Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

[mickiss]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

usch man blir nästan lite fundersam på varför man håller på med hästar när man läser om alla hemska olyckor folk varit med om.. men jag är en av dom.. :P

jag tänkte berätta om en av de gånger när jag skulle tävla i dressyr på min lilla häst, han är känd för att vara hetsig, halvknäpp och allmänt svår men jag tänkte inte backa ur utan tyckte att det hade gått bättre än vanligt på sista tiden på mina träningar.. positiv som jag är så red jag dom 20min ner till ridskolan och började jobba igång honom i paddocken, inga problem där inte så jag och mina kompisar ser positivt på dagen eftersom dom vet hur han kan bete sig.. dvs att han slänger, hoppar, sparkar och håller på när han är på det humöret. så när det var min tur så red jag in i ridhuset tillsammans med de andra tjejerna som red fram och väntade på sin tur där inne, så fort vi kom in spände han sig och började bråka. jag pratade lugnt med honom och insåg att det va bara att försöka hålla honom lugn innan det var våran tur, jag hade start nr 4 så jag behövde inte vänta så länge. programmet började fint och han lyssnade bra, enda tills vi skulle galoppera. helt plötsligt gick det inte att svänga till höger utan han kastade sig helt planlöst åt vänster och stack iväg som skjuten ur en kanon och börjar bocka. jag tappade ena stigbygeln och när han gjorde ett tvärkast åt andra hållet så åkte jag av sidledes med ena foten i stigbygeln. vilket resulterar i att sadeln snurrar så jag kommer ur, jag ska tilläga att sadeln var hårt åtdragen, så rätt stora kraffter for genom mig och hästen, den s.k gravitations kraften.. jag snurrar att halvt varv och landar på mage. hästen springer ett par meter bort och stannar, snabbt har jag en ridlärare som hjälper mig av med västen då jag inte får nån luft, har bokstavligt talat slagit luften ur lungorna.

Ridlärare: hur mår du?
Jag: bra
R: kan du vända på dig?
J:visst (vänder på överkroppen men inser att benen ej följer med, vänder dom runt med hjälp av mina händer.)

vid detta laget är ridläraren så uppskärrad att hon ber några komma med båren och hjälpa mig in på kontoret så att vi ska ringa ambulans. jag lastas upp på båren och bärs iväg, dock håller dom på att nästan tappa mig i dörren, tur att jag fortfarande hade hjälmen på mig. väl inne på kontoret så hetsar dom och får av mig mina fina stövlar innan benen ska svullna då jag inser att jag inte kan röra benen. men innan dom ringer ambulans ber jag att få använda en telefon och ringa mamma, dom bli lugna då dom inser att hon finns i närheten men när jag berättar att hon är 50 mil bort blir dom rädda igen, men ingen ambulans rings utan vi väljer att avvakta så jag får skjuts hem. allt slutar med att läkare uppsöks nån dag efter och jag får gå på kryckor väldigt länge, en operation i knät har gjorts men jag har fortfarande ont i knäna och det kommer förmodligen inte bli bättre. men det är väl ingenting om man jämför med en bruten rygg som jag misstänker att den skärrade ridläraren säkert trodde jag hade lyckats med..

men jag rider alltid med hjälm och väst men olyckor kan ändå ske, fast dock tänker jag ofta på vad som hade kunnat hända om jag inte haft väst denna gång??

 

[CBJack]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

För många år sedan fick jag hem en underbar vbl travare, hingst som avslutat sin framgångsrika karriär inom travet. iaf skulle jag rida honom för första gången, hackamore kollades och såg ok ut. Vek av på en isbelagd väg men han var ordentligt broddad, Jag ökar tempot lite och vad händer, hackamoret går av

Han ökade stadigt traven jag satt således med tränset ner vid framvalvet på sadeln, tappade stiglädren och tempot var rasande i full kareta, trav dock, men ni kan ju tänka er en v75 häst i tävlingskondis som sätter av i travartrav.

Jag kan lova att jag hann tänka på en massa saker, om mannen kunde klara barnen själva osv för hade det kommit en bil hade garanterat ingen överlevt.

Efter ca 4 km i rasande tempo kommer vi fram till en gård och jag kastar mig handlöst i en stor snödriva, hästen stannar och tittar på mig förvånat, gårdstanten kommer hysterikst skrikande ut på sin farstubro med pappiliotter i skallen att hon ska ringa räddningstjänst, jag tackar nej och dråsar ner igen totalt utmattad. Kravlar mig sedan opp och går sakta hem med hästen.

