Förra veckan var jag på vallningskurs i två dagar med Fred och Roy, väldigt typiskt att Tripp blev sjuk när jag väntat typ hela sommaren att få gå kurs med honom men så kan det bli ibland! Istället fick Fred ta hans plats och det visade sig vara välbehövligt. Fred har börjat bli för vid så vi skulle träna på att han inte skulle springa så onödigt långt bort från fåren. Det tyckte inte Fred var en bra idé och när Fred och jag inte är överens, stänger han av vilket han gjorde nu också, det slutade med att han skrittade de sista 50 m för att hämta fåren. Ju mer vi försökte få honom att gå fortare desto långsammare gick han. Sedan insåg jag att det kanske inte var så konstigt för i våras skadade han sig ju när han sprang i full fart längs staketet när han skulle hämta fåren då han fastnade i en ögla som stack ut. Jag blev ganska traumatiserad av det hela så varför skulle inte Fred ha blivit det!
Sedan har han varit skadad i sommar av olika anledningar så har inte tränat mkt alls med honom. I början av sommaren hade han så ont men hittade ingen uppenbar anledning till varför, åkte in till veterinär och de hittade inte heller något utan tyckte han var frisk men han fick metacam och då blev han bättre. Förra veckan fick jag känna att hans svanstipp var krokig, han har alltså gått med bruten svans hela sommaren Det var inte roligt att hitta och jag känner mig som världens hemskaste matte Då han sedan tidigare är väldigt rädd om svansen håller jag inte på så mkt med den och har därför inte reagerat på när han varit rädd om svansen, han har dessutom inte varit mer rädd om den än vanligt.
Men nu har vi iallafall en plan hur vi ska komma tillbaka på banan till nästa år
Roy behöver få mer självförtroende då han är ganska försiktig men han blir tuffare och tuffare. Ser verkligen fram emot nästa år med honom då vi kommer kunna börja träna på riktigt då, han är så lyhörd för både mig och fåren
Sedan har han varit skadad i sommar av olika anledningar så har inte tränat mkt alls med honom. I början av sommaren hade han så ont men hittade ingen uppenbar anledning till varför, åkte in till veterinär och de hittade inte heller något utan tyckte han var frisk men han fick metacam och då blev han bättre. Förra veckan fick jag känna att hans svanstipp var krokig, han har alltså gått med bruten svans hela sommaren Det var inte roligt att hitta och jag känner mig som världens hemskaste matte Då han sedan tidigare är väldigt rädd om svansen håller jag inte på så mkt med den och har därför inte reagerat på när han varit rädd om svansen, han har dessutom inte varit mer rädd om den än vanligt.
Men nu har vi iallafall en plan hur vi ska komma tillbaka på banan till nästa år
Roy behöver få mer självförtroende då han är ganska försiktig men han blir tuffare och tuffare. Ser verkligen fram emot nästa år med honom då vi kommer kunna börja träna på riktigt då, han är så lyhörd för både mig och fåren