Sv: Den nya Fjordhästtråden!
*kl*
Kastor har ju varit lite som ett ånglok sedan vi kom hem från Ultuna. Stuckit iväg för minsta lilla - väl tajmat med att folk börjat cykla i skogen såklart
. Ett riktigt klipp i steget dock! Så vi har mest bara hållit till i skogen intill stallet, för både vår skull och alla andras skull. I söndags tänkte jag att han skulle få lite variation och tog sikte på terrängbanan (för att passera och sedan ta sikte på skogen på andra sidan riksvägen, alltså, inte för att hoppa!), men tji fick jag. Vi kom bort till ridbanan, sedan tvärvände han och stack iväg, följt av en snygg tvärnit och en omedelbar bockning = jag for med huvudet före i marken. Bussigt
. Kravlade mig upp igen men det blev en skrittur i skogen istället. I måndags satt jag upp på vad jag kallar "tyskt manér" - dvs stadiga händer och rätt hårda skänklar och red slalom som en tok. Det funkade, även om hästen blev ytterst förvånad över min nyfunna "kaxighet"
. Jag gillar det egentligen inte riktigt, men det funkar inte att hästen brakar runt som en tok heller. En stor del av problemen är att jag blivit rädd, så jobbar som en galning med att slappna av ordentligt.
Fredag och lördag var han lugn och avslappnad när jag kom upp i sadeln (han har en ny grej nu - att ha dragkamp med mig när vi ska lämna stallplanen och när vi ska upp i skogen. Han draaaaar, backar, draaar, backar, och sedan - när jag inte ger mig - rycker han på axlarna och knallar snällt med. Jag ger mig den på att han bara gör det för att se om han kan få mig att ruttna och gå hem istället!
). Igår kunde vi t.o.m. skritta några hundra meter längs grusvägen. Så idag red vi ut på en rejälare runda, även om vi mest höll till i skogen. 2½h och mest rask skritt, med lite travinslag. Lite spänt emellanåt, och
pigg häst, men mestadels gick och kändes det bra
Knallade ett par kilometer längs grusvägen på hemvägen, med mig på marken, och mötte cyklister och ett par crossar som brakade genom skogen intill grusvägen, och herr häst stirrade men stod still (FRAMGÅNG - i synnerhet crossarna som han är väldigt rädd, det räcker med ljudet, sedan incidenten i somras..). Kastor var lika pigg när vi kom hem som när vi gick ut, men mina ben morrar lite ilsket åt mig i skrivande stund..
