Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

[EmmaBovary]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Bland de värsta jag har varit med om ( jag e fortfarande en dum 14åring som hittar på galna & dumma grejer hela tiden )

Detta hände mej för 3 år sedan nästan exakt. Jag var nere hos min hovslagare för att kolla på hans nya föl, världens sötaste norsvensk. Sen gick vi och kolla på hans andra hästar för det var längesen jag var där. Vi går bort till hans oinridna 6åriga hingst och klappar han. Sen får min hovslagare för sej att jag ska sitta upp på han och sitta där en stund ( dom tänkte att en tjej året innan skulle börja rida han men hon fega ur ). Ingen hade suttit på han förut så jag var lite stolt över att jag skulle få va den första som skulle få sitta på en stor nordsvensk hingst på över 165 i manken. Upp kom jag och hovslagaren höll mej i bara grimman. Hingsten flyger iväg som ett skott och jag naturligtvis flyger av. Jag hade varken hjälm elr väst vilket var otroligt dumt men jag klara mej med bara ett blåmärke på knäet. Däremot hovslagaren ramlar omkull och skrapar upp världens sår på armen

Hela min familj var med + en kompis och såg allt. Mamma filma allt oxå, de såg riktigt hemskt ut !

Ha alltid hjälm, väst, handskar, nyladdad mobil i fickan, klackskor & bra stigbyglar

sorry för ett långt inlägg

Men shit.. hur kan en van hästmänniska(som jag antar att hovisen var..)utsätta ett barn för det?! Det här är bland det mest ansvarslösa jag hört talas om... tur att det gick förhållandsvis bra med dig.

 

[zanque]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Dom värsta avfallningarna jag har varit med om:

Hade en foderponny för 8 år sedan. Höll på att skritta av på långa tyglar när hon blir rädd för nå och skenar, när jag återfick kontrollen efter ett x antal vara så stegrar hon och vänder sej runt fler gånger. Jag ramlar och och landar under henne. Det ända jag minns sen är en massa vit virvlande ben ovanför huvudet och en olidlig smärta i armen. Otroligt nog blev jag bara trampad på armen, två sprickor i armbågen :P

Sen red jag en mer eller mindre galen häst på ridskolan för 5 år sedan. Vi höll på att hoppa små hinder på volt på kortsidan. Efter varje hinder bockar han som en tok, sitter kvar nästan hela lektionen. Han skulle verkligen ha av mej så efter hoppat rusar han rakt mot sargen och lägger av två mega bockar. Jag ser bara väggen komma närmare och trodde min sista stund var kommen. For rakt in i väggen med huvudet först, hjälmen sprack och jag fick en trevlig hjärnskakning...

 

[penny_]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Jag har varit med om 2 ganska läskiga saker.

första gången var när jag skulle hämta min dåvarande ponny i hagen. Eftersom hon gick i en stor hage brukade jag alltid hoppa upp och rida tillbaka (givetvis hade jag både hjälm och väst på mig) Denna dagen sprang hagkompisen i förväg men jag skulle minsann få min häst att stå stilla så jag kunde hoppa upp. Sen minns jag bara att jag vaknade och låg o kollade upp i himmelen. In till sjukhuset med en hjärnskakning. Hjälmen gick sönder så jag kan inte tänka mig att jag skulle finnas idag om jag inte skulle haft den!


andra ggn var när jag skulle hoppträna min nya häst. Han hade inte blivit hoppas alls mycket och tyckte det var lite läskigt. Vi skulle börja att hoppa ett kryss på medellinjen/kortsidan. Hästen stannar och jag ska precis vända bort honom när han bestämmer sig för att ta världens största hopp över. Mamma berättade att jag var ungefär 1 m över sadeln haha. När jag landar i sadeln igen är vi framme vid väggen och min häst svängde men det gjorde inte jag :-3 Så in i väggen flög jag med ansiktet först. När jag satte mig upp sprutade blod från både mun o näsa. Tränaren ville att jag skulle hoppa upp igen men jag kunde inte ens stå. In till sjukhuset igen och fick stanna under natten med kraftig hjärnskakning och en bruten näsa!

Råd:var alltid beredd på att hästen hoppar även när den har stannat!

 

[_Yggdrasil_]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Många år sen nu men:

Hade min dåvarande ponny i ett stall med underbara sandbackar i hagen perfekta för klättring.
Kände att ponnyn var rejält laddad men tänkte inte så mycket på det eftersom hon alltid var ganska rejält tokladdad (trots sin ålder på 25 år)
Hur som så klättrade vi uppför backen och då precis på krönet kastade hon sig runt och jag tappade balansen helt, hon flängde iväg nerför backen och jag flög av nedför backen, och landar med ansiktet rakt i en trädstam och tillråga på allt trampade ponnyn på mitt lår på något mystiskt sätt.
Jag satt och gapskrattade och Mamma (som alltid var i stallet när jag red) sprang som en galning för att se vad som pågick. Jag minns inte så mycket men hon har berättat att jag satt i sanden med ett helt snett ansikte rejält näsblod och skrattade, spydde och skakade okontrollerat. Så det vart in till akuten i en väldig fart...

