Dejtingtråden nr 28

[Elektronen]

Jag tycker alltid att det är mer eller mindre läskigt att dejta. Men det är ju bara att tugga i sig, annars blir det inget. Så är det bara.

Hoppas att ni får till att ses och att det slår gnistor!

Ja jag gillar inte alls att dejta. Att dejta någon jag är väldigt intresserad av är ju ännu jobbigare på ett vis.
Ja jag hoppas också vi får till att ses iaf, sa eventuellt promenad nästa helg . För såklart är jag sjuk nu. Hoppas inte han hinner träffa på någon ny igen nu innan vi hinner ses .

 

[prallan]

Att koppla det till sexuell läggning var väl det som ifrågasattes inte hur vanligt det var i sig.

Nä, att det var på individnivå.

 

[pepp]

Gud, det är stendött här. Har nog inte legat på en månad snart. Och jag blir på så dåligt humör

Har fest idag iallafall och Stockholm kommer, så kanske det händer något nu!

 

[the_connemara]

Gud, det är stendött här. Har nog inte legat på en månad snart. Och jag blir på så dåligt humör

Har fest idag iallafall och Stockholm kommer, så kanske det händer något nu!

Jag är så glad att jag inte har det problemet alls. Minns inte ens

 

[ekra]

Nä, att det var på individnivå.

Om du syftar på vad jag skrev menade jag min kommentar som en ifrågasättning av om det verkligen var kopplat till sexuell läggning och inte till tankesätt hos enskilda individer. Jag har inte ifrågasatt om det är på individnivå utan föreslog tvärtom att det ÄR det.

 

[prallan]

Om du syftar på vad jag skrev menade jag min kommentar som en ifrågasättning av om det verkligen var kopplat till sexuell läggning och inte till tankesätt hos enskilda individer. Jag har inte ifrågasatt om det är på individnivå utan föreslog tvärtom att det ÄR det.

Jag vet, jag svarade på varför jag svarade som jag gjorde på ditt inlägg Till @durachiny

 

[ekra]

Jag har en dålig kväll och känner mig som om jag för alltid kommer att vara mestadels ensam och inte kommer att komma någon så nära jag vill. Är rädd (igen) att jag varit för mycket ensam och att jag blivit socialt annorlunda och att det märks. Snorar, torkar tårar och känner mig hopplös. Är oerhört tacksam över allt stöd jag fått genom buke i ensamheten. Det har ju hänt massor de senaste åren, och livet blir bättre och bättre jämfört med hur det har varit. Det vet jag. Och jag vet att jag inte är en kuf, och att jag är kul att vara med. Ändå kommer svackorna.

Jag är rädd att jag ska hoppas på för mycket med Kapet, att han trots allt bara vill vara vänner, eller att jag lägger för mycket tyngd på honom om han fullt ut förstår hur jag levt/lever samtidigt som jag verkligen vill att han ska veta och lära känna hela mig. Så det ska jag ta lite i taget om relationen eller vad man ska kalla det fortsätter åt rätt håll.

Men jag hoppas att det här måendet mest är hormoner. Jag ska ha mens snart, och tror det kan vara relaterat till det, och att det säkert känns betydligt bättre när hormonerna är i ordning igen. Så jag försöker tänka på det. De här mörka tankarna kommer tack och lov inte så ofta längre.

Och nu är det inte långt kvar innan jag ska träffa Kapet. Det blir härligt att få vara med honom 24/7.

 

[zarmino]

Jag har en dålig kväll och känner mig som om jag för alltid kommer att vara mestadels ensam och inte kommer att komma någon så nära jag vill. Är rädd (igen) att jag varit för mycket ensam och att jag blivit socialt annorlunda och att det märks. Snorar, torkar tårar och känner mig hopplös. Är oerhört tacksam över allt stöd jag fått genom buke i ensamheten. Det har ju hänt massor de senaste åren, och livet blir bättre och bättre jämfört med hur det har varit. Det vet jag. Och jag vet att jag inte är en kuf, och att jag är kul att vara med. Ändå kommer svackorna.

Jag är rädd att jag ska hoppas på för mycket med Kapet, att han trots allt bara vill vara vänner, eller att jag lägger för mycket tyngd på honom om han fullt ut förstår hur jag levt/lever samtidigt som jag verkligen vill att han ska veta och lära känna hela mig. Så det ska jag ta lite i taget om relationen eller vad man ska kalla det fortsätter åt rätt håll.

