helt rätt, exakt så.Det låter som att du utvecklat någon sorts beroende av henne.... Låter tyvärr inte helt sunt. Säkert en bra idè att prata med psykologen och få hjälp med metoder att tagga ner lite.![]()
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
helt rätt, exakt så.Det låter som att du utvecklat någon sorts beroende av henne.... Låter tyvärr inte helt sunt. Säkert en bra idè att prata med psykologen och få hjälp med metoder att tagga ner lite.![]()
Jag har haft många solsken under min 2,5 år långa nätdejtperiod. Nog har jag väl råkat på ett par tråkiga idioter men de är i stark minoritet. Bland alla trevliga möten har jag lärt känna ett tiotal riktigt bra personer som jag inte hade velat missa, även om jag inte har kontakt med alla längre.Börjar komma tillbaka till mig själv och må bättre, så känner att jag har lust och ork att lära känna någon ny person som kan bli speciell för migMen hur??
Läser här och blir inte direkt peppad till att ge mig ut i nätdejtingens underbara världSkannar igenom mitt nätverk, finns det någon jag ännu inte upptäckt där? Nej, ingen jag kan komma på. Träffar en del män både i arbete och via fritidsintressen. De jag tycker är attraktiva och trevliga är upptagna. Känns inte ok (för mig).
Så - kan ni komma med några solskenshistorier om nätdejting? Eller tips på hur en undviker se värsta stolpskotten?
Jag tänker ju inte att man måste hata varandra eller tycks illa om varandra. Det är ju inte omöjligt att vi springer på varandra på en dans och då är det så. Men att umgås, typ ut och cykla eller något som han föreslog, skulle kännas konstigt för mig.
Jag vet ingen som umgås med ex/någon de dejtat ett tag. Men det kan ju vara vanligare än vad jag tror såklart.
Liten uppdatering ang DB: Han verkar ha flyttat ihop med sin fru igen som jag misstänkt... Osäkert hurvida det är enbart pga ekonomi/praktiska skäl eller något "mer". Men ja, jag lär väl hålla mig undan oavsett.
Ehhhh... hur märkligt?? Undrar hur fredagsmyset ser ut där?!Gissa vem som inte kunde hålla sig undan.... (på tal om beroende)
Men ah, jag ville inte bara låta det "rinna ut i sanden" utan att få veta vad som hänt på sistonde och varför. Visade sig att frun via advokat krävt att få flytta in iom att de äger huset tillsammans. Och han har inte råd med att köpa ut henne, eller lusst att sälja barnens hem.... En j**la soppa, m. a. o.
Så ja - hålla sig undan är nog rätt taktik. Försöker återgå till det.
Jag är kompis med några ex.Jag tänker ju inte att man måste hata varandra eller tycks illa om varandra. Det är ju inte omöjligt att vi springer på varandra på en dans och då är det så. Men att umgås, typ ut och cykla eller något som han föreslog, skulle kännas konstigt för mig.
Jag vet ingen som umgås med ex/någon de dejtat ett tag. Men det kan ju vara vanligare än vad jag tror såklart.
Jag tänker ju inte att man måste hata varandra eller tycks illa om varandra. Det är ju inte omöjligt att vi springer på varandra på en dans och då är det så. Men att umgås, typ ut och cykla eller något som han föreslog, skulle kännas konstigt för mig.
Jag vet ingen som umgås med ex/någon de dejtat ett tag. Men det kan ju vara vanligare än vad jag tror såklart.
Jag är kompis med några ex.
En sambo jag hade för över 10år sedan umgås jag fortfarande med ibland. Jag och min pojkvän var där och bodde hos honom i vintras och åkte skidor. Jag är absolut noll intresserad av ett förhållande med exet, men han är glad och det är alltid trevligt att träffa honom.
Det är iaf två till av exen jag har sporadisk kontakt med. Jag har ju dejtat bra killar och har inget otalt med dem.
jag har ett ex som jag gärna träffar - världens bästa snubbe.
Min sambo träffade gärna sin exfru (tyvärr har hon gått bort och vi sörjde båda två)
Ja jag förstår ju att det kan fungera såklart.@Elektronen
Jag har ju kontakt med mitt ex genom barnen, men det händer att vi grillar, äter lunch eller åker och badar allihop.
Särbon är fortfarande vän med ett av sina ex, de bor i olika städer så träffas väl inte så ofta men har rätt tät kontakt via sociala medier.
Men då har det ju varit förhållanden som har pågått i flera år. Jag har kvar någon liten kontakt med tre av mina dejter. En jobbar numera med support på mitt jobb, så jag ber honom om hjälp rätt ofta via chatten. Två andra har jag bara via sociala medier och har inga planer på att träffa s.a.s.
Det finns väl inget rätt eller fel, var och en gör som känns bäst![]()
Jag tog upp "the thing" med E när hon var här sist, dvs att jag inte träffar andra och inte kommer göra det så länge vi träffas, att det känns rätt för mig och rätt att berätta det men att jag inte har några förväntningar på samma från henne.
Hon sa direkt att hon inte heller träffar andra och inte har någon lust till det heller. Jag blev glad, hade inte förväntat mig något alls från hennes sida.
Så, vi är inte tillsammans men allt känns jättefint och bra! Jag önskar inget mer för tillfället. Kanske i så fall att vi skulle prata lite mer om hur vi känner, men jag vill inte skrämma bort henne så jag låter bli. Det känns inte jätteviktigt.
Jag fyllde år igår. En hemsk sak för mig bara kopplat till jobbig förväntan. Det blev så himla bra, jag är så orimligt glad just nuAtt att känna sig lugn och fungerande i helt normala situationer kan kännas så befriande
Min favorittårta fick också mycket väl godkänt, viktigt och bra. Vi ska äta hela själva, ingen annan får tårta![]()
Kan ni inte fortsätta att bara ses när förutsättningarna är enkla och bra då? Dvs när du inte är trött, stressad och på dåligt humör?Har träffat unga klättraren nästan varje dag nu senaste veckorna. Han är så otroligt lätt att umgås med och vill göra samma saker som mig hela tiden, så det blir lätt såHar även klättrat tillsammans med hans klättervänner, ett syskon och en förälder, alla supertrevliga och vi hade hur kul som helst ihop.
Meeen jag är trots det skeptisk till allt. Å andra sidan är jag alltid det under tiden jag lär känna någon. Just nu känns det som om vi visserligen umgåtts massor(!) men ändå bara när allt varit enkelt och bra osv. Skulle vilja se hur det blir när det väl kommer dåliga perioder, men det lär dröja eftersom allt närmsta tiden verkar bli lugnt och skönt och somrigt. Han tycker nog om mig lite för mycket, och jag är smått övertygad om att han inte kommer vara lika förtjust när han väl får se mig stressad, trött och på dåligt humör. Men ja, det går väl att umgås fram till dess och försöka njuta av att det är just enkelt och bra för stunden. Kanske. Eller så är det bara dumt mot honom just för att han verkar tycka om mig "för mycket".