Det hela slutade med: käken ur led, hjärnskakning, nedsatt syn på vänsteröga (förmodligen av någon form av nervskada), wiplashskada och en lårkaka.
Är fortfarande sned i ansiktet och kommer alltid vara...

Det var ju inte sådär jättehemskt för mig förutom att det gjorde ruskigt ont, men tycker så synd om min stackars Mamma hon har berättat att hon trodde hon skulle dö när hon först såg mig. Hon trodde att huvudet var spräckt. Hon har berättat att hon tvingade mig prata och sjunga hela vägen till sjukhuset för att jag inte skulle somna. Hur hon fick mig till bilen vet jag än idag inte...

 

[Scandi]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Fyfarao vilka hemska olycker ni har varit med om!

Det värsta som har hänt mig var när jag var 9 år eller något och galopperade, hästen tvärnitade så att jag flög rätt in i väggen med huvudet före och svimmade. Tog knappt några minuter innan jag vaknade till och skulle upp på hästen igen.

 

[Lillgrådis]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Har en häst som tillämpar exakt den bock-metod som syns här:

http://www.youtube.com/watch?v=4ZpUyEAeXMY

Dvs ett stort hopp uppåt-framåt och sedan en sjuhelvetes katapultspark när man fortfarande är i luften och helt ur balans. Gärna med en skruv i sidled också. Jag kan rida mig ur en hel del vanliga bockningar, men här är jag totalt chanslös varje gång.... speciellt eftersom de kommer ungefär lika oväntat som för tjejen på filmen. Har drämt i ryggen/korsryggen riktigt hårt två gånger efter sådana fall, åkt in till akuten och röntgat men lyckligtvis klarat mig utan mer än mjukdelsskador och härliga blåmärken.

Turligt nog händer det bara kanske en gång om året. Eftersom jag vet hur rökt jag är om jag hamnar i samma läge (klarar man att sitta kvar en sådan bockning, så kommer det en till - och den blir bara ännu värre) så har jag numera garderat upp med att införskaffa en skyddsväst.

 

[Domino_s]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Har en häst som tillämpar exakt den bock-metod som syns här:

http://www.youtube.com/watch?v=4ZpUyEAeXMY

Dvs ett stort hopp uppåt-framåt och sedan en sjuhelvetes katapultspark när man fortfarande är i luften och helt ur balans. Gärna med en skruv i sidled också. Jag kan rida mig ur en hel del vanliga bockningar, men här är jag totalt chanslös varje gång.... speciellt eftersom de kommer ungefär lika oväntat som för tjejen på filmen. Har drämt i ryggen/korsryggen riktigt hårt två gånger efter sådana fall, åkt in till akuten och röntgat men lyckligtvis klarat mig utan mer än mjukdelsskador och härliga blåmärken.

Turligt nog händer det bara kanske en gång om året. Eftersom jag vet hur rökt jag är om jag hamnar i samma läge (klarar man att sitta kvar en sådan bockning, så kommer det en till - och den blir bara ännu värre) så har jag numera garderat upp med att införskaffa en skyddsväst.

Exakt såhär gjorde min kille första åren... Fanns inte en chans att sitta kvar... Och precis som du skriver, lyckades man klamra sig fast på sidan av hästen så kom det alldeles snart en till som var ännu värre...

Som tur är har min herre hunnit fylla 16 år och nöjer sej numera med en mjuk bockning i ett galoppsprång eller en rejäl bakutspark...

Mvh Domino_s

 

[diving-leber]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Min första egna häst som var jätte duktig och bra utbildad när man red i paddock ridhus men som fick stor flipp när man red ut.
13 år gammal och så lycklig över denna snygga häst på 154 cm som hoppade som en gud och gick dressyr som en klocka,men när man skulle rida ut så fick hon stor spelet för minsta löv som låg i diket och drog rätt ut i skogen i sken,under det halvår jag hade henne så gick vi omkull ca 5 ggr i månaden utför berg,in i träd och ner i sankmark ett rent under att varken jag eller hästen bröt något,fast en gång var det riktigt nära att vi dog då hon fick spel på gatan och skenar som en galning rätt mot en bil som kom körande mot oss i sista stund lyckades jag tvinga ner henne i diket.
Eller min mamma som red och hjälpte till i ett försäljnings stall med polska importer och skulle rida ett sto som nyss kommit,hon hoppar upp på stoet som personalen hade sadlat och gjort iordning bara för att märka att hästen FAN är blind!!!!!! Den drog rätt genom stängslet och mamma åkte av när det tog stop vid ett träd utanför och ridhjälmen gick i två delar mamma fick hjärnskakning...

