Vi är precis hemkomna från årets första läger för vår del, vallningsläger för corgis. Vi har haft det toppen och båda grabbarna har utvecklats mycket på bara ett par dagar. Gibbs första gång i fårhagen, han var osäker och stundvis rädd så vi föste, föste, föste för att få upp självförtroendet. Vid sista passet idag vågade han balansera, och svansen var uppe och viftade större delen av tiden. Lille killen. Den där osäkra mentaliteten gör det jobbigt.
Lasse visade återigen fina egenskaper och imponerade stort. Vi fick den svåraste uppgiften för dagen, att själva jobba in ca 10 tackor i en fålla. Det gick riktigt fint, speciellt med tanke på att det bara var hans tredje gång på får och senast var nästan ett år sedan.
Så helgen har varit lärorik och mycket rolig. Tyvärr "firade" grabbarna med slagsmål bara någon timme efter att vi kom hem.
Lasse låg i gruset med magen i vädret när Gibbs flög på honom. Innan har inga skador skett men denna gång fick Lasse ett jack i en trampdyna, så nu är han omplåstrad med kompress och bandage. Jag blir så otroligt ledsen varje gång detta sker. Att Gibbs är så osäker i sig själv att han anser att anfall är bästa försvar. Denna gång tillsynes oprovocerat. Tidigare har det iaf handlat om resurser. Ikväll vet jag inte vad som flög i honom. Satt och grät på trappen efteråt för att jag känner mig smått handfallen när det kommer till hans stundvis usla beteenden som baserar sig på hans osäkerhet.