Dela på hushållsarbetet

[alazzi]

Min tonårsdotter (13 år) kan ta ut hunden när hon slutar tidigt i skolan. Annars är det jag som alltid får ta ut hunden. Hon kan dammsuga hemmet spontant någon gång ibland och ibland överrsakar hon mig med lagad mat på bordet när jag kommer hem. Men jag har tröttnat på att göra nästan allt. Jag tycker att hon är tillräckligt stor nu för att hjälpa till mer. Och ja, jag vet att det är mitt eget fel som har curlat henne....

Så vad är rimligt? Jag jobbar 40 timmar i veckan. Hon tränar inne i stan 3 kvällar i veckan. Jag hämtar eller lämnar några gånger i veckan. Och sen har hon förstås skolan som ska skötas. Hon bor hos pappan varannan helg.

 

[orion_x]

Det är nog nått ni får prata om du vill ha förändring. Tycker inte hon gör jättelite dock. Jag tror aldrig jag dammsög i den åldern om jag inte var tillsagd. Inte heller lagade jag mat

 

[TinyWiny]

När mina barn var 13 skulle de förutom att hålla ordning i sina rum även städa deras gemensamma toalett och dusch och hålla ordning i hallen/tv-rummet som var mellan deras rum. (De var alltså själva på övervåningen.) Det var liksom basen och gjorde de det så fick de 400 kr/månad. Ville de ha bonusmånadspengen så skulle de också gör fyra sysslor i månaden, det kunde vara att städa huset ( enbart dammsuga och torka golven, inte damma eller så) att laga mat två gånger eller något annat som behövdes. Hade de gjort sina fyra sysslor så fick de då för 10-12 år sedan 1000 kr/månad. Hade de inte gjort sina fyra sysslor fick de bara 400 kr. De fick alltså en bonus på 600 kr om de hade gjort vad de skulle. Höll de inte ordning och städade sina rum, hallen och deras toalett så fick de faktiskt inget alls.

Jag tycker att en trettonåring ska kunna börja ta lite mer ansvar. De behöver lära sig hur det fungerar med allt i ett hem för att vara väl förberedda den dagen de är vuxna.

 

[keilir]

När jag var i den åldern hade jag matlagning en dag i veckan, samt att jag skötte diskmaskinen. Givetvis var mitt rum mitt ansvar också. Jag tycker absolut att ungdomar i den åldern kan bidra lite till hemmet!

 

[Elisha]

Min tonårsdotter (13 år) kan ta ut hunden när hon slutar tidigt i skolan. Annars är det jag som alltid får ta ut hunden. Hon kan dammsuga hemmet spontant någon gång ibland och ibland överrsakar hon mig med lagad mat på bordet när jag kommer hem. Men jag har tröttnat på att göra nästan allt. Jag tycker att hon är tillräckligt stor nu för att hjälpa till mer. Och ja, jag vet att det är mitt eget fel som har curlat henne....

Så vad är rimligt? Jag jobbar 40 timmar i veckan. Hon tränar inne i stan 3 kvällar i veckan. Jag hämtar eller lämnar några gånger i veckan. Och sen har hon förstås skolan som ska skötas. Hon bor hos pappan varannan helg.

När jag var i den ålder hjälpte jag inte till öht, inte heller nån vän, väns vän, bekant etc. Det var inget som förväntades heller, iofs 10'år sen.

 

[Mabuse]

När mina barn var 13 skulle de förutom att hålla ordning i sina rum även städa deras gemensamma toalett och dusch och hålla ordning i hallen/tv-rummet som var mellan deras rum. (De var alltså själva på övervåningen.) Det var liksom basen och gjorde de det så fick de 400 kr/månad. Ville de ha bonusmånadspengen så skulle de också gör fyra sysslor i månaden, det kunde vara att städa huset ( enbart dammsuga och torka golven, inte damma eller så) att laga mat två gånger eller något annat som behövdes. Hade de gjort sina fyra sysslor så fick de då för 10-12 år sedan 1000 kr/månad. Hade de inte gjort sina fyra sysslor fick de bara 400 kr. De fick alltså en bonus på 600 kr om de hade gjort vad de skulle. Höll de inte ordning och städade sina rum, hallen och deras toalett så fick de faktiskt inget alls.

Jag tycker att en trettonåring ska kunna börja ta lite mer ansvar. De behöver lära sig hur det fungerar med allt i ett hem för att vara väl förberedda den dagen de är vuxna.