Dagen efter och 6 dagar framåt ligger jag i sängen för varenda muskel är totalt utmattade och värker så jag tjuter. Till saken hör att jag innan denna ridtur inte suttit på hästryggen på minst 5 år så min kropp var inte direkt van vid påfrestningen.

Mitt råd är att verkligen köpa kvalité utrustning och inget billigt skit, framförallt om du ska sitta opp på en häst som inte är tränad på sits och förstår sitsens inverkan. Denna underbara kille hade inte en aning om vad jag ville och inget han kan lastas för. Jag hade däremot en underbar tid med honom fortsättningsvis

 

[vibeke]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

usch... vad hemska historier ni har!!
själv har jag en att bidra med, men den hände ikke mej, som tur var. Iallafall, min kompis och jag var ut på våra två ponnisar, min lugn och snäll medans hennes var lite sprallig och ville springa iväg hela tiden. Vi kommer fram till en av murarna som vi älskar att hoppa, både hon och jag. Tyvärr så finns det lite träd längre bort med låga grenar. Kompisen hoppar muren, tappar helt kontrollen av sin häst och han kutar iväg till träden. Första grenen och hon sveps av, bakåt som om hon viker sej, i ett ögonblick. Hästen forsätter springa och jag tror kompisen brutit ryggen. Hon ligger där tills jag springer upp till henne, och där ligger hon och gapflabbar! Under hela den tiden hade inte jag kunnat hålla mig för skratt,för det såg himla roligt ut, så de slutar med att vi båda skrattar tills tårarna rinner,och kompisen är helt oskadd, och hästen osckå.

 

[Vita_N_6520]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Det här är väl ingen allvarlig olycka men det gjorde så j*vla ont så jag tycker nog den räknas.
Det var för ett par år sen, jag var ute på på första "riktiga" uteritten för våren (Det hade varit isigt och kallt så det hade bara gått att skritta innan).
Perfekt väder, hästen skötte sig jättebra och jag satt just och tänkte på hur underbart det var.
Och längst bort på ridvägen, bara några meter innan jag skulle vända, så får hästen tokryck och tvärvänder samtidigt som hon gör ett extremt bocksprång. Jag flyger i backen innan jag ens hinner reagera, landar på svanskotan och det gjorde så ont att jag varken kunde andas eller röra mig.
Efter en stund kan jag dock röra mig igen, och när jag ser att hästen är påväg att gå hem så tvingar jag mig själv att halvt springa efter henne. (Läs halta och med sprutande tårar för att det gör så ont)
Efter nån kilometer får jag fatt på henne - hon var väl övertygad om att jag skulle slå henne - och använde henne som krycka resten av vägen. Sen på kvällen fick jag smärtfeber och kunde knappt röra mig på hela helgen. Ett par veckor tog det innan jag kunde röra mig normalt, så jätteallvarligt var det väl inte.


En annan sak var för många år sen när jag precis fått min fjording och hade problemet att hon stack hem hela tiden när jag red.
Jag var barbacka i en hage, hon stack för tusende gången och jag bestämde mig helt enkelt för att hoppa av. Smart.
Fick en kraftig hjärnskakning och en liten spricka i axeln. Gick runt och tjöt hur länge som helst i stallet för att sen åka hem och sova, utan att någon visste att jag hade hjärnskakning förrän min mamma väckte mig och sa något om att min morfar hade träffat mig, och jag sa att jag inte visste det


Sen har jag varit med 2 ggr om att gå omkull på hinder också. Mindre roligt. Fick väl hjärnskakning båda gångerna och en spricka i axeln ena gången.
Tror axeln fick en törn andra gången också, men då röntgades den inte. Mina axlar är väldigt känsliga.

 

[Vita_N_6520]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Okej, glömde det där med råd till andra..
Utifrån mina skrivna olyckor:

1. Lite inte på att hästen ska vara snäll bara för att allt känns underbart. Speciellt inte när det är vår ute, och inte på samma väg hästen har slängt av dig två gånger tidigare (Kan säga att jag red aldrig dit igen )

2. Hoppa INTE av en häst när den galopperar. Det är bara dumt.

3. Hoppa inte, det är farligt!
Iaf inte med klumpiga hästar (ena var klumpig, andra bara otur), och över klumpiga tunga bommar.

