Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

[Mirre]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Var ute och körde en shettis en gång för många år sedan.
Vi skulle vända och shettisen börjar av någon anledning bocka som en tok.
Rockarden välter och vi som sitter i ramlar ur. Kusken tappar tömmarna, ponnyn sticker och rullar ner för en slänt med vagn och allt.

Drar vidare på åkern en stund innan hon till slut stannar och vi får tag i henne igen. Hon har sår på benen och är skärrad men i övrigt ok. Vad vi såg då alla fall.
Kopplade loss rockarden och ledde henne hem. Hon blev dock aldrig riktigt sig själv igen, antagligen skadade hon ryggen eller så i fallet. Hon gick aldrig mer och köra och togs sedan bort tror jag.

Tragiskt på en fin ponny och såg verkligen otäckt ut.
Vet inte vad som utlöste det hela, kanske en insekt/hon blev skrämd av något.
Det var en väl inkörd ponny och det hade aldrig varit några problem innan.

 

[Solitaire]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Det värsta som har hänt mig är nog när jag fick rida min kusins gotlandsruss Wilmer en jul för tre-fyra år sedan. Jag red ut med mamma, min kusin och min moster gående vid sidan. När vi vände vid vägens slut frågade jag om jag fick trava lite. Min kusin sa att jag han kunde bli lite stark när man var på väg mot stallet men jag fick trava lite. Jag vet att jag tänkte "det är väl bara att styra in honom på en volt över fältet om han blir stark eller så". Jag travade en bit och stannade sedan för att skritta tillbaka mot mamma och kusinen som gick efter. När de var ca tio meter ifrån tvärvände Wilmer och skenade iväg mot stallet. Jag klamrade mig fast vid hans hals. Stigbyglarna hade jag tappat och de slängde runt mina ben. Inte var det så lätt att "bara styra in på en volt". Efter ett tag blev Wilmer trött på att ha mig hängande så han tog ett skutt och jag flög av. Jag kommer igåg att jag ramlade framåt och såg hans framben komma dundrande. Han galopperade förbi med någon meters marginal men jag var så rädd att han skulle råka trampa på mig. Jag reste mig upp och var så rädd att han skulle fastna i tyglarna eller snubbla. När jag kom fram till stallet hade min kusins pappa fångat honom och frågade vad som hände.
Det läskigaste var just det ögonblicket när man kände att man inte hade någon som hellst kontroll, när man ite har någon aning om ad man ska göra och vad som kommer att hända.

 

[alv1]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Det värsta som har hänt mig hände faktiskt i sommras. Skulle värma upp till hoppträning, hade travat lite och skrittade. Tänkte att jag skulle fatta galopp och det sista jag minns är känslan av att hästen fattar galopp. Sen är det som om jag har somnat och vaknade upp en timme senare i en ambulans på väg till ett sjukhus. Då har alltså hästen trampat med bakhoven på framskon (de få millimetrarna som sticker ut) och gått ner på knä, jag har tydligen fortsatt framåt och landat huvudet. Fick hjärnskakning och förbud mot att rida i nästan en månad. Efter det red jag alltid den hästen men boots, för har bara gått omkull med häst en gång innan och det var med samma häst. Två gånger på ett halvår. Aja, hästen var bara hos mig på foder och är tillbaka lämnad. Men mitt råd är att om ni vet att eran häst går för långt med bakbenen under sig, ha boots. För både eran och hästens skull. Den här hästen klarade sig utmärkt, fick en skev sko men inga skador som tur var. Själv blir jag livräd när hästen ja har nu snubblar eller liknande, är livrädd för att gå omkull igen.

 

[Halcyon]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Jag har klarat mig väldigt bra ifrån benbrott och allvarliga skador.

