Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

[aramis]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Hua ligen! Påminner om min lilla upplevelse som ungre tonåring, fast min är pyttig i jämförelse.
Red barbacka över ett fält med min kompis när hästarna blir skrämmda och tvärvänder och sätter av i full kareta mot asfaltvägen. För att vi inte ska gå om kull på vägen/bli påkörda eller liknande så skriker vi till varandra "vi hoppar nu medans vi har kontrollen"
Det gjorde vi, kompisen klarade sig fint, men jag bröt bägge benen i underarmen så armen såg ut som ett S.

Hästarna hade självmant saktat ner något innan vägen och grannar som sett oss hade fångat in hästarna.....

Så mitt tips är sitt kvar och red ut situationen istället.

 

[iNTOHiMO]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Hua, vilka hemskheter ni har vart med om när ni har ridit. Det värsta jag har varit med om är när jag var "avbockad" av en shettis inne i ridhuset. Jag hade väst på mig men ändå så lyckades jag bryta två revben Eftersom både jag och min ridlärare var så tjäcka så skulle jag ju såklart upp på hästen igen så att jag inte vart rädd för att rida. Min kompis var också med och tittade på just den här ridlektionen och vi skulle sova hos henne. Kände att jag hade lite svårt att andas och att det gjorde rätt så ont. Men jag skulle verkligen sova över hos min kompis trots att mamma inte ville det. När vi hade lagt oss kände jag att det gjorde ganska så ont att ligga ned och i samma veva ringer mamma och hon hade pratat med sjukvårdsupplysningen som sa att vi borde åka in och kolla upp det. Vi satt väl på Shalgrenska sjukhuset tills klockan var framåt 4 på morgonen och jag fick en massa smärtstillande när vi skulle åka hem.

Det jag lärde mig var att det gick lättare att andas om man gick på tå och att ibland funkar västen inte så nämnvärt bra men att hjälm är bra att ha oavsett

 

[neferra]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

På tävling, sista hindret, kombination. Hästen får bommen i A-hindret mellan frambenen, slår runt. Jag Flyger framåt och hästen landar på min rygg.

Jag reste mig kvickt upp och fångade hästen och gick ut följd av oroliga funktionärer, "måste ta hand om hästen", sen däckar jag och kvitto blev X antal brutna revben, frakturer på tornutskott i ryggen, avslitna muskelfästen i ryggen, nåra stygn i läpp+ögonvrå, sängliggande i ett par veckor.

Aj.

 

[Stinat]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Ja, jag är en av dem som skrivit en tråd om rädsla Fast jag har peppar, peppar, inte heller varit med om några extrema skador eller så. Jag är mer bara feg och ängslig av mig hehe. MEN under alla år har jag också ramlat av ganska många gånger, dock mest som barn och inte så dramatiskt, mer att man gled av. Det läskigaste, men som jag knappt minns var när jag o en kompis red två travare hos nån släkting till henne. Min häst skenade iväg över ett helt fält i snön, gick omkull i svängen in på gården och jag hamnade med benet under. Fick ont i foten men kunde gå och hästen var det ingen fara med.

Annars har det hänt läskiga saker nu som vuxen (var helt sjukt hur dum o oförsiktig man var som barn/ungdom!). En häst som jag red barbacka på, fast jag hatar det, bara för att hon jag red med ville det... Det blev slängtrav istället för galopp, jag studsade av pga att hästen blev rädd för nåt längs vägen och i redan hård trav flög åt sidan. Jag landade med svanskotan på grusvägen och trodde jag hade gjort illa mig rejält. Tog ett tag att resa mig upp. Var dock tvungen att komma upp, ta hand om hästen och sen ringde jag akuten i bilen på hemvägen. Hade ont i ryggen och grät nästan. Jag fick komma in direkt o de tog röntgen men det syndes inget. Fcik ett rejält blåmärke.