 

[Scandi]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Oj gud! Har själv ridit en hel drös tävlingstravare, varav i alla fall en hade vunnit v75 och den traven är inte att leka med så jag förstår att du var helt slut efter en sådan färd! Man känner sig som en milkshake om man sitter ner! x) Men vilken tur att det gick bra!

 

[enjoyable]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Jag kan komma med en olycka jag var med om för ca 7 år sen (oj, var de verkligen så länge sen?). Men aja. Jag var på ett endagars-ridläger på klubben jag red på då och skulle rida en relativt orutinerad häst. Vi skulle hoppa, såklart. Denna hästen är en häst som är expert på att känna av om man tvekar (jag kan inte förstå varför man sätter sånna hästar på lektioner med orutinerade ryttare). Och ja, som kanske hade ridit i 4 år då började tveka på hindret (oxer på 70 cm) och självklart känner stoet av det och börjar sakta in. Jag ber då henne att öka för att inte tappa bjudningen och då blir de dubbla signaler för stackars hästen som inte alls förstår vad hon ska göra. Så hon hoppar av, alldeles för tidigt och vi hamnar mitt i hindret. Jag tappar balansen redan i upphoppet och när vi landar är jag halvt av och dunsar tillsammans med hästen rätt in i hindret. Slår i huvudet ordentligt och försvinner från omvärlden ett tag. Allt som hände, från att hon började tveka till att jag åker rätt in i hindret kändes som en dröm. Med ett ryck vaknar jag upp och har fem personer runt mig, två sitter på huk och ser väldigt bekymrade ut. En sjätte person pratar i telefon och de enda jag hör är: "Hon har vaknat nu!" och han ser väldigt lättad ut. Försöker sätta mig upp men dom håller mig kvar nere och jag hör hur en bil rullar utanför ridhuset. Strax efter kommer två ambulanskillar in. Alla hjälps åt och jag spänns fast på en bår med nackkrage och hela köret. Huvudet spänns åxå fast och jag kan inte röra mig alls. Med tanke på att jag bara var 13 år då så var allt väldigt obehagligt. Jag fick åxå en tillfällig minnesförlust och det enda jag kom ihåg när jag precis hade vaknar upp var mobilnumret till pappa min. Väl på akuten var de minst 10 personer runt mig och de gjordes hundra grejer samtidigt. Sen ville dom åxå röntga hjärnan på mig. Röntgenplåtarna visade dock ingenting och när mamma och pappa kom fick jag lämna sjukhuset samma kväll. Undkom endast med en hjärnskakning och ridförbud på en vecka. Hjälmen gick sönder i fallet.
Efter den olyckan är jag jättefeg när de kommer till hoppning. Hoppas endast en häst som jag litar fullt ut på, och som jag vet klarar hindret utan problem.

 

[enjoyable]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Kom på en till olycka nu som hände för två år sen, lite drygt. Dock handlar det om trav, men de är ju endå häst inblandat.
Jag var på praktik hos den välkände tränare Jan-Olov Persson (ja, han som tränade Järvsöfaks) och skulle köra en häst som heter Järvsömolle. Vi selade på och allt var tiptop tills vi skulle köra ut. Jag kan inte påstå att jag var så speciellt rutinerad då heller. Men precis när jag ska hoppa upp i vagnen i farten så gör hästen en tvär sväng precis när han kommer ut och han verkar totalt ha glömt bort att han hade en vagn bakom sig. Jag, som inte satt ordentligt tillrätta, hann inte reagera förräns vi satt fast i dörren och miljoner tankar strömmar igenom huvudet. Jag försöker få honom att backa men han blev totalt blockerad i hjärnan och jag både känner och ser hur hästen gör att katapultsprång framåt. Vagnen, med mig i, flyger och jag slår en kullerbytta och får vagnen över mig. Hästen drar vidare med vagn och hela köret och ja, där hade vi en lös häst. Tur var sprang han in i en hage och kunde lätt fångas in. Jag själv känner inte hur ont jag har och haltar efter, lessen och förtvivlad. Inte nog med det så får jag en rejäl utskällning av Jan-Olov och han påstod att jag inte borde köra häst och att jag inte borde ha något i travet att göra (måste då få nämna, bara en vecka tidigare hade han tappat en häst på banan med full utrustning och den hästen slog på sig en senskada). Detta var första gången de hände något sådant för mig så jag visste inte alls hur jag skulle tackla det. Nåja, hästen klarade sig, dock inte vagnen eller dörren. En av dom äldre som jobbade där körde en kort runda med hästen och ingenting hände (en vecka senare så startade hästen, så ingen skada skedd på den iaf). Men jag mådde fruktansvärt dåligt timmarna efter det. Min lärare ringde och var jätte orolig (förstås..) och jag sa att jag bara hade lite ont i höften och att mitt finger fick sig en smäll, men inget är nog brutet. Jodå, på lunchen senare så svullnade mitt finger upp ordentligt och blev alldeles blått, tillägga är väl att jag jobbade hela förmiddan med det fingret. Jan-Olov kunde inte se hur svullet de var men personalen ville att jag skulle in på akuten och sagt och gjort. Efter lite röntgenplåtar i höft och finger så fick jag en gipsskena på högerhanden pga brutet långfinger. Höften var okej, fick bara en ordentligt smäll. Nu är jag återhämtad såklart, fast fingret ser lite miffat ut. Tilläga bör väl att jag idag är egen tränare och klarade både körlicenset och tränarlicenset helt galant.