 

[arna]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

*kl*

Jag gick omkull med min pålla då hon snubblade när vi travade på en grusväg. Hon kanade på "knäna" en bra bit tills vi nådde fram till diket där hon petade av mig åt ena hållet och sedan vräkte sig iväg åt det andra så hon inte skulle gå på mig. Landade på huvudet och ena axeln. Trodde först att jag gjort illa nacken då det stack o pirrade så förbaskat i ansiktet, vågade inte röra mig förrän jag insåg att jag hade landat bland brännässlor.
Stackars pållan var sönderskrapad på benen o mulen och jag blev sjukskriven 4 v för ett luxerat nyckelben. Är fortfarande rädd ibland att hästen ska snubbla........

 

[diving-leber]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Haha!!!!Sorry men brännässlor var ju klockrent

 

[Heulwen]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Jag har tack och lov inte varit med om så mycket otäckt men det värsta var väl när jag blev lämnad i ett helt nytt område där jag inte hittade alls och på en häst jag bara ridit en gång innan (och som jag i efterhand fick reda på var en häst som brukade komma tillbaka utan ryttare då och då). Iaf så skulle hon jag först red med till ridhuset och träna och jag försökte rida runt lite men hittade inte alls och jag märkte att hästen som var ganska tuff insåg att jag inte hade koll så till slut stack han plötsligt med mig. Vi galopperade väl några hundra meter på okända vägar förbi vettskrämda flanörer och med en bilväg ganska nära tills jag föll av i en skarp sväng och hästen drar hem till stallet. Jag får bara ont i höften men själva upplevelsen av total maktlöshet och att jag inte hade en aning om var jag befann mig kändes ganska otäck.

Mitt råd blir alltså att undvika att rida där du inte hittar - iaf om hästen inte har förtroende för dig eftersom den väldigt snart kommer märka av din tveksamhet och ta kommandot själv. Ett annat råd är att lära sig one rein stop - om jag hade kunnat det då så hade jag fått stopp på hästen.

 

[Iaraphel]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Olycka 1: red på ängen, nysnö och härligt, var ung, men hade ett stort halvblod, ogängade broddhål så hade inte kunnat brodda till denna första snö.. skulle bara ta en liiiten galopp också...
gick omkull, fick hästen över benet- krosskadad fot. (hästen oskadd)
Lärde mig/andra, rid inte, aboslu tinte galopp på volt utan sulor/brodd när det är snö!
(gick dock omkull med samma häst, med brodd/sulor ur skritt 2mån senare då han hoppande undan för ett grässtrå som stack upp ur snön)


olycka 2: skulle "bara" hälsa på hästen i hagen. då trotsig problem-unghäst, som skulle "gå förbi" mig utan att hälsa, varpå jag lägger handen om nosryggen för att säga "hördedu, hälsa lite va" hästen reser sig på bakbenen och slår mer eller mindre ner mig med framhovarna... syddes med 25stygn 3 gånger i huvudet inann de fick det att sluta blöda.
Jag lärde mig att hästar verkligen ÄR stora och starka och att tillit/respekt är A och O! (nej har inte lärt mig att ha hjälm i alla hästsituationer) hästen är idag världens snällaste och ingen tror mig när jag säger hur hon var/har gjort.
blodkänsliga varnas:
http://joizmeds.mittspejs.se/P1861963

olycka 3: hade fått hem en ny häst, det var vinter, var ute och red, i grannens hage fanns ett litet "mini-nerhopp", som vi självklart skulle testa...
hästen ifråga var nog mest bara dressyrriden i ridhus och missförstod totalt, hoppade rätt upp- rätt ut och kunde inte landa. blev kullerbytta och hjärnsakning och trasigt ansikte (hästen oskadd). nu 2 år senare jobbar vi båda fortfarande med att kunna hoppa/gå nerför..
Att lära sig: ta inte förgivet att alla hästar kan ta sig fram överallt och är vana vid att hoppa över, upp och ner, bara för att mansjälv lär sina hästar det från början.
http://joizmeds.mittspejs.se/P1840197
http://joizmeds.mittspejs.se/P1840198#body

olycka 4: smalskottat stig i vintras från hagen, jag gick framför hästen bakom. som alltid. men hästen blev plötsligt skrämd och hade ingenstans att ta vägen, jag som är "sjuk" tappar balansen och ramlar och hästen flyr över, 4 hovar med brod dpå ett och samma ben.
Fanns inte jättemycket att lära, ren olycka, hästen ville inget ont, och snön i vintras var inte lätt att göra breda gångar på.. vist en totalt orädd häst kanske inte hade blivit skrämd, men nu blev denna- annars mycket trygga hästen det- ändå.
http://joizmeds.mittspejs.se/P2617953
http://joizmeds.mittspejs.se/P2621423

Hmm, kan tillägga att jag ändå haft hästar i 20 år, och många sk. "problemhästar", vist småskador har väl också hänt, men de är rätt trygga och säkra idag- men de är fortfarande hästar.