Men värsta olyckan var när jag skulle börja rida stor häst på ridskolan. Det blev en stor fint brunt halvblods sto. Vi red lektion ute i ena paddocken. Skrittade och travade utan större problem. Sen skulle vi galoppera, härligt tycker jag. Men hästen stack och skenade runt nästan ett varv. Jag tappar balansen och ser till min fasa ett vitt staket . När jag har landat är jag glad över att missa staketet och undrar var hästen är. Medans ridläraren är väldigt upprörd. Det gick bra och slutade med att jag var halt en helg med ett fint blåmärke. Fick reda på senare att denna häst hade blivit slagen i huvudet under tillridning.

Har ramlat av min medryttarhäst (ponny) några gånger. Red ut i skogen en gång själv, han var cool lugn inga större problem. Yeah, right slutade med att han 180graders sväng och stack lämnade en förbannad ryttare på marken.

Värsta skadan är dock när jag tappade balansen när han hoppade en gång. Ramlade antagligen på ett ridspö eller sten men ont som f*n gjorde det en stund. Gjorde iordning honom och sen gick till bussen hem som vanligt. Upptäcker världens bula på låret . Som övergick efter några dagar till världens blåmärke

 

[Piraja]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Jag är lyckligt förskonad från allvarligare skador i samband med hästar, trots att jag ändå hållit på i över 40 med diverse hästar av skilda slag. Ett tag höll jag på och hjälpte folk med hästar som fått lite beteendeförändringar och riskerna var stora men det har gått bra.

Det som ändå gett mig skador som jag då inte visste om var för över 20 år sen. Skrittade en kort bit på 90-väg, trafiksäker häst. Fick möte av en långtradare som inte gjorde nåt fel alls men just denna dag flög hästen rakt upp och föll bakåt och landade på mig. Kände inget då, direkt... Fick upp hästen och kontrollerade honom=oskadad...satt upp och red hem. Därefter la min axel av men efter några månader blev den bättre (nej jag sökte inte läkare) och sen har jag kämpat på tills för ett par år sen då axeln började svullna (alltså 20 år efter händelsen). Då sökte jag läkare och det slutade med akut operation p.g.a. de skador jag fick då...och efteråt tänkte jag "Jisses, varför sökte jag inte hjälp direkt" ...

 

[Nixehen]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

KL*

Klistrar in direkt från bloggen.

"Hjärnskakning, trolig spricka i benet och mörbultad...

Där har ni mig i ett nötskal just nu.
Igår beslutade jag mig för att ta tag i ridningen på Chanell. Då ingen har haft tid att vara med mig där nere ännu så beslutade jag helt enkelt att göra det på egen hand. Vad kan gå fel liksom?
Yeah...

Började med att klämma igenom ryggen på henne ordentligt, inga ömmande punkter där - lite öm precis framför korset. Men jag gissade att det berodde på kylan av regnet och borstade henne ordentligt för att få igång blodcirkulationen.
På med sadeln, inga reaktioner. Ner i ridhuset och longera med grejerna på i alla gångarter, hon jobbade på fint och inga som helst problem där.
Ruskade på sadeln, hängde i stigbyglarna och hon stod snällt. Så jag tänkte att "Kanon, då provar jag att hänga också!"
Sagt och gjort så släpade jag fram en pall och hävde mig upp på mage. Hon reagarade med att köra upp huvudet och steppa framåt. Jag konstaterade snabbt att hon reagerade i ryggen och skulle hoppa av. Men när jag la tyngd i stigbygeln så eskalerade reaktionerna och hon for iväg bockandes med mig på mage över hennes rygg.