Men jag hoppas att det här måendet mest är hormoner. Jag ska ha mens snart, och tror det kan vara relaterat till det, och att det säkert känns betydligt bättre när hormonerna är i ordning igen. Så jag försöker tänka på det. De här mörka tankarna kommer tack och lov inte så ofta längre.

Och nu är det inte långt kvar innan jag ska träffa Kapet. Det blir härligt att få vara med honom 24/7.

Jag har, för första gåndgen i mitt liv, känt lite samma känslor. Jag har aldrig innan sett några problem i att leva ensam, då jag ändå trivs bättre i mitt eget sällskap. Men efter att bara under några få veckor fått känna på hur det kan vara, så är jag rädd för att aldrig få uppleva det igen. Samtidigt så känner jag att jag mest är förbannad och less på män, och aldrig mer vill dejta, så jag är lite ambivalent i mina känslor just nu...

 

[ekra]

Jag har, för första gåndgen i mitt liv, känt lite samma känslor. Jag har aldrig innan sett några problem i att leva ensam, då jag ändå trivs bättre i mitt eget sällskap. Men efter att bara under några få veckor fått känna på hur det kan vara, så är jag rädd för att aldrig få uppleva det igen. Samtidigt så känner jag att jag mest är förbannad och less på män, och aldrig mer vill dejta, så jag är lite ambivalent i mina känslor just nu...

Jag hade också lite smått blivit sams med att kanske leva själv ännu längre när jag mötte Kapet och fick en smärtsam påminnelse om vad jag gått miste om och egentligen bara förnekat att jag inte behöver. För om det är någonting jag verkligen behöver är det att vara tätt intill någon och känna mig trygg i att jag inte är ensam i vardagen och att jag är betydelsefull för någon annan än min närmaste familj.

 

[zarmino]

Jag hade också lite smått blivit sams med att kanske leva själv ännu längre när jag mötte Kapet och fick en smärtsam påminnelse om vad jag gått miste om och egentligen bara förnekat att jag inte behöver. För om det är någonting jag verkligen behöver är det att vara tätt intill någon och känna mig trygg i att jag inte är ensam i vardagen och att jag är betydelsefull för någon annan än min närmaste familj.

Just precis den känslan, att jag är viktig för någon, på ett annat sätt än för en vän, jag trodde inte att jag behövde känna den känslan, men uppenbarligen hade jag saknat den.

 

[ekra]

Till råga på allt så visade cellprovet jag tog för en tid sedan positivt på HPV-virus och ASCUS. (Dvs lägsta graden av cellförändring) Jag fick besked i förrgår. Det har jag inte pratat med någon om. Utom läkaren då. Och det är ju ingen kris, men lite obehagligt.

Typiskt sånt jag skulle vilja dela med någon jag lever med, men inte nödvändigtvis min familj. HPV-viruset kan ju evt. vara bra för Kapet att veta om eftersom vi sannolikt delar det och män inte testas. Så jag funderar på att ta upp det när vi träffas om det är stämning för det.

Det kan också ha kommit från honom med tanke på att det är mer än 10år sedan jag hade sex med någon annan än honom och att det inte gav utslag förra cellprovet, men det kan ju ligga latent i många år har jag förstått. Jag har aldrig haft några symptom, och har inte nu heller.

 

[Nepenthe]

Haha, jävla pungdjur! Skriver 5 gånger att jag gör honom nyfiken men han frågar INGENTING om mig

 

[sorbifolia]

På tal om det där med att vara ensam för alltid osv.... Jag har ju endast haft EN "riktig" relation i mitt liv, och anledningen att jag ens gick in i den relationen var mestadels för att slippa vara själv. Sedan så höll vi ihop i över 15 år för att slippa vara själva.... Pratade en del om detta med exet nyligen, och det är rätt trist.

Men någon dag hoppast jag hitta den där verkliga, ömsesidiga kärleken. Och fram tills dess får man bara försöka ha det så bra som möjligt!

 

[the_connemara]

Haha, jävla pungdjur! Skriver 5 gånger att jag gör honom nyfiken men han frågar INGENTING om mig

På idioterna bara Vad svarar du? "Jaså det märks verkligen inte?"

 

[ekra]

På tal om det där med att vara ensam för alltid osv.... Jag har ju endast haft EN "riktig" relation i mitt liv, och anledningen att jag ens gick in i den relationen var mestadels för att slippa vara själv. Sedan så höll vi ihop i över 15 år för att slippa vara själva.... Pratade en del om detta med exet nyligen, och det är rätt trist.