Nu är det väl iofs inte så svårt att hålla ordning i ett hem att man behöver öva i sju år...

Däremot förstår att man som förälder vill ha lite avlastning med hushållsarbetet, men då är det ju för sin egen skull, inte för barnens.

 

[TinyWiny]

Nu är det väl iofs inte så svårt att hålla ordning i ett hem att man behöver öva i sju år...

Däremot förstår att man som förälder vill ha lite avlastning med hushållsarbetet, men då är det ju för sin egen skull, inte för barnens.

Det handlar inte om att öva i x-antal år. Inte heller om avlastning. Det handlar om att man är en familj och i en familj hjälps man åt. Jag har aldrig drivit något hotell/varit städerska/uppassare utan mina barn och jag har hjälpts åt i vårt hem. De har fått göra det de har klarat sedan de var små. Mina barn har alltid känt sig välkomna i vårt hem. De har inte bott som på hotell och fått allt serverat utan de har fått lära sig att alla i familjen spelar roll och är viktiga och att det är deras hem precis lika mycket. Att spela roll och vara en viktig person är något som är enormt viktigt när man växer upp.

 

[_saga_]

Jag har nog alltid varit en ansvarstagande person i grund och botten, och tillsammans med min uppväxt så blev jag väl som jag blev. Som 13åring dammsög jag hela lägenheten då och då, men säkert en gång i veckan. Jag hämtade min lillebror på dagis ofta, lagade mat ibland men mest för att jag ville lära mig, plockade in och ur diskmaskinen några gånger i veckan, slängde soporna och tvättade min egna tvätt.
Jag kände mig aldrig tvingad, jag ville ställa upp på mina föräldrar och dela ansvaret tillsammans.
Nja, plocka diskmaskinen var väl det tråkigaste dock
Jag tycker det är viktigt att låta barnen hjälpa till så dom förstår och lär sig hur ett hushåll fungerar, och att alla i familjen kan bidra och hjälpas åt. Mamma och pappa behöver inte vara betjänter åt sina tonåringar

 

[Imogen]

Har du en 13-åring som spontant dammsuger hemmet och överraskar med middagar så tycker jag inte du behöver anse att du har curlat henne för mycket. Tror att det där är ganska ovanligt förekommande bland 13-åringar.

Eftersom hon gör dessa saker spontant har hon ju i sitt medvetande att du kan behöva avlastning och att det är mycket för dig att göra. Sätt dig ner och fråga henne vad hon tycker är rimligt? Gå igenom de sysslorna som finns i hemmet och se vad hon kan tänka sig att göra

 

[Mabuse]

Det handlar inte om att öva i x-antal år. Inte heller om avlastning. Det handlar om att man är en familj och i en familj hjälps man åt. Jag har aldrig drivit något hotell/varit städerska/uppassare utan mina barn och jag har hjälpts åt i vårt hem. De har fått göra det de har klarat sedan de var små. Mina barn har alltid känt sig välkomna i vårt hem. De har inte bott som på hotell och fått allt serverat utan de har fått lära sig att alla i familjen spelar roll och är viktiga och att det är deras hem precis lika mycket. Att spela roll och vara en viktig person är något som är enormt viktigt när man växer upp.

Nå, nu ska väl ens betydelse som människa förhoppningsvis inte vara kopplat till hur mycket man städat på sistone - min förhoppning skulle väl vara att alla i en familj spelar roll och är viktiga, inte för att de skurar toaletter så fint, utan för att de är de de är. Verkar för mig lite hemskt om min mamma hade gett mig intrycket att jag var mindre viktig för henne eller familjen om jag inte hade städat?

Att vara välkommen i hemmet är ju trevligt, men har ju inget med städning att göra. Jag lovar att man kan känna sig jättevälkommen i hemmet även utan att städa - och ovälkommen även om man städar.

 

[TinyWiny]

Nå, nu ska väl ens betydelse som människa förhoppningsvis inte vara kopplat till hur mycket man städat på sistone - min förhoppning skulle väl vara att alla i en familj spelar roll och är viktiga, inte för att de skurar toaletter så fint, utan för att de är de de är. Verkar för mig lite hemskt om min mamma hade gett mig intrycket att jag var mindre viktig för henne eller familjen om jag inte hade städat?

Att vara välkommen i hemmet är ju trevligt, men har ju inget med städning att göra. Jag lovar att man kan känna sig jättevälkommen i hemmet även utan att städa - och ovälkommen även om man städar.

