Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

[Poisonous]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Absolut värsta.

Jag och min bästa vän skulle rida ut på våra sköthästar. Två ponnys.
Vi red upp i skogsdungen ovanför stallet. Hade en jättemysig tur men så möter vi några andra ponnyryttare från samma stall.
Dom kommer galopperande emot oss, tvärtnitar framför oss, skrittar förbi, och precis när dom kommit bakom oss fortsätter dom i galopp.
Våra hästar blev självklart uppjagade!
Men vi muttrar och rider vidare, över grusvägen och sen in i nästa dunge. Där var det en vag uppförsbacke och jag red först.
Min häst börjar trava uppför och jag försöker hålla in henne men får inte stopp.
Då hör jag kompisen ropa bakom mig, vänder mig om precis i tid för att se hennes ponny komma i fullgalopp förbi mig.
Ponnyn siktar rakt mot ett träd men svänger i sista sekund. Kompisen hade inte en chans att hålla sig kvar utan flyger och åker med rygg/nacke först in i trädet.
Hon sjunker ihop på marken och hennes häst drar hemåt.
Jag hoppar av hästen och försöker ta mig fram till henne men min häst är helt rabiat.
Där står jag, ensam, ingen mobil, kompisen ligger okontaktbar på marken och bara mummlar, hästen är tokig och den andra är borta.
Jag säger åt kompisen att stanna. Kastar mig om och springer ner mot stallet med hästen vid hand.
Precis vid stallplanen möter jag ett gäng som är påväg att rida ut.
Jag förklarar snabbt, kastar mig upp på min häst igen och rider före.
När vi kommer upp ser vi kompisen komma gåendes över vägen påväg in i dungen där vi mött de andra ryttarna.
Vi sitter av och försöker prata med henne men hon verkar helt väck.

Ush, har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Hennes pappa kom och hämtade henne och resultatet var sprickor i flertal kotor i ryggen. Hon har ont än idag.

MIN värsta skada.

Red min absoluta älskling, någonsin.
Tänkte ta ett kravlöst pass på ridplanen, rida lite dressyr med ipoden i öronen för att planera kommande kürprogram jag skulle göra på skoj.
Sadlar på inne, märker att stiglädret är trasigt.
Tänker skitsamma, ska ändå rida dressyr.
Drar bort båda stiglädren + stigbyglarna.
Går ut, klättrar upp, stoppar i lurarna i öronen och börjar rida.
Ser några ryttare som är påväg till ridhuset på lite hoppträning men annars var det rätt lugnt på plan och jag rider vidare.
Så skulle jag fatta galopp.
Då smäller det.
Denna häst gör i vanliga fall ALDRIG några bocksprång/bakutsparkar eller reser sig. Så gudomligt snäll!
Men den gången.
Som skjuten ur en kanon hoppade han framåt på bakbenen, gjorde ett bocksprång utan dess like. Han skruvade sig i luften, landade och pep iväg vilt sparkandes bakut. Vid det laget låg jag i backen.
Oförmögen att röra mig. Låg på rygg.
Jag försökte sätta mig upp men tappade andan av smärta.
Låg kvar och andades och känner efter en stund någon som kittlar mig på kinden då var de hästen som kom tillbaka.
Lyckas rulla över på mage och sedan sträcka mig upp mot sadelkåpan och sadelstropparna (hästen var bara 154) lyckades dra mig upp till stående tack vare sadeln.
Håller krampaktigt i hästens man och sadel de 50m till stallet. Lyckas få av den grejerna och släpar mig sedan ut, ringer min mamma som får hämta mig.
Jag åker hem och lägger mig och en tjej i stallet tog hand om hästen.
Tänker att jag nog bara fick en smäll.
Åkte in på akuten två dagar senare. En spricka i bäckenet var resultatet av den färden.


En lite rolig anekdot.