Nästa sak jag minns är att jag ringer min pojkvän och inte har en aning om vad det är för häst som står framför mig där jag sitter i gruset. Han frågar om det kan vara TomTom, den nya som jag fått hem igår. Varvid jag svarar "Va? TomTom? Har jag tagit hem en ny häst till?!" Och brister i gråt. Han säger att han är påväg och att han ringt ambulans. Sedan bryts samtalet.
Jag kollar på telefonen och ser att det står 22 augusti. Jag får det inte att gå ihop - det är ju vår? Vem har fipplat med min telefon? :O
Sakta men säkert kommer sedan minnet tillbaka och jag ringer upp Patrik igen och berättar att jag vet att hästen heter Chanell. Sedan hörs ett dån utanför ridhuset och en helikopter landar precis utanför ridhuset. Samtalet bryts och det nästa jag minns är att de frågar om det är jag som är Emma.
De tog blodtrycket och sa att det skenade - jag svarade att det avr för att jag blir så nervös av att de kom med helikopter och att maschetten gör ont. De klämmer på ryggen och konstaterar att inget är brutet, att jag troligen har en spricka i vänster smalben och att jag fått en rejälhjärnskakning, men att jag inte behöver åka med dem om jag inte själv känner att jag vill. Jag hatar sjukhus så givetvis åker jag inte med.
Helikopterpiloten visar sig vara en hästkille och tar Chanell och klappar om henne. Han berömmer att hon är så fin och frågar hur gammal hon är. Här blandar jag ihop det lite och säger att hon är elva, fast det är TomTom som är elva. Chanell är 7.
Han ledde iallafall uipp henne till stallet medan jag fick åka i amazonen tillsammans med Patrik som slagit hastioghetsrekord mellan Uppsala och Gottröra.
Sedan får jag skäll av ambulanspersonalen när jag genast sadlar och tränsar av Chanell och kollar så att hon är okej. Hästen först!
De berömmer Patrik för hans rådiga tänkande i att ringa ambulans och berömmer mig för att jag hade hjälm. De är imponerade av min smärttålighet och envishet och kallar mig för en "riktig kämpe." Det värmde i förvirringen.
De frågar igen hur jag mår och allt sådant och ger Patrik stränga order om att ta mig till sjukhuset om jag blir sämre. Vad jag än säger.
Sedan vinkar de och jag tackar för att de kom och sedan flög de vidare.

Det visade sig att jag ringt Patrik tolv gånger och gråtit och sagt att jag ramlat av och inte visste vilken dag det var, eller månad, eller vart jag var eller ens vilken häst det var. Efter fjärde samtalet när han återigen fått förklara allting så hade han ringt 112 och sagt att jag trillat av min häst och behövde ambulans från platsen. De skickade stora doningar och kom med helikopter. Till lilla mig. Herregud, jag är inte död. (Fast Patrik hävdar att man inte behöver vara död för att åka ambulans - snarare tvärt om..)

Nu har jag sovit en natt med rejäl yrsel, jag känner mig som om jag körts över av ett godståg. Benet värker, huvudet spränger och jag kan knappt sitta då jag uppenbarligen landade svanskota-axel-huvud. Sedan fick jag en spark/blev trampad på benet.
Har lustiga blåmärken och skrapsår lite här och var på kroppen som jag inte kan förklara. Skumt.

Det här är första gången jag trillar av en av hästarna i verksamheten. Det känns skumt. Men jag hoppas att jag slipper bli rädd. Så snart jag kan stå utan yrsel så ska jag upp på Dalton igen och skritta en sväng. Bara för att känna mig trygg.
Tråkigt är detta med Chanells rygg, vi får se hur vi löser det - om det går att lösa. Snuttan min!

Nu har ni fått en liten rapport i allafall, så ni vet vad som hänt. Själv ska jag lägga mig och vila nu och försöka sova bort smärtan och yrseln.