Vad du hänger upp dig på städningen! Är det den enda sysslan du har i ditt hem? Så är och har det aldrig varit här. Städning är en del men det är en hel massa andra saker som också ska göras för att hemmet ska flyta smidigt.
Jag har aldrig överhuvudtaget kommenterat huruvida en toalett är fint städad eller inte. Varför skulle jag göra det? Det handlar inte om huruvida de städade utan att de tog del av allt förekommande i hemmet, självklart beroende på hur gamla de var. Att få vara en del av familjen på riktigt blir viktigare ju äldre barnen blir. Att bo som på hotell och bli uppassad av föräldrarna ser jag inte som någon bra grund för någon. Jag har sett alltför många sådana människor och det blir aldrig bra och de är verkligen inte roliga att leva med.

 

[Mabuse]

Vad du hänger upp dig på städningen! Är det den enda sysslan du har i ditt hem? Så är och har det aldrig varit här. Städning är en del men det är en hel massa andra saker som också ska göras för att hemmet ska flyta smidigt.
Jag har aldrig överhuvudtaget kommenterat huruvida en toalett är fint städad eller inte. Varför skulle jag göra det? Det handlar inte om huruvida de städade utan att de tog del av allt förekommande i hemmet, självklart beroende på hur gamla de var. Att få vara en del av familjen på riktigt blir viktigare ju äldre barnen blir. Att bo som på hotell och bli uppassad av föräldrarna ser jag inte som någon bra grund för någon. Jag har sett alltför många sådana människor och det blir aldrig bra och de är verkligen inte roliga att leva med.

Det var ju du som skrev att de var ansvariga för att städa toaletter och annat? Jag fattar fortfarande inte riktigt hur hushållsarbete kopplar till att få vara en del av familjen, förhoppningsvis känner sig väl alla familjemedlemmar som sådana, alldeles oavsett vad de gör?

Jag förstår helt enkelt inte varför man vill koppla ihop de två. För egen del så är det klart föräldrarna uppskattat hjälp i hushållet, men aldrig att jag känt att om jag inte gör hushållsarbete så är jag inte välkommen eller en del av familjen? Varför vill man ens göra den kopplingen, att ens plats och värde i familjen beror på ens prestationer på hushållsfronten?

Sen uttalar du dig kanske väl kategoriskt, det blir aldrig bra om man inte gör som du? Verkligen? Hur i all världen kan du veta det?

 

[TinyWiny]

Det var ju du som skrev att de var ansvariga för att städa toaletter och annat? Jag fattar fortfarande inte riktigt hur hushållsarbete kopplar till att få vara en del av familjen, förhoppningsvis känner sig väl alla familjemedlemmar som sådana, alldeles oavsett vad de gör?

Jag förstår helt enkelt inte varför man vill koppla ihop de två. För egen del så är det klart föräldrarna uppskattat hjälp i hushållet, men aldrig att jag känt att om jag inte gör hushållsarbete så är jag inte välkommen eller en del av familjen? Varför vill man ens göra den kopplingen, att ens plats och värde i familjen beror på ens prestationer på hushållsfronten?

Endel av hushållsarbetet är att städa. Så är det för de flesta. Jag ser det som självklart att man håller ordning på sina egna domäner. Mina barn hade hela övervåningen för sig själva från att de var 13 och 15 år så varför skulle de då inte hålla ordning där? Det är inget konstigt alls. Det handlar verkligen inte om prestationer utan att hålla ordning på sig själv och sitt. Något jag ser som självklart att alla människor med förmåga att klara av det utifrån sina psykiska och fysiska förutsättningar gör.

Att ta del av familjens bestyr gör att barnet känner sig medansvarig för sitt hem och sin familj på ett helt annat sätt än om hen blir uppassad av föräldrarna och aldrig behöver lyfta ett finger. Att vara endel av familjen är viktigt. Att inte bli exkluderad i det normala familjelivet utan att få vara med och göra sin del ifrån början. Det finns det massor av forskning på. Det är bara att googla om du är intresserad.

 

[Mabuse]

Endel av hushållsarbetet är att städa. Så är det för de flesta. Jag ser det som självklart att man håller ordning på sina egna domäner. Mina barn hade hela övervåningen för sig själva från att de var 13 och 15 år så varför skulle de då inte hålla ordning där? Det är inget konstigt alls. Det handlar verkligen inte om prestationer utan att hålla ordning på sig själv och sitt. Något jag ser som självklart att alla människor med förmåga att klara av det utifrån sina psykiska och fysiska förutsättningar gör.