Men värsta saken jag varit med om..
Har ni sett den oändliga historien, när atrax sjunker? detta var för många år sen, var ute och red med min dåvarande (vita) älskade häst, höll på att träna honom att hoppa dike.. han hade haft fobi för det.. men det blev bättre och bättre, så testade vi nya vägar, följde en eledning, tyckte att då måste dte ju vara bra mark och led anågonstans...
så kom ett dike, jag red längs med för att hitta en lämplig plats, och marken såg bra ut och jag bad han skutta över.
Det var första gången han hoppade utan att tveka...
Problemet var att det fanns ingen mark på andra sidan.. vi hade hoppat rakt ut i sankmark (eller omd et var en helt igenvuxen sjö)
Jag slängde mig ur sadeln. hann snabbt fudnera på om jag skulle ringa brandkår- räddningstjänst.. men insåg 3 problem 1. jag vist eint evar vi var. 2. de skulle inte kunna ta sig fram. 3. de skulle aldrig hinna... jag hann även tänk aatt jag aldrig skulle kunna återvända hem och ha en drunknad häst, men marken höll för min vikt, men inte hästens, så hann fundera på hu rjag skulle håll aom halsen så vi skulle drunkna tillsammans... men insåg ändå snabbt att han ju faktiskt kämpade och det enda jag kunde göra var att hjälpa, så drog tyglarna åt mig/fastmarken, sen när han lyckades slå äver ett ben över ytan fick jag tag i det och på nått sätt så kom han upp på fastmarken...
Men detta var några av de värsta minuterna i mitt liv! Efter detta lämnade jag aldrig vägar, ja jag var till och med rätt för grusvägar...
förr trodde jag helt enkelt att det inte fanns sådana "marker" i sverige, i i efterhand har jag fått veta att gården vi bor på "hjärtsöla" betyder just "hjortar och söl(sank)mark.
Idag kan jag rida på stigar med hästarna, men jag lever fortfarande med ångest för vad jag riskerade min häst för, och idag vet jag att vi även i sverige har sådana där otäcka marker..


dock så var jag ute och red med en annan häst efter detta, inte där,m men sökte efter en väg och vi var lite "vilse", plötsligt tvekar hästen att gå fram, jag förstod då att det var "något" hoppade av, gick framför, och vist marken höll så jag smakcade och eldde hästen, men vist faan marken höll för mina 60kg men inte för hästen 600kg, denan gången var dte "bara" till knäna (som ju int eheter knä utan är leden under knät, men ja ni fattar)
Efter detta så lärde jag mig:
LITA på hästens intution!!! jag är "emot" de som tränar fram ett 100% ledarskap/lydnad, för en häst är br amycket bättre än en människa att "känna marker" känna lukter etc. till exempel så vet jag att min ahästar är orädda för det ,mesta ofarliga, men börjar de vittra och "fnysa2 ja då vände rjag hem och mycket riktigt får jag senare höra att det är vildsvin strax framför där.. och nej, min ahästar vänder inte hem bara för att de vill efter sånt, men de vet att jag också lyssnar på dem. och jag vill inte möta vildsvin i skogen (älgar, kossor etc bryr de sig inte om)

 

[emma_sthlm]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Min upplevelse är ju kattpiss jämfört med era men here we go;

Var på ridläger och vi skulle göra stafettövningar. Jag vet inte hur ridläraren tänkte men i alla fall så valde hon en häst som var otroligt kittlig på korsryggen och vi skulle rida barbacka och göra diverse övningar.

Jag slänger mig upp, hästen travar, jag glider givetvis bakåt mot korsryggen, hästen kutar, sparkar bakut och jag känner hur jag svävar i luften innan jag landar med en duns på marken. Med jord i hela munnen varpå min ridlärare säger:
"Ska du äta upp hela ridbanan? Höhö" kunde inte andas, men det gick bra.