Skulle rida nya sköthästen i hoppspecialgruppen.
Men han var helt rabiat, bockade, pep kastade sig o vägrade stå still.
Jag satt mest o skrattade åt knäppskallen och fortsatte rida på hinder.
Rätt vad det var slog han på en tvärnit på ett hinder och kastade sig åt sidan, jag lyckades sitta kvar men trampade snett i stigbygeln.
När jag kom in fick jag knappt av mig skon och foten var alldeles blå.
Hade slitit ut ledbanden på utsidan högerfoten.
4veckors ridförbud och kryckor
Jo jäklar i min lilla låda
Var uppe på hästryggen redan veckan därpå. Red utan stigbyglar för tänkte att man kan ju hoppa utan dem *smart tjej*
Så börjar han igen, med sina skutt.
Denna gång åkte jag av, tänkte att jag ska inte landa på högerfot jag lyckas dock ställa mig upp på fötterna i landningen, fortfarande hållandes i tyglarna, hästen blir rädd och rycker till och drar omkull mig och jag får vänsterfoten under mig.

Gissa vad?
Jo utslitna ledband på utsidan vänsterfoten

 

[MinIan]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Absolut värsta.

Jag och min bästa vän skulle rida ut på våra sköthästar. Två ponnys.
Vi red upp i skogsdungen ovanför stallet. Hade en jättemysig tur men så möter vi några andra ponnyryttare från samma stall.
Dom kommer galopperande emot oss, tvärtnitar framför oss, skrittar förbi, och precis när dom kommit bakom oss fortsätter dom i galopp.
Våra hästar blev självklart uppjagade!
Men vi muttrar och rider vidare, över grusvägen och sen in i nästa dunge. Där var det en vag uppförsbacke och jag red först.
Min häst börjar trava uppför och jag försöker hålla in henne men får inte stopp.
Då hör jag kompisen ropa bakom mig, vänder mig om precis i tid för att se hennes ponny komma i fullgalopp förbi mig.
Ponnyn siktar rakt mot ett träd men svänger i sista sekund. Kompisen hade inte en chans att hålla sig kvar utan flyger och åker med rygg/nacke först in i trädet.
Hon sjunker ihop på marken och hennes häst drar hemåt.
Jag hoppar av hästen och försöker ta mig fram till henne men min häst är helt rabiat.
Där står jag, ensam, ingen mobil, kompisen ligger okontaktbar på marken och bara mummlar, hästen är tokig och den andra är borta.
Jag säger åt kompisen att stanna. Kastar mig om och springer ner mot stallet med hästen vid hand.
Precis vid stallplanen möter jag ett gäng som är påväg att rida ut.
Jag förklarar snabbt, kastar mig upp på min häst igen och rider före.
När vi kommer upp ser vi kompisen komma gåendes över vägen påväg in i dungen där vi mött de andra ryttarna.
Vi sitter av och försöker prata med henne men hon verkar helt väck.

Tänk att jag kommer ihåg så mycket än idag.
just när man slog in i trädet hör man rent hur ryggen tar skada, det låter konstigt och det går inte att beskriva ljudet, samtidigt blir det helt svart för ögonen och jag får tillbaka synen med jämna mellanrum för att se hästen springa mot stallet, ni komma gående med hästar, sen går jag helt plötsligt med er mot stallet, sen är jag i klubbis och någon säger åt mig att ligga ner helatiden (tydligen hade jag ringt pappa?) och så när vi var påväg hem skrek jag som en stucken gris för det gjorde så förbannat ont i alla gupp >_<

(då när jag var påväg hem fick jag typ tillbaka medvetandet, för då kommer jag ihåg allt)

nä jag känner rent hur det värker uppe mellan skulderbladen där jag har känningar efter skadan nu när jag tänker på det.. var det inte juldagen det hände?

Ush, har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Hennes pappa kom och hämtade henne och resultatet var sprickor i flertal kotor i ryggen. Hon har ont än idag.

nejmen, gumman?! blev du så rädd?