Att ta del av familjens bestyr gör att barnet känner sig medansvarig för sitt hem och sin familj på ett helt annat sätt än om hen blir uppassad av föräldrarna och aldrig behöver lyfta ett finger. Att vara endel av familjen är viktigt. Att inte bli exkluderad i det normala familjelivet utan att få vara med och göra sin del ifrån början. Det finns det massor av forskning på. Det är bara att googla om du är intresserad.

Självklart gillar ingen att bli exkluderad, men om jag t ex är i stallet och min man städar under tiden, inte sjutton känner jag mig exkluderad när jag kommer hem? Det beror förstås på hur roligt man tycker det är med hushållsarbete, men de flesta jag känner tycker det är ganska trist göra som man är lika glad att slippa. Kommer jag hem och middagen står på bordet, så blir jag glad, inte ledsen för att jag blev exkluderad från matlagningen.

För att man ska känna sig exkluderad krävs ju att man inte får vara med, fast man vill - men åtminstone mina barn har aldrig visat något större intresse för att hjälpa till med hushållsarbetet, de tycker det är roligare att leka. Alla i en familj behöver ju inte göra samma sak hela tiden, för att medlemmarna inte ska känna sig exkluderade.

Att vara en del av familjen är viktigt, men varför ifall världen kopplar du ihop det med hushållsarbete? Om ni hade hemhjälp så att ingen behövde göra hushållsarbete längre, hade du tyckt att ni slutade vara en familj då, och dina barn tappade i värde som familjemedlemmar?

 

[Sedna]

Endel av hushållsarbetet är att städa. Så är det för de flesta. Jag ser det som självklart att man håller ordning på sina egna domäner. Mina barn hade hela övervåningen för sig själva från att de var 13 och 15 år så varför skulle de då inte hålla ordning där? Det är inget konstigt alls. Det handlar verkligen inte om prestationer utan att hålla ordning på sig själv och sitt. Något jag ser som självklart att alla människor med förmåga att klara av det utifrån sina psykiska och fysiska förutsättningar gör.

Att ta del av familjens bestyr gör att barnet känner sig medansvarig för sitt hem och sin familj på ett helt annat sätt än om hen blir uppassad av föräldrarna och aldrig behöver lyfta ett finger. Att vara endel av familjen är viktigt. Att inte bli exkluderad i det normala familjelivet utan att få vara med och göra sin del ifrån början. Det finns det massor av forskning på. Det är bara att googla om du är intresserad.

Du skriver att det inte handlar om prestationer, men det gör det ju om nivån på ersättningen styrs av hur mycket barnet hjälper till. Jag tycker överhuvudtaget att det låter lite kontraproduktivt att använda sig av pengar, om syftet är delaktighet i familjen. I en familj hjälps man väl snarare åt för att det är roligt än att en part "köper" en tjänst av en annan?

 

[TinyWiny]

Självklart gillar ingen att bli exkluderad, men om jag t ex är i stallet och min man städar under tiden, inte sjutton känner jag mig exkluderad när jag kommer hem? Det beror förstås på hur roligt man tycker det är med hushållsarbete, men de flesta jag känner tycker det är ganska trist göra som man är lika glad att slippa. Kommer jag hem och middagen står på bordet, så blir jag glad, inte ledsen för att jag blev exkluderad från matlagningen.

För att man ska känna sig exkluderad krävs ju att man inte får vara med, fast man vill - men åtminstone mina barn har aldrig visat något större intresse för att hjälpa till med hushållsarbetet, de tycker det är roligare att leka. Alla i en familj behöver ju inte göra samma sak hela tiden, för att medlemmarna inte ska känna sig exkluderade.

Att vara en del av familjen är viktigt, men varför ifall världen kopplar du ihop det med hushållsarbete? Om ni hade hemhjälp så att ingen behövde göra hushållsarbete längre, hade du tyckt att ni slutade vara en familj då, och dina barn tappade i värde som familjemedlemmar?

Självklart gillar ingen att bli exkluderad, men om jag t ex är i stallet och min man städar under tiden, inte sjutton känner jag mig exkluderad när jag kommer hem? Det beror förstås på hur roligt man tycker det är med hushållsarbete, men de flesta jag känner tycker det är ganska trist göra som man är lika glad att slippa. Kommer jag hem och middagen står på bordet, så blir jag glad, inte ledsen för att jag blev exkluderad från matlagningen.