1 månad senare hoppade jag en annan häst som först tveckade lite på hindret (mycket lågt hinder) hoppade typ från halt, jag kom i obalans och han gjorde 2 rejäla bocksprång vilket slutade i att jag voltade och landade på ryggen/rumpan. När jag tittade upp såg jag hans bakhovar precis vid mitt huvud Det gick bra men jag satt inte upp igen för jag blev så rädd. Det var dumt.. Hade precis köpt säkerhetsväst, tur det! Denna häst red jag dock länge och han var alltid rädd, nervös och hade nerverna utanpå. Efter honom var jag tvungen att ta en paus på ett halvår för jag hade blivit rädd. Det är en del av min rädsla och feghet nu. har aldrig gillat att rida race på fälten men rädd o nervig har jag aldrig varit förut som jag minns. Min häst idag är trygg och fin men jag har lite nerver kvar och har kanske gjort honom mer nervös än han mig hehe. Men jag övar!!

Tips: 1. rid inte ur på travhästar som aldrig annars blir ridna med en galen kompis som bara vill galoppera!
2. gör inte som andra vill, om du inte vill!
3. sluta på/sälj en häst du inte trivs med!

 

[jacko]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Blev avkastad in i ridhusväggen för ganska exakt två år sen. Träffade troligen en järnbalk. Trodde att jag skulle dö. Sen trodde jag att ryggen gått av för så många knäck har jag aldrig hört i hela mitt liv.

Kunde inte röra mig när jag träffade ridhusbotten och har aldrig i hela mitt liv upplevt sådan smärta. Hade INTE kunnat komma åt mobilen, så skadad var jag.

10 brutna revben varav 6 på multipla ställen samt en kotkompression.

Det jag vill dela med mig av är: Rid inte ensamma (jag var ej ensam i ridhuset) även om ni har mobil, man KAN skada sig så att man inte ens kan få upp den. Ha väst. Även i ridhus. Och för guds skull, kompromissa inte med hjälmen.

 

[Allevo]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Jag har varit med om två otäcka olyckor under min tid som ryttare.

Den första var för 5-6 år sedan när jag hade min första "sommar-häst" ett arabsto på 4-5 år. Inte bra val för en orutinerad ryttare men hon var ju så fiiin och ägaren sa att hon var sååå snäll.

Iaf. på en utav våra uteritter minns jag att jag skulle sätta av i trav och det hände "något". Nästa ögonblick står jag och borstar av hästen efter uteritten och pratar med lillasyster (som tyckte jag för övrigt betedde mig underligt). Vart är jag? var min första fråga. (Hjärnskakning och "blackout/minnesförlust" efter avramlingen)

Den andra var för 3 år sen när jag hade praktik nere på ett svenskägt stuteri nere i Frankrike. Jag hade varit där ett par veckor och skulle leda ut en av årshingstarna precis som varje morgon innan. Plötsligt låg jag nere på marken och Anna kom fram och frågade hur jag mådde.
Tydligen hade unghingsten fått ett ryck och stegrat sig och jag råkade stå ivägen och hann inte flytta mig och fick en hov i bakhuvudet.

Klarade undan mig med en rejäl huvudvärk resten av dagen och lite yrsel minuterna efteråt, gick dock ner med hingsten till hagen ändå...
Det kunde ju gått riktigt illa om han varit skodd eller träffat hårdare.

 

[Rugge]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Usch vilka hemska olyckor!

Änsålänge har jag varit ganska förskonad tycker jag.
Visserligen åkte jag på ett diskbråck efter att hästen jag red plötsligt blev rädd och sjönk drygt en decimenter väldigt hastigt.

I övrigt så har jag blivit avslängd 2 -3 gånger, men det har som tur är inte resulterat i något värre än blåmärken och ömhet.

 

[Hæst]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Det værsta var nog nær jag var 10 år så bet en hæst av høgra tummetoppen, och ridskolepersonalen klibbade på två stora plåster.
Før någon førsta hjælpen grejer hade de inte till hands.
De sa oxå kallt att sådant hær får man rækna med.
Fatta hur ont det gjorde sedan att få væck plåstren nær jag kom hem, då var hela min jacka nerblodad.
Benet i tummen syntes tydligt, stack upp mellan køttslamsorna, var jætte æckligt.

Hade inte min mamma varit utbilldad sjukskøterska vet jag inte hur det gått med min tumme, men idag ær den førvisso øm och en halv cm kortare men fullt funktionell.