 

[koma]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Tog med min mamma till stallet en lördag i maj för att visa hur duktig min 4 åring hade blivit. Vi kunde nu rida honom utan lina i skritt och trav, Utan att longera något innan! Han hade blivit såååå lung och fin.
Tyckte dock att han va lite "lurig" idag, spände sig lite när jag skulle sadla...
"borde jag lina innan? så han får bocka av sig?...nää vill visa mamma hur duktiga vi är!"

Satt upp skrittade ett varv på volten och sedan bara exploderade han! Rakt upp i luften i värsta capriolhoppen, han nästan stegrade sig och sedan for upp i luften, jag hamnade framför sadeln och i ett sista bockhopp for jag upp i luften över huvudet på honom och landade som ett streck. Rakt ned på huvudet. Hjälmen sprack av smällen. Låg ned en stund och kände hur min kropp lixom flöt iväg, hade ingen känsel nedanför huvudet och tänkte "Nu är det kört, jag kommer aldrig att gå igen.



Sitter här nu, 3 månader senare med stelopererad nacke och nedsatt känsel i fötter samt stärkt känsel i händerna och grämer mig för att jag INTE linade honom innan! Så jävla jävla dumt!!!

Så mitt råd till er, Har ni en unghäst som kan vara lite bockig. Longera för guds skull en sväng innan ni sitter upp!

 

[koma]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Har en häst som tillämpar exakt den bock-metod som syns här:

http://www.youtube.com/watch?v=4ZpUyEAeXMY

.

sådär bockade min 4 åring när han hade sig en "spänd" dag. Fast han höll sig på samma plats men snodde runt på en liten volt. Vem sitter kvar? Ingen!

herregud asså, vad fan ere man håller på med haha

 

[Mirre]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Red en hingst en gång som stegrade sig och gjorde något kast antar jag, minns inte så mycket från det. Jag flög alla fall och bröt armen bland annat. Slog i höften, armen och skallen (tur man hade hjälm)
Så bruten arm, minnesluckor, sned höft (är fortfarande sned) och massa skrapsår osv.

 

[TryMe]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Undviker noga att läsa igenom tråden

