Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

[Bowman]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Mmm...
Mitt första "snabbjobb" med en galopphäst slutade med en dunderkrach. Hade väl oförskämd tur att jag klarade mig så bra...
Skulle egentligen bara med och värma upp, göra lite lätt canter. Sedan skulle "tränaren" göra snabbjobbet. Vi rider på två stora åkrar mellan en järnväg och en å. Åkrarna ser platta ut på håll men när man rider där så märker man att så inte är fallet... ;-)
Efter uppvärmningen drar tränaren iväg på den "skarpare hästen" medan jag skrittar runt med den lugnare. När han gått runt två varv med sin häst byter vi och jag hamnar alltså uppe på den skarpa hästen...
Han gör de två varven med fuxen och varvar ner medan han rider bort till mig där jag sitter på skimmeln. Väl framme byter vi inte häst utan börjar trava hemåt. Skimmeln jag sitter på går igång igen men jag tar ner honom utan problem men tyvärr inte tillräckligt bestämt. Han går igång igen och framför oss har vi öppningen mellan de två åkrarna vi rider på. Till vänster har jag en gärdesgård och till höger brinken ner mot ån...
Eftersom jag inte vill strula genom denna smala öppning tar jag ett bestämt tag i tyglarna och skimmeln växlar upp. Väl igenom öppningen går nästa växel i och jag inser att det börjar gå fort...
Jag sjunker ner och tar ett ännu stadigare tygeltag samtidigt som jag inser att fan det är så här jag inte skall göra med en galopphäst. Visst, han växlar upp i full fart och vi börjar banka iväg i en flack högersväng. Kvar på den andra åkern är tränaren med fuxen som ser oss försvinna iväg över den flacka åsen...
Jag inser att har måste jag göra något annars kommer det att göra ont, väldigt ont. Samtidigt är jag fascinerad av hur fort det går men ändå stabilt. Bara det att över åkrarna går det även en kraftledning. Och jag börjar skymta stolparna till höger när vi går in i högersvängen. Ser bilden framför mig hur vi kolliderar med nämnda stolpar och tänker nej, det vill vi inte. Jag släpper på tyglarna och rätar upp mig. Hästen avbryter högersvängen men minskar knappast farten. Framför oss har vi nu istället banvallen med järnvägen. Bra, tänker jag. Han hoppar väl inte gärna över banvallen och jag försöker pulla upp. Hänger allt jag orkar i tyglarna men inte får jag stopp på hästen. För lite till vänster finns det en järnvägsövergång som jag inte känner till. Hinner konstatera att det inte kommer något tåg innan vi är framme. Sen flyger jag när han tar språnget över. Nej, inte rälsen tänker jag och konstaterar att jag nog gjort en rätt kort karriär som arbetsryttare. Sen blir allt svart...
Jag hör när jag landar och det ljudet är inte trevligt. Låter väldigt mycket som något går sönder. Kanske inte bara något. Men har ändå en osannolik tur. Där jag landar på terra firma efter ha gått i spinn har någon grävt ett dike. Jag har alltså inte slagit ihjäl mig. Mitt grepp om halsremmen gjorde att jag följde med över rälsen och landade på andra sidan järnvägen. Jag kommer upp på benen och sätter efter hästen som fortsatt upp mot landsvägen. Tack och lov klipper han inte någon lastbil på vägen och jag lyckas med att fånga in honom.
Efter en kvart kommer tränaren med fuxen. Han såg aldrig vart vi tog vägen och letade en god stund på andra sidan järnvägen efter oss. Jag fick en bra smäll på höften, säkert en fraktur på underarmen och en bra smäll käkbenet. Men jag skulle ju till Strömsholm med fuxen två veckor senare så inte vågade jag säga hur illa jag slog mig.
Så här efteråt kan jag bara säga att jag är glad att jag red med hjälm, väst och halsrem. Jag lärde mig oerhört mycket på kort tid, blev aldrig rädd och rider aldrig utan halsrem. Och hästen, han svarade bara på mina signaler. Och tack o lov blev han inte skadad...

 

[Rimfrost]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Jag är lyckligtvis klarat mig undan allvarliga skador. När jag var 9 trillade jag dock av en häst, tappade luften och blev trampad på handen (dock inget brutet) och var rädd i två år efteråt, så det var rädslan och inte skadorna som gav "men". Har slagit handen i ett hinderstöd så att långfingret svullnat upp och blivit blått och oböjbart (kul att gå och f*cka i en vecka?) m.m, men inget allvarligt.