/Nixehen"

 

[Fazeem]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Det värsta som har hänt mig på hästfronten är med all säkerhet det som hände i somras, den absolut värsta dagen på länge med både regn och storm hela dagen. Hade jobbat i stallet hela dagen, och skulle senare träna för dressyrtränaren som kom till stallet en gång i veckan. Jag red på min utsatta tid och sedan var det två grannar som var där med sina hästar som skulle träna efter mig. Allt gick bra och jag gick upp till stallet efter träningen, men hann inte mer än att sadla och träna av innan ägaren till gården kommer springandes med sin häst och ber mig ta in den stallet, hon hade hört skrik från ridhuset när hon var på väg dit. Sagt och gjort, jag tog in hästen i boxen och sprang sedan till ridhuset, och möts av det värsta jag någonsin har sett

En av grannarna skulle få hjälp av tränaren att tömköra sin häst, och hästen hade rätt så mycket åsikter om saker och ting, och hade tydligen börjat backa (utan någon spänning i tömmarna). När hästen då backade fick den på något sätt inte med sig bakbenen bakåt, och ramlade ner på rumpan för att sedan falla helt mot marken. Någonstans i den vevan hade de hört ett knak, det var nacken som gick av på hästen.

Men hästen vägrade dö, det forsade blod ur näsborrarna och munnen (en pulsåder hade gått av) och hästen var i princip hjärndöd, men levde ändå Hon försökte gång på gång att resa sig upp, men hittade aldrig någon balans och vinglade omkring innan hon föll till marken igen. Distriktsveterinären kom, hästen fick smärtstillande och lugnande innan nödslakten kunde komma drygt en timme efter olyckan.

Efter det var det riktigt nära att jag slutade med hästarna för gott, men som tur är fortsatte vi alla efteråt Den 14:e juli hände det, vila i frid fina Xena, 1998-2011.

 

[salladfinger]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Usch vilken mardröm

Jag sitter och läser och känner mig lyckligt förskonad alla dessa benbrott och hjärnskakningar, för vett har jag då inte att förlita mig på

det värsta i smärtväg; 1. åkte på hälarna bakom hästen som inte ville in, en spark i höften löste det problemet.. kravlade mig upp och hämtade hästen, sedan blev jag svimfärdig. Ont i höften en vecka eller två
2. samma häst, samma höft. Inprejad i en trä-ramp på väg in i stallet, fastnade mot kanten på dörröppningen, in med hästen i boxen, svimfärdig igen, ont i höften i en månad
(skulle tro att mina höfter behöver justeras, aldrig kollat upp det)

Värsta i upplevelseväg; Fastnat i sankmark på häst med sank upp till bakknäna, då trodde jag att det var kört för oss båda.. lyckades dock ta mig av Utan att sjunka in under hästen som hade total panik, kravla till närmaste träd (här hade hästen gett upp och vikt frambenen) och vincha igång henne med långrepet. Finhästen gjorde en sista ansträngning och tog sig loss, jag tackar gudarna för det

 

[safina]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Jag har inte hållit på med hästar så länge bara 2 år, men jag har en D ponny (sto 13 år) och en shettis valack (1 år). Detta hände i somras då jag duschade shettisen för första gången, inga problem med att göra det. Av erfarenhet från hund så vet jag att djur brukar älskar att rulla sig efter att de har badat, så jag satte på han regntäcke (första gången också). Märker när jag leder in honom i hagen att han är lite bockig och skuttig, men det är ju inget problem med en liten häst. Sen står jag framför honom och klappar honom, myser med honom som jag brukar göra=). Han tar ner huvudet och jag står ganska bredbent. Så på något sätt så slänger han upp mig på ryggen och sätter av i full galopp runt i hagen med bocksparkar. Så där ligger jag med huvudet vid hästens rumpa och det enda jag hinner tänka är ska jag slänga mig av eller ramla av. Jag hann inte hoppa av utan ramlar av i en STOR buske,. Kan ju säga att det gör ont att ramla av en shettis och landa i en buske. Jag hade tur som landade där då jag inte hade väst eller hjälm och det fanns många stenar och träd i hagen.
Har aldrig ramlat av min egna (bara ägt henne i 3 mån dock) men aldrig åkt av på ridskolan heller. Gör det så ont att trilla av en shettis så är jag livrädd för att trilla av en stor häst.
Min situation såg nog komiskt ut och nu kan jag skratta åt det men jag var LIVRÄDD

 

[Forssberg83]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Mycket läskigt har man varit med om!
Men vissa sitter i mer än andra.