Jag har varit med om en del, men jag delar med mig av min senaste.
Det var i mars i år och det var fortfarande is och hårt i marken överallt. Vi hade knappt kunnat rida på 2 månader eftersom marken mestadels bestått av is. Jag skulle skritta min häst på ridbanan, och tänkte att eftersom vi bara ska driva runt lite i snön så tar jag gummibettet, varför rida med det skarpa när vi inte ska träna?
Vi hade sällskap av tre stallkompisar som precis var klara och stod och pratade i mitten av ridbanan med sina hästar ståendes stilla bredvid och allt var frid och fröjd. Min häst börjar småtrava lite, och jag känner verkligen hur hela han vibrerar av överskottsenergi. Börja ta förhållningar, hästen svara med att fatta galopp. Först går det riktigt sakta, och jag låter honom hållas i ett par steg innan jag gör fler förhållningar. (notera att det inte var is på den delen av ridbanan jag red, endast hårt) Han svarar inte alls utan ökar, och nu börjar jag bli nervös eftersom underlaget inte är det bästa. Jag tar ordentligt i tyglarna, han lyssnar inte alls utan ökar ÄNNU mer och vi far runt som dårar på ridbanan. Jag försöker göra små små volter, men det får honom inte att minska.
Han drar på ännu mer och det går så snabbt att jag får tårar i ögonen. Jag börjar bli riktigt rädd och ropar till dom andra att dom ska hjälpa mig, men vad kan dom göra? Han skiter fullständigt i mig, bettet och dom som står på marken.
Det hela slutar med att jag tappar stigbyglarna, sitter kvar ett par varv till, och sen tvärvänder han åt vänster och jag kraschlandar rakt ner i marken. Kan säga att den smärtan har jag aldrig varit med om innan, och då har jag ändå åkt av så hjälmar har knäckts förr... Hästen fortsatte showa runt ett par varv efter. Vet inte riktigt vad som hände för allt var väldigt rörigt för mig, men mina stallkompisar sa att han nästan hade sprungit rakt över mig.

Nu var det ju vinter, så jag hade linne, tjocktröja samt jacka på mig. Trots det fick jag ett öppet sår i ryggen, fast kläderna inte hade åkt upp när jag landade. Det säger nog en del om vilken fart jag hade när jag åkte i marken.
Efter detta blev det ambulans, akuten osv osv. Dom ville behålla mig iallafall över natten, men jag hade börjat spy som en galning av allt morfin jag fått så jag ville bara hem. Mina föräldrar hjälpte mig hem till dom och sen fick jag bo på soffan ett par dagar, eftersom jag knappt kunde gå. Svullnaden som följde gjorde att jag gick upp två storlekar i kläder också, har inte kunnat använda jeans på 5 månader

Blåmärket jag fick gick över ryggen, rumpan och höger lår. Har fortfarande kvar en inre blödning i ryggen och mitt högra knä gör mig lite halt då och då, samt ett ärr efter mitt sår på ryggen.
Tror det tog en vecka innan jag kunde gå i trappor, men jag var ändå tillbaka i stallet efter ett par dagar. Man gillar ju hästen fast han fick lite spel

Det ironiska med det hela är att precis ett år och 7 dagar innan den här olyckan åkte jag ambulans till akuten för en annan olycka med min förra häst. Mars är inte min månad

 

[Nimwen]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Det är många avramlingar jag varit med om, de flesta pga att jag varit så otroligt rädd för att gallopera att jag i princip fått till ett galoppsprång och sedan känt som om någon drar ner en rullgardin framför ögonen på mig och sedan helt sonika ramlat av av mig själv. Denna rädsla har ursprung i att jag första gången jag skulle gallopera spände mig så mycket att jag dunsade till så hårt i sadeln att jag fick ryggont i en vecka.

Hur som helst har jag vid tre tillfällen varit på väg att råka riktigt illa ut, och är väldigt glad att det inte hände värre saker än det gjorde.


Vid första tillfället var det påsklovskurs på ridskolan och jag hade favorithästen. Jag bestämmer mig för att här ska galopperas! Ridläraren som visste om det här med rädslan går fram till mig och undrar om jag ska gallopera?!?
Ja säger jag självsäkert, och ridlärarens glada min går inte att beskriva, och hon peppade mig ännu lite till. Ridläraren säger åt oss att komma fram i galopp och jag ger galoppskänkel (lite väl entusiastiskt) Hästen far iväg i ett glädjeskutt och jag tappar balansen, lutar mig framåt och på något sätt kilar sig handen fast i käkremmen Jag tänker en sekund att f*n vad ont det gör att hänga i den här positionen, sedan blir jag helt förtvivlad... Här kan jag ju inte hänga! Det måste göra massa ont i nacken på min älsklingspålle!
Jag drar snabbt ur handen och ramlar av.
När jag ligger där testar jag om allt fungerar. Jodå, lite ont i armen och rätt stumt men ingen fara. Rider klart de 20 minutrarna på ridlektionen och ringer sedan mamma för att hon ska komma och hämta mig. På kvällen gör det ondare och ondare i armen, men jag säger ingenting och tänker att jag kan röra på den så borde inte vara någon fara. Vaknar sedan på morgonen och har så ont att det inte finns och väcker mamma, vi åker till sjukhus och det visar sig att jag har fraktur plus två sprickor längst upp på överarmen... oops!