Men blir så förbannad på folk som tar så lätt på säkerheten, när jag har en mamma som under en dressyrlektion inomhus gick omkull med hästen på grund av en snubbling. Snart 2½ år sen, hon är fortfarande inte återställd.

 

[Lyrisk]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Jag var med om något riktigt otäckt i början av sommaren;

Min tidigare medryttarhäst, en pensionärstant på lagoma 25 år, skulle bli masserad en dag, så jag skulle ge mig ut på en liten skritt-tur för att mjuka upp musklerna strax innan.
Den lilla vändan gick runt en skogsdunge, skritt på lång tygel, när hon helt utan förvarning trampar på en gren/rot som knäcks under framhoven på henne, och välter
Jag blev visserligen lite klämd mot ett träd, men kunde liksom bara ställa mig upp. Det som skrämde mig mest här var hennes reaktion, normalt hade väl vart att hon försökt resa sig med en gång, men nej, hon drog världens suck och bara låg kvar - Jag trodde hon skulle lämna mig där och då
Det tog flera minuter innan jag fick henne på fötter igen, jag knuffade, drog i tyglarna och nästan skrek, när hon på kanske tredje försöket kommer upp igen - och jag kan leda hem henne.

Tyvärr blev hon aldrig bra i benen igen, efter den här händelsen kom hon liksom inte igen, vilja räcker inte när kroppen är för gammal, hon fick vandra vidare i mitten av sommaren

 

[Bowman]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Rider man mycket så ökar chansen för att något tråkigt inträffar. Oftast klarar Men sig bra. Men ibland är det nära...

Fick rida ett sto, ett fullblodssto som skulle ut och travas i skogen. När jag blev uppkastad på henne kände jag direkt att det här kommer att bli spännande. Förutom att hon var stor var hon verkligen en uppspänd fjäder. Kändes som att hon skulle flyga i luften vilket ögonblick som helst...

Vi kommer ut i skogen. Lyckas travar våra tre varv utan problem men hemåt har hon brått. Det går friskt hemåt även om det bara går i skritt. Vill inte dra och bråka med henne i onödan så vårt sällskap blir efter. Väl framme tid stallet är vi först och ensamma. Jag släpper på gjorden, drar upp stigbyglarna och hoppar av. Då håller inte nerverna. När jag fortfarande är på ner mot marken drar hon järnet in mot den öppna stalldörren. Jag håller fortfarande i tyglarna och halsremmen och följer med...

Något får mig ändå att släppa och jag landar hårt på betongen med höften och axeln. Tänker att nu måste ändå något gått sönder samtidigt som jag hör hur stoet sladdar runt inne i stallet. När de andra kommit från till stallet ligger jag fortfarande kvar på stallplan men kommer på något sätt upp på benen och in i stallet för att ta hand om min häst...

Jag hade en blå höft i en månad efter och har fortfarande ont i vänster axel. Men jag kan ju rida i alla fall. Var rätt glad över att jag inte följde med in i stallet. Fanns inte plats för ryttare och häst samtidigt genom stalldörren...

Efter det försöker jag alltid göra en halv volt från stalldörren när jag skall av. Jag hade väst med axelskydd och hjälm. Men funderar på att prova den sorts byxor med insydda höftskydd som motocrossförare har. De väger inte något och med tanke på hur ofta man landat på höften så är det konstigt att det inte finns något liknande för oss som håller på med galopp eller fälttavlan...

 

[Biomon]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Provridning av potentiell foderhäst, 13-årig vbl-valack, riktigt trevlig häst. Skrittade och travade på en äng bakom stallet först, kändes bra. Bestämde att vi skulle gå ut en sväng längs vägen också, jag på hästen och ägaren gående bredvid med min kompis. Skrittade på i rask takt, pigg och framåt men inte nervös eller så. Vid en raksträcka tog vi galopp. Fattade galopp ok, galopperade fooort men inte okontrollerat, fick ner honom i skritt, skrittade en bit och vände om. Då började han trava. Först knappt alls, sen fortare, och fortare, och fortare... till slut var vi uppe i värsta montétraven (måste ha sett... intressant ut ) och hästen brydde sig inte om mina hjälper. Styrde ut mot en åker för att kunna ta en volt.