 

[Rain_woman]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

För tre månader sedan: En häst tokskenade med mig och jag ramlade av med huvudet före. Låg däckad i närmare tio minuter och hade visst krampat lite. ingen ringde ambulans så jag vaknade till, vandrade till bilen och körde hem med svår hjärnskakning. Fick bestående nackbesvär efter det.

Förra lördagen:
Hästen börjar tokbocka, jag flyger av och landar på sidan och på min högra handled.
Bryter ryggen och handleden är i smådelar. Så nu sitter jag här med gipsad hand och en trevlig järnbur.

 

[Buck]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

kl

som tur är så har jag knappt ramlat av under mina år på häst ryggen (ca 5-6 ggr på 15år) men första gången jag red så for jag av rejält.

var 4år och red en shettis vid namn liten och söt (jo vist liten, ej söt.) det var på min stora systers rid lektion på ridskolan och de hoppade över ett 10-20cm hinder(jag red runt om), mamma ledde mig och efter ett tag så travar vi och allt går bra men plötsligt ökar ponnyn traven och mamma kommer lite bakom vilket leder till att shettisen blir rädd och skenar iväg, kastar sig över hindret och jag tappar ballansen, kramar om halsen men kasar så att jag hänger från halsen och då jag tappar taget så blir jag trampad på på arm och mage. även om det är 15år sedan så kommer jag ihåg det så tydligt. jag red inte igen på ett år men efter att ha ridit grannens mini-shettis som är guda snäll under sommaren så började jag på ridskolan igen men var livrädda för att trava utan att nån höll i hästen även efter 2 år.
kommer ihåg första gången jag travade och mamma släpte hästen, fy vad stolt jag var efter det ^_^ blir fortfarande mörk rädd av att tänka på första ridturen men har inte haft några men av det i ridningen nu. shettisen hade bara varit där på prov och lämnades tillbaka strax efter olyckan

en annan avdruttning var också på ridskolan men för 3år sedan, vi hoppade ca 90cm och rätt som det var så vägrade hästen, jag slog en volt och hamnade mitt i hindret. fick bommarna rätt på ryggen, tappade andan och det svartnade för ögonen. men jag red klart lektionen trots en fruktansvärd smärta i ryggen. hade ont i ryggen i ca 1,5 år och var osäker på hinder, vilket ledde till att min nya häst började vägra på hinder. nu så hoppar högre hinder jag som ingenting och pollan är pigg på hinder igen.

 

[Sylvatica]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

kl

Jag har som tur är aldrig skadat mig men lite skotträdd var jag ett tag efter en ridtur..

Det var en underbar vårkväll och hästen strosade glatt omkring med mig på ryggen. Vi var på välkända marker och anade inget ont alls så även om jag undrade över alla bilarna vid kraftledningsstationen på andra sidan åkern var det då inget jag trodde skulle göra oss något.

Men så.. BAMMM! och på kraftledningsstolpen ca 5 meter till höger om oss flammar en låga upp. Hästen for naturligtvis åt vänster och jag snart till höger, men inte förrän ytterligare en smäll och på vägen ner hinner jag tänka "Vad i hela.. är det någon som SKJUTER på oss??!! och måtte jag inte fastna i stigbygeln!". Nåväl, av kom jag och ser min häst försvinna in i skogen men jag ligger en stund och trycker mot marken i rädsla att bli nerskjuten eller något. Men det verkar lugnt, så jag kravlar mig upp och bort till hästen som hittade en trygg plats bakom ett par täta granar. Hon verkar som tur är inte så skärrad men vi stannar där ett tag så jag kan lugna ner mig.

Så dyker det upp några filurer som uppenbart har något med saken att göra. Först ville jag bara gömma mig, men så kliver jag ut och undrar vad i hela friden de skräms så väldigt för??