Andra tillfället var vi ute ett gäng och skulle gallopera i en uppförsbacke, var fortfarande inte botad från min rädsla då men hade börjat jobba på den. Hästen hoppar till av något vid sidan av vägen och jag hamnar på något vis hängandes i manen, med hela kroppen på ena sidan av hästen och foten kvar i stigbygeln. Jag tänker att jag inte kan ramla av nu, då kan jag bli översprungen av de andra hästarna bakom mig, så jag håller mig kvar och hästen dundrar in i skogen och saktar sedan av, jag släppte taget och dunsade ner på marken med en häst som undrade vad jag egentligen höll på med.


Tredje tillfället, det värsta enligt mig, och som jag fortfarande är förvånad över att jag kom ur det oskadd är när jag, I galoppen (igen ) tappar balansen och ramlar av... med ena foten fast i stigbygeln. Har alltid haft problem med stigbygeln på tån och fått höra att om jag har stigbygeln ända in på foten kan jag fastna. Hur då? hade jag tänkt. Som om det skulle hända!
Men nu hände det, min första tanke var att Oj, det gick! och sedan försöker jag krångla ur foten ur stigbygeln, hästen är livrädd och sidvärtsgalopperar runt i paddocken (tack och lov var det inte ute) Jag är helt cool-lugn under alla 5 varv som hästen släpade runt mig, och fokuserar allt på att försöka hålla mitt andra ben borta från hästens hovar, min kropp borta från staketet/andra hästars ben och hovar samt krångla ur foten ur stigbygeln.
När foten väl kom ur stigbygeln hade jag sand överallt i mina kläder, i munnen, öronen, och näsan. Fy vad jobbigt tänkte jag, sedan insåg jag hur väldigt illa det kunde ha gått. Blev då väldigt rädd ett tag och tänkte att sand kanske inte är så farligt iallafall. Snacka om ögonöppnare

Så, stigbygeln på tån gott folk! Eller säkerhetsstigbyglar, eller inga stigbyglar alls

 

[millan10]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

I Februari skulle jag och min mamma åka till ridskolan för att jag skulle rida. Jag läste på lappen om vilken häst jag skulle ha, det blev c-ponnyn T. Jag och mamma gick bort till hans spilta och jag gick in för att vända runt honom. När jag knäppt upp spännet på grimman så vände jag runt han. Egentligen var det meningen att han skulle stanna men han bara drog iväg mot stallgången. Samtidigt stod mamma redo med att knäppa fast kabinhaken i grimman när jag vänt honom. Hon såg att T började dra iväg och tog tag i grimman. Vi fick inte stopp på honom. Då tänkte hon vara effektiv och knäppa fast kabinhaken snabbt så att han inte sprang ut på stallgången. Hon gjorde det och råkade sammtidigt fastna med tumgreppet i haken. Det slutade med att hon slet upp hela tumgreppet så att nervtrådarna syntes. Det blev ingen ridlektion utan en tur till Malmös handkirurg där dom fick sy ihop nervtrådarna igen. (Pilligt)

Hon fick ha bandage ett tag som hon sedan fick ta bort efter några veckor. Nu är hon på bättringsvägen. Hon har tappat känseln men den kan komma tillbaka sa doktorn. Inte all känsel men lite iallafall. Hon får träna tummen varje dag så att hon bygger upp styrkan igen. Men det kommer aldrig bli som förut...

 

[millan10]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Mitt råd: Se till så att hästen alltid står still när ni spänner fast den!

 

[vinkelina]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

börjar vara en 8-9 år sedan redan ( om inte mera) Hade med en kompis hyrt två hästar ( fjordingar) från en ridskola. Jag som ridit längre fick den som var lite mer busig. Det gick bra på ridplanen. Vi beslöt oss för att skritta av dem i skogen. bra terräng utan bilar. Hunnit kanske 500 m så fick jag svaret på varför min ansågs busig. Den vände helt enkelt 180 grader runt och stack hem. Trillade av som en vante. Tappade andan. Kompisen trillade av en stund senare. Jag spräkte handleden. Mycket mörbultad hela veckan. Efter det gillar jag inte att rida ut i terrängen, trots att min egen häst är 100% säker ( eller tja, 95 i alla fall)