Sen minns jag bara att jag som "hajade till" och inte visste var jag var, vilken dag det var, att vi ens skulle och provrida. Såg bara en skitig sadel och undrade sådär smått i panik om vi gått omkull (undrar vad min kompis tänkte just då..). Trodde jag drömt alltihop liksom. Ingen kul känsla, tydligen var jag ganska borta i någon halvtimme efter det och min kära vän fick tålmodigt förklara alltihopa för mig upprepade gånger...

Tydligen hade underlaget varit sämre än det verkat, vilket resulterat i en omkullridning, jag hade blivit liggande en stund medan pålle lugnt hade kravlat sig upp och ställt sig och betat... efter att vi kollat igenom hästen hade jag tydligen hoppat upp igen och skrittat hem till stallet. Inget av detta minns jag. Först när vi stannade och åt på hemvägen märkte jag hur ont jag hade i armen och sidan, och hur skitiga mina ridkläder var. Kände bara av lite huvudvärk så jag tänkte att äsch, blir jag yr eller nåt åker vi väl till hvc. Vi åkte och handlade lite på hemvägen och fortsatte till ett annat stall, haha.. var hemma ganska sent och min mormor (sjuksköterska) tog mig till sjukhuset där de konstaterade hjärnskakning. Jag bara ryckte på axlarna, vad spelade det för roll, hästen klarade ju sig utan skador

Tips: inte sidepull på en okänd fd travhäst med överskottsenergi x tusen på raksträcka hemåt.. och tänk lite längre än jag, som att t.ex. vänta typ 50 meter och svänga in på stallplanen istället.. hrm.

(Ja, jag tar hästen. Klickade helt enkelt. Men det hör inte till tråden)

 

[Riley]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

kl

Jag var med om min otäckaste olycka i somras. Hade sökt jobb i ett stall och åkte ner ett par dagar för att provjobba. Det var en fantastisk gård med fantastiska människor, bra hästhållning och jättetrevliga hästar, så allt kändes verkligen perfekt. Så på den sista dagen skulle jag rida galoppintervaller med ett sto, och jag funderade inte så mycket över det. Tills dess att jag hoppade upp och sjönk ner i sadeln, och hästen tvärdrog iväg i galopp. Det fanns ingen ansats till styrning eller broms, hon skenade verkligen. Efter en stund svängde vägen, hon drog ner i ett dike som vi mirakulöst undvek att gå omkull i, och ut på en äng där hon började tokbocka, fortfarande i samma tempo. Så jag flög som en vante och vet att min sista tanke var ett helt uppgivet "jaha, nu dör jag".

Jag slogs medvetslös, och nästa minne är från sjukhuset över fem timmar senare. Drog på mig en rejäl hjärnskakning, hjälmen sprack tydligen i fallet. Jag var inte ett dugg rädd under själva skenturen, bara jävligt förvånad, men efteråt tog det en månad innan jag ens vågade sitta upp på min egen häst på ridbanan, och var då så rädd att jag skakade och grät. Det gick två månader innan jag tog det första travsteget, och såhär fyra månader senare får jag fortfarande hjärtat i halsgropen, klänger i tygeln och saktar ner till skritt bara hästen spänner sig lite i traven. Tur att jag har en tålmodig häst som står ut med sin mattes CP-infall.

Något annat som sitter kvar var när min häst slog mig ur sulkyn på travbanan för x antal år sedan. Fick en hjärnskakning och någon spricka i något revben då, men den olyckan var bara obehaglig för att jag var övertygad om att min häst, som skenade ut från banan, in till centrum och ut på riksvägen, skulle bli påkörd och dö. Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, jag tror på allvar att jag begått självmord om hon avlidit, för jag skulle aldrig kunna leva med mig själv efter att ha varit skyldig till en sådan sak. Så tipset där är väl: Alltid slaggjord när man kör i sulky. Hur snäll och säker hästen än må vara är det fortfarande en häst, och man sitter fortfarande helt oskyddat. Jag kommer personligen aldrig mer att köra någon häst varken i långvagn eller sulky utan slaggjord.