 

[Zephira]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Det hände inget allvarligt förvisso men det läskigaste hände nog igår när min unghäst bestämde sig för att rusa nedför en brant backe och slog på en bakut dessutom.
Jag såg tallarna närma sig tämligen snabbt och hotfullt samt en oääändlig avgrund öppna sig mellan dem.
Men som tur var fick jag stopp på honom och satt kvar...

 

[sanio]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Det värsta var när jag red min kallblodstarvare för ca 1 1/2 år sedan. En i stallet var med och hon har ridit min häst många gånger och vet hur stressad hon kan vara i trav galopp.
Det var lite is på asfallten, men jag hade inte broddat. Vi skulle bara rida grusvägen vända och rida hem.
Jag börjar trava och min häst va så lugn så vi tog galopp. DÅ kommer stallkompisen i full galopp och börjar tävla med min häst.
Hennes tävlingsinstinkt sätter in och hon laddar iväg.
Det var inte många meter kvar till vägen där det står buskar så ingen ser om vi kommer uut där i full galopp.
JAg ropar att jag inte får stopp. Stallkompisen sagtar in. Jag hojtar på min häst och drar tag i ena tyglen så hon måste stanna.
Då går tygeln av.
Jag bara tänker att jag kommer att dö.
Som tur är så kom det ingen bil ute på vägen.
Vi halkar inte heller. Men det går nerför. En lasbil kommer i mot oss men stannar inte. Jag får tag i sido stycket och styr henne så hon inte galopperar på lastbilen. Detta gör att hon inte kan stanna. Hon galoppera lugnt och förstår inte riktigt vad som händer.
När jag sitter tillbaka i sadel och tänker att jag får sitta här tills hon stannar så saktar hon ner av sej själv. På vägen vid stallet kommer 2 personer hon går fram till de och de tar henne så jag kommer av..

Är så glad att vi levde. Jag hade inte haft henne så länge... Så vi kännde varann så där..

Så jag köper inga billiga tyglar med gummi längre. Utan det blir flätade tyglar och inget annat... SÅ att ha bra utrustning kan vara a-o..

 

[angelic-a]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Min värsta avfallning (och enda med skada) var när jag var på hoppträning med min foderhäst. En extremt stark och het häst, jätte "nipprig" och gick inte att sitta upp på när jag tog hem honom (det gick dock när han fick åka hem igen).

I alla fall, hoppträning, rider på pelham med dubbla tyglar, får dock knappt stopp på honom ändå när han drar iväg. In på kombination, hoppar A hindret på 120 cm och på B drar han en tvärnit så jag flyger på sidan och hamnar under. Blir trampad över hela kroppen (använde inte väst, något som jag alltid brukar annars) och i ansiktet, MED VINTERBRODD. Aj aj.

Avsvimmad och blodet forsar ur kind och näsa. Får ligga länge innan det bär av till sjukhuset för att sy. Ville absolut inte ringa ambulans och var jätteorolig över hur jag skulle få hem hästen, vilket såklart ordnade sig.

In till sjukhuset, syr i kinden, sprucken näsa och blåmärken mest överallt.
Hualigen.

Kunde inte rida på en vecka för att jag var så svullen, men sen fortsatte jag på som vanligt. Konstigt nog blev jag inte särskilt rädd...

 

[segersten]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

KL..

Har trillat av massor med gånger men faktiskt bara skadat mig två gånger ok lite trampade tår och blå märken har man ju haft

Första gången var för ungefär ett å sedan när jag var på hopptävling på min kompis häst som jag hade på foder då.. iaf vi har redan ridit en runda gick super Andra rundan kommer jag på hinder nummer fyra enkelt hinder men vi kommer knasigt och jag tänker ähh de går ändå det skulle jag inte ha tänkt trillade inte av men blev hängades runt halsen med rumpan framför sadeln.. får stopp på henne å kravlar mig tillbaka men kan inte fortsätta för stiglädret hade gått sönder lastar på hästen på transporten och åker hemma när ja sen har släppt henne i hagen hemma tittar jag på mitt ena lillfinger det är lika stort som tummen, lila och ser lite krokigt ut.. upp till akuten och det var brutet.. hade antagligen dragit i det rakt i manken men det konstiga är att jag inte kände ngt förns jag kom hem..