 

[Nougat]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Detta hände mig för ca 1 år sedan, skulle hoppa upp en på en häst & när jag ska lägga över benet på sadeln, börjar hästen galoppera och slänger sig åt höger, jag flyger som en fura rakt in i mangevägen, med huvudet före, när jag tittar upp igen är hästen i andra hörnet av ridhuset, jag sitter med ryggen mot väggen och när jag reser mig hade jag ordentligt ont i huvudet, dock inget allvarligt, men jag måste ha snurrat till i luften så att jag hamnade med ryggen mot väggen, det tycker jag e lite läskigt, att jag inte vet hur jag snurrade :O

 

[maxifuffi]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Jag skulle lasta ur en lastotränad häst ur en skruttig transport. Hästen fastnade med grimman i knoppen på mellanväggen, fick panik, reste sig och gick över. Hon drog med sig mellanväggen halvvägs. På transporten fanns det inga riktiga bakbommar utan bara remmar. Hästen blev liggandes över remmen, fastkilad under mellanvägen, svårt att beskriva. Ägarna och jag fick jaga runt efter en kniv, efter många om och men hittade vi en och jag kunde skära av remmen så att hästen kom loss. Hon hoppade ut oskadd och gick iväg och betade. Stel var hon dock länge efter.

Som tur var stod jag framför bommen, sekundrarna innan hästen reste sig hade jag tänkt böja mig och krypa under bommen. Hade jag gjort det hade jag följt med upp i transporten och gud vet vad...

Efter detta var jag fruktansvärt rädd för transporter och började kallsvettas bara jag kom nära dem. Efter ngt år fick jag kontakt med en fantastisk tränare som gick gick en lastningskurs hos en hel sommar.

Mina tips; UTBILDA er hos en kunnig tränare. Lastträna era hästar ordentligt. Använd hela transporter med ordentlig utrustning. Ha alltid kniv till hands. Lasta med längre lina än grimskaft, då behöver man inte stå för nära hästen, speciellt om hästen är ny.

 

[boccia]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Värsta upplevelsen 1:

Det här hände i början av april för 15-16 år sedan.
Jag är, precis som vanligt, ute i skogen med min tävlingshäst (totalt orädd häst med turbojetmotor). Galopperar som så många gånger förr på en av alla mjuka sandstigar/vägar, och eftersom jag litar till 110% på denna häst så släpper jag på henne så hon verkligen får sträcka ut. Livet leker!!
När vi kommer runt en svag kurva står det helt plötsligt 3 rådjur på stigen framför oss, och min häst tvärvänder, och givetvis åker jag av. Landar mjukt, tack och lov, och reser mig upp för att gå efter min häst. Får då precis se henne försöka sig på att ta snabbaste vägen hem, över ett brett krondike. I vanliga fall hade hon klarat det hur enkelt som helst, men just denna dag var det såphalt i slänten upp från diket (hade regnat konstant i ett par dagar innan), och hon tappar fotfästet och jag ser henne glida baklänges ner i sörjan. Springer fram och får tag i tyglarna för att försöka hjälpa henne upp, men inser ganska snabbt att det är lönlöst. Ju mer hon kämpar, desto djupare sjunker hon. Tvingas lämna henne där i diket för att gå efter hjälp, och hör henne gnägga ett par gånger efter mig.... När jag kommer tillbaka (med 2 st grannkarlar + min mamma) så blir min häst lugn igen, och hummar lågt. Trots linor och draghjälp av grannarna så lyckas vi inte få upp hästen, utan det blir till att kalla in räddningstjänsten. Vid detta läge syns bara översta centimetern av manken och huvud/hals på hästen över ytan på vattnet/dyn. Tack vare 3 st brandslangar, 12 brandmän (varav 2 st utan att tveka slängde sig ner på knä i dyn för att lägga slangen runt bröstkorgen på hästen och för att känna efter hur hästen hade sina ben ) så tog det inte så lång tid innan hon hade fast mark under fötterna igen och vi kunde gå hem till stallet igen för att tvätta/värma hästen (hon hade legat sammanlagt ca 1½ timme i det kalla diket). Tillkallad veterinär kunder bara konstatera att hästen verkade ha klarat sig helt utan men, och att det viktiga var att vi såg till att hästen fick upp värmen igen. Det bars mååånga hinkar varmvatten den kvällen kan jag lova och jag och mamma hade träningsvärk i armarna i flera dagar efter att ha gnuggat hästen torr/varm, innan vi lade på henne dubbla stalltäcken.