Jag var inte gammal när det hände 12år så det var ett tag sen men jag minns det fortfarande som det var igår, hemskt nog.
Bara dom som känner mig bäst vet om det då det fortfarande sitter som en tagg i hjärtat och kommer alltid göra det. Tänker vad jag kunde gjort annorlunda.

Det var på den tiden jag hade min första medryttarehäst, ett sto envisare än henne fanns inte, men hon lärde mig att aldrig ge upp, kunde vara helt slut och ledsen efteråt (hennes ägare var rädd för henne och hanterade/red henne aldrig) så jag en 12åring fick rida och pyssla som jag ville, som tur var hade mina två bästa vänninor egna hästar i samma stall och den enas mamma var ridlärare så hon lärde mig att rida henne till slut efter många tårar och slit.

Det hade varit en härlig sommar, vi hade varit ute och ridit nästan varje dag tillsammans alla tre men då hade dom vuxna varit med, det var en varm sensommar kväll och ingen vuxen kunde följa med så vi fick rida ut själva, vilket vi inte skulle gjort, min ena vänns häst var ett fullblod med mera nerv utanpå en innanpå kroppen. Hade det varit en mer samlad häst kanske det inte hade skett.

När vi kom ut ur skogen tog vi grusvägen hem, där dök en bil upp med några yngre killar i det var full power och tuttade som galningar, med ridstarter jämnte hästarna och Change klarade inte av oljudet blev mer och mer nervös, hon sa att hon inte kunde hålla honom våra hästar var med skärrade och vi med så...det djupa diktet jämnte vägen blev change fall, dom såg väl vad dom ställt till med så dom drog och vi kunde inte längre hålla våra hästar som drog iväg i full galopp ända in i stallet, väl i sina boxar lugnade hästarna ner sig men då hade vi för länge sedan flugit av.
Det var stallägaren som blev orolig när två av våra tre hästar kom hem utan oss och ett ekipage borta, vi blev körda till akuten och klarde oss bra förutom att vi var skärrade och med hjärnskakning, när lugnet lagt sig ville våra föräldrar prata med oss, vi hade frågat vad J och Change blivit av men inte fått något direkt svar.

Change hade gått över i diket med J under sig, antagligen hade hon inte kännt något då döden varit direkt.

Min mamma tyckte jag skulle sluta med den här farliga sporten, men farfar övertalade och sa att jag behövde hästarna för att bearbeta det som hänt, men jag fick aldrig rida min medryttarehäst igen mamma ansåg inte det säkert och jag kan förstå henne så väl.

Kan än idag drömma mardrömmar om det som hände den dagen, rädslan satt i många år och jag VÅGADE inte rida ut red bara i manege eller paddock, vågade inte ens skritta av efter lektionen ute lilla rundan.

Det var inte förrens jag träffade min älskade Maira som jag övervann min rädsla för uteridning och idag rider vi nästan bara ut och för det mesta själva, vill inte ha ngn annan på mitt samvete om det skulle hända något, skall jag rida med någon ut väljer jag mitt sällskap med omsorg.

Mitt råd: Rid inte ut utan mobil och inte utan sällskap av vuxen när du är minerårig på icketrafiksäker häst.

 

[safina]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Fy vad hemskt att mista sin kompis sådär. Fick ni tag i killarna i bilen?? De var ju faktiskt deras fel att det hände, finns verkligen puckon därute. Vad hände med hästen?? Man inser när man läser den här historien och alla andras också att det är en farlig sport och man ska aldrig chansa och tänka "jag ska ju bara skritta runt stallet, jag behöver ingen hjälm". man ska aldrig rida utan hjälm och inte utan väst heller, speciellt inte vid uteritt. Har en kusin som råkat ut för många farliga saker på hästryggen, men hon kan ibland rida utan hjälm ändå.