Andra gången var för ungefär 2 månader sen var på hoppträning och skulle komma in i en enkel serie på 7 hinder nästsista hindret stannar han (valack på 175) iaf men hoppar sen stillastående jag tror att han ska fortsätta rakt fram till sista hindret men han kastar sig åt vänster och jag är på väg av åt höger hade jag trillat av där hade antagligen det inte hänt ngt men jag klänger mig kvar och ju mer jag kramlar mig fast desto fortare springer han sen tvärnit och kast åt höger då föll jag som en fura och landar ståendes på vänster ben knät går åt höger och jag åt vänster den smärtan vill ja inte uppleva igen.. ligger iaf en stund på marken och ställer mig upp och ska gå men det går inte för benet bara viker sig... Det slutade med skadat ledband korsband och menisk i knät och det är fortfarande inte bra utan blir antagligen operation..
men jag kan iaf gå och rida även om musklerna i vä benet inte funkar riktigt som dom ska...

 

[Elli_J]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

kl.

gick omkull med min ponny förra året. hon var 26 år då så jag tänkte vi skulle ta en lugn runda i skogen. red barbacka, som vanligt, men denna gång hade ja också hjälm (vilket jag tyvärr slarvat med när jag ridit bambis) vi gav oss ut i skogen och efter en stund tyckte jag att det började bli lite tråkigt så vi travade en bit o när vi kom ut på en raksträcka så fattade jag galopp, vilket förstås uppskattades av bambis. men det gick bara fortare och fortare och jag så hur en skarp vänsterkurva närmade sig. men nu va det så att bambis hade högergalopp och efter lönlösa försök att få henne att sakta av så gick jag över till att få henne att gå så balanserat som möjligt så vi skulle klara kurvan. men så blev det inte. vi gick omkull och jag blev liggandes en liten stund. bambis stack hem när hon märkte att jag inte höll i henne och jag kravlade mej upp o traskade hemåt jag med. min pappa, som var hemma för ovanlighetens skull, ringde o frågade vad bambis gjorde hemma utan mej. under promenaden hem kände jag hur det gjorde ondare och ondare i min vänstra axel och jag hörde inget mer än mina hjärtslag i öronen. väl hemma släppte jag ut bambis och sen bar det av till sjukhuset för axeln blev bara värre.

för att göra detta lååånga inlägg kort så fick jag ett brutet nyckelben och antagligen en lätt hjärnskakning för jag slog i huvudet i en sten.

så mitt råd är att ALLTID rida med hjälm. jag vet inte vad som hade hänt om jag valt att skippa hjälmen den dagen

 

[skogis]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Bland de värsta jag har varit med om ( jag e fortfarande en dum 14åring som hittar på galna & dumma grejer hela tiden )

Detta hände mej för 3 år sedan nästan exakt. Jag var nere hos min hovslagare för att kolla på hans nya föl, världens sötaste norsvensk. Sen gick vi och kolla på hans andra hästar för det var längesen jag var där. Vi går bort till hans oinridna 6åriga hingst och klappar han. Sen får min hovslagare för sej att jag ska sitta upp på han och sitta där en stund ( dom tänkte att en tjej året innan skulle börja rida han men hon fega ur ). Ingen hade suttit på han förut så jag var lite stolt över att jag skulle få va den första som skulle få sitta på en stor nordsvensk hingst på över 165 i manken. Upp kom jag och hovslagaren höll mej i bara grimman. Hingsten flyger iväg som ett skott och jag naturligtvis flyger av. Jag hade varken hjälm elr väst vilket var otroligt dumt men jag klara mej med bara ett blåmärke på knäet. Däremot hovslagaren ramlar omkull och skrapar upp världens sår på armen

Hela min familj var med + en kompis och såg allt. Mamma filma allt oxå, de såg riktigt hemskt ut !

Ha alltid hjälm, väst, handskar, nyladdad mobil i fickan, klackskor & bra stigbyglar

sorry för ett långt inlägg

 

[Hemi]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Kan dela med mig av mina värsta två upplevelser, som alla andra här har man ju fått diverse blåmärke och skrapsår av små vurper.