 

[Irival]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

*kl*

Jag har faktiskt klarar mig ganska lindrigt undan och en gång hade jag verkligen extrem tur.
Gick omkull med medryttarhästen när jag var 15 år. Världens bästa häst som var över 180 cm i mnkh och det var knappt jag kunde kravla mig upp på honom.
Jag och min kompis var ute och galopperade på vintern och det var mest slask ute. Jag och min häst ligger bakom dem när hon sätter fullt ös uppför en backe. Jag hinner bara se hennes häst som sticker iväg innan min häst sätter efter. Han hann väl knappt ta ett par språng innan han halkade på en isfläck och går omkull med världens brak. Jag fick hästen över i princip hela mig men lyckades hamna i en grop i marken så fick ingen tyngd på mig. Däremot slog jag i huvudet med en ganska bra smäll vilket alltså medförde en lättare hjärnskakning och en liten minneslucka. Jag minns knappt hur jag reagerade över att jag hade en stor häst över mig och ett par hovar farligt nära ansiktet. Min underbara häst ligger blick stilla och verkar nästan förstå att situationen kräver största lugn eftersom att den där lilla människan ligger någonstans under hans stora kropp. När jag kravlat mig upp och gått ett par meter ifrån honom häver han sig upp och skakar på sig som att "det var ju inte så farligt...". Kloka häst.

 

[Ponsse]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

KL

Skriver som vissa andra, att gud vad läskiga saker ni råkat ut för!

Jag har iofs också råkat ut för två rätt läskiga olyckor..

Den första hände när jag var kanske 13 (plus minus något år), var på ridläger precis som alla andra år, och vi skulle ha våran kvällsridtur, precis som alla andra kvällar.

Två ridledare, och fyra elever. Jag red som nr 4, och hade alltså två hästar bakom mig. Det regnade, och mitt i en backe va min kompis TVUNGEN att stanna å fixa lädrena.. Å efter det kommer jag inte ihåg något förrän jag låg på backen. Vi hade ridit i någon halvtimme efter mitt sista minne, och på en raksträcka hade vi fattat galopp. Min häst som hade tappat en sko galopperade i det lilla gräset mellan diket och grusvägen. Och helt plötsligt går hon omkull (inte konstigt, man vet ju inte vad som gömmer sig i det gräset) och jag ramlar av, TAPPAR hjälmen, och slår i huvudet. Ambulans kom och hämtade mig, och konstaterade hjärnskakning.

Vad vi kan lära av det är att: Aldrig rida en häst med tappsko, och speciellt inte i gräset mellan dike och grusväg

Den andra va nog lite värre.. Och ja, jag vet att allt var väldigt osmart gjort, men jag fick lära mig en läxa på det.
Var två år sedan, 17 år då. Hade precis fått hem min ponny till ett nytt stall efter sommarbetet. Han blir alltid överkänslig i nya stall så jag gick ut med honom på (det flera km långa öppna) fältet, och tänkte att jag skulle NH-a lite.. Med en ponny som inte är NH-tränad, i endast grimma och grimskaft. Jag hade ingen hjälm, inga handskar. Ponnyn sköter sig okej fram till att han drar iväg, och inte mot stallet, utan upp över fälten. Jag springer efter honom, och inser att han sprungit till ett annat stall som ligger bortom kullen. Väl där har en unghäst hoppat ur hagen när han såg min häst, men dom har lyckats fånga min iallafall. Tar min häst, säger förlåt och försöker gå därifrån så snabbt som möjligt, varpå tjejen börjar tjata om att grimskaftet är hennes. Jag säger att jag kommer tillbaka med det senare då jag inte kan leda ponnyn i endast grimma hem. Någonstans när vi står här och pratar kommer den andra hästen som sprungit lös och sparkar min häst i magen, varpå min blir rädd och ska fly. Framåt står jag, åt ena sidan staket, och åt andra sidan hästen. Han sprang över mig, och i fallet slog han till mitt huvud med hoven.
Ambulansen kom, någon snäll kom och ledde ner min ponny till stallet (han klarade sig utan en enda skråma), och på sjukhuset konstaterade de en kraftig hjärnskakning och hjärnblödning.. Jag kommer dock ihåg alltihopa utan problem

 

[Leea]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

KL

Usch vad läskiga grejer ni varit med om. Jag har själv klarat mig rätt bra från hästrelaterade skador, men har åkt av ett antal gånger förstås.

Jag hade en ponny när jag var yngre som jag hade hemma hos en kompis. Vi red ut en dag på våren när det var töväder och stora vattenpölar på ridvägarna, min häst var jättefjantig när det gällde vatten och ville absolut inte gå i pölarna. Vi skulle galoppera sträcka och precis när jag gör galoppfattningen hoppar hästen ut i diket för att undvika en pöl och fastnar en buske, det tar tvärstopp och både jag och hästen åker på näsan! Jag landar på ansiktet på grusvägen. Klarade mig dock utan allvarliga skador men hade skrapsår och en lermask i ansiktet. Min kompis kunde inte sluta skratta. Hästen klarade sig också.