För att man ska känna sig exkluderad krävs ju att man inte får vara med, fast man vill - men åtminstone mina barn har aldrig visat något större intresse för att hjälpa till med hushållsarbetet, de tycker det är roligare att leka. Alla i en familj behöver ju inte göra samma sak hela tiden, för att medlemmarna inte ska känna sig exkluderade.

Att vara en del av familjen är viktigt, men varför ifall världen kopplar du ihop det med hushållsarbete? Om ni hade hemhjälp så att ingen behövde göra hushållsarbete längre, hade du tyckt att ni slutade vara en familj då, och dina barn tappade i värde som familjemedlemmar?

Så du ser ingen skillnad på att du kommer hem till middag eller ett städat hem då och då och att få allt serverat alltid?

Nej man behöver inte alls ha en egen vilja att vara med på något för att känna sig exkluderad ur familjen om man aldrig är med. Får man aldrig vara med och vara en del av något så är man inte heller en del av något. Det har inget med den egna viljan att göra. Får man aldrig chansen att vara delaktig så vet man inte heller vad man går miste om och vad man hade kunnat få. Om dina barn hade fått chansen att vara med er och greja så hade de säkert tyckt att det var roligt också! Dessutom får man bonusen att barnen växer i mognad och ansvarskänsla när de känner att de är viktiga och en del av något större än de själva.

Att man gör saker som en familj är viktigt för barnen och barn har ett behov av kvantitetstid med sina föräldrar. De har ett behov av att bara vara och att föräldrarna finns till hands för dem när de behöver dem. Att få vara med och baka, diska, åka och handla, tvätta osv. är endel av vardagen för de flesta vuxna och varför skulle man inte ta med barnen i det? Du kör fast dig på hushållsarbetet medans jag menar att var och en tar ansvar för sig och sina saker och är en del av familjen och tar medansvar för den utifrån ålder och mognad.

 

[Bexzor]

Äldsta sonen fyller 11 i november och han måste ha i ordningplockat på sitt rum för att få spela dator.
När jag och sambon städar så får sonen oftast dammsuga sitt rum själv. (Vi smygdammar och dammsuger bakom möbler vid behov när han antingen är i skolan eller hos sin pappa. Annars är rummet hans ansvar och resten av vårt boende på mig/sambon.) Sonen behöver förutom att hålla ordning på sitt rum, precis som vi alla i hemmet: se till att hans tvätt kommer i tvättkorgen (står i hans rum) samt allmänt plocka bort efter sig gällande disken, startar diskmaskinen vid behov, byter toalettrulle om den tar slut osv.

I liknande ämne om att curla vs ta för mycket ansvar:
När jag var 13 (18 år sen) ordnade min mamma så jag kunde köpa hund på avbetalning från barnbidraget, resten skulle gå till hunden i mat/veterinär osv. Mamma lade aldrig pengar för klädinköp utan "hänvisade" till barnbidraget, så det var ytterst sällan jag kunde köpa kläder. Hunden var dessutom mitt egna ansvar med promenader och dylikt. Skulle jag till vänner (de få jag hade) så skulle han prompt med för mamman rastade bara honom vid 1 tillfälle per dag (=vid lunchtid när jag befann mig i skolan). 13 år gammal hade jag inte den insikten av vad en hund kostade ekonomiskt eller krävde ansvarsmässigt. Aldrig att jag skulle ge mitt barn sånt ansvar att det tar bort umgänget med vänner för ja mina få vänner tröttnade på att hunden alltid skulle med. Vännerna försvann och hunden gav flera år av mobbning i högstadiet och som hängde med upp till gymnasiet tills jag hoppade av.

 

[TinyWiny]

Du skriver att det inte handlar om prestationer, men det gör det ju om nivån på ersättningen styrs av hur mycket barnet hjälper till. Jag tycker överhuvudtaget att det låter lite kontraproduktivt att använda sig av pengar, om syftet är delaktighet i familjen. I en familj hjälps man väl snarare åt för att det är roligt än att en part "köper" en tjänst av en annan?

När barnen var små så fanns det inga pengar inblandat. Det var först när de själva hade ett behov av mer pengar i tonåren som vi gemensamt kom fram till den lösningen. Det var en morot helt enkelt, något som gjorde det roligare. Sedan var det så att jag köpte vissa tjänster av mina barn men det hade en helt annan orsak än att vara endel av familjen. De tjänsterna hade jag lika gärna kunnat köpa av någon annan men eftersom de ville tjäna mer pengar så gick det till dem i första hand. När de inte hade lust/tid längre så började jag köpa tjänsten på annat håll.