Men någon dag hoppast jag hitta den där verkliga, ömsesidiga kärleken. Och fram tills dess får man bara försöka ha det så bra som möjligt!

Ja jag har själv varit rädd att hamna i den situationen att jag nöjer mig med en halvbra matchning eller rent av en dålig, bara för att ha någon att dela livet med. Och tror fortfarande att jag har det bättre själv än i en relation som inte känns helt rätt. Det är som sagt mest PMS-dagarna som är mörka nuförtiden. Även om jag gärna skulle ha ett större socialt nätverk också med fler nära vänner där jag bor! Men jag gör som jag brukar och försöker undvika att jämföra mitt liv med andras och fokusera på det som faktiskt är bra i mitt.

Tack vare att jag varit singel större delen av livet har jag upplevt massor av saker både positiva, spännande och svåra som gjort mig rätt stark i grunden, mycket av det kommer de som alltid levt i parförhållanden att gå miste om. Jag har haft kollegor i min ålder som inte vågar vara ensamma en helg i sin egen sommarstuga, eller gå turer i skogen själva. Och som tycker att jag är vansinnigt modig som drar ut och tältar eller reser ensam.

 

[pepp]

Jag har en dålig kväll och känner mig som om jag för alltid kommer att vara mestadels ensam och inte kommer att komma någon så nära jag vill. Är rädd (igen) att jag varit för mycket ensam och att jag blivit socialt annorlunda och att det märks. Snorar, torkar tårar och känner mig hopplös. Är oerhört tacksam över allt stöd jag fått genom buke i ensamheten. Det har ju hänt massor de senaste åren, och livet blir bättre och bättre jämfört med hur det har varit. Det vet jag. Och jag vet att jag inte är en kuf, och att jag är kul att vara med. Ändå kommer svackorna.

Jag är rädd att jag ska hoppas på för mycket med Kapet, att han trots allt bara vill vara vänner, eller att jag lägger för mycket tyngd på honom om han fullt ut förstår hur jag levt/lever samtidigt som jag verkligen vill att han ska veta och lära känna hela mig. Så det ska jag ta lite i taget om relationen eller vad man ska kalla det fortsätter åt rätt håll.

Men jag hoppas att det här måendet mest är hormoner. Jag ska ha mens snart, och tror det kan vara relaterat till det, och att det säkert känns betydligt bättre när hormonerna är i ordning igen. Så jag försöker tänka på det. De här mörka tankarna kommer tack och lov inte så ofta längre.

Och nu är det inte långt kvar innan jag ska träffa Kapet. Det blir härligt att få vara med honom 24/7.

Känner igen mig mycket i dina känslor

 

[pepp]

Mycket hångel med Stockholm på toa igår.

Sen skulle vi gå ut, jag kom inte in (fullkomligt orimligt. Fattar inte hur vakterna tänker ibland)
Skrev till honom nu och frågade om han vill bakishänga

Alla mina vänner älskade honom

 

[Nepenthe]

På idioterna bara Vad svarar du? "Jaså det märks verkligen inte?"

”Va roligt att du finner mig intressant! Du har ingen fråga?”
Pungdjuret; ”När vill du träffa mig?”

Kan ju bli som den första dejten med garagetkillen. 4 timmar där han pratar om sig hela tiden...

 

[pepp]

Mycket hångel med Stockholm på toa igår.

Sen skulle vi gå ut, jag kom inte in (fullkomligt orimligt. Fattar inte hur vakterna tänker ibland)
Skrev till honom nu och frågade om han vill bakishänga

Alla mina vänner älskade honom

En annan kille som är intresserad var också på festen. Nu skrev han:
"Hade inte du något på g med han igår nu när jag tänker efter?"

Han har försökt få in en träff nu rätt länge. Men jag är så jäkla slö och vill typ inte släppa in nya personer i mitt liv

 

[Elektronen]

”Va roligt att du finner mig intressant! Du har ingen fråga?”
Pungdjuret; ”När vill du träffa mig?”

Kan ju bli som den första dejten med garagetkillen. 4 timmar där han pratar om sig hela tiden...

Nej man blir inte direkt pepp på att träffa såna.
Har slutat svara såna när de inte frågat något eller försöker driva konversationen. Orkar inte med sånt längre .