern) så hadde vi med napp och så fort vi kom till BB när hon var 3 timmar så fick hon napp hon sov även i min säng redan första natten. Hon fyller tre år om en månad och sitter just nu och snuttar på nappen, men vi håller på att förbereda henne på att posta nappen till tomten

Så när yngsta lill tjejen föddes för 1 år sedan så visade det sig att hon har en gomspalt, hela hennes första tid var ett enda kaos
Vi fick rådet att inte ge henne napp då hon efter sin första gom operation inte skulle få ha napp på 1.v, och hur säger man det till en 1 åring... Men hon fick sitt snutt behov endå efter som hon matades med flaska och varje matning tog 1½-2 timmar och sen var hon nöjd 1-1½ timme innan det var dax igen...
Idag snor hon syrrans napp ibland och sitter och håller i den medan hon snuttar på den ( håller hon inte i så ramlar den ut ur munnen), så visst tycker hon om att snutta på napp. Första opertion närmar sig

Men mina barn har fått napp då jag inte har lust att sitta med ett barn vid bröstet hela tiden, och jag tycker inte att det känns bra att bara mamman ska kunna trösta (med att amma), jag skulle inte må bra själv av att behöva finnas till hands hela tiden, vill ju komma ut i stallet ochså.

 

[Mustasukka]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Bastian fick napp efter 2-3 veckor, för han ville tutta hela tiden. Han blev arg när det kom mjölk för han var ju inte hungrig hela tiden.
Så när vi såg att han tänkte börja suga på tummen köpte vi napp istället.
Har läst lite varstans att sugbehovet ska vara borta vid 6 mån så vi tog bort napparna.
Det gick en vecka så hade vi fått en tumsugare, så han fick tillbaka napparna. Han hade enormt stort sugbehov och kan fortfarande vid 4½ år ligga och snutta i sömnen, fast han inte har nåt i munnen ens.
Napp slutade han självmant med förra sommaren innan han fyllt 4.

Med nästa barn kommer jag göra likadant, dvs vänta och se hur stort sugbehovet är.
Hellre nappsugare än tummsugare.
Var tumsugare själv och det var inte så lätt att sluta med eftersom den fanns där hela tiden.

 

[Mustasukka]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Eftersom min son skulle blivit tummsugare utan nappen bestämde vi att han skulle få ha den max 4 år. Vilket är vad tandläkarna säger är gränsen för tändernas skull.
Men han fick bara ha den när han skulle sova eller ville ligga och vila.
Aldrig under lek eller när han ville prata.
Han ville sluta amma när han var 11 månader och hade fortfarande sugbehov.

 

[Tokmaja]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Nej, inte för att få vara mer ifred, utan för att livet ska fungera.
Har inte stall på gården utan måste åka, och har som nu sista dygnet haft en sjuk häst vilket gjort att jag har åkt fram och tillbaka till stall och hem hela tiden... har inte hunnit mer än till stallet och kollat på hästen förrens gubben ringt och sagt att Ida skriker och är hungrig, hans fingrar duger inte åt damen :smirk: .
Däremot är det en enorm skillnad, för även om som sagt jag ammade sonen OFTA så var han aldrig nöjd, Ida ammar även hon som sagt jätteofta men det är inte alls på samma sätt..

Fast å andra sidan förstår jag inte varför det är så stora diskusioner om nappar.. det skadar ju knappast barnet att ha napp, få vuxna har napp, tänderna skadas först när de permanenta tänderna kommer osv, så barnet mår ju inte dåligt på nått sätt av att ha napp, egentligen...

 

[Silverkedjan]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Livet kan fungera också om man TAR den extremt korta tid det handlar om och ger sin bebis all närhet och all tutte den vill ha.

Jag kan inte förstå vad som är så viktigt med att "få vara ifred" just den här lilla korta viktiga tiden?

För mig var det självklart att låta bebin hänga vid tutten och bära med mig honom överallt. Behövde jag göra något gjorde jag det den timme han sov "säkrast". Men kvällen var ALLTID desperat tuttande och bärandetid. Kan det inte få vara så? Kan de inte få den trygghet de behöver när de är så SMÅ? De skriker rimligen inte pga ett biologiskt behov av en plastbit

Vips är de stora