 

[Vonarneisti]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Min enda stora ridolycka hände då jag nyss börjat rida, 5 år gammal var jag då.
Var på typ min 12 ridlektion på ridskolan och fick rida en ponny som hade ryktet av att vara lite temperamentsfull, så jag skulle så klart ha en flicka och leda honom med grimskaft under lektionen, som alltid då små barn rider.
Dock bestämde sig flickan att skita i grimskaftet och tänkte leda ponnyn rakt från bettringen istället. Ponnyn blev så klart skitsur av att ledas från bettringen, så efter ett par meter fick han nog och kastade iväg i rodeobockningar runt ridplanen.
Satt kvar ganska tappert, tills ponnyn gjorde en skarp 90 - graders vändning och bockning samtidigt och jag fortsatte så klart rakt framåt istället. Flög som ett spjut rakt framåt, huvudet före rakt på kanten av en hoppbom som låg på ridplanen. Ridhjälmen, som var den minsta i stallet men ändå snäppet för stor, gled rakt i nacken på mig, och bommens kant skar upp hela min panna. Blod everywhere och jag tuppade av.

Åkte ambulans med sirenerna på till sjukhuset där jag sedan hamnade under kniven och syddes ihop med ca. 15 stygn om jag inte helt misstar mig. Spenderade ett dygn på sjukhuset och fick sedan åka hem med ett jävlans svullet ansikte, hjärnskakning, blått öga ( från smällen antagligen ) och ett lapptäcke av olika lindor och lappar över pannan.

Har fortfarande ett ärr på pannan som varje gång påminner mig om att aldrig rida med en hjälm som är ens en millimeter för lös och kan därmed glida i nacken ifall man faller.

 

[Ickapeltz]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

*kl*
har 2 sämre minne
första var på en gammal medryttarhäst, skulle rida lektion och bara rätta till ett stigläder. Pang så tog han 3 galoppsteg framåt ocg svängde av (han ville ju inte krocka med väggen hehe) men det gjorde jag. Svimmade, skrek, skakade och det blev ambulans. kommer fortfarande ihåg hur hästens ägare sitter över mig och gråter... en spricka i knät och armbågen

andra gången var på min egen pålle på en hoppträning, hon var trött men tränaren sa bara en sista gång över ett ganska lågt kryss (grön pålle) och hon snubblar rakt in i hindret, lägger sig på knä och jag dimper av så det står härliga till. vet bara hur jag skriker "hur är det med havanna" och ska ställa mig upp. har bildbevis på hur blå jag blir i ansiktet efter hjälm, glasögon och paddock. hehe. så kan det gå!

grundsäkerhet är såklart viktigt = SUNT FÖRNUFT!!

 

[Nixehen]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Snor texten rakt av från min blogg:

"Igår beslutade jag mig för att ta tag i ridningen på Chanell. Då ingen har haft tid att vara med mig där nere ännu så beslutade jag helt enkelt att göra det på egen hand. Vad kan gå fel liksom?
Yeah...

Började med att klämma igenom ryggen på henne ordentligt, inga ömmande punkter där - lite öm precis framför korset. Men jag gissade att det berodde på kylan av regnet och borstade henne ordentligt för att få igång blodcirkulationen.
På med sadeln, inga reaktioner. Ner i ridhuset och longera med grejerna på i alla gångarter, hon jobbade på fint och inga som helst problem där.
Ruskade på sadeln, hängde i stigbyglarna och hon stod snällt. Så jag tänkte att "Kanon, då provar jag att hänga också!"
Sagt och gjort så släpade jag fram en pall och hävde mig upp på mage. Hon reagarade med att köra upp huvudet och steppa framåt. Jag konstaterade snabbt att hon reagerade i ryggen och skulle hoppa av. Men när jag la tyngd i stigbygeln så eskalerade reaktionerna och hon for iväg bockandes med mig på mage över hennes rygg.