Värsta upplevelsen 2:
Mitten av februari för 12 år sedan.
Är på väg hem från hoppträning med min häst en söndagkväll (red i sista gruppen, och åkte från ridhuset vid 8-tiden). När vi är nästan hemma får min häst av någon anledning panik i transporten (transportvan häst som åkte 2-3 ggr/vecka). När jag kliver ur bilen och ska titta till honom ser jag bara 3 ben i transporten , och när jag går runt ser jag till min fasa att han har fastnat med det 4:e benet mellan vägg och bakläm. (Han har på något sätt lyckats sparka upp låset på ena sidan av baklämmen, och fått ut benet mellan vägg och bakläm, där han alltså fastnat. ) Jag borde drabbats av panik, men eftersom jag var helt själv så hade jag inte tid med det, jag var ju tvungen att hjälpa min häst (tack och lov så kopplas min "autopilot" in i sådana här lägen, vilket hjälper mig att agera rationellt). Öppnar bakluckan så hästen kan ta in benet igen, och inser direkt att jag måste få hjälp! Man hör hur blodet rinner om hästen, och en avsliten sena hänger ut ca 3 cm ur ett sår på insidan av hasen. Får hjälp att lägga tryckförbans av en boende i ett hus (som jag turligt nog stannat precis utanför, annars finns det bara 3-4 hus på den milen jag hade mellan stall och ridhus), och efter det kör jag hem de sista 3 kilometrarna till stallet, där min mamma har ringt efter jourveterinär. (har nog aldrig kört så långsamt den sträckan, och tittade mer i backspegeln på hästen än vad jag tittade på vägen). Kommer fram till stallet samtidigt som veterinären, och lastar ur hästen och går in i stallet med honom. Veterinären tar bort tryckförbandet, hmmm-ar lite och petar sedan lite på såret, vilket får till följd att blodet börjar rinna igen. Utan att försöka hindra blodflödet säger då h*n "jag måste ringa och rådfråga en kollega....". Då säger min pappa att "glöm det, vi kör hästen till Skara istället, se till att lägga nytt tryckförband bara". (vi hade redan innan varit o kontakt med jourhavande på hästkliniken och fått OK på att komma in, och skulle ringa när vi var i Skövde så han kunde åka in). Ca 5 minuter efter att vi hade ringt och meddelat att vi var på väg så ringer pappas mobil. Det visar sig vara veterinären som ringde bara för att säga att han låg precis bakom vår bil och om det skulle hända något så skulle vi bara stanna.
Kommer in till Skara och det konstateras att hästen förlorat väldigt mkt blod, men i övrigt verkar vara vid god vigör. Hästen har ett rejält sår på insidan av hasen, och ett sår (djup ficka) på insidan av kotan, samt massor av halvdjupa skrapsår på utsidan av hela benet mellan has och kota. Senan som hänger ut från såret vid hasen klipps av, och hela benet bandageras rejält, och sedan får vi lämna hästen på kliniken "tills vidare". Veterinären är mkt noga med att påpeka att det kan gå precis hur som helst, att det inte är säkert att hästen klarar sig öht, och att risken är stor att hästen aldrig kommer bli ridbar igen.
Förmiddagen därpå ringer behandlande veterinär upp oss och meddelar (märkbart förvånad) att "hästen rör sig helt rent i skritt till och från behandlingsrummet", men påpekar igen att allt kan hända, infektionsrisken är stor och såren sitter illa till. 13 dagar senare får vi hämta hem min plutt igen, och på hösten samma år är vi ute på hoppbanorna igen


Har bara skadat mig rejält själv från häst en gång (flög av rakt in i ett hinder på tävling, vilket resulterade i en ambulansfärd med en axel ur led, lösa benflisor i axeln och ett sönderslitet muskelfäste i armen, allt som allt 3 månaders sjukskrivning), men det var inte ens i närheten av att vara en lika hemsk upplevelse som att se mina älskade hästar i dessa situationer jag nämnt ovan.

 

[midori]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Jag har tre stycken hemska olyckor :O

Den första hände för cirka 5 år sedan, (om jag inte minns fel.) då jag satt upp på min bästa väns dåtida medryttarhäst. Orädd och kaxig som jag var vid elva år så fattade jag en galopp och skulle rida diagonalt över ridbanan och testa göra ett galoppombyte, som jag aldrig gjort förr men läst på om. men, som sagt så fattar jag först vänster galopp och ska rida in på diagonalen, när hästen fick för sig att Nej nu, nu hittar vi på något roligare. Han slänger sig framåt, längst staketet medan jag satt lutad inåt för att rida in på diagonalen, bockar till och jag slår i marken med vänster axel och gled en, två meter längst marken. Det var vinter, så banan var istäckt och stenhård! Min vän säger att jag ska sitta upp igen, men jag som kvider av smärta vill helst åka hem, och kompisens mamma säger, vi kollar det där i sadelkammaren. När hon bad mig svinga armen fram och tillbaka klickar det till i axeln som ett pistolskott.
Kompisens mamma skjutsade hem mig, min mamma ringde sjukhuset och sa: nej nu kommer vi in med dottern! Sjukhuset stoppade oss och skickade en ambulans ist Det slutade med brutet nyckelben och jag blev påklädd, duschad,hjälpt upp ur säng och stolar i två veckor.