Det visar sig att det är det lokala hemvärnet som har satt upp övningsminor, men INTE brytt sig om att sätta upp skyltar om övning (skyltarna hade någon glömt hemma enligt en klasskamrat som var med vid övningen)!! Jag blev förstås förbannad när jag förstod hur det låg till, men mest av allt undrade jag över hur min häst skulle ta det hela och hade gärna velat ge hemvärnarna en omgång, men jag är en fredlig typ, till skillnad från dem.

Som tur var var det en mycket sansad häst och dagen efter blev hon inte mycket upprörd när vi gick tillbaka till samma ställe.

Vad man kan lära sig av detta? Håll reda på oansvariga hemvärnare som vill leka krig! ...och fred på jorden! ;-)

 

[Poisonous]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Tänk att jag kommer ihåg så mycket än idag.
just när man slog in i trädet hör man rent hur ryggen tar skada, det låter konstigt och det går inte att beskriva ljudet, samtidigt blir det helt svart för ögonen och jag får tillbaka synen med jämna mellanrum för att se hästen springa mot stallet, ni komma gående med hästar, sen går jag helt plötsligt med er mot stallet, sen är jag i klubbis och någon säger åt mig att ligga ner helatiden (tydligen hade jag ringt pappa?) och så när vi var påväg hem skrek jag som en stucken gris för det gjorde så förbannat ont i alla gupp >_<

(då när jag var påväg hem fick jag typ tillbaka medvetandet, för då kommer jag ihåg allt)

nä jag känner rent hur det värker uppe mellan skulderbladen där jag har känningar efter skadan nu när jag tänker på det.. var det inte juldagen det hände?



nejmen, gumman?! blev du så rädd?

Jag minns inte datum, var de inte närmare nyår? De va snö iaf, så mycket minns jag.

Jag har aldrig varit så jävla rädd i hela mitt liv!
Inklusive bilolycka, nära döden upplevelse och diverse psykoser.
Och samvetet, alla om.
"Om vi bara ridit en annan väg"
"Om jag hade kunnat hålla Madicken"
"Om. om. om."

 

[Poisonous]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Shettisen påminner om en liten vi hade på ridskolan.

Mr.Bobson en liten brunskäck som fan var satan själv.
Trängde upp en i spiltväggen, om man mot förmodan kom in vill säga innan man blev sparkad ut därifrån.
Bet så det gick hål och man var lila/blå i veckor.
Den ponnyn skulle stå sällskap åt mammas häst på sommarbete.
Jag var väl mellan 6-9år och skulle gå in till mammas häst, står och klappar på den.
Då kommer fanskapet i full spruta och springer rätt över mig!

 

[MinIan]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

bobson, nästan satt jag kommer ihåg det namnet

vad kallades han? bobben? eller?

 

[MinIan]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

vafan, överlever jag en krocketklubba överlever jag allt

du såg lagom glad ut den gången du slog ner mig
vad tänkte du då egentligen?

 

[Buck]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

denna shettisen var också en skäck, vit och mörk brun/svart ^_^, måste vara ngt med shettis skäckar min lilla b ponny som också är skäck är ju ruda snäll

(? fy! slår ni varandra med crocket klubbor??? ni är ju farligare än shettisarna!!)

 

[Annnaw]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

kl
har inte hunnit vara med om så mycket ännu, men har en liten sak på minnet jag, min kompis och en annan tjej i stallet skulle rida till en badstrand i somras och bada med våra medryttarhästar (min medryttarhäst var 165 i manken och jag var under hennes manke när jag stod bredvid). vi red barbacka och jag red i shorts. min kompis ger oss en övning. vi skulle blunda och känna hästens rörelser och följa med mjukt och sådär. sen kommer vi till en grusbro, som alla hästarna är vana att gå över, men dom börjar att tveka ändå. dom släpper fram mig och min medryttarhäst (vi gick sist), för båda dom andra hästarna vägrar gå. sen hör vi hur det knakar till och på en halv sekund har hästarna vänt och är på väg i fullt sken mot gamla e4:an.. ena tjejen flyger av efter några galoppsprång och jag och min kompis försöker hålla in hästarna, men som sagt, hästarna skenade och då finns det inte mycket att göra. jag flyger av på cykelvägen, en meter från gamla e4:an där det körde förbi en himla massa bilar och min kompis försöker ta fast hästen som den ena tjejen red innan hon ramlade av, men faller av när hon sträcker sig, men landar på benen. dom klarade sig utan skador. vi gick tillbaka till stallet och där står ägaren. hon kollar på mitt stora köttsår på knät och säger 'ja, det blev inte så farligt ändå'. jag kunde inte rida och kunde inte sträcka ut benet alls på nästan en månad.