Det absolut värsta som hänt mig, och som jag fortfarande är rätt traumatiserad av var när min mamma råkade illa ut.
Det var runt jul och mamma och jag hade hand om ponnyridningen på byn. Jag var runt 10-11 år och hästarna kom från ridskolan, en shettis och en fjording.
Vi skulle rida tillbaka hästarna på kvällen, ca 5 km till stallet i oupplyst skogsväg.
När vi svänger ut på den skogsvägen blir mammas häst rädd, tvärvänder och sticker i fullgalopp. Mamma ramlar av, det slår gnistor om dem som lyser upp den kolsvarta vägen. Sedan reser sig mamma inte upp.
Jag bara skrek rätt ut och som tur var hände detta precis utanför det ända huset som finns efter vägen. Så hjälp kom snabbt, men jag var helt övertygad om att mamma var död.
Hon fick en kraftig hjärnskakning då hon slagits medvetslös, hon minns fortfarande ingenting av händelsen 13 år senare. Hon var kraftigt blåslagen, men i övrigt så klarade hon sig bra, inget brutet eller så. Men jag kommer fortfarande ihåg händelsen i detalj.

 

[Arawen]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Var för fyra veckor sedan med om min första allvarliga hästolycka. Visst har jag trillat av många gånger, blivit trampad och sparkad.Men inte som denna gången. Jag och min kompis skulle åka och hämta hem hennes nyköpta häst, vi visste att hon inte var lätt att lasta men todde att det skulle gå bra. Efter att ha försök ett tag tänkt vi att vi får försöka på nått annat vis. Iden var att ställa på hennes trygga gammla kompis på transporten så kanske det skulle bli lättare. Jag hämtade den gammla hästen men kom inte längre än upp på lämmen så vände hon och travar iväg åt andra hållet. Det är det sista jag minns. Har fått berättat för mig i efter hand att hon sparkade mig. Hon träffade mig i ansiktet. Jag har haft tur jätte mycket tur. Hon sparkade ut 7 tänder men det kan jag få ny men det tar tid. Hade hon träffat lite högre eller lägre vet man inte hur det gått. Jag är glad att jag lever.

 

[Miedo]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

*KL

Min troligen obehagligaste häst-upplevelse var nog när jag fick prova rida en kompis ponny ett halvt pass. Det kändes överlag bra, och på slutet provar jag på lite galopp-åttor, hästen snubblar till vid något tillfälle men fortsätter direkt utan att verka reagera. Vi fortsätter några minuter till, tills kompisen säger "han verkar blöda i munnen...".
Gud vad obehaglig jag kände mig, riktigt hemskt.
Ridlärare kollade munnen och hittade inget, det slutade blöda i princip direkt, och troligen råkade ponnyn bita sig i tungan eller något sånt när vi snubblade. I vilket fall så kändes det riktigt jobbigt

När det gäller skador har jag kommit lindrigt undan. Min största skada skedde när jag GLED av hästen på en volt i trav (utan stigbyglar) och landade på axeln. Hästen gick på tygeln och det kändes bra, sen bara försvann balansen Kunde inte lyfta armen normalt förrän efter ett par månader.
Har blivit avbockad och fått en hov i huvudet på marken så att jag fått en lätt hjärnskakning också, men verkade som att de som såg på tyckte det var värre än jag tyckte.

 

[Amha]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Spännande tråd, läste bara de första inläggen.

Man har väl fått någon hjärnskakning och sådär men det värsta (otäckaste) måste ha varit för någon dryg månad sedan. Jag skulle rida ut på min 4-åring på en väg vi gått flera gånger förut. Jag kommer ut på asfalten och ser långt därborta 2 st motorcyklar från försvaret komma åkande, detta stall ligger hyfsat nära militära anläggningar. De som har stött på dessa härliga motorcyklar har säkert hört att de låter förskräckligt med. Jag hör dessa komma närmare och när jag och hästen är bakom ett buskage ser jag på hennes öron att nu kommer hon bli skraj (i övrigt en klockren häst som gått bredvid trafikerade 90-vägar och sett allt möjligt från MC till timmerbilar men dessa dök upp från ingenstans i hennes ögon, olyckligt nog). Samtidigt hör jag att det kommer en bil åkande bakifrån så det var inte direkt aktuellt att vända henne så man slipper ett kast.