Andra gången var på min medryttarhäst, som var väldigt rädd för traktorer, och såklart kom det en på grusvägen vi red bredvid. vi red längst kanten på ett fält, men min kompis säger: du, vi galopperar över så att traktorn inte kommer för nära! Min häst uppfattar ordet traktor och ger järnet över fältet i sken. Där satt jag, med långa tyglar som jag efter ett par steg tappade, med stukad och lindad handled och barbacka. Det var första gången jag red honom barbacka, så jag var helt i obalans! jag hinner grabba tag i ett par manstrån och hänger mig kvar på hästryggen. I slutet av fältet låg ett dike och en hög kant upp på en ny väg, kanske 50 cm. hästen kastar sig upp på den och är sedan kolugn och vi skrittar hem.

Tredje gången följde en annan kompis med och red den första kompisens medryttarhäst, och vi skulle galoppera i snön på en skogsstig som hade tät barrskog på ena sidan och ett högt staket med eltråd på andra. Jag säger till tjejen att hon kan rida först, och hon fattar galopp och sticker iväg. efter tre steg känner hästen att, Ja, nu ökar vi takten lite! Han skenar iväg med henne, rusar rätt nedför en svängd liten backe, hoppar upp i uppförsbacken, halkar, går omkull och tjejen flyger in mot skogen och han glider in staketet, häver sig upp, kliver ett par cm från hennes ansikte och ger sig av i sken. han kommer sedan tillbaka och rusar förbi oss, utan att se oss.
Under hela olyckan sitter jag 150 meter bakom på en halvsovande valack och skriker: PASSA! PASSA DIG!

Det slutar med att vi byter hästar, och när vi är 300 meter hemifrån kommer ägaren och frågade vad i helvete vi hade varit vi skrattade bara och sa att vi varit på utflykt

Mina råd är att ha alltid med dig en vän med ut, ALLTID två laddade mobiler eftersom din kan gå sönder i fallet, använd hjälm och ta dig inte vatten över huvudet. har du aldrig ridit hästen, testa inte nya saker. lär känna den först!

 

[CeciliaT]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Jag har blivit räddad av väst och hjälm många gånger men speciellt en gång. Vid den andra "incidenten" var det nog förmågan att förbli lugn som räddade situationen, båda hände när jag red på ridskola. Den skedde när jag skulle rida en häst som jag tidigare bara hade ridit en gång, då skenande han med mig. Han var stallets "värsting" och när man nu tänker tillbaka så förstår man ju att han inte trivdes för fem öre. Iaf, jag skulle rida honom på en hopplektion och var nervös kan jag erkänna.
Men enda sen den första gången jag ramlat av en häst så har jag alltid viskat till mig själv när jag suttit upp "Idag ska jag inte ramla av", efter att jag gjort detta har jag alltid slappnat av, inlett mig i en falsk säkerhet, troligen men jag blev iaf avslappnad vilket faktiskt minskar risken för att ramla av. Jag vet faktiskt inte om jag gjorde det för mig själv eller om jag sa det till hästen. Denna gången gjorde jag likadant, och jag blev lugn (HAHA), de första tio minuterna skötte hästen sig helt exemplariskt. Han förblev lugn även om de drog ner bommar från sargen, så jag trodde det var lugnt. När ridläraren drog ner en bom precis bredvid oss trodde jag att han skulle flyga i luften, men det gjorde han inte...än... Utan vi han komma kanske fem meter till, som ut ur det blå exploderade han. Han gick bärsärk och flög som en rodeohäst över hela ridbanan. Hoppade jämfota upp i luften och sparkade åt alla håll samtidigt som han sprang i rasande fart över mittlinjen. Jag gjorde mitt bästa och höll fast i sadeln för kung och fosterland. I ett bakutsprång hamnade plötsligt sadeln på sidan och det var nu det började bli farligt. Jag hängde på sidan av hästen och såg hur han närmade sig sargväggen, med mig imellan. Nu visste jag att jag var tvungen att ta mig av, annars skulle jag bli slarvsylta. I ett försök att ta mig av genom att försöka hoppa av bakåt gjorde han ett nytt bakutsprång. Jag åkte snett framåt som en kanonkula, med nacken rakt in i väggen så hjälmen sprack och landade på marken framför honom. Han trampade mig på vaden så musklerna krossades. Efteråt satte jag mig bara upp, en kompis på läktaren frågade och jag svimmade, jag svarade nej, sen svimmade jag.

Det värsta av allt var nog hur ridläraren hanterade situationen. Hon gjorde INGENTING! Det var en mamma till någon som sprang ner från läktaren, ner för trapporna, genom stallet och ut i manegen som kom och hjälpte mig upp och tog mig till en telefon. Ridläraren sa ingenting.
Jag fick inte låna telefon på expeditionen utan mamman fick betala i betaltelefonen så jag kunde ringa hem. På sjukhuset fick jag röntga skallen,som tur var hade hjälmen räddat mig, men vaden var krossad. Fick gå med kryckor i en evighet. När jag väl kom tillbaka till ridskolan för att övervinna rädslan gav ridläraren mig en värsting till. Denna gången hände inget som tur var, men skraj var jag...