 

[EmmaPrahl]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Men usch så mycket hemskt ni har varit med om!

Jag har klarat mig bra med bara bruten handled+lillfinger, en jäkla smäll över kinden/munnen när jag flög in i ett hinder, skadad svanskota som jag fortfarande har ont i och spark precis ovanför ögonbrynet (jag kunde lika gärna förlorat ögat)

Men den värsta upplevelsen var när min häst skenade iväg med mig för ca 3 månader sen. Jag skulle ut och skritta barbacka med vanligt bett (rider annars alltid med pelham ute eftersom hon kan sticka iväg vilket jag är väldigt medveten om) men tänkte att vi ska ju bara skritta så det är lugnt. Men det var det inte, skrittar på långa tyglar när hästen får totalt frispel och sätter av i en jäkla galopp upp i byn bland alla hus och bilar. Hon galopperar över 1 km hem till stallet innan hon stannar. Den känslan att inte ha någon kontroll alls är verkligen hemsk. Jag såg bara framför mig hur vi går omkull på asfalten. Jag håller med mina tränare nu att jag måste ha klister i rumpan, för hur jag kunde sitta kvar på en skenande häst som la in några jäkla bocksprång vet jag inte.
Jag har egentligen varit med om mycket värre saker där jag fått hästar på mig med mera, men detta var verkligen hemskt! Vi hade en himla tur att det inte kom en bil i byn, då hade jag nog inte suttit här idag.

Rid aldrig ut med vanligt bett om du vet att hästen plötsligt kan få frispel och skiter totalt i vad man säger.

Måste tillägga att jag travade tillbaka hela biten för att jag va så jäkla arg på henne att hon bara stack, envis som jag är så skulle hon skritta hela vägen hem. Men när vi båda hade lugnat ner oss va jag helt skakis i hela kroppen och kunde knappt stå på mina ben. Jag hade iaf en jäkla träningsvärk dagen efter haha

 

[H2SO4]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Måste tillägga att jag travade tillbaka hela biten för att jag va så jäkla arg på henne att hon bara stack, envis som jag är så skulle hon skritta hela vägen hem. Men när vi båda hade lugnat ner oss va jag helt skakis i hela kroppen och kunde knappt stå på mina ben. Jag hade iaf en jäkla träningsvärk dagen efter haha

Det där känner jag igen! Så har jag också gjort när sådana där saker hänt, typ hästen har stuckit med mig eller gjort nåt annat hyss. Precis när man fått stopp på skrället är man så arg/rädd/upprörd så då tänker man bara på att göra om och göra rätt så att säga, men när man kommer hem blir man alldeles kall inombords och darrig i knäna och börjar tänka på allt som kunde hänt.