Samtidigt som de hästätande motorcyklarna dök upp som "gubben i lådan" passerar bil i hög hastighet, åtminstone närmare 70 blås då detta är begränsningen och den körde enligt mig galet fort förbi. Jag känner att hästen kommer explodera när som helst och jag tänker "okej, inte bilen, inte bilen, inte bilen" så jag lyckas parera henne under den tiden det tar för bilen att passera men sen smäller bomben och hästen kastar sig om, tappar fotfästet och hamnar på sidan. Lilla jag sitter kvar på hästen under tiden hon ligger men när hon reser sig upp liksom studsar jag ur sadeln och sätter mig rakt på arslet.

Jag kan säga att hästen fick en tripp till Ultuna med tillhörande övernattning och jag var inte kapabel till att ta mig ur sängen dagen efter annat än för att hämta vatten, gå på muggen och laga mat men det var knappt alltså. Hela ryggen och nacken blev ju knas av den där smällen så det var inte värt någonstans att ha varit hos naprapaten bara några dagar innan den händelsen. Hade jag vetat det hade jag gått till naprapaten efter olyckan, det hade varit mer ekonomiskt Jag minns inte hur många dagar det gick innan jag var hyfsat smärtfri men det tog sin lilla tid.

 

[Sam]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Usch så många otäcka olyckor!

Jag har senaste åren gått omkull några gånger, som tur är har både jag och hästen klarat oss undan med skrapsår. Änglavakt?

Otrevligast var när vi kom i en snabb trav på en mjuk och något våt grusväg. Plötsligt försvinner hästens båda framben och vi ligger på sidan. Hästen ligger kvar och jag får dra ut mitt ben som befinner sig under honom. Jag reser mig men hästen ligger kvar, jag tror att hans sista stund är kommen men då reser han sig lugnt upp.
Vi båda var förståss chockade. Hålet som öppnade sig i grusvägen var 50 cm i diameter och 1 meter djupt! Småsår på oss båda var det ända som syntes av vår omkullridning.

Efter denna upplevelse är jag extremt försiktig när tjälen släpper från grusvägarna. Vill inte trilla ner i fler hål...

 

[Eliteanka]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Har själv inte vart med om något speciellt hemskt eller farligt så sett. Aldrig brutit något i kroppen
Men gick omkull med min förra häst, var djupare sand på ridbanan på vissa ställen och vi hade precis hoppat ett hinder då hon, lite klumpig häst, går ner på knä, från full galopp till tvärnit, hästen glider på sidan och får stora köttsår i ansikte, på bog och ben och rumpa.. Jag flyger av självklart, får halva hästen över mig men skiter i det, ställer mig fort som f*n och drar upp hästen. När jag såg allt blod på henne blev jag livrädd.. Aldrig sett så mycket blod på en häst... Ägaren till ridanläggningen vi var på sa att "det är ingen fara med hästen, men du borde kolla på dig själv". Skrapsår och djupa sår efter att hästen lyckats sparka mig i mage och rygg samt nästan legat ner på mina ben. Men kände ingen särkild smärta, gick hem med hästen 0,5 km ungefär, tog ut vet och också vet sa att det inte är någon större fara. Men den hästen hoppade aldrig mer igen iaf. Hennes ben blev förstörda och jag har fortfarande dåligt samvete för att jag red för fort på en ridbana med ojämn sand.

 

[claire]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

det värsta jag har varit med om var när min häst brunstade,( extremt hemsk när hon brunstar) så kommer vi till en brant backe men efter den var det ca en meter hög lera så vi vände, när jag ska vända får min häst ett ryck och ställer sig upp, men jag sitter kvar vi kommer ner förbacken börjar hon backa rätt in i ett par brevlådor hon blev skit rädd och börjar bocka, jag sitter kvar men var ganska skakis ( jag var tretton) på vägen hem så stack hon bara ca 2-3 ggr

 

[claire]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

mitt tips rid inte med två andra med en häst som blir galen när hon brunstar :P

 

[obbbi]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Min värst olycka va när jag red på en intervalls bana på en tävlings travhäst. Mannen som äger hästen höll på att köra sin andra tävlings travhäst samtidigt medans jag red.