Incident nummer två var när jag praktiserade med en kompis på ridskolan. Vi skulle ta ut en häst som var skadad och gå med honom en sväng i skogen så han fick röra sig. Men när vi kom till vägen fick han flipp. Stor som ett hus började han stegra sig och sparka mot oss. Jag visste att om jag släppte honom skulle han utan tvekan bli påkörd och det var jag inte så sugen på att bära ansvaret för. Jag skickade iväg min vettskrämda kompis att hämta någon som kunde hjälpa oss. Själv stod jag kvar med galningen som inte visade tecken på att lugna sig. Desperat försökte jag få ner hans huvud i gräset, ett försök att få honom att tänka på mat istället. I en sekund eller två funkade det, sen var det samma visa igen. 14 år gammal med en 1.70 häst på på bakbenen, man kände sig inte kaxig. När jag såg min kompis komma springande trodde jag att faran var över, bara för att få veta att hon inte hittat någon! Jag skrek åt henne att springa tillbaka, det spelade ju ingen roll om vi var en eller två småttingar med honom, vi behövde ju hjälp från någon. Sparkarna ven omkring mig, han var helt galen. Tillslut fick jag ner hans huvud i gräset igen, och han lugnade sig lite. började gå tillbaka med honom efter en stund, han var fortfarande helt flipp, dansade omkring mig och sparkade i luften, men jag bara gick... När vi var nästan framme mötte vi min kompis som kom springande, efter henne kom vår handledare, gående... När hon mötte oss tog hon inte ens honom ifrån mig, utan lät mig leda in honom, helt slut som jag var och rädd så benen skakade. När han var inne i boxen sa hon bara: -ni skulle inte tagit den stigen, han är inte van att gå där, ni skulle tänkt på det... sen gick hon...
Som tur var skadade sig ingen den gången, men det var nära kan jag säga. Veckan efter slutade jag på ridskolan...

 

[Frokennordberg]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Men fy så hemsk! Och fruktansvärt oansvarigt utav de "ansvariga" på anläggningen.

Själv har man väl gjort en hel del som lett till man har hamnat i mindre önskvärda situationer men som tur var klarat både mig och häst (tur som en tokig, heter det väl? ). Inga direkta allvarligheter egentligen, mest känts rätt dumt (antagligen just för att det aldrig gått illa-peppar peppar ta i trä).

En gång: skulle lägga en snajdig, samlad volt kring min kompis som stod på ridbanan. Bosse tyckte dock att det var lite väl farligt och riskabelt (Boston var en ängslig häst ) och gjorde istället en oväntad tvärnit, kastade upp huvudet, knockade mig så jag svimmade av väldigt kort och trillade av hästen. Fattar ingenting när jag finner mig själv sittandes på ridbanan med häst och kompis i andra hörnet...

Annan gång: samma pålle, vi hade jobbat på banan och skulle skritta av runt ängen. Hade regnat en del dagen innan vilket hade skapat en vattenpöl sådär 3 meter efter en liten spångbro vi skulle över. Bron var kanske 3-4 skrittsteg lång. Vi placerar alla fyra hovarna på bron, Bosse får syn på vattenpölen och fryser fast. Trams tycker jag och manar på eftersom vi inte ens ska kommer behöva ta vägen om pölen när vi väl kommit över. Han tar två steg, tycker sen att det blir för mycket och backar. Givetvis inte rakt bakåt utan istället skall han vända samtidigt. När vi är halvvägs om undrar jag hur det kan gå till att vi fortfarande är på rätt köl eftersom bron borde ha tagit slut vid det här laget? Och då faller vi bakåt... Han har klivit ut från spångbron, bakbenen i vattnet, välter om och landar på sidan ner i bäcken med mitt högerben fast under honom. Vatten överallt trots grund bäck, försöker dra mig upp på slänten med hjälp av buskarna samtidigt som han kämpar för att komma upp alls. Så plötsligt får han rätt på benen, kastar sig upp för slänten och galopperar hem. Själv får jag vada över bäcken igen och traska långa vägen hemåt till min kompis som förskräckt tagit hand om den blöta och uppstissade hästen (som sedan glatt stod och mumsade hö och bara blev lite stel!) och sen sprungit till helt fel bäck för att hitta mig.

För egen del blev det ett överkomligt stelt knä (tack och lov för dybotten!), en vattensnigel innanför tröjan och kliande utslag på händerna efter de giftiga buskarna..

Sen lyckades jag få ett träd i huvudet en gång, det var också en intressant upplevelse

 

[CeciliaT]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Vilka tabbar, haha förlåt om jag skrattar, men det är såna där misstag som bara sker av vad ska man säga, hästar som försöker vara smarta men blir lite dumma. haha. Hur att det inte blev några skador i dramat iaf