Sen vet jag inte vad du har för erfarenhet av tonåringar men det är långtifrån alltid som de tycker att det är kul att hjälpa till. Då behövs morötter ibland. Sedan tycker jag att det är en viktig del av uppväxten att förstå att man inte bara kan få hur mycket pengar som helst till höger och vänster utan att man får göra något för dem. Det lärde sig mina genom att jag köpte tjänster av dem och att de då självklart fick betalt. Vissa saker gör man som familj just för att man är en familj men när det handlar om större saker än vad jag hade lagt på barnen om jag hade haft en annan livssituation så anser jag att det är rätt att betala för det.

 

[anhe]

Jag har ju fyra barn hemmaboende, 3 stycken mellan 10 och 12 år, den fjärde är yngre så han är inte relevant här. De ansvarar för övervåningen på huset. Dvs 1 gång i veckan ska deras rum grundstädas, byta sängkläder, plocka i ordning, damma, dammsuga, torka golv. Sen har de gemensamt ansvar för hallen och toaletten på övervåningen. Då handlar det om grundstädning. Jag får dock påtala att detta ska göras under helgen, sen får de själva bestämma när. Det har de fixat i ett par år. De är faktiskt jätteduktiga. Ibland slarvas det, men de har ganska bra koll på vad som gäller.

De gör inte jättemycket utan att man säger till, men jag förväntar mig att skolväskor packas upp/plockas bort från hallen, att skor ställs någorlunda i ordning, att man plockar ihop efter att man stökat till (t.ex plockat fram spel och annat). Får absolut tjata om det men jag plockar INTE efter dem. I övrigt ger jag dem ibland en lapp med lite småplock att göra hemma när de ändå sitter hemma efter skolan. De kan handla om att hjälpa till med enklare matlagning, de kan fixa en del mat själva, de kan ta hand om kattlådan, de tar ofta hand om diskmaskinen, de kan slänga på en tvättmaskin, de kan dammsuga kök och sånt, duka, plocka undan och lite annat smått och gott. Underhåll av gemensamma ytor och leverne alltså. Bidra till familjen. Vanligtvis gör de inte allt det här på en gång såklart, men någon liten uppgift brukar de ha. Nu kanske det låter som att barnen gör allt, och tro mig, så är det verkligen inte, men jag vill att de bidrar lite grann i alla fall, och får upp ögonen för vad som kan behöva göras i ett hem. Det är dessutom nödvändigt att de hjälper till. Annars finns det inte en chans i världen att hinna med allt de vill göra på fritiden. Jag vägrar agera hotell. Alla måste bidra för att vår familj ska flyta.

 

[Sedna]

När barnen var små så fanns det inga pengar inblandat. Det var först när de själva hade ett behov av mer pengar i tonåren som vi gemensamt kom fram till den lösningen. Det var en morot helt enkelt, något som gjorde det roligare. Sedan var det så att jag köpte vissa tjänster av mina barn men det hade en helt annan orsak än att vara endel av familjen. De tjänsterna hade jag lika gärna kunnat köpa av någon annan men eftersom de ville tjäna mer pengar så gick det till dem i första hand. När de inte hade lust/tid längre så började jag köpa tjänsten på annat håll.

Sen vet jag inte vad du har för erfarenhet av tonåringar men det är långtifrån alltid som de tycker att det är kul att hjälpa till. Då behövs morötter ibland. Sedan tycker jag att det är en viktig del av uppväxten att förstå att man inte bara kan få hur mycket pengar som helst till höger och vänster utan att man får göra något för dem. Det lärde sig mina genom att jag köpte tjänster av dem och att de då självklart fick betalt. Vissa saker gör man som familj just för att man är en familj men när det handlar om större saker än vad jag hade lagt på barnen om jag hade haft en annan livssituation så anser jag att det är rätt att betala för det.

Barnen var så små? Jag syftade på det du skrev att när de var 13 skulle de göra vissa saker för att få pengar. Även 13åringar är barn, så förstår inte varför du tror att jag pratar om småbarn.

Sedan vet jag inte vad man behöver för speciell erfarenhet för att veta att tonåringar inte alltid så gärna hjälper till, det är väl allmänt känt...?