Så gjorde jag en gång när jag och hästen var ute och skrittade på lång tygel och helt plötsligt kommer en vindpust som tar tag i en stor logdörr som smäller igen på en lada som vi just rider förbi, så hästen blir livrädd och kastar sig runt på en femöring, så jag har inte en chans att sitta kvar, utan ramlar av och ser hästen försvinna hemåt. De andra i stallet fångar honom när han kommer hem till stallet och efter ett tag har jag också lyckats ta mig hem efter att ha sprungit som en tok i en dryg kilometer (vilka jäkla krafter man får när man har en lös häst ute på vägarna) Jag kände väl att jag hade lite ont här och där, men då ville jag bara upp igen och rida förbi samma ställe igen för att visa att det inte alls är farligt att gå förbi. Så sagt och gjort, jag hoppade upp och red lugnt och stilla förbi ladan igen och gjorde en massa travövergångar på hemvägen på den sträckan där han nyss toksprang ensam och nu var väldigt stressad på. Han lugnad ner sig och vi kom hem igen, bägge två tillsammans. Då först känner jag verkligen hur ont jag har i knäet (som jag skrapat upp) och att axeln fått sig en rejäl törn. Samtidigt får jag den där läskiga känslan som jag beskriver ovan, när adrenalinet försvinner eller vad det nu är, och man blir alldeles kall och darrig i hela kroppen.

Knäet läkte fint efter att det blivit rensat från grus och ridbyxtyg, men axeln hade jag ont i i många månader efteråt. Lustigt var att jag knappt kunde mocka efter ridturen på grund av smärtan i axeln, kunde bara använda vänsterarmen, men 10 minuter tidigare red jag häst som om ingenting.
Adrenalin is the shit!

 

[Hoppsan]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Jag har två händelser men som tur e har jag aldrig skadat mig allvarligt.

Den första var när jag skulle rida min föredetta sköthäst, en B-ponny, jag hade egen häst men den var halt och jag var så sjukligt ridsugen o så frågade Emelie om jag inte ville rida lite på Ariel. Trots att jag för länge sedan växt ur henne på längden så tänkte jag: ja ja, för tung e jag i alla fall inte. Vi bestämde oss för att rida barbacka, för att inte behöva krångla med stigläderna, i en av hagarna. Allt gick super, hon red först o så tog jag en liten galopp sedan. Emelie tyckte då att det var skit häftigt att jag kunde rida barbacka i galopp o ville att jag skulle göra detta igen. Jag tänkte att om hon e så lättroad kan jag väll göra det. O det bar iväg, hästen tog bettet gjorde en helomvändning mot grinden o drog ned huvudet jag åkte kana ner framför hästen som försökte hoppa men inte riktigt lyckades

2. Jag skulle rida förbi en lada där det stod en stor lastbil o gick på tomgång. Super tänkte jag, nu kan jag träna lite med min löjliga häst. Hon var super nervös o gick på sidan nästan hela vägen förbi,till dess att en dörr smällde igen. Hon flög upp på stenmuren o backade där hela vägen tillbaka. Jag trodde hon skulle bryta benen,som hon som tur var inte gjorde så jag får väll säga att det gick rätt bra ändå

Ps. en mindre olyckshändelse var när jag dagen innan jag skull ta bort min häst ville ta en sista tur barbacka. Kompisen stod kvar i stallet, när jag kommit upp o börjar skritta iväg bestämmer sig kompisen för att han inte vill vara i stallet själv och sparkar ut en ruta. Min häst blir super rädd jag åker av och får ett snyggt hovavtryck på min fot

 

[Lill Malin]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Har varit med om diverse omkullridningar och otäcka avramlingar men dom tre värsta är nog den gången när jag va ute och skrittade barbacka på min kompis ponny, var kanske 13år då, en älg hoppar fram och hästen kastar om och kutar hem, med mig hängandes under halsen, när jag väl släppte trampade hon mig över bröstkorgen och sparkade mig i ansiktet vilket resulterade i en avbruten käke, och tre brutna revben, hade lyckligtvis både hjälm och säkerthetsväst...

Andra gången var när en nordsvensk började skena med mig i en nedförsbacke, en rätt brant då alltså, jag fastna med ena foten i stigbyglen och vi va på väg mot en stor europaväg, hade verkligen ingenting att säga till om, hästen saktade dock faktiskt ner så pass innan vägen att jag kunde krypa ut foten ur stigbygeln och putta mig av honom, då stannade han på en gång. Men fy vale va läskigt det var.

