Blandrastik
Trådstartare
Jag har hållit kurser i egen och i SBK:s regi i tio år, börjar känna mig rätt rutinerad. Jag får ofta bra eller väldig bra omdömen på mina kurser.
Sen ibland så är det bara tvärstopp, det är när jag möter den ofrivillige kursdeltagaren. Det kan vara en pappa som fått en valpkurs i 50-årspresent, tonåringen vars ”morsa har tvingat dit”. Sen är det den som jag bara inte förstår vad den personen gör på kurs. Jag har en sådan nu.
En dam i 50-årsåldern, haft flera hundar tidigare, som på första genomgången uttryckte en önskan att få ”bättre pli på sin hund”. Okej, det ska vi fixa. Sen går vi ut på planen. Där står denna dam med sin hund, av rejäl bruksmodell och hunden är så jäkla uppspelt att den tuggar på mattes armar. Matten brottas med hunden som kämpar emot. Stundtals halvligger båda på gräsmattan, matten med sönderbitna händer och en hund som är så uppe i varv att den piper och far runt som en propeller runt benen på matten.
När jag går dit för att prata med henne så kommer detta:
-Nä vi har iiiinga problem förstår du. Det är bara här som hon är lite jobbig!
-Lite jobbig? Du blöder ju om händerna.
-Närå, för hemma kan jag ha henne lös, det är bara här.
Nu håller hon hunden i ett halvt strypgrepp med hjälp av kopplet som hon snott sjuttioelva varv runt händerna. Hunden försöker med alla medel ta sig därifrån.
Jag har verkligen försökt:
-Du måste tala om för henne vad du vill att hon ska göra.
-Du måste jobba på erat samarbete.
-Kan du visa mig följsamhetsövningen vi pratade om?
-Jag vill inte att du låter så arg när du kallar in osv osv.
Jag får bara tillbaka att: ”det är baaara hääär som om är så här jobbig”.
Sen ramlar det ut:
-Ja och så om det kommer folk hem till oss, då är hon också lite jobbig.
-Ja och så när sonen kommer, då är hon inte lugn på flera timmar.
En gång stod jag lite för nära, hunden överlagsbet mig så det gick genom mina handskar, då ställde jag henne verkligen mot väggen:
-Har du, eller har du inte problem med din hund?
-För om du har problem, så kan jag hjälpa dig, men om du inte själv tycker det, eller bara säger emot. Då kan jag inget mer göra.
-Det är baaara här som…..
Jag vet i ärlighetens namn inte vad jag ska säga till henne nästa gång vi ses.
Tips?
Sen ibland så är det bara tvärstopp, det är när jag möter den ofrivillige kursdeltagaren. Det kan vara en pappa som fått en valpkurs i 50-årspresent, tonåringen vars ”morsa har tvingat dit”. Sen är det den som jag bara inte förstår vad den personen gör på kurs. Jag har en sådan nu.
En dam i 50-årsåldern, haft flera hundar tidigare, som på första genomgången uttryckte en önskan att få ”bättre pli på sin hund”. Okej, det ska vi fixa. Sen går vi ut på planen. Där står denna dam med sin hund, av rejäl bruksmodell och hunden är så jäkla uppspelt att den tuggar på mattes armar. Matten brottas med hunden som kämpar emot. Stundtals halvligger båda på gräsmattan, matten med sönderbitna händer och en hund som är så uppe i varv att den piper och far runt som en propeller runt benen på matten.
När jag går dit för att prata med henne så kommer detta:
-Nä vi har iiiinga problem förstår du. Det är bara här som hon är lite jobbig!
-Lite jobbig? Du blöder ju om händerna.
-Närå, för hemma kan jag ha henne lös, det är bara här.
Nu håller hon hunden i ett halvt strypgrepp med hjälp av kopplet som hon snott sjuttioelva varv runt händerna. Hunden försöker med alla medel ta sig därifrån.
Jag har verkligen försökt:
-Du måste tala om för henne vad du vill att hon ska göra.
-Du måste jobba på erat samarbete.
-Kan du visa mig följsamhetsövningen vi pratade om?
-Jag vill inte att du låter så arg när du kallar in osv osv.
Jag får bara tillbaka att: ”det är baaara hääär som om är så här jobbig”.
Sen ramlar det ut:
-Ja och så om det kommer folk hem till oss, då är hon också lite jobbig.
-Ja och så när sonen kommer, då är hon inte lugn på flera timmar.
En gång stod jag lite för nära, hunden överlagsbet mig så det gick genom mina handskar, då ställde jag henne verkligen mot väggen:
-Har du, eller har du inte problem med din hund?
-För om du har problem, så kan jag hjälpa dig, men om du inte själv tycker det, eller bara säger emot. Då kan jag inget mer göra.
-Det är baaara här som…..
Jag vet i ärlighetens namn inte vad jag ska säga till henne nästa gång vi ses.
Tips?