Gick full rulle (som det går i lopp) hästen som är bara 4a hoppade i sid led på grund utav att den blev rädd och jag flög av, va lite yr i huvudet men hoppade upp igen. Vände och red full rulle åt andra hållet och hästen fick för sig att hoppa i sidled igen, jag flög av... igen. Jag låg på marken ett tag och sen ställde jag mig upp, och märkte att min vänstra arm armbåge ner va som spagetti, helt ur led. Jag skrek till han att ringa en amublans på grund utav att den va ur led, men ringde dom själv. En mann och en kvinna som hade sätt olyckan kom ner springande för att se hur det gick. Han jag red med och den andra mannen följde efter hästen som jag hade flugit av, medans kvinnan stanna med mig. Ringde mina föräldrar direkt, min pappa kom ungefär samtidigt som ambulansen, och min mamma mötte mig vid sjukhuset. Armen var ur led, men det gick inte att sätta tbx den eftersom jag hade sträckt ledbandet också. så fick ha armen i 90 graders vinkling med stödgips i 3veckor och efter dom veckorna så fick jag veta att dom hittat en spricka.

Det här va 2 månader och 4 veckor sen(imorgon) och är fortfarande inte klar med rehabiliteringen men det går framåt! vill få tillbaka mitt självförtroende i ridningen så tänker rida en annan häst.

Red för första gången förra veckan sedan olyckan

 

[super]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

*kl*

Jag har varit med om en hel del..

Värst var väl för ca 20 år sedan (hua vad åren går!!)när jag höll på att stryka med!
Praktiserade på ett stall där dom bla födde upp fullblod för galopp. En av hästarna, ett sto, hade kommit tillbaka till stallet, från Täby, pga senskador på båda fram. Hon skulle promeneras 30 min om dagen som rehabilitering och jag fick det på min lott att ta hand om henne. Den här dagen var vi som vanligt ute och gick i en skogsdunge en bit från stallet då vi möter en äldre man med två hundar. Hundarna började skälla och hästen blir rädd och börjar dansa runt. Jag kommer ihåg att jag hann tänka att jag ska hänga fast så nära hennes huvud jag bara kan pga att hon sparkat mig på höften två veckor tidigare. Nästa stund så vaknar jag liggandes på rygg på stigen och får inte luft. Det är verkligen helt tvärstopp, som att ngn satt en skiva i halsen på mig. Försöker hålla mig lugn o slappna av, försöker till och med släppa på skärpet i byxorna, till slut kan jag i alla fall andas en liten utandning och sedan släpper det till slut. En fruktansvärd upplevelse att inte få luft kan jag säga!!!

När jag äntligen kan andas så upptäcker jag att mannen med hundarna står kvar och han skriker helt hysteriskt gång på gång "tjejen, tjejen" nu när jag kan andas så svarar jag och han frågar då om han ska ringa ambulans, jag svarar att det är nog en god ide.

Det här är ju dock innan alla hade mobiltelefoner så han fick ju springa hem för att ringa.. Här börjar dock en faktiskt ganska dråplig del på historien.. Jag ligger där ensam på stigen när jag plötsligt hör småhundar skälla och några äldre damer dyker upp, mannen måste ha berättat vad som hänt för dom verkar inte förvånade över att hitta mig liggandes på rygg mitt i skogen.. Utan dom låter helt. Bekymmerslöst sina hundar hälsa..

Hur som till slut kommer i alla fall ambulanspersonalen och än så länga kan jag säga att jag är fortfarande som bedövad så jag har inte ont, än... Ambulanspersonalen är rädda för att jag har invärtes skador och vill hör och häpna inte bära mig till ambulansen utan kläcker den smarta iden att ringa brandkårens terängbil.. Sååå tung var jag inte, ca 55 kg och det kan inte ha varit mer än 300 meter.. Men i alla fall så kommer terängbilen till slut och då visar det sig att det finns ingenstans att ställa båren i bilen
Då kommer dom på att jamen vi kan ju försöka få in båren i baksätet på terrängbilen.. Varvid dom lyfter upp båren och försöker kränga in den i baksätet på den väldigt höga terrängbilen med väldigt stora hjul. Det blir som ni förstår ganska vingligt och skakigt på båren o jag håller nästan på att ramla av båren när dom kämpar för att få in den i baksätet.. När båren väl är i baksätet så upptäcker dom att ojdå nu går det ju inte att stänga dörrarna på terrängbilen så då får ambulanspersonalen gå på var sida och hålla i dörrarna. När vi väl kom till ambulansen så skulle ju båren ut igen....

När jag till slut kom till sjukhuset så upptäcktes det att jag hade invärtes skador såsom svullen lever och mjälte samg blodutgutelse i båda. Hade blivit sparkad rakt i solarplexus. Jag fick i alla fall ligga på intensiven i fem dagar med privat sköterska som kontrollerade varje halvtimme att svullnaderna inte
tilltog.