Tredje gången var ju bara här om dagen när jag skulle rida hem min häst från skolan, 2mil ca, och det går mycket lastbil på den vägen och dom brukar alltid sköta sig och jag visar självklart respekt tillbaka. Men den här gången vet jag inte vad som hände om inte chauffören såg oss eller vad som blev egentligen, men han körde otäckt nära och tuchade till min häst precis snett på baken då när jag försökte gå ännu längre ner mot diket, men det va myrmark så inte det lättaste... Men när han tuchade till oss så blev min häst rädd och hoppade ner i diket, sjönk ner till typ knäna och gjorde sedan en framåtvolt, med mig på, men trots att han hade benen vänd åt "fel" håll och rullade över mig klarade vi oss både utan några skador alls, men fy tusan alltsåå...

 

[Buck]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

"med mig hängandes under halsen, när jag väl släppte trampade hon mig över bröstkorgen och sparkade mig i ansiktet"

det var ju samma som hände med mig :/ men jag fick inga skador mer än några blåmärken.

 

[Lindelej]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Min värsta upplevelse var för två månader sen då en av ridskolans unghästar fick för sig att börja bocka på en av sidovolterna, i galopp. Jag gör världens luftfärd, då pållen är säkert 178 hög, och landar platt fall på ryggen. Kunde inte röra armar och ben utöver smärtan och det blev ambulansfärd till akuten. Först trodde man att det var kotkompression bara men dan därpå upptäcktes en fraktur på en av kotorna och det blev operation med titanskruvar i ryggen och hele sk*ten..

Grejen var att jag visste att pållen ibland kunde skutta till pga tristess så jag stod och tittade på min säkerhetsväst som låg i bakluckan (men som jag bara använt till hoppning, skogsridning på okända pållar och terränghoppning) men tog inte på mig den.. min dumsnut!!

Mina råd är;
* lyssna på magkänslan, särskilt när den signalerar om säkerhetsgrejer!
Och om du är en sån som jag som inte använder väst med det "dumma" argumentet att det känns klumpigt; köp ett motorcykelryggskydd som är mycket smidigare. Bättre ett skydd som används än ett skydd som ligger i bakluckan!

Nu hade jag en enorm tur att det inte tog längre ner så jag kan börja rida i höst igen när frakturen läkt men hade det tagit längre ner hade det varit i rullstol jag åkt hem från sjukan..

 

[Sunshine]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

For 15 ar sedan red jag ut ensam pa min kompis hast, det borjade bli kvall och det var kallt och sno. Hasten sag spoken i buskarna nagonstans utefter vagen och vagrade rora sig framat. Till sist kastade hon sig runt och skenade ratt in i en telefonstolpe och gick omkull. Jag hamnade underst. Hon tog sig upp och sprang hem. Jag vinglade ut pa vagen och knackade pa forsta basta hus dar jag fick hjalp. Ambulans kom och tog mig till sjukhuset och konstaterade svart bruten hogerarm, tog tre operationer innan den var ok igen. Jag har fortfarande ett decimeterlangt arr och en nastan lika lang metallplatta kvar inne i armen.

For ca 7 ar sedan var jag pa Irland pa falttavlanskurs och sista dagen deltog vi i en traditionell irlandsk jakt. Upp pa hyrd hast och i full galopp over murar, taggtrad och annat, tillsammans med ett 50-tal andra. Det var november och halt och geggigt. Ett av hindren hade daligt med sikt over, det gick fort och ryttaren framfor mig ramlade av. Min hast vek av tvart till hoger - jag fortsatte rakt fram och landade pa huvudet. Beholl medvetandet men kunde inte rora mig, ambulans tillkallades men kunde inte komma till platsen sa det tillverkades en provisionell bar som jag bars over falten pa till ambulansen som stod pa vagen. Val pa sjukhuset konstaterades nackbrott sa jag fick snabbtransfer till specialistsjukhus men det kunde inte opereras, jag fick ha en sadan dar stalkrage och sedan mjukkrage i manga veckor efter olyckan och det tog nog minst 6 manader innan jag borjade kanna mig stabil igen. Och tyvarr har jag blivit lite radd for hoppning sedan dess

Sen har jag dragit axeln ur led en gang ocksa - det var den varsta smartan jag nagonsin upplevt - men det var under markarbete inte ridning

 

[heartstring]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Kl*
Usch vad ni har varit med om! Det är när man läser om hur illa det kan gå som man funderar på om det verkligen är värt det... Men det är det ju uppenbarligen, för man hoppar ju glatt upp igen..