Nästa sak jag minns är att jag ringer min pojkvän och inte har en aning om vad det är för häst som står framför mig där jag sitter i gruset. Han frågar om det kan vara TomTom, den nya som jag fått hem igår. Varvid jag svarar "Va? TomTom? Har jag tagit hem en ny häst till?!" Och brister i gråt. Han säger att han är påväg och att han ringt ambulans. Sedan bryts samtalet.
Jag kollar på telefonen och ser att det står 22 augusti. Jag får det inte att gå ihop - det är ju vår? Vem har fipplat med min telefon? :O
Sakta men säkert kommer sedan minnet tillbaka och jag ringer upp Patrik igen och berättar att jag vet att hästen heter Chanell. Sedan hörs ett dån utanför ridhuset och en helikopter landar precis utanför ridhuset. Samtalet bryts och det nästa jag minns är att de frågar om det är jag som är Emma.
De tog blodtrycket och sa att det skenade - jag svarade att det avr för att jag blir så nervös av att de kom med helikopter och att maschetten gör ont. De klämmer på ryggen och konstaterar att inget är brutet, att jag troligen har en spricka i vänster smalben och att jag fått en rejälhjärnskakning, men att jag inte behöver åka med dem om jag inte själv känner att jag vill. Jag hatar sjukhus så givetvis åker jag inte med.
Helikopterpiloten visar sig vara en hästkille och tar Chanell och klappar om henne. Han berömmer att hon är så fin och frågar hur gammal hon är. Här blandar jag ihop det lite och säger att hon är elva, fast det är TomTom som är elva. Chanell är 7.
Han ledde iallafall uipp henne till stallet medan jag fick åka i amazonen tillsammans med Patrik som slagit hastioghetsrekord mellan Uppsala och Gottröra.
Sedan får jag skäll av ambulanspersonalen när jag genast sadlar och tränsar av Chanell och kollar så att hon är okej. Hästen först!
De berömmer Patrik för hans rådiga tänkande i att ringa ambulans och berömmer mig för att jag hade hjälm. De är imponerade av min smärttålighet och envishet och kallar mig för en "riktig kämpe." Det värmde i förvirringen.
De frågar igen hur jag mår och allt sådant och ger Patrik stränga order om att ta mig till sjukhuset om jag blir sämre. Vad jag än säger.
Sedan vinkar de och jag tackar för att de kom och sedan flög de vidare.

Det visade sig att jag ringt Patrik tolv gånger och gråtit och sagt att jag ramlat av och inte visste vilken dag det var, eller månad, eller vart jag var eller ens vilken häst det var. Efter fjärde samtalet när han återigen fått förklara allting så hade han ringt 112 och sagt att jag trillat av min häst och behövde ambulans från platsen. De skickade stora doningar och kom med helikopter. Till lilla mig. Herregud, jag är inte död. (Fast Patrik hävdar att man inte behöver vara död för att åka ambulans - snarare tvärt om..)

Nu har jag sovit en natt med rejäl yrsel, jag känner mig som om jag körts över av ett godståg. Benet värker, huvudet spränger och jag kan knappt sitta då jag uppenbarligen landade svanskota-axel-huvud. Sedan fick jag en spark/blev trampad på benet.
Har lustiga blåmärken och skrapsår lite här och var på kroppen som jag inte kan förklara. Skumt.

Det här är första gången jag trillar av en av hästarna i verksamheten. Det känns skumt. Men jag hoppas att jag slipper bli rädd. Så snart jag kan stå utan yrsel så ska jag upp på Dalton igen och skritta en sväng. Bara för att känna mig trygg.
Tråkigt är detta med Chanells rygg, vi får se hur vi löser det - om det går att lösa. Snuttan min!"

Hände i måndags. Bjuder på en bild också!

 

[CarEr]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Kommer ned till gamla medryttarhästen och konstaterar att det ser väldigt märkligt ut i paddock och på gräset utanför, smala spår i paddocken samt platt område i en linje. Nåt som såg ut som hjulspår på gräset.

Visade sig att kompisen gått omkull med sin häst. Hästen ramlar över benen och bäckenet på henne och trycker till med hela tyngden inklusive westernsadel. Hon får hästen att resa sig försiktigt, hästen försöker i princip även att hjälpa henne upp vilket inte lyckas. Hon får krypa / åla från den bortre änden av paddocken till öppningen och grinden, där hon hängt jackan med mobilen i, för att larma ambulans. Därav det platta spåret i paddocken, 1.5 timmar krypande med brutet bäcken.

Hur nära grindstolpen än är och hur varmt det numera kan vara med "för mkt " kläder på sig tar jag aldrig av mig det klädesplagg som telefonen är i om jag är själv.