Blev vid utskrivning informerad om att jag hade haft en himla tur för hade levern elle mjälten spruckit så var risken stor att jag inte hade överlevt!

Lärdom: Gå aldrig ut med en främmande häst själv och är hästen överpigg, riskera inte ditt liv för andra människors hästar!

 

[niconina]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Tyvärr en hemsk historia som blir bättre på slutet

Jag hade haft min första egna häst i en vecka (haft foderhästar innan) och ska prova ut en ny sadel. Hade 5 fina med mig hem som jag hängarn ridhuset. Det var fortfarande lektion när jag kom så jag kom på den smarta iden att jag skulle skritta fram hästen ute med longer lina. Hästen börjar dra och försöker rycka sig ifrån mig men jag pressar in hästen i grannens båt. Är påväg mot stallet igen för att avsluta dessa dumheter. Hästen har totalt blockerat skalen så man får Ingen kontakt med honom över huvudtaget. Han ställer sig upp och börjar dra iväg. Jag springer bredvid bakom bogen och föröker stanna honom. Kommer fram till brevlåderna som jag nästan springer in i men lyckas finta dom och nu är jag vid rumpan på hästen och han springer ner i diket där jag fastnar med fotenoch flyger upp på asfalten med axeln före. Håller fortfarande kvar i linan och dras med på asfalt blandat på grus.

Hästen blir fri och springer mellan två hagar ner till stora vägen där han springer rätt in i en biloch voltar över den och sedan landar pårumpan. Mitt i gatan ställer han sig upp och går över vägen och står och väntar i chock till vi kommer fram. Jag såg tyvärr hela händelsen vilket är än idag ett stort ärr. Men han åkte ambulans till sköljts och fick hjälp. Iga inre skador men en spricka i bogleden och en lös benbit. Idag sex månader senare är han på god väg och vi Galopperar och busar. Han har fortfarande en lös benbit som inte går att hittas. Men han funkar bra ändå en riktig kämpe är det ända man kan säga om honom. Så många veterinärer som inte har trott på honom men inte kunnat döma ut honom! Och så står han där i dag och är bara några veckor från att få börja hoppas igen

Förlåt för stavfel m.m skönt att få skriva av sig

 

[elarn]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

För flera flera år sen red jag och två kompisar ut på några ridskolehästar, vi red på ett fält och hoppade diken. det brukade vi göra. jag var inte så jättesäker på ridning och hästar på den tiden. Det var rätt mycket snö, så vi skrittade flera gånger över diket så att hästarna skulle se vart det var, sen travade och sen galloperade vi. Men jag tyckte det kändes obehagligt, så jag väntade kvar på ena sidan medans dom andra hoppade över. Men då blev min ponny (6 åring) tokig, hon ville ju såklart inte vara kvar själv, så jag tänkte att jaja, vi hoppar väl då, men när jag styrde mot diket så gick det alldeles för fort, jag hade ingen kontroll. Diket närmar sig, och hon springer bara rakt över (även fast det var på samma ställe som vi hoppat över på förut). Hon far ner med frambenen i diket och vi slår runt, gör en kullerbytta i luften. Jag landar brevid hästen som tur är, och jag landade mjukt eftersom det var snö. Men när jag reser mig upp för att kolla hur det gick med hästen, så reser hon sig precis upp, och när hon ska springa iväg så sparkar hon bakut, och träffar mig med ena hoven i sidan på huvudet. Det gjorde lite ont, men jag kunde ändå springa efter hästen som hade stannat borta hos dom andra. jag kollade henne och hon var inte skadad. Jag hoppade upp igen och vi tog oss sakta över diket en gång innan vi red hem igen. Det bultade rätt mycket i huvudet nu. När jag tog av mig hjälmen i stallet blev det bättre med bultandet, men jag hade världens största bula! Vet inte om hon kanske träffade med ena brodden i huvudet på mig, för hjälmen kan ha halkat snett.. Jag hade lite ont i några dagar, och bula hade jag oxå. Men de gick över.
Nu idag, säkert 8 år senare så har jag fortfarande en liten knöl ovanför örat. Det är som en liten broskknöl.

Mina råd:
1) Ha alltid en väl tillpassad hjälm.
2) Hoppa inte över ett dike om du är osäker.
3) Det hade varit bättre att hoppa av hästen och hålla i henne i stället så länge.

Nu blev ju ingen av oss allvarligt skadade men det kunde ha gått illa. :/