Min värsta var när jag red min kompis häst, ett snällt halvblodssto. Hon red en travare. Av någon anledning sa de att jag skulle ha sporrar på mig, jag har ingen aning om varför, och jag hade aldrig ridit med sporrar innan.
Var en lugn och trevlig tur i snön, ända tills vi bestämmer oss för att släppa stigbyglarna och trava uppför en liten backe utan dom.
Traven blir till galopp och min häst får, från ingenstans, fram tävlingsskallen och ska prompt om travaren, som trots starter inte alls fattar att det är rejs på G.
Min häst springer fortare - jag kniper hårdare med benen (sporrarna) - hästen springer fortare, och ja, ni förstår problemet. Det är full sken uppför en brant backe och ännu mer sken i en ännu brantare nedförsbacke.
Full fart rätt över den väl trafikerade grusvägen och jag minns att jag tittade febrilt efter bilar eller lastbilar som eventuellt kan bli våran död. Men inget fordon är i närheten och vi fortsätter rätt in i skogen på andra sidan vägen, ingen stig finns det där. Hästen kastar sig åt höger för att inte krascha in i ett träd, men jag fortsätter rätt fram och dyker med huvudet före in i trädet.
Jag kommer ihåg att jag såg blodet droppa ner i snön och tänkte direkt att näsan är knäckt. Men det var inte en skråma på näsan. Dock var det skrapsår på kind och tandkött och en blåslagen höft.
Min kompis som såg mig komma stapplandes ut ur skogen såg dock bara allt blod som kom från min mun och var bergsäker på att jag slagit ut varenda tand, men inte en skada på dem heller.

Kan säga att jag fortfarande hatar att rida i nedförsbackar och jag saktar alltid ner om jag ser minsta lilla backe; hästen får inte skritta för fort nedför heller, då blir jag nervös..

 

[zorayagirl]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Jag har alltid haft otroligt tur när jag har ridit och lyckats vrida mig i luften och landa ok. Åkte in i en vägg i ett ridhus engång med höften först med det blev bara en lårkaka.
Jag rider numera sällan med väst efter att ha åkt av och gjort illa svanskotan när jag var yngre (typ 10år). Västen hade blivit lite för liten. Gick i flera månader och kunde inte sitta för länge så ibland fick jag stå i skolan på lektionerna.

Däremot har jag fått axeln ordentligt ur led när jag skulle ut och promenera med en skadad häst. Hästen var brunstig och vi gick förbi en del hagar med massa hästar i som började skutta och rusa runt så skulle hon hänga på.. Hon hoppade iväg och jag vägrade släppa så axeln åkte ur led, all känsel försvann i hela armen, virade grimskaftet runt armen och sen hoppade hon åt andra håller och fick tillbaka min arm i rätt ställe. Tur så var det inte långt till stallet så vi gick tillbaka. Kunde inte jobba på 1 vecka för armen gjorde för ont. (jobbade i stallet också..)
Hade galet dåligt samvete för vad som hänt då jag var orolig för hästens ben, hon skulle ju bara skritta och fick absolut inte springa runt och busa.

Har däremot åkt av på världens pinsammaste sätt (var runt 8år)
Min första ponny skakade på sig (ni vet från huvudet ändå ut i svanstippen) och jag bara gled av. Landade dock på en sten och min syster bara skrattade åt mig.

Vad jag lärt mig är att om man ska ha väst, se till så att den passar!