Den första var för kanske 4-5 år sedan, red ut själv på min fjording, red på en stig som går jämns med en grusväg, trava lite lugn och kontrolerat på stigen. Kommer en bil bakom mig så jag saktar av till skritt..
När jag saktar av blir hästen rädd för ngt på sin högra sida och hoppar ut på vägen, bilen kommer för fort så hinner inte stanna så jag och hästen landar på motorhuven. Krossar vindrutan, backspegeln flyger av, STOOR buckla i motorhuven (efter 500 kg fjordning), klarar oss dock undan med lite skrapsår och jag har stort märke på halva ryggen. Om än väldigt chockade, både jag hästen och bilföraren. Hästens benskydd var det inte mkt kvar av efteråt så tur att jag hade skydd på henne..

Andra "olyckan" inträffa för ca 2 (snart 3 år sedan), skulle ut och rida med min sambo, jag skulle rida en lite besvärlig unghäst som jag hade hemma för träning. Precis när jag hade hoppat upp stegrar han sig, jag känner att han håller på att slå rund så hoppar av, hann dock bara få ner vänsterbenet i marken innan hästen landar på mig, så PANG och benet går rakt av på mig.
Var inte riktigt med i huvudet på vad som hände utan reser mig upp och börjar försöka gå, när jag trillar omkull när jag ska stödja på vänsterbenet kan jag lugn konstatera att mitt underben är helt av och foten bara hänger på lite fel håll..
Säger lugnt till sambon "Jag har brytit benet, kan du ta av sakerna på hästarna och släppa ut dom igen" sen tar jag upp mobilen och ringer ambulansen..

 

[Fritidsryttare]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Det mest obehagliga jag varit med om var när jag skulle rida unghästen som hade vilat några dagar. Det var vinter och beckmörkt men självklart skulle jag rida ut ändå, det slutade med att hon fjantade sig och började sparka ut med bakbenet, rakt in i ett taggtrådsstängsel.... Känslan av att sitta på och sedan känna hur hästen fastnar med benet och drar till med all kraft var obeskrivlig, jag rider över huvudtaget inte i närheten av taggtråd längre.
Resultatet blev ett stort och djupt köttsår på insidan av bakbenet och ärret kommer antagligen finnas kvar hela livet. Fy vad jag mådde (och mår fortfarande) dåligt över att ha ridit den där rundan..

 

[Fiachi]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Min värsta "ridolycka" var för 4 år sedan, någon månad innan jag skulle fylla 14..

Min kompis ringde mig en kväll och ville ha ridsällskap och vi bestämde oss för att bara ta en lugn tur. När vi har kommit halvvägs av rundan bestämmer vi oss för att galoppera lite lungt upp för en uppförsbacke då min vanligtvis lugna 4åriga fjording var ovanligt stirrig. Min kompis galopperade upp för backen först, och när hon kommit upp galopperade jag efter.

Detta fungerade utmärkt tills tredje gången vi skulle göra det.. Hästen jag red gjorde ett glädjebocksprång mitt i backen när vi var på väg upp och jag flög av. När jag öppnar ögonen (läs: ögat) igen är det första jag ser en blodpöl på gräset och att mina båda armar är blodiga. Låg på mage och var allmänt förvirrad. När jag tittade åt höger kommer jag ihåg att jag såg en tjej på kanske 10 år stå och titta på mig. Sen börjar folk, som jag inte har en aning om vilka de är, prata med mig och sen med varandra och även med min kompis som red och min killkompis som hade cyklat med oss.

Killkompisen ringde upp min mamma åt mig och såhär lät ungefär samtalet mellan henne och mig:
Mamma: Vad har hänt?
Jag: Ehh.. Jag ramlade av..
Mamma: Hur mår du då?!
Jag: Jodå.. Blöder massa och ser inget på ena ögat, spänner i hela pannan.
Mamma: Ska jag komma och hämta dig?!
Jag: Nädå! Jag ska bara resa mig upp och ta mig tillbaka till stallet å göra iordning Scott, sen cyklar jag hem!

Men självklart blev det inte så.. Slutade med ambulans till akuten och två nätter på sjukhuset. Hade hjärnskakning, en sönderkrossad näsa och en väldigt vacker blåtira!

När jag åkte i backen hade jag, på något vänster, fått en bakhov i ansiktet, rakt över högra ögat och näsan. En mindre lyckat uteritt!

 

[Fannih]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

värsta jag har varit med om var då min häst krossade ett bakben..

han var en genomsnällt fullblod, den enda häst jag faktist älskat.
Jag brukade aldrig galoppera snabbt med honom eftersom han verkligen var snabb, men en lördag i februari då det var bra underlag och härlig snö lät ja honom galoppera fortare, vägen tog slut och jag saktade av honom.
han frustade och gjorde ett lyckoskutt då åkern kom emot.

Åkern var plogad och han föll med hela sin vikt på bakbenet, jag höll mig på men hoppade av då jag märkte att han haltade svagt.
gick en bit men konstaterade att det inte går.. 5-6km hem och ensam i skogen. mobilen var snart utan ström. HELVETE!
fick tag på min far tillsist (som just var påväg till Indien lr Thailand) han hämtade mig och hästen och min bror plogade vägen framför honom.

hästen gick rätt in fastän han knappt kunde gå.
vet. sa att det inte behöver röntgas, men åker på måndag till klinik och hästen opereras sen 2 gånger.
sen ger kroppen upp och Pat´s flyttar till trapalanda.

Gud va ja saknar honom, börjar lipa nu igen.

Ha alltid med telefonen LADDAD
Lita på på magkänslan fastän vet. säger att allt är ok.

Även bra att veta vem man skall ringa till om man behöver en trailer

 

[Kiwifrukt]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

I september 2007 skulle jag åka på hoppträning med hästen jag red då. Det var inget speciellt med det, hade ridit hästen i flera år och kände den väl. Hindret vi hoppade över var max 50 cm högt, vi tränade annars på höjder mellan 70-100 cm, men vi missuppfattade varandra efter hindret. Jag ville åt vänster, men hon svängde åt höger för att inte krocka med ett hinderstöd.

Jag gled helt enkelt bara av, men landade med högerbenet under mig rakt på metallhållaren till hinderstödet. Jag svär på att jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv. Min kompis, tillika hästens ägare, stod och SKRATTADE först, för hon tyckte jag såg för dråplig ut. Men när jag kände att benet inte lydde från knäet och neråt började hon se orolig ut och när vi till slut fick av stöveln stack benpiporna ut ur skinnet.

Det värsta var att de vägrade se allvaret inne på akuten, hade inte mammas morbror som är ortoped kommit in på sin fritid för att kolla läget hade vi troligen fått amputera benet vid knäet. Man tror ju att man är säker bara man kommit till sjukan. Istället blev det "bara" operation samma natt och sen två månader utan ridning och ytterligare två månader med rehabilitering.

Idag är det två år och åtta månader sen det hände, men det gör fortfarande ont vid ansträngning. Det sitter en spik från knäet till fotleden och sex skruvar i benet. Men jag har foten kvar och jag kan rida. Det är väl kanske huvudsaken.

 

[Nekko]

Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!

Min värsta upplevelse är denna. Min man red sitt halvblod och jag cyklade med en runda i skogen, jag var gravid och hade vår lille ettåriga son bak på cyklen. Jag cyklar först och min man rider bakom oss. Rätt som det är dyker några arga hundar upp bakom oss och skrämmer min mans häst. Hästen springer rätt in i cyklen så att vi ramlar. Jag kastas åt sidan och slänger en blick bakåt, precis då ser jag hästens hovar sväva över min sons huvud där han sitter fastspänd bak i cykelsadlen. Mirakulöst lyckas hästen placera sina hovar så att han inte ens vidrör min son! Men jag blev totalchockad och bara skrek, min son kunde ju lika gärna blivit ihjältrampad! Min man rider hem hästen och vi får skjuts av hundägarna hem. Sonen, hästen och jag var helt oskadda, men vi åkte ändå in till barnakuten för att få det bekräftat att min lille pojk mådde bra. Jag mådde länge jättedåligt av minnesbilden av när hovarna svävade över hans huvud, var tvungen att "radera" den från mitt minne för att må bra igen!

Mitt tips! Cykla alltid bakom hästen, var ALLTID försiktig med små barn och hästar!

Utöver detta har jag som många andra skadat ryggen och brutit handleden vid avtrillningar samt fått fula lårkakor av sparkande hästar! Ändå älskar jag dessa djur så mycket, speciellt mitt älskade lilla